Det vanliga är oftast att de mejlar först. Jag brukar svara men också be dem ringa för vidare kontakt.

För mig spelar det inte så stor roll hur de går till väga, det viktiga är att man får en personlig kontakt innan själva köpet.

Delar #1.

Det kan dessutom bli extra jobbigt att svara på två mail varje dag under ett par veckor från intressenter… Det kænns mer ækta nær man sedan går øver i telefonfas. Då blir det liksom ngt mer seriøst. Men att børja med ett mail ær væl aldrig fel?

Första kontakt med mail går bra.  Sedan vill jag ha telefon-kontakt och det bästa är om man får träffas personligen.

Ja själv brukar jag föredra ett mail först, då kan jag sålla bort direkt om jag känner att detta är absolut inte ¨någon jag vill sälja till, det kan t.ex vara att man inte delar smma syn på katthållning och kattägande.

Känns mailkontakten bra så ringer jag gärna upp dem och besämmer tid för när de ska komma hit och titta på katten och att allt känns bra, från både mitt håll, deras håll och att de känner att det känns rätt med katten, därefter kan de få betala handpenning och skriva på tingningsavtal om det vill tinga katten.

Så här gör jag oftast. Det har hänt vid två tillfällen att jag sålt katt till någon jag inte träffat, då dessa bodde i annat land. I båda fallen hade vi god mailkontakt innan köpet och köparna hade berättat mycket om sig själva. I båda dessa fall var det uppfödare, eller blivande uppfödare som hade god erfarenhet av rasen sedan tidigare.

Att jag frågar är för att jag några gånger har blivit uppringd av samma person som frågat direkt om jag har haft katter till salu och frågat vidare innan jag fått en syl i vädret. och dessutom velat komma och hälsa på innan jag bildat mig en uppfattning, vilket jag inte gillar.

Tala om att det är ingen självklarhet att få köpa katt av dej. Säj så innan du svarar på om du har katt till salu eller inte. man kan säja det på ett vänligt å bra sätt, Det låter hårt men det är ju sanningen.  SÅ GÖR JAG. 

Men jag föredrar mailkontakt först, då får jag med alla frågor jag har, annars glömmer jag nå viktigt.

Jeg foretrekker også mail først, for så å gå over til telefonkontakt med de som gjerne vil ha kattunge.

Føler jeg får et bedre inntrykk av folk når jeg kan prate med dem. Dette er jo ekstra viktig når folk bor langt borte og en ikke kan treffe dem selv.

Jättesvåt för någon - som mig själv - som hatar telefon

Får nog vara tacksam för mina två söta katter :)

#7 Ja jag förstår att det kan vara svårt för någon som ogillar att tala i telefon och har svårt för det.

Jag kan själv tycka att det är jobbigt att svara i telefon när man är upptagen och kanske inte förberedd på att tala med exempelvis kattungespekulatner, särskilt jobbigt är det när någon som knappt ens presenterat sig börjar peppra en med frågor om kattungarna och man inte ens har hunnit få något grepp om vem man pratar med.

Men om man gärna vill köpa en katt och allt känns rätt via mail och kontakten ska övergå till telefonkontakt så kan man ju upplysa uppfödaren om det, att man gärna vill tala i telefon och introducera sig för varandra, men att man har svårt för telefoner och hoppas att den andra har överseende för att man verkar lite…konstig…typ. I alla fall skulle jag som uppfödare ha förståelse för det och inte uppleva det som konstigt om någon sa så. Snarare som ärligt och uppriktigt.

#5, Ja du har rätt men det är är ibland svårt att få in det i början av samtalet. I alla fall tycker jag det.

Jag Brukar börja samtalet med att fråga om dom har någe emot om jag ställer massa frågor till dem….. När du har katt ungar kan du ha nerskrivet de kraven du har på köparen. Kraven är lite olika som vi har. Min första fråga brukar vara,  om dom känner till rasen och om dom har haft någon katt tidigare, mycket viktigt tycker jag det är att fråga om någon i familjen är allergisk. Det finns så mycket att fråga om, men det beror på vad man tycker är viktigt.