Vi har vårt første kull nå, og har derfor ingen erfaring med dette men vi har diskutert temaet mye over lang tid. Vi selger våre katter som kosekatter først og fremst, og verken kan eller vil gi noen form for garanti når det gjelder hvordan en kattunge vil utvikle seg. Derfor vil det fra vår side ikke være aktuelt å gi noen form for erstatning om det skulle vise seg at en katt fra oss ikke kan brukes i avl på grunn av livmorsbetennelse.

Nå er det mulig at vår oppfatning vil endre seg etterhvert som vi får mer erfaring, det skal jeg ikke utelukke. Men slik det er nå, er det som sagt ingen garanti fra oss. Noe helt annet er om det skulle vise seg at katten har defekt(er) etter at den er levert til ny eier og at defekten ikke er oppdaget før levering.

Jag säljer också mina katter som sällskap/kosekatter men har sålt en till en köpare som vill ha delar av köpesumman tillbaka eller en ny katt för att katten inte fungerade i avel.

Det känns inte helt rätt.

Det står i köpekontraktet att katten är såld till sällskap, och köparen har skrivit på. köparen menar nu att den blivit lurad då denna ville köpa en katt till avel och utställning.

Jag hade inte tvekat att betala tillbaka en del av köpesumman om katten hade utvecklat sternumkrok, men det här med sjukdom känns konstigt.

Vi säljer våra kattungar först och främst till sällskap, inga garantier för avel eller utställning ges. Det är upp till kattungeköparen att själv teckna en avelsförsäkring om hon/han tänker avla på katten.

Säger samma som ovan.
Säljer i första hand som sällskapskatt och ger inga garantier att katten kan användas i avel.
Har den nya ägaren tänkt att avla med katten och ha viss garanti, så får de teckna en avelsförsäkring.
Har fått ut fulla livförsäkringsbeloppet på mina två egenuppfödda honor som fick livmodersinflammation vid första löpet.
Är katten såld till sällskap och fått liv.inf. så kan köparen inte göra något. Har de inte en avelsförsäkring så är det deras problem…
Sen kan ju du hjälpa för att du vill vara snäll, men det är inget kattungeköparen kan kräva…

#5 Jepp som de två ovan.

Ingen uppfödare kan garantera någonting om hur en avelshona eller hane kommer bli. Visst vetrinärkollar man katten innen försäljningen men man kan inte heller garantera hur en katt kommer utveckla sig. Man kan avråda eller råda köparen att köpa en viss katt till avel men sedan är det ju just köparens ansvar att välja en katt enligt tycke och smak. 

Är anledingen till Livmoderinflamationen relaterat till uppfödaren? Och är det isfl. ett dolt fel?

Vem kan ge garantier överhuvudtaget då man berör "livet självt" oavsett om vi talar om människor eller djur? Anser man, som köpare, sig mogen att äga och kanske dessutom planera en kull då är man också klar över att inga garantier i världen kan medfölja djuret man köpt till sitt hjärta.

Jag skulle aldrig nedlåta mig till att yrka på ersättning i denna fråga - Jag är förvisso uppfödare men mina djur är också mina kära vänner - köpta för mitt eget höga nöjes skull :-))
Förhoppningar på ev. kullar kan jag ha men det är ju ett annat kapitel.

#5 Livmodersinflammation relaterat till uppfödare- Vad är det för typ av livmodersinflammation?

Louise

Gör det enkelt för mig och håller med övriga skrivare ;-)

#5 Undrar också lite vad du menar med att livmoderinflammation kan vara relaterat till uppfödaren?

Jag lämnar heller aldrig några garantier. Det är levande varelser vi håller på med och inte kylskåp.

Om de hade tänkt använda henne i avel har de väl tagit en avelsförsäkring som de kan utnyttja?

Håller med ovanstående.

Det börjar likna bilhandel att sälja katt " endast 12 veckor, nybesiktad, dolda felförsäkrad, skattemärke dvs chippad. Instruktionsbok medföljer." Men vad gör säljaren/uppfödaren om den nya ägaren inte följer manualen, h*n tankar i fel bränsle, h*n struntar i oljebyte, fyller inte på vatten i kylaren?? Skulle jag gå tillbaks med den bilen och klaga över att den inte fungerar som den ska och kräva ersättning, skulle jag bli utskrattad och få en fot därbak. MEN vi kattuppfödare  ska glatt ersätta den felaktiga "varan" oavsett hur köparen hanterat den. Var ligger rimligheten i det?

/Carina

#10 Det var en bra liknelse.

Det beror väl helt enkelt på i vilket klimat man hamnar?
I andra länder, t.ex USA betalar man ju mer för avels och utställningsdjur än för "pet".. och då säljs de dessutom med vissa avelsgarantier. Hur utställningsgarantierna fungerar har jag ingen aning om. Däremot kan jag känna att avelsgaranti kanske kan vara något - men då gäller det ju att man vet vad som gäller OM honan/hanen inte håller för avel, och på vilka preferenser!

T.ex. importerade en mkt nära vän till mig en amerikansk hona, för "pet-price", men använde henne i avel. Gott och väl, honan fick en kull på 4 kattungar, varav två tynade bort mkt tidigt och min vän fick kämpa som ett djur med dessa två andra. Honan parades om ett år senare men något gick fel och man blev tvingad att kejsarsnitta, men ingen kattunge överlevde. Veterinären berättade att livmodern på honan var så stenhård att hon aldrig skulle kunnat ha få (!!) kattungar öht, och trodde inte att hon faktiskt hade fått kattungar…
Den amerikanska uppfödaren erbjöd då min vän en ny katt, men min vän sa "nej, jag köpte henne för pet-price".

Så det är väl egentligen kanske våran rädsla för att bli utsatta för baktalande osv. om vi skulle sälja en katt som inte håller vad den lovar, som gör att vi menar på att man inte kan förutsäga vad levande djur ska prestera i avel (vilket är sant, förvisso).
Men om du själv köpte en hona från USA, lade ut kanske ett par hundratusen allt som allt, och så visar det sig att hon har ett fel på livmodern som gör att hon aldrig kan få barn… skulle det DÅ inte kännas BÄTTRE om du visste att bara du visade upp dokumentation på kattens fel fick en ny hona till självkostnadspris?

Försöker bara ge en annan vinkling på frågan… ;)

# 12 jag antar att vi inte talar om amerikanska förhållanden nu :-) där ser ju också oftast kontrakten helt annorlunda ut då det gäller försäljning av pet/sällskap- skulle vi använda oss av dessa här så blev det väl ett skri utan dess like ute på forumen:-)) (själv har jag inte så mycket emot vissa punkter i dessa kontrakt)

_om vi skulle sälja en katt som inte håller vad den lovar
_- Kan inte låta bli att undra….vad lovar "den" egentligen??

Louise

#13 Okej, jag borde väl ha formulerat det:

"Om vi skulle sälja en katt som inte håller vad vi som uppfödare utlovat"

Men det jag menar och vill komma till är att bara för att vi har ett sätt att se på kontrakt behöver det inte vara det enda som duger ;-)

Självklart inte - men jag tror att vi alla fick en hint om att frågan avsåg "svenska" förhållanden där inget specialkontrakt om garanterad avelsmaskin kommit på pränt, då hade man säkert lagt kontraktet under lupp istället för att vända sig ut på ett kattforum med en allmän fråga om "vad garanterar ni"  och lyckligtvis så förstår jag att få seriösa uppfödare vill stapla upp garantier i sina försäljnings/överlåtelsekontrakt…sådant hör nog mer bil, teknik och vitvarubranchen till :-))) (som CB var inne på i sitt inlägg ovan)

Vi handlar med levande varelser. Man kan inte garantera, att vare sig katt eller människa håller sig frisk hela livet. Vissa honor är inte lämpade fysiskt att få ungar, precis som vissa människor har svårigheter att få barn.

Som uppfödare, hoppas man naturligtvis att katten är frisk och kry på alla vis, men man kan aldrig garantera något. Man säljer alltså katten under beteckningen "sällskapskatt", för att skydda sig rent juridiskt.

En avelsförsäkring täcker upp eventuella förluster för köparen. För summan man får ut från försäkringsbolaget för sin "obrukbara" honkatt, kan man då köpa en ny avelshona.

Som uppfödare stödjer jag kattungeköparen, låter kanske henne/honom få förtur på väntande kull i någon önskad kombination eller hänvisar vidare till annan uppfödare.

#16- jo att hålla sig med avelsförsäkringar känns självklart även om det är ytterst sällan *peppar peppar…* man behöver åberopa dessa.
Som jag nämnde ovan så skulle jag aldrig vända mig med ersättningskrav till uppfödare av inköpt katt om *om* skulle vara framme i form av t ex livmodersinflammation men att åberopa försäkringarna som man betalar för- år ut o år in- det är en annan sak (om man nu kommer ihåg varför man överför slantar var månad :-)))- det kom jag plötsligt ihåg i somras då vår vackra balines Paquita drabbades av pyo där man först försökte bota med såväl antibiotika kontra hormonbehandling men dessvärre så kom problemen tillbaka och hon blev en glad kastrat (glad var hon redan men nu blev hon ännu gladare;).
Vaken veterinär påminde mig om att kontakta försäkringsbolaget för ersättning- vilket vi gjorde och jag passade på att ifrågasätta avelsförsäkringen med dess olika tillägg och fick tipset att låta livförsäkringen falla ut för att…som dom sa…ersätta det förlorade avelsvärdet. 
Varför livförsäkringen skulle åberopas - tänk det kan jag inte alls förstå men det är väl inte meningen heller?
Försäkringsagenten kvittrade glatt att Paquita självklart kunde få behålla sin veterinärvårdsförsäkring efter det att livförsäkringen betalats ut för att inte avelsförsäkringarna täckte förlorat avelsvärde….och vi tackar o bugar det allra ödmjukaste för det….

Louise

Hej alla #6, 7 mfl.

Det var menat som en retorisk fråga. Jag påstod inte att det fanns ngnting att relatera till. Dærav kan væl knappast uppfødaren ifråga hållas ansvarig.

Måste springa nu….

Skulle adrig lämna några garantier och alla mina säljs i kontraktet till sällskap.. det är levande varelser och jag kan inte förutspå framtiden tyvärr

Jeg er enig om at katt er til kos;-))

Men jeg må helt ærlig innrømme at JEG personlig ville ha tilbudt noe til en kattunge kjøper, som kjøper seg en avelskatt/utstillingskatt…Som har adferdsproblemer/løpetid hele livet fra 3 mnd..Og kattunge kjøperen har hatt 6000 kr i utgifter og katten blir kastrert når den er 8 mnd.

Dette er erfaringen til en vennine av meg..Hun ønsket og begynne med avel/oppdrett…Men etter alt dette negative har hun gitt opp denne drømmen.

Jeg har personlig kjøpt flere veldig dyre katter…Og i alle disse kontrakten står det klart at hvis katten ikke blir fertil..Blir jeg tilbud en ny katt…Til og med min nye hannkatt som jeg har fått i gave av Eeva står det dette.

Jeg må innrømme at katt er levende dyr..Men det er vi som oppdretter som lager disse kattene…Noen ganger lager vi ikke helt sunne katter…Og når Vetrinæren innformere min venninne om at denne katten aldri vil bli en avelskatt..Synes jeg personlig at oppdrettern burde ta ansvaret for dette….Spesielt når moren til katten har hatt samme problemer…Penger betyr ikke så mye, men denne "kosekatten" har kommet på 12000 kr..Synes jeg at oppdrettern kan bistå med litt.

Caroline

Är det så att köpare /säljare inte kan prata med varandra, tro? Eller missförstår? Det är ju alltid lättare att veta vad andra ska göra än att fatta beslut själv och det kanske är en ny och oerfaren uppfödare. Jag förstår köparen också, kan man inte komma överens om en ny katt från säljaren och vänta lite på att det föds en "lämplig bäbis". (Svårt det här med ord) Fasen- på något vis är det lättare om man bytte katter med varandra, uppfödare emellan. Pengar blir lätt till osämja. Jag skulle själv bli besviken om det visade sig senare att säljaren inte talat om sådana saker som kejsarsnitt, tidiga löp, livmoderinflammationer på mamman, mormor, men jag ställer å andra sidan frågor om det innan ev. köp. Men det gjorde jag inte som nybliven uppfödare tror jag.

/Carina

# 20

Jag skrev i mitt andra inlägg om att katten var såld till sällskap och båda parter har ju skrivit under.

I dina fall så har ju det i avtalet stått att du får en ny katt om den inte fungerar i avel.

Jag tycker att det är stor skillnad mellan detta, är det fler som känner så?

Visst det är dyrt med veterinärvård.

Köparen har i detta fall inte ens kontaktat mig om att katten varit dålig/löpt under en så lång tid, utan det var helt plötsligt då katten inte kunde användas i avel som hon hörde av sig med dessa problem.

Om köparen talat om tidigt att hon hade problem med katten så hade jag tagit tillbaka henne direkt.

När jag säljer en kattunge så säljer jag antingen på stamtavla klass 1 eller 2 (sistnämnda innebär avelsförbud). Klass 2 sätter jag bara kattungar som får "fel ras" på, eller om de skulle ha någon defekt. I min sista kull fick jag en kille som hade "rätt ras", men tyvärr en liten sternum-defekt. Han blev kastrerad direkt.

Jag har faktiskt aldrig blivit tillfrågad av mina köpare om jag garanterar något som helst. Hade jag blivit tillfrågad, hade jag sagt att jag inte kunde garantera vare sig det ena eller det andra. Men jag kunde ha sagt vad jag tror om kattungens utveckling.

Fast jag har lyckligtvis haft förmånen att bara bli kontaktad av förnuftiga potensiella köpare… ;-)

Jag har aldrig förstått era Sverak-kontrakter, där man skall kryssa av för det ena eller det andra. Säljer man en kattunge, så säljer man den. Och man säljer den naturligtvis bara till människor man litar på skall ge den ett bra hem.

#22 Köparen har i detta fall inte ens kontaktat mig om att katten varit dålig/löpt under en så lång tid, utan det var helt plötsligt då katten inte kunde användas i avel som hon hörde av sig med dessa problem.

Typiskt- så förvånad jag blir…inte :-(
Kanske tog t o m köparen en repa ut på all världens skvallerforum också- innan tanken kom att kanske diskutera saken med uppfödaren/dig? Fast forum och mailinglistor är ju bättre om man hellre vill lapa söt sympati än att hålla sig till avtal och fakta.

Så din köpare känner sig lurad också? Oj vad många köpare jag har lurat eftersom jag inte kryssat i några tillägg på mina kontrakt- och därmed är de är alla sällskapskatter- A´Famosa är en riktig luring uj uj uj uj ;)))

#22 Köparen har i detta fall inte ens kontaktat mig om att katten varit dålig/löpt under en så lång tid, utan det var helt plötsligt då katten inte kunde användas i avel som hon hörde av sig med dessa problem.

Aj fan  det var på det viset, jo det har man ju varit med om. Prata för all del med alla andra utom kattens uppfödare. Trist och frustrerande.

Virker som det er veldig ulik praksis i Norge og Sverige ang sånne kinkige greier. Jeg vet bare selv hva jeg ville gjort i en slik situasjon.Først kommer det jo helt an på selve saken,men for å bevare kanskje et godt vennskap,og ikke minst ha en egen god samvittighet,så hadde jeg kommet til en ordning som kunne fungert for alle parter. Som oppdretter så må en noen ganger kunne ta på seg noe skyld,selv med levende "varer". Så jeg er i grunn veldig enig i det Caroline skrev lenger over.

Så til trådstarter. Det er ikke morro å komme opp i sånne situasjoner du har gjort.En dag kan jeg komme i en lignende situasjon. Men der er jo alltid 2 sider av samme sak,så jeg kan ikke klare å ta "side" før jeg ev hadde hørt andre siden av saken også,først da kunne jeg kanskje  samlet meg min egen mening.