Siamesblick e ju inte att vara vindtyrig..Sneögda ska de vara men pupillerna ska ju vara i mitten ,fast har dom riktigt sneda ögon så ser ju pupillen ut att vara närmare nosen sett..Då kan nog dom som inte e vana rasen uppfatta dem som "vindtyriga"..Vad jag vet så är vindögdhet ett diskvalifiserande fel..O en domare ska se skillnad på vindögda o orientaliska ögon…Jag vet inte om vindögdhet e ärftligt..Förmodligen då det var vanligt förut hos siames.Jag tycker att det e mer sällan man ser det nu..Knick på svansen är diskvalifiserande ock ärftligt,det har inte varit tillåtet o e inget som anses rastypiskt..Men siameser har en väldigt speciell svansföring om det e det du menar kanske..Långa rörliga svansar som dom liksom gärna lindar o slingrar..Det tycker jag är karaktäristiskt för siames..mvh

Man brukar säga att alla med mask och blå ögon skelar lite, lite grann. Att det inte helt går att undvika. En del menar att det beror på ansiktsformen, att man inte kan se siamesen rakt i ögonen och därför ser det ut som en skelning för oss eftersom ögonen sitter lite på sidan av huvudet. Men om ena ögat sticker iväg och fastnar snett i en skelning så är det förstås inte bra och det är ett diskvalificerande fel på utställning precis som knickar. Visst finns det ärftlighet bakom skelning. En del ungar kan dock småskela lite och sedan växer det bort allt eftersom huvudet växer. Det kan vara lite svårbedömt i vissa fall. De första siameserna som man började avla på skulle ha knick, helst flera stycken och gärna skela så det går i alla linjer men de flesta skelar inte idag och har inte knick. Det var de rika, brittiska kungligheter och andra med förmögenheter som upptäckte siamesen, vissa fick dem till skänks och vissa importerades medvetet. Knickarna skulle helst deformera svansen på flera ställen så att de kunde fungera som ringbärare. Skelningen var väl mest charmigt, tyckte man. Siamesen var en väldigt exotisk statussymbol. I början överlevde inte de importerade siameserna pga det kyligare klimatet, de hade inte ett nedärvt immunförsvar som skyddade dem emot de nya sjukdomsstammarna i England och inga vacciner fanns. När de parades med huskatter fick man så småningm fram tåligare siameser. Storbritannien var en stormakt, en stor kolonialmakt fortfarande på 1800-talet (när man började med siamesavel) med stora intressen i asien så det är inte så konstigt att det just var britter som upptäckte siamesen. Sen hade man väl en lustig smak förstås men de som har träffat de "vilda" siameserna/orientalerna i Thailand säger att de ofta har knick och skelar, riktigt grova knickar, så det kanske inte är så konstigt att man tyckte att det var naturligt, rätt och riktigt från början. Jag (och många med mig) tror inte att man kan avla sig fri från dessa defekter helt även om man försöker hela tiden.

Jag har läst att skelandet beror på ett synfel så de skelar för att kompensera ett dubbelseende.

Myten säger att de stirrade så mycket på ringarna de bar på svansen så de blev vinögda.

OJ vad likt min Prins det var. ojoj…

Min Blondie skelar kraftigt och verkar även se dåligt. Jag har tillsammans med hennes uppfödare försökt nysta i linjerna och sökt efter släktingar som skelar. Men där finns ingen (så vitt vi vet) i Blondies linjer som gör det, så arvsgången i hennes fall är inte tydlig. Jag velade länge innan jag tog beslutet att kastrera henne men det som underlättade mitt beslut var att Blondie inte alls verkade finna sig i sin nya roll som fertil. Nu har det gått två veckor sedan kastreringen och hon ger åter skäl för sitt smeknamn Lyckan ;-)

Hon har förresten ställts ut tre ggr (nominerad en gång) och skelningen har bara kommenterats av en domare som skrev "tendens till skelning?" på bedömningssedeln ;-)))

Tack så mycket för svaren