När katten äter tyg kan bero på mycket, har den problem med magen? ,annars så kommer hon att få det, med  förstoppning gissar jag,eller så illa som en tarmvred. Har katten tråkigt å är mycket ensam? då kan konstiga betenden dyka upp.

Är katten så ung behöver den en kompis hoppas han har det.

Det låter som ett stört beteende. Första steget är väl att konsultera en veterinär och kontrollera att katten är frisk. Sedan bör man kanske utreda hur katten har det i hemmet. Är den ensam hela dagarna och dessutom ensamkatt?

Det skulle kunna vara en hormonell reaktion på kastreringen i kombination med en felaktig miljö.

Min gamla siames "Walter av Porla" var ylleätare, men det gällde endast ylle i olika former. Jag fick då rådet av många att ge honom små mängder av Lanolin. Jag provade detta och det hjälpte i viss mån men beteendet fanss ju ändå kvar till en del eftersom han hade hållit på med detta så länge.. Lanulin eller ullfett finns naturligt i ull och kan köpas på apoteket.

En del katter använder tuggande på olika saker, tyg, papper, plast, som ett sätt att rensa tänderna. Man kan prova att ge något annat tuggbart som har samma funktion, t ex en skinnbit eller liknande.

Det finns en speciellt benämning på katter som äter tyg. Det är faktsikt vanligt hos siameser. Jag tror inte det beror på en hormonell reaktion. Det Niffi är inne på är precis vad jag läst också om just tuggande.

Jag har varit ute på nätet och sökt på ylleätning och detta förekommer tydligen mest hos Birma och Siames. Enligt veterinären på Agria handlar det om en störning, rubbat beteende och kan endast avhjälpas genom att te x ylle plockas bort ur kattens miljö.

Personligen tror jag att man kanske kan finna "problemet" i kattens hemmiljö. Kanske kan problemet avhjälpas genom aktivering, annat kattsällskap, rastgård etc? Någon föreslog att man skulle ge katten kycklingsvingar, som den då skulle föredra istället för yllet.

Tydligen har Anne-Marie Nilsson tagit upp just ylleätande i sin bok "Kattens Sjukdomar". Tyvärr har jag den inte själv.

Jag har den boken. Återkommer senare idag med en liten resummé kanske?

Ann-Marie Nilsson kallar det för en psykisk rubbning, ett tvångsbeteende. Det står inget mer förutom att det mest drabbar burma och siames.  "Behandling: psykofarmaka, tex klomipratamin, amitriptylin. Prognos: Medelgod till dålig. Kostsamt. Kan ge skador på mag-tarmkanalen."

Ja, ulltrådarna kan tydligen samla sig till en boll i tarmen…

Jag tror att Vicky Halls skriver närmare om det i sin bok "Din katts hemligheter". Där finns behandling och åtgärdsprogram som kanske inte innefattar psykofarmaka. Jag är inte så säker på att ett tricykliskt antidepressivt medel är lösningen, som t.ex Clomicalm.

===

Nä, det känner nog inte jag heller.