Det här är ett kärlekserkännande till Maya.

Maya blir snart två år. I dag tittade jag på henne, sovande på mitt knä, och tänkte hur underbar katt hon är - och dessutom blir hon bara ännu mer underbar hela tiden! Jag blev alldeles gråtmild.

Maya (S*Chamytas Ruby Tuesday) var fem månader gammal, när jag fick henne. Det var faktiskt en annan katt jag skulle köpa, en röd hane av en annan kull, men sen sa Ingrid att visst har hon en tjej också, en lite äldre dam, som jag kunde köpa lite billigare pga. att hon hade ett underbett, och var som sagt lite äldre.

Fast än der var Maya själv som gjorde valet. Inte jag.

Nämligen, hela den tiden vi satt ner med Ingrid och Björn och drack kaffe, satt Maya spinnande på mitt knä. Det var ingen möjlighet att motstå henne, valet var avgjort! Priset spelade ingen roll, tusenlapp hit eller dit, men hennes underbett gav mig lite att fundera på, eftersom jag ändå tänkte eventuellt ställa ut henne också. Men hur som helst, Maya var min katt, och punkt slut.

Enligt Ingrid hade Maya ett "lite speciellt" temperament - hon lär ha varit lite kaxig med andra (vuxna) katter i hushållet, redan i den åldern. Vi skrev ett avtal att om Maya inte går ihop med mina andra djur, tar Ingrid henne tillbaka, och jag får mina pengar tillbaka.

Inom en vecka det var klart att jag aldrig skulle lämna henne tillbaka! Hon hade tagit mitt hjärta med storm, och satt hundarna på deras plats. Sån var hennes lite speciella temperament :D

När Simeon kom (ca en vecka senare) återstod det inga bekymmer alls. Måste dock erkänna, med en smula skam, att redan då var mitt val klart - om Maya inte accepterade Simeon hade det varit Simeon som hade fått gå. Inte Maya.

Mayas temperament är helt annorlunda än Simeons. Simo accepterar alla han får sällskap och mat av. Maya är min katt. Hon är inte rädd, men kan se ut som blyg, speciellt om jag inte finns på plats. Hon är försiktig, på ett friskt sätt, hon vill se hur saker och ting är innan hon kastar sig i någonting.

Våran relation blir djupare månad efter månad. Nu, under senaste två månader (efter flytten; äntligen!) har även Maya börjat sova i min säng med övriga flocket. Det är en verklig glädje att vakna med en kattprinsessa bredvid mig, och få denna lilla prinsessa spinna bara med att jag vaknar och kelar henne lite med mitt finger… och se hur hon ställer sitt huvud på min arm och stänger sina ögon av ren njutning.

Maya är en drottning i vårat hem. Hon är bättre än hundarna, hon vet det, och det visar hon klart och tydligt. Även Simeon är som luft ibland - Maya leker med honom när hon vill, inte tvärtom. Maya får vara den ända drottningen här; om och när vi får en katt till blir det en pojke så klart. Inga andra damer här, så länge Maya lever!

I morse kom Maya till min famn, när jag drack kaffe, och sov på mitt knä sin ljuvliga, vackra kattsömn. Denna vardagliga småsak fick mig skriva detta kärleksbrev.

Bifogar en ny (fast dålig) bild på min stora kärlek.