Råd om "ilsken" hane
Snälla, hjälp mej! Jag behöver råd om hur jag ska göra här hemma. Saken är den att igår kväll hämtade jag hem Abrakadabra "Abbe" för att han skulle para Smilla här hemma. Abbes ägare ville inte ha honan hos sig. Abbe är ca åtta månader och har aldrig parat innan. Han är ensamkatt, men har träffat nån annan katt ibland och det har gått bra. Igår när han kom så fick han vara själv nån timme i vår tvättstuga innan jag släppte in Smilla. Han satt på ena bänken och tittade på henne bara och var mycket nyfiken om hon försvann ur sikte. Båda fräste lite på varann, men inget annat. Allt var lugnt på kvällen.
Men i morse vid halv sex vaknade jag av ett herrans liv. Lät som ett riktigt kattslagsmål och jag for givetvis in i tvättstugan. Där sitter Abbe en halvmeter från Smilla och han tjuter ordentligt och låter jättearg! Smilla är jätterädd för honom och jag tog ut henne därifrån. Försökte i förmiddags att sätta in henne igen och nu är hon givetvis rädd för honom och så fort hon fräser på honom blir han arg. Är hon bara tyst så verkar han riktigt intresserad. HON är väldigt intresserad, men rädd.
Just nu sitter Abbe i en gallerbur så att hon kan se honom hela tiden, men han kommer inte åt henne.
Någon här som har erfarenhet av att hanar kan bli arga på honorna? Brukar det lösa sig eller vad ska man göra? Detta är enda chansen till parning eftersom Abbe ska kastreras så fort som möjligt.


Jodå det händer. Han är ung och osäker på vad han känner och vad han ska göra, samtidigt som hormonerna svallar. Honan släpper inte till på en gång utan måste självklart fräsa åt en främmande katt. Han är inte heller på hemmaplan, det kan vara knepigt för unga hanar. Ha tålamod och prova igen, låt dem se varandra, men inte ryka ihop. Jag har varit med om att äldre hanar gör likadant, men parat efter några dagar, honan är inte på rätt dag i löpet och luktar inte rätt.
Lycka till
Carina

Vilken stilig kille!
Här är det mest honorna som försökt döda hanarna. Men då är det ju hanarna som varit på hemma plan.
Trots detta så tog det inte mer än ett - två dygn förrän första parningen kom.
Tror som Carina.B här ovan att du får ha is i magen och vänta ut dem till det är rätt dag.
Han kommer para henne trots att hon fräser. De kanske inte blir hjärtevänner. Men parning kommer det nog bli.
Det kan hända du får ha honom hemma upp till en vecka. Har för mig att det är 3:e elle 4:e dagen de höglöper som mest.
Skäll inte på honom om han gör utfall, så länge han inte försöker skada henne allvarligt.
Skäller du på honom, så kan de få motsatt verkan och inga parningar blir gjorda.
/Elisa
#1 Han är väl som vilken tonårsgrabb som helst som ska på och grovhångla direkt utan finess.
Han har inte lärt sig att uppvakta damen på rätt sätt kanske. Hoppas du har rätt och att det blir parning om ett par dar.
#2 Visst är han stilig. Han har sina brister, men också många fördelar. Den främsta är att han är vitfläck.
#3 Nej, jag skäller absolut inte på nån av dem. Tror som du att det kan göra mer skada än nytta. Just nu har jag de instängda i omgångar i buren för att de ska lära känna varann. Har försökt släppa ihop dem, men Abbe går på henne direkt och hon blir rädd och sen är det kört. Tålamod tålamod….
#4
Både Jackson och Spidde parade sina elaka (mot dem) silverdamer.
Jackson höll sig på behörigt avstånd medan hon hotade att döda honom. Sen snabbt som bara den kastade han sig över henne och parade.
När han ansåg att han gjort sin plikt, var honan lite kär i honom och ropade och lockade. Själv satt han uppe på torktumlaren och talade om för mig att ta den "fula tanten därifrån"…
Tittade inte ens på henne.
Spidde hade en ännu mer dominant silverdam. Men det gick bra även där…
/Elisa

När min kastrerade hane(okastrerad då) som nu e 5 var i den åldern köpte jag en hona på 12 veckor..Han blev galen när jag kom hem med henne skrek o ville para sig när jag skulle lyfta upp honom..Högg han mig i benet o slet sönder mina byxor..Jag stängde in dem i var sitt rum o gick o kastrerade honom..Han lugnade ner sig då..Så det hade ju med hormoner att göra helt klart..Det slog över..Han visste inte hur han skulle hantera parningslusten..Han e numera världens snällaste..
Så jag tror att du gjort rätt att dom ser varandra,eftersom dom sa para sig ,det skulle ju inte mina..:)Hoppas att det går bra..MVH
Nu är Abbe inte ett dugg ilsken längre.
Igår höll jag på nästan hela dagen med att ha dem instängda i bur i olika omgångar. Smilla en timme, Abbe en timme, så fick de vara ihop en stund medan jag var där inne. Framåt kvällen började det gå riktigt bra. Abbe var inte alls lika arg på henne och hon höll på att flirta hejdlöst med honom, samtidigt som hon var liiite rädd. De fick vara ihop i natt och i morse hörde jag första parningen. Har nog hört 6-7 parningar och bevittnat 2 till.
Jag är så glad att det löste sig eftersom Abbe ska kastreras på fredag eller måndag. Verkligen sista chansen. Hoppas nu bara att Smilla blir dräktig och att allt går bra.
Jippie!
Håller tummarna att det blir bebisar. 
/Elisa
Japp, många harlequin och van var det väl vi skulle ha! Och kanske nån liten seychellois….

*applåderar* Heja Abbe!! Och Heja Smilla! Många bebisar vill vi ha!!
#9
Japp massor av fina van katter. 
Kommer sitta i ett svårt val om det blir fina katter både hos dej och hos Odins dejt.
Läckra teckningar hos dej och vackra mönster/färger efter Odin och tjejen.
Risken är att det blir att köra "ole dole doff"
/Elisa

Jag håller också tummarna!!
#11 Fast om jag får en hona här så kan du ju para den med Odin sen…
#7 Flinke gutten 
Lykke til og krysser fingerene her for at det går fint.
Line - Moderator & Medarbetare Siames IFokus
#13
Jo jag vet det…*suckar*
Fast det kan ju hända att han inte är fertil så länge…
/Elisa