Hej

Några godra råd har jag inte har du provat felifriend eller feliway.

Hoppas att det ordnar sig för dig och katterna.

Hmm… Harriet eller Modesty har inte börjat att protest kissa eller något sådant?
För det låter ganska så ohållbart… både för dej och för katterna.
Enda råd jag har att ge är att ta kontakt med en djurkomunikatör, men det kan vara svårt om man själv inte tror på det.

Feliway står i väggkontakter i de flesta rum sedan år tillbaka, i förebyggande syfte. Har aldrig haft sådana här problem förut.

Nej, ingen protestkissar.

Harriet började med det här den veckan Olivia var borta. Men då gick hon på alla de andra. Så kom Olivia tillbaka, och lugnet sänkte sig. Olivia sätter sig bara framför den katten som yppar och tittar på den, eventuellt lägger hon sin ena tass på den andra kattens huvud – och då lomar de av. Också Harriet. Hon har aldrig yppat mot Olivia.

Och så fort Olivia kom hem igen, så blev Harriet lika snäll som hon varit förut, mot alla de andra, utom Modesty.

Det verkar som om Olivia inte bryr sig om att försvara Modesty? För hon låter Harriet hållas när hon går till angrepp på Modesty.

Det är faktiskt för jävligt att se hur Modesty lider.

Dock har Modesty sina stunder när hon kräver kel och uppmärksamhet. Fast då har hon först försäkrat sig om att Harriet inte är i närheten.

Min sambo kan kela med Modesty utan att Harriet reagerar, men skulle jag kela med Modesty så att Harriet ser det blir hon fullständigt rasande. :-(

Det bästa för katterna är att omplacera i detta läge. Det verkar som om antipatin inte går ur dem. Ibland får vi sätta våra känslor åt sidan och tänka på vad som är bäst för katterna. Jag går just nu igenom detta och det är inte lätt :-((((. Att sitta och vänta på att det skall bli bättre kan lätt leda till blodspill.

#4: Jag fruktar att du har rätt. Men då förlorar jag inte bara min Harriet, men också min möjlighet att avla siameser.

Jag hoppas och hoppas att jag skall komma på nåt smart, så att Harriet låter Modesty vara i fred. Harriet är ju egentligen en väldigt snäll katt. Hon har bara så mycket känslor… Och är antagligen så fruktansvärt bortskämd… Och det är ju mitt fel. :-(

Harriets mamma är en mycket timid katt.

Kanske kan du omplacera Modesty eller finna fodervärd till Harriet? Hoppas du finner en lösning. Försök att agera innan det går för långt. Konflikten kan också sprida sig i flocken.

#5

Kan du inte sätta henne på foder? Du kan ju ta tillbaka en kattunge efter henne.

Vet precis vad du går igenom. Hade samma problem med Jackson och Spidde. Där var problemet att de var så jämna i rang.
Här har Harriet upptäkt att det finns en katt som är mer ranglåg och som går att psyka…

Omplacering är nog tyvärr en tråkig men nödvändig väg. Kan inte de som har Alfons tänka sig att ta henne som foderkatt?
Då bor hon ju fortfarande nära…

#6
Omplacera Modesty tror jag inte är det bästa. En gammal katt mår inte bra att flytta.
Jag står ju i valet och kvalet med Spidde (som bråkar med Odin och Smilla), tycker han är på gränsen till för gammal. Han blir tre år i år.

En ung katt har större chans att klara en omplacering utan större men.

Usch, jag lider med dej. Vi hade samma problem här hemma för nåt år sedan. Vår Stella (siames) fick för sig att hon skulle ha ihjäl Mirra (exotic). Så fort hon fick syn på Mirra så kastade hon sig på henne. Detta började så smått när Stella blev könsmogen och sen blev det bara värre och värre. Det slutade med att vi placerade om Mirra. Detta kan ju kännas elakt, men att vi valde henne beror på att hon var lite småmobbad av två av våra andra katter också. Jag kunde verkligen inte se nån annan lösning. Mirra var lite blyg och försiktig och lätt att trycka ner. Jag tror inte hon passade i en så stor kattgrupp som vi hade här (7 katter). Nu har hon det hur bra som helst och det värmer mitt hjärta fast jag saknar henne fortfarande jättemycket.

Jag hoppas verkligen att det löser sig med dina katter, men jag tror att det blir svårt. Tyvärr…

Usch så jobbigt Connie! Lider med dig! Har tyvärr inga konkreta tips att ge dig. Hoppas du hittar någon bra lösning som känns rätt.

Jag hade starka funderingar på att omplacera min oci Gloria för ett tag sedan.
Hon var totalt fruktansvärd!! Kissade i sängar, soffor och ganska så rastlöst elak mot de andra pissarna.
När jag väl bestämde mej så skulle hon få flytta till min bror. Hon var där på prov ett dygn och när jag hämtade henne nästa dag var hon helt som förbytt! Nästan som hon hade fått en tankeställare… Hon slutade kissa, blev snäll mot de andra och älskade livet! För flytta hemifrån ville hon inte!

Så Harriet kanske behöver flytta hemifrån ett dygn för att förstå att man måste vara snäll? *ler*

Tack för svar.

Det är inte aktuellt att omplacera Modesty. Världens snällaste katt, 9 år och min sambos ögonsten.

Att sätta Harriet på foder är heller inte aktuellt. Skall hon omplaceras blir hon kastrerad först.

De som har Alfons och Einar är underbara människor, men jag vill inte utsätta dem för risken att det uppstår problem ifall Harriet flyttar in hos dem.

Så jag får tänka på hur jag skall kunna "uppfostra" Harriet så hon lär sig "veta hut". Det är det enda jag kommit på så långt.

Någon som vet hur man uppfostrar en passionerad katt?

#11: Kanske du är inne på något där? Harriet och alla de andra bodde hos en väninna medan vi var i USA i januari, och Harriet blev vansinnig när jag stängde dörren efter mig för att gå därifrån. Hon skrek och jag hörde hur hon kastade sig med all kraft mot dörren.

Hon var kanske lite spak när jag hämtade katterna efter nästan 14 dagar…

Shock-terapi. Kanske jag skall prova det? Ingen dum idé.

Ja, jag tycker Bokskogens kommer med bra tips här. Kan du inte själv lista ut vad som har gått snett i kattgruppen, ta dit någon som kan det. Även om man inte tror på det, kan det vara värt ett försök och kanske ger det också en tankeställare.

Jag förstår verkligen att du inte vill skiljas från din Harriet. Hon verkar vara en mycket speciell dam. Kanske skulle du pröva med att sätta ett "straffhalsband" på henne? Är hon inte van vid katthalsband sedan tidigare, är ett vanligt katthalsband med en pingla ett utmärkt sätt, att få henne "ur balans".

Kör detta själv på min elaka Ocicat Zelda, när  hon vill klå upp de mesiga Siameserna. Då vet samtliga husets katter var den prickiga trollpackan befinner sig och hinner ta betäckning. Nattetid t e x.

Nilla

I vissa lägen är det mest skonsamt för djuren om de får ett nytt hem, det är helt klart. Jag tycker egentligen aldrig att jag har träffat på några elaka katter men däremot katter som har hamnat i obekväma situationer, unghonor som är som tonåringar kontra äldre honor, som vill slå sig upp i den högsta rangen utan att de har presterat ungar, det väcker mycket irritationer eftersom det stör den naturliga rangordningen. Kastrater som åker på stryk för att de inte kan prestera (ungar), eller lågpresterande honor (som får få ungar och har fertilitetsproblem) som antingen tar ut sin frustration på andra eller blir tuktade själva. Mellan honor handlar allt om fertiliteten egentligen, vem som kan fortplanta sig mest och bäst. Gulligull kan de kosta på sig när allt är optimalt och positionen är säkrad. Det är ganska hårt, tycker vi människor, men vi har i grunden liknande drag, på ett lite mer sofistikerat sätt kanske…

I Harriets fall är det nog en kombination av att hon försökte överta chefspositionen när Olivia var borta, för då gick hon på alla de andra. Men så fort Olivia kom tillbaka blev det ju lugnt.

Modesty står i en särställning hos oss, eftersom hon är en ocikatt, och alla de andra är siameser och orientaler. Modesty har aldrig riktigt förstått vad de andra "säger", något som ofta för till missförstånd med lite fräs och morr, men aldrig slagsmål. Det blir inte slagsmål nu heller, for Modesty försvarar sig inte när Harriet hoppar på henne.

Harriet är ju bara ett år, och jag livligt föreställa mig att hon är en ambitiös katt, som gärna vill vara Drottning över alla de andra. :)

Det där med en liten bjällra på ett halsband var kanske också en idé att prova. Fast om natten är allt lugnt. Då ligger alla långnäsorna och sover i vår säng, medan Modesty stackars, ligger ensam i en bolåda som står framme i gästrummet… (Modesty blev kastrerad som liten kattunge, så hon har aldrig haft unger, men hon gillar bolådan.)

Stackars Modesty :( Men jag tror det blir annorlunda när Harriet blir dräktig och får bäbisar, hormonerna du vet :-) Mina (o)djur brukar turas om lite då och då med att vara herre på täppan. I och för sig så har jag ingen ocikatt som de kan trakassera, men väl en kastrerad orihusis. Han brukar bara blunda och vänta på att de ska sluta. Det är ju så roligt, tycker långnäsorna, när de får en reaktion. Jag omplacerade en kastrerad siameshona för några år sedan och hon skulle på fullaste allvar döda husets bautastora kastrerade huskatt, så inte saknar de "guts" inte.

Ha tålamod och jag håller tummarna för att hon löper snart, "kattskrället"

#16 Intressant, Connie, att även du noterat att Ocicat och Siames inte riktigt "talar samma språk"?

En Ocicat och 4 Siameser…spelar ingen roll, här hemma är det Ocicatdiktatur.

#17: Ja, det är synd om Modesty. Fast i går var det ganska lugnt. Och hon var ganska uppsökande och fick massor av kel och uppmärksamhet (jag stängde in Harriet på gästrummet först, hehe). I dag har det också varit lugnt. Modesty har legat och slöat i bolådan och jag har legat och slöat i sängen med alla de andra. Är fortfarande lite dålig efter min klubbs utställning på Lillehammer…

Modesty saknar nog Tom Helge väldigt mycket också. Han är i USA den här veckan, och hon blir alltid lite ledsen när han är borta.

Det hade ju varit suveränt om Harriet ändrade beteende efter att hon blivit parad. Fast då måste hon börja löpa först, antar jag? ;-)

Kanske hon börjar löpa igen nu som det har blivit lite kyligare? Hoppas kan man ju…

#18: Läste en gång en artikel skriven av en sådan där djurforskare, du vet? Där kom det fram att just siamesen har ett mycket rikare språk än de andra tamkatterna.

Det förklarades med att siamesen har många fler ljud och röstlägen än andra katter. Kroppsspråket är också lite mer varierat.

Det kan förklara varför andra katter inte förstår sig på siameser? Och det kan också förklara varför vår svarta oriental, kastrat sedan barnsben och tuffare än Rambo, men väldigt spinkig jämfört med andra raser och huskatter, trots sin spinkighet och kastrerade status skrämmer vettet av alla grannars katter, även de som är fertila. :)

Gabriel, som han heter, får nämligen ta sig några rundor utanför vår trädgård varje dag (om han vill, och det vill han som regel om det är varmt ute). Så då öppnar vi porten för honom och han travar på spänstiga fötter med svansen till topps ut i friheten för att tala om för alla de andra huskatterna att det är han som är Kungen på Apenesfjellet. :)))

Grannarna rapporterar att Gabriel skrämmer i väg alla de andra genom att "sjunga" för dem… ;-)

#20 Du får infoga en bild på Gabriel.

Jag har hört att ett halsband med bjällra kan göra ganska mycket för en högdragen långnäsas fåfänga. Kanske en bjällra kring halsen på Harriet kan göra henne lite modstulen att anfalla Modesty, när hon själv också blir en 'utsatt' i form av bjällrans pingel?

Ang. bjällra så kan det säkert hjälpa. Det bör nog vara en som plingar högt.
Kanske jag skulle sätta en sådan på retstickan Spidde?

Fast min lille sluge huskatt Isak lärde sig att smyga tyyyyyyst, även med bjällra…

#23 Eftersom katter har superhörsel och är känsliga för ljud, tycker de naturligtvis att bjällran är mycket irriterande och blir helt och hållet upptagna av denna. De försöker springa ifrån plinget, rullar sig och ligger till sist, förhoppningsvis, stilla och vill helst inte röra sig.

Så någon trevlig upplevelse är det inte. Men kanske ett trick att ta till, när man märker att någon av katterna är på krigsstigen?

Min Ocicat har sitt halsband på sig de kvällar då hon är riktigt ettrig. De är alltså viktigt att man befriar dem från halsbandet efter en stund eller efter en natt. De får inte vänja sig, då försvinner ju så att säga, effekten av straffet. Det är ju inte säkert det fungerar på alla katter.

Detta är min personliga erfarenhet efter att ha provat mig fram här hemma, ett "snällt" sätt att få dem att tappa fotfästet. Min Siames Bassie hatar halsbandet. Joo då, hon har också fått smaka på! 

Usj,kjedelig når der blir kluss mellom kattene. Håper du finner ut av det ihvertfall.

Hos meg så fungerer ikke fertile hannkatter med Felix. Tenor har bank i bordet,aldri prøvd seg i noen fight med noen. Tror han er like bløthjertet og "dumsnill" som Felix tror jeg. Både Secret og Rasputin er jo 2 alletiders gode gutter( og du har jo selv blitt godt kjent med Secret),men Felix bare likte dem ikke. Det var mange ganger fortvilende å se på,for Felix skader omtrent ikke en flue en gang,aldri ypper til noen problemer.Han er bare gjennomsnill og hater konfrontasjoner,og prøver da å trekke seg  bort.

Men hos meg så flytter hannkattene ut som kosekastrater etter dem ikke skal være i avl lenger. For Felix han skal aldri i verden flytte herifra,så det er nok på samme måte som med Modesty.

Om Harriet er verdifull i avl,så hadde jeg holdt dem separert jeg,så hun fikk et kull,og siden vurdert omplassering etter,dersom hun ikke faller til ro som en ev, kastrat,om du ikke har planer om flere kull. Det er bedre for alle,om dem ikke trenger å bli utsatt for stress og bråk - å slippe å gå i samme rom å se hverandre,når dem alldeles ikke har lyst til det.

Katter er jo ikke flokkdyr i den grad som hunder er,så noen ganger tenker jeg det er et under at alle fungerer sammen under samme tak.

Jeg er ikke for seperasjoner av kattene,men noen ganger må man bare ta noen valg,om enn over en kortere periode. Du har jo også plass nok.Dem blir jo ikke kastet inn på et kott akkurat,for om det var så trangt om plassen,så hadde omplassering vært mye bedre.

 Lykke til,hva enn det blir.