Diamond var från början en "pappa-katt", men numera är det bara "mamma" som duger. Det är klart, om jag inte är hemma så duger någon annan. Men om jag är hemma så traskar hon mig i hälarna och muttrar om jag inte har tid med henne.

Svante är också en "mamma-katt" men inte lika mycket som Diamond.

Det har till och med hänt att Diamond som är världens snällaste och mest timida katt har fräst och viftat efter Svante om hon ligger i mitt knä och han också vill komma upp.

Hur är era katter?