Låter som Alva nr 2. En katt från min första kull. För henne gäller bara min mamma. Alla andra människor är otäcka och farliga…
Tror det är lite i deras personlighet att en del gömmer sig. Det behöver inte ha hänt något speciellt. Utan de är bara små fegisar…
Min Skatan var även hon en framåt och social Oriental tills hon blev könsmogen och började då gömma sig. Så det kan ha med könsmognaden också.
Det enda tips jag kan ge är att släpa fram henne vid besök. Se till att de som besöker dej är snälla och lugna människor och klappar om henne lugnt och stillsamt. Kanske även ger henne lite godis som hon tycker om. För att dämpa ev. stress köp Feliway och sätt i eluttaget. Det kan hjälpa lite. Om du inte ska ta kull på henne, så kastrera henne, det kan göra viss skillnad också.
Har du tur så vänder hennes sätt efter ett tag och hon blir mer social.
Min Jackson blev som en ny katt efter han var 2,5år och blev väldigt social. Innan dess var han väldigt feg och reseverad.
Hoppas att det löser sig för er.

Flisa är kastrerad, hon blev det när hon var ungefär 8 månader så jag tror inte det är hormoner… fast det kanske det kan vara ändå? Eller så är det bara en fix idé hos henne att alla är farliga och hotfulla. Hon vänder också på en femöring vilket är väldigt konstigt. Hon kan sitta under en fåtölj och skrika åt gästerna att gå hem och efter en stund hoppar hon upp i deras knä och vill bli beundrad och kelad med i några minuter, sedan är de plötsligt farliga igen… Väldigt märklig katt men HELT underbar på alla möjliga andra sätt.. :-)

Jag hoppas också att det är en mognadsfråga. Jag tar alltid fram henne när gäster kommer och har haft med henne på utställning. Hon gillar inte utställning sådär jättemycket men blir inte panikslagen heller, bara lite sprattlig.

Tycker du ska testa Feliway. Liknande som Flisa uppför sig, gjorde Tula som jag sålt. Hon blev mycket lugnare och tryggare med Feliway.

Vi har Feliway i väggen också. I och för sig bara EN för en lägenhet på 53 kvadrat men det borde ju räcka? Kör med spray ibland också i buren när vi ska resa osv. Man kanske skulle ha två st i lägenheten..?

Att hon är skygg för främmande tycker inte jag är något konstigt. Katter har, precis som vi människor, olika personligheter. Även om jag kan förstå din frustration över att hon inte är lika tillgänglig för besökare som hon ju är med dig, så anser inte jag att man ska hålla på och locka eller släpa fram en katt som är blyg. Låt henne vara den hon är.

Fast lite undrar jag över det du skrev om att hon kan "sitta under en fåtölj och skrika åt gästerna"? Fräser hon? Mjauar? Om hon fräser och verkar livrädd så är det en annan femma. Det känns inte riktigt normalt.

Nej hon fräser absolut inte åt gästerna. Ibland sitter hon helt tyst men när hon "skriker" så  jamar hon på siamesvis. Ganska högt alltså. Ungefär som när hon vill ha mat eller kel eller bara ha uppmärksamhet även när det bara är vi hemma. Aldrig fräs och aldrig bit eller riv och hon har inga andra "nervösa besvär" som att kissa/bajsa utanför eller så. Hon tycker bara att jag är den enda som duger, alla andra är bara i vägen. När hon varit hos kattvakt (hos min mamma och pappa) så håller hon sig mest till de andra katterna, kan möjligen krypa upp i sängen hos människorna och sova några minuter men de får helst inte klappa henne. Hon är dock inte så ängslig av sig då men håller sig på sin kant. Mamma säger att hon inte brukar skrika när jag inte är där så man kan ju misstänka att hon gör det för att få min uppmärksamhet… Hon är ju minstingen och jag har kanske klemat bort henne lite… *dålig matte*

Hon är också svartsjuk av sig. När jag gosar med hennes kompis så står hon bredvid och försöker stånga sig fram så att jag gosar med henne istället. På det stora hela en drama queen men också alldeles underbar. Man önskar att andra skulle få se hennes underbara sidor men man kanske ska vara nöjd med att vara hennes favorit…? *ler*

Jag tycker inte heller att du ska släpa fram henne. Låt henne komma fram av sig själv. Gör hon inte det, får du acceptera att hon är en "one woman cat".

Det är ju så otroligt viktigt att kattungen blir hanterad från det att den är liten. Kanske har det inte varit så mycket besök i uppfödarens hem?

Jag har själv en liten Ocicatpojke på 8 månader som jag stödmatat och gullat med från första dagen…han är också lite blyg för främmande. Jag har kommit fram till, att detta beror på min tonårige son som far fram som en vilde genom huset. Lilla Loah blir väldigt rädd när truliga tonårssonen argt klampar runt i huset, slänger i dörrar och vrålar.

Men när besökarna satt sig med kaffekopparna i soffan, kommer Loah fram. Man kan locka fram en rädd katt med lek.

Be gästerna sätta sig lugnt och fint. Så tar du fram den nya roliga, oemotståndliga fjädervippan och "leker" fram henne. Tvinga aldrig.

En sådan katt bör kanske få slippa utställningar och dylikt. Kanske kan du få henne lite mer modig genom att ta henne på små promenader i koppel? Detta kan öka hennes självförtroende. Första gångerna får man sitta ner i gräset och låta katten kika ut mellan knäna. Kanske inte så bra tips om du bor i stan dock.

Lycka till!

Nilla

Hon var jättesocial när hon var liten. Satt i allas knä, ville bli beundrad och kelad med av alla. Ungefär samtidigt som hon blev könsmogen började hon ändra beteende. Jag är övertygad om att det inte har med hanteringen ifrån uppfödarens sida att göra eftersom hon var en sådan gosboll som kattunge. Men hon börjar som sagt bättra sig med yttepyttesteg. Jag vill ju såklart att det ska gå fortare men jag får väl ha lite tålamod.

Hon har varit med på en utsällning som liten, då var hon kolugn. Sen var hon på en som vuxen och då hade hon ju börjat bli lite skyggare. Men hon är lugn i buren och bryr sig inte direkt om folk som går förbi. Hon föredrar dock  säkert buren framför domarbordet men hon sprattlar inte mer än andra Kategori 4-katter tycker jag och hennes domarbedömning sist (allmänt intryck) var att hon var en "pratsam, charmerande, söt flicka", inga kommentarer om något annat som att hon inte skulle trivas eller så. När domaren bedömer henne och håller på och klämmer och känner är hon jättesnäll och verkar inte rädd. Men sen vill hon direkt tillbaka till mig och om hon fått välja hade hon nog legat i mattes knä ifrån morgon till kväll men det går ju inte. Jag har anmält henne till två utställningar till, om hon inte verkar trivas så anmäler jag henne inte till fler. Så viktigt är det inte för mig med utställning!

#7 "när truliga tonårssonen argt klampar runt i huset, slänger i dörrar och vrålar" Förlåt, Nilla, men jag kan inte låta bli att skratta åt din underbara beskrivning av de gyllene åren. Åååh, vad jag ser fram emot denna fas i föräldraskapet…;-))

Jag känner igen vår siamesflicka Tingeling när du beskriver din katt. Ting är också lite harig och hoppar till för minsta ljud. Gömmer sig när det kommer folk, men är så nyfiken att hon kommer fram efter nån minut och kan då gå omkring runt fötterna på gästerna, men böjer de sig ner för att klappa henne så hoppar hon undan. Se men inte röra!

Vi har själva fött upp henne och hon var inte alls sån här som liten utan det blev i samband med könsmognad. Hon vill heller inte vara uppe i famnen (möjligen en stund på axeln), men älskar att sova i knät. Vi har med henne på utställningar och då är hon lugn. Gömmer sig inte i buren och är lugn på domarbordet också. Inga problem med att sträcka ut henne heller.

Jag tycker nog att du kan fortsätta att ställa ut din katt om du märker att hon inte far illa av det. I längden kanske det stärker henne. När det gäller hemma så kan du ju göra som Nilla skriver och leka fram henne och locka med lite godis.

Annars får vi väl acceptera att våra katter är lite blyga och vara tacksamma för att de gillar oss i alla fall.

Jag tycker ju att det ändå låter som om hon är intresserad av dina gäster, bara lite försiktig. Att hon sitter och pratar under fotöljen kan lika gärna tolkas som att hon "kollar läget" eller vill ha uppmärksamhet. Eftersom hon kommer fram efter ett tag och vill bli kelad med så tycker jag inte att du behöver oroa dig.

Appropå leka och locka fram med godis. Hon är SÅ söt för hon fullständigt älskar kokt och rökt kalkon och det är i princip det enda man kan locka fram henne med. Scenariet brukar vara att Flisa gömmer sig under fåtöljen eller soffan och efter en stund försöker jag locka fram henne med en kalkonbit och lägger den då kanske en dm utanför soffan eller fåtöljen. Det brukar ta någon minut och sen kommer det ut en tass som långsamt drar in kalkonbiten under fåtöljen. Med andra ord så är hon en fegis men inte fegare än att hon törs sticka ut tassen och ta en kalkonbit… ;-)

Kanske du kan träna henne med personer du vet att katter brukar gilla!!Att den personen bara sitter på håll o pratar med henne o "pussas"med ögonen som katter brukar göra..För dom som inte vet (titta lugnt med stängd mun flina lite o blinka långsamt)Katters sätt att kyssas..Funkar på alla katter tycker jag!!Dom blir liksom lugna o säkra om man gör så..När man pussats så några gånger brukar det bara vara att närma sig lite sakta..Lägga en hand framför henne så att hon kan likta på den ..Man behöver inte titta på henne,bara prata snällt..Men om man gör så några gånger med ölika personer kanske det bryts lite i alla fall..Siameser brukar vilja lukta igenom en person innan dom gosar med dem tycker jag..Hoppas att det går bra,,annars verkar hon må bra för övrigt så e det ju ingen fara..Men det e klart att det e roligare om vänner tycker om ens katt o inte tycker att hon e konstig osv..