Så tråkigt att höra. Tänker på dig, kram Helena

 Å stakkars deg Jenny og lille gutten din.Kan han få noen medisinsk behandling som kan hjelpe?

Vad tråkigt, har själv en siames med samma symtom och vetrinären är nästan helt säker på att hon lider av samma sak. Skall till vet. imorgon och då får hon sin dom, det jag funderar över är hur länge skall man låta katten "lida" då jag anser att min hona gör det då hon inte vill äta, går ner i vikt hela tiden (800g på snart 6 veckor) samt är dålig i magen. Vad är det rätta att göra?

#3 Nietzsche äter Flagyl och hills w/d nu. Han är iaf pigg, glad och matglad och äter och busar för fullt. Så länge hans liv innehåller kvalité och han inte 'lider' så får han vara kvar. Just nu håller jag bara tummarna för att medicinen ska bita. Sen har vi cortison-kur kvar att prova… Vill inte riktigt börja tänka på refrängen än, om man säger så

 800g är mycket, Nietzsche har gått ner 600g på längre tid..

Lider med er! Kram!! Hoppas medicinen fungerar! *håller tummarna stenhårt!*

#3  Nei stakkars deg også Biames.Uff så trist.Lykke til i morgen.Om det skulle bli værst tenkelig etterhvert og tanken om avlivning kommer så synes jeg det beste er alltid å la veterinæren vurdere allmenntilstanden,om hun er frisk nok til å være med hjem igjen ved hver sjekk.Du ser jo henne hver dag mens en veterinær mye lettere kan se på det objektivt.Jeg tror iallefall at det er den beste måten.

#4 Jeg krysser fingrene og håper han holder seg frisk og pigg lenge.

Lider så med dere begge to.Trøsteklemmer.

#4 Min hona svarade på flagyl en gång men nästa gång vetrinären tyckte att vi skulle prova så funkade det inte, har dessutom provat allt i foderväg, även allergifoder som ABSOLUT inte blev bättre på, har testat även alla de preparat som skall stoppa upp diarren men utan resultat. Min vet. skrev till och med ut Imodium som hon VÄLDIGT sällan skriver ut till katt, visst funkade detta 2 dagar och sedan var det samma visa igen. Just nu känns det tungt men har dock hoppet kvar men tror inte att det finns så mycket och göra tycker dessutom väldigt synd om min lilla tjej som inte är sig själv då hon inte vill leka eller äta.

Håller tummarna för att din kille svarar på flagylen

Nej, vad jobbigt - för er båda. Nietzsche är ju en av mina absoluta favoritkastrater. Vad är egentligen kronisk tjocktarmsinflammation? Varför hamnar katten i det tillståndet eller är det medfött?

#3 Men lilla snuttan! Har hon haft dessa problem hela livet? Tänker att det kanske har med löpningarna att göra, att det stressar henne att inte bli dräktig. Min E började bli orolig i magen efter att hon löpt så mycket och starkt innan hon parades. Men under hela dräktigheten och även nu med p-piller i kroppen är hon perfekt i magen igen.

Stor trøsteklem til deg og Nietzsche, Jenny.

Håper han svarer bra på medisinene, og kan holde deg med selskap mange år til;-)

 Klem Pernille

Kram på dig tjejen.

Inte kul när det är dåligt med våra djur men det är iallafall skönt att veta vad som är fel. Jag hoppas att han inte lider utav det för att ha en katt som lider är ingenting jag skulle klara av.

Jag vet inte varför han har det. När han kom till oss som 5½ månader gammal var han redan då lös i magen och som 6 månader när vi åkte till veterinären första vändan pga. slemmiga diarrér vägde han bara 1200g.. den veterinären sa att det hade pågått länge, att han troligtvis varit dålig längre tid än vi haft honom. Sen när han var runt året fick vi äntligen bukt med magen, och sen dess har vi väl haft koll på vad han ätit, hur han ätit och sett till så att det inte kom tillbaka. Sen i julas kom det tillbaka, men inte slemmigt utan bara diarréer, fram och tillbaka med huskurer, allsköns allergi-foder och duttande efter kontakt med min veterinär. Bättre men inte bra, sen nu har det varit försämrat och han har tappat mer i vikt. Så nu var vi in igen.. och så det här, nej, det känns tufft helt enkelt. Min varma, goa mysefarbror.

Veterinären tyckte han var så mysig, bara spann och kurrade i famnen på honom under undersökningen

Så länge han mår bra och trivs med livet så kämpar jag, jag vill inte hålla honom vid liv om hans liv bara består av lidande och smärtor. Men min värld faller nog sönder om jag förlorar honom

så besvärligt och trist. Stackars katt och stackars dig.

Stackars båda er med katter med tarminflammation! Dock, prova cortisonbehandling. Har erfarenhet av en hona som gick ner 1,5 kilo på 7 månader, det är mycket på en redan elegant katt! De första symptomen var en katarr - rapningar och kräkningar pga allt 'luftbubbel' i magen. Det tog en tid innan jag fann en veterinär som började ställa rätt diagnoser.  Till slut, i desperation testades en cortisonkur med en tablett 2 ggr dag tror jag det var i en månad, sedan långsam nedtrappning.

Hon är stabil idag och t o m tjock! Kortisonet är nere på 1 tablett i veckan. Grundorsaken till hennes problem är astma, ev kombinerat med allergi. Det hon nu tycker bäst om och behåller är BARF - rått kött. Orijen torrfoder uppblött går bra men ofta kräks hon upp det också efter en stund. Dock inte BARF. Det får mig att fundera på om det är en allergi.

Men när cortisonbehandlingen sattes in hade ett från början kanske oskyldigt tillstånd hunnit utvecklas till en kronisk inflammation i tarmar och mage. Och cortisonet hjälpte till att häva det. Jag tycker absolut det är värt att prova i liknande fall där tillståndet utvecklats till en kronisk inflammation, för att ge slemhinnor i mage/tarmar chans att återhämta sig. Detta är oavsett grundorsak!

Min tjej har aldrig gått i avel, som tur är, och hennes linjer finns inte heller representerade i Sverige eftersom det är en import.

#3 Vill tillägga att vår kisse trots den stadiga viktnedgången och problemen med luft i magen och kräkningar aldrig varit lös i magen en enda gång, så delvis yttrade sig denna kroniska inflammation annorlunda. Hon har också varit extremt positiv hela tiden, med stooor aptit och vägrade aldrig äta. 

Hennes fina humör och positiva anda gjorde att vi aldrig riktigt förstod hur allvarligt det var, förrän ganska sent. Trots att vi ju såg att hon var mager så såg vi inte riktigt *hur* mager, vi såg ju henne dag för dag medan veterinären kunde se hur hon magrat vid varje återbesök.

Hade inte veterinären i desperation, efter att vi provat allt från Flagyl (hjälpte också första gången men ej senare), Zantac (magsårsmedicin motsvarande Losec), kolikmedicin för små barn, etc etc valt den kraftiga cortisonbehandlingen så hade vi inte haft henne hos oss idag. Förmodligen hjälpte ju inget av detta eftersom tillståndet hade utvecklats till att bli kroniskt. Först när inflammationen hävdes med cortisonet kunde diet börja fungera etc.

Vill bara lägga in en liten medicinsk upplysning.

Att något är kroniskt handlar om vad som varit och och har ingenting med framtiden att göra så ge inte upp hoppet utan kämpa på!!!

Stackars er .

Jätteledsamt att höra. Sök på nätet på samma sjukdom hos människan: Ulcerös Kolit och Crohns sjukdom.

Följande hittade jag själv på en sida:

http://www.lagerhorn.com/ulceroskolit/

"…det som skadar tarmen är i princip alltid något i kosten. Det är något vi äter som vi inte tål. Eller så har vi en felaktig bakterieflora med elaka bakterier. Dessa bildar giftliga slaggprodukter som skadar tarmen. Så länge man fortsätter att äta sådant man är allergisk emot så kommer tarmen att fortsätta att skadas. I de fall bakteriefloran är rubbad kommer tarmen att fortsätta att skadas så länge som bakteriefloran är ur balans. I vissa fall kan säkerligen tarmen även skadas av parasiter.

Målet är alltså att ändra kosten så att man utesluter det man är allergisk mot, alternativt så att bakteriefloran blir bra igen. Då upphör nämligen skadeprocessen och tarmen kan läka klart…"

Jag vet inte vad det är för en människa som står bakom denna websida, men hon verkar gå på samma linje som jag. Att människa/katt med "kronisk tarminflammation" ska gå på strikt diet/fodermedelstest med BARF kombinerat med "de rätta bacilluskerna", som Rövardotter skrev om i sin artikel tidigare.

Detta måste ske under lång tid. Då får tarmen vila och kan kanske läka. Min hona hade samma problem och blev frisk. Håller tummarna!

Stackars Er, men jag hoppas allt går bra och vill tillägga lite! Ur människo synpunkt så är kortison bra mot inflammatoriska tarmsjukdomar. Jag lever med morbus crohns sjukdom, där delar av min tunntarm är inflammerad. Denna sjukdom är livslång och går i skov. Jag har ätit kortison (och en massa annat) i tablett form i fyra år nu pga. att mitt skov inte vill gå över. Kortisonet äts på schema från höga doser till låga och sedan upptrappning igen. Funkar hyffsat bra och jag kan leva som folk. Så jag tror absolut att det är värt att prova en kur på Era katter, det finns alla möjligheter att inflammationen hämmas och att ett nytt skov inte behöver visa sig igen på ett tag. SÅ TESTA!

Jag kan också tillägga när ni pratar om kost, vid inläggning så har jag ej fått äta ngt alltså tarmvila, näringsdropp, antibiotika, kortison och lite annat. Även annars så ska jag äta nästan skonkost. Vitt bröd, vitt ris, fisk, kyckling. Inget rött kött och inga fibrer. Å så lite fett som möjligt. När det gäller crohns så tror man det är immunförsvaret som reagerar, orsaken är okänd än så länge. Men ge inte upp hoppet! Kortison gör en pigg och glad i många år:) Jag vet att katter inte kan äta det i samma utsträckning som människor men det är värt att testa några kurer!

#19 Det var bra information du gav här. Modigt att du delar med dig av dina egna erfarenheter.

Lessamt att han fått denna diagnos. Jackson har/hade exakt samma.
Hade jag varit dej så hade jag provat cortison.
Jackson fick diagnosen efter vi tagit prov på tarmen, innan dess misstänkte man torr FIP.
Pga att jag inte kunde få i han tabletter så testade vi att ge honom långtidsverkande cortison. (kan ta reda på namnet på cortisonet om du vill veta)
Vet. sa att chansen till att bli frisk med cortison är ganska stor. Ofta behöver de inte ha detta hela livet, kan räcka med tre sprutor.
Jackson blev frisk på första sprutan. Men för att vara helt säker fick han ännu en.
Efter detta så är Jackson numera en frisk och sund katt.
Istället för att trycka i stackaren massa Flagyl och olika fodersorter.
Ta blodprov och se så att han inte har höga sockervärden.
Ge honom sedan cortion, ta den långtidsverkande. Det tog ca 2-3 veckor innan jag märkte skillnad på Jackson.
Fungerar han ok på w/d så ge honom det. Men ge honom en chans med cortisonet.
Han kan faktiskt bli 100% frisk. Se på Jackson!
I ditt läge hade jag inte tvekat.
Skulle inte cortisonet fungera. Då får man testa andra alternativ.
Men har du tur så blir han helt frisk!

Håller tummarna hårt! Låt stackarn slippa Flagylen.

Vi har tagit blodprover och grejat.
Nu blir det Flagyl och sen går vi över på cortison, jag litar 100% på min veterinär.

Tack för allt stöd allihopa!

#20 Tack, det värmer när människor säger att man är modig

#22 Lycka till nu! Jag håller tummarna!

Det är alltid jobbigt när ens katt får en kronisk sjukdom. Men som oftast går det att hålla sjukdomen under kontroll. Här hittar du en del information om inflammatory bowel disease:

http://www.peteducation.com/article.cfm?cls=1&cat=1322&articleid=304.

FAB har också lite info i en av sina Q&A-listor. Skriver in länken här, men det är inte alltid det funkar att länka till specialsidor på FAB (Feline Advisory Bureau):

http://www.fabcats.org/owners/digestive/qa_IBD.html

Om inte den länken fungerar, kan du gå till deras hemsida: www.fabcats.org, och använda sökfunktionen.

Katter tål vanligtvis cortison mycket bättre än människor, och kan gå på cortison i åratal utan problem. Prednisolon är väl den mest använda sorten på katt.

Håller tummarna för att Nietzche klarar biffen!

Tack Connie för bra läsning, ska hugga tag i det där och sätta mig in i det mer!

Idag startade han dagen med en ren rumpa! Och inget bajs på min kudde, så han har inte läckt under natten. Typiskt småbarnsföräldrar eller oss kattkärringar att bli glad över sånt, hihi.

Jag håller tummarna för att era katter ska bli friska. Detta måste vara oerhört jobbigt och jag hoppas verkligen att allt löser sig på bästa sätt.

Tänk vilket bra forum detta är och hur villiga alla är att dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa till med goda råd!

Skönt att höra att det finns saker du kan prova i hopp om att han ska må bättre.

*kram på dig vännen*