Hon mår troligtvis inte bra nu när hon inte längre är högst i rang. En del honor kan t.o.m blir djupt deprimerade…

Tråkigt att du måste placera om.

Men ibland är man tvungen. Levde till bara för ett år sedan i rosa drömmar att jag ALDRIG skulle behöva flytta mina älsklingar. Men ibland måste man för deras skull…

Hon kan ju ha varit väldigt dominant och "flockens" alfahona, och sen efter kastreringen så förstår hon inte själv varför hon sjunker så lågt?

Tror också att omplacering kan vara bäst i det här fallet, även om det måste vara jättetungt, trist och jobbigt :(
Det måste ju nästan vara svårare att hitta bra hem åt något man lärt sig älska under flera år än småbebbar också, men jag tror ändå nånstans det kommer kännas bäst i magtrakten när hon mår bättre och är glad och lycklig som kastrat än djupt olycklig

Ja, det är säkert så att hon sjunkit i rang, men man kan ju tro att de skulle acceptera det efter två år, men det är nog djupare än vad man tror.

Har också tänkt att jag inte skulle vara en utav dem som omplacerade sina katter… Men enda sättet att bota naivitet är med erfarenhet…

Jeg omplasserte Kiss for litt over 1 år siden,en voksen balineser.Hun var verdens mest omsorgsfulle mamma,en liten supermamma var hun.Men hun trivdes ikke i et oppdrett,hun eide ikke selvtillitt.Utrygg på fremmede mennesker,særlig var hun livredd mørke manns stemmer. Hun ble kastrert og flyttet midlertidig så til en venninne av meg,som fra før hadde henne søster. Ærlig talt så kjenner jeg henne ikke igjen.Altså,Kiss. Hun har blomstret opp og storkoser seg,får løpe litt også utendørs når eier var ute. Nå er hun kommet i sitt permanente hjem,hun bodde hos henne til hennes søster flyttet hjem fra England.Denne søsteren har da også en samboer,en mann.Kiss elsker dem begge to.Men det tok tid å få frem den trygge katten som bare jeg og min sønn kjente her hjemme. Så jeg er evig takknemlig til henne som klarte å få dette frem i katten.1 år senere flyttet en god venn også til Kiss sitt hjem,Secret. Han er verdens koseligste hannkatt,men han kan ikke tåle min Felix over alt i verden.Vet ikke helt hvofor det ble sånn,for Felix er jo god som gull mot allle. Secret sitt mål var å jage Felix til Felix til slutt ble livredd , bæsjet på seg av redsel,og Secret mukket ikke på å også få Felix klint ned i sin egen avføring. Sånn vil jeg IKKE ha det,det er ikke godt for de andre kattene heller å leve i en sånn uharmoni. Felix er vokst opp med min sønn og er den kjæreste katten jeg vet om,så for meg var det ikke noe vanskelig valg,men det var likevel trist.For Secret er en sånn snill katt,mot mennesker og andre hunnkatter.

Nå er det harmoni her i huset igjen,og alle kattene har det godt hver  for seg. For meg så er det ikke et liv å holde kattene i separate rom livet ut,om det skjærer seg.Stress får også ned immunsystemet,og det er rett og slett utrivelig for alle.Særlig denne rasen som er avhengig av trivsel og ikke bli gjemt bort fra felleskapet.Det er jo ikke noe liv for noen,men særlig ikke for denne rasen.

Jeg er også veldig glad for at Secret og Kiss skal bo sammen for resten av livet.Hun trenger en sånn stødig trygg livskamerat,og dem kjente hverandre igjen kort tid etter introdusering igjen. Og Kiss er en liten bølle,som elsker å jakte på Secret sine bein fra alle vinkler,så kanskje hun klarer å holde han i tålig form,så han ikke eser ut som en kvapsete kastrat

 Nå har ikke mine katter nappet seg pga stress,men mistrivsel kan være så mangt. Kattens trivsel skal allltid være første prioritering syns jeg.Alle fortjener å bo i et hjem der dem føler dem har det 200% godt på alle måter.

#4 Du har så rätt, de förtjänar att få det bästa! Även om jag kommer att sakna dem otroligt mycket så är det ju för hennes bästa som jag gör detta. Jag är bara så rädd att det ska bli ännu värre av stressen att flytta. Men jag kommer att vara så noga med vem som får förtroendet att ta hand om dem. Vem är god nog att passera nålsögat? ;)

#4
Vet precis vad du gått igenom med dina katter. För det var ju samma med Spidde/Jackson och Smilla/Nanna.
Tyvärr hamnade ju Jackson och Nanna fel första flytten. Men har nu fått fantastiska hem var för sig! Saknar dem ofta, speciellt Jackson som jag hade sen liten.

Att jag nu måste flytta Spidde för att han ska få ordning på sin mage är nästan ännu svårare. Men jag har ingen möjlighet att ge han det han behöver…
Han är en kille som behöver trygghet och mindre stress. En person har hört av sig om honom och jag hoppas att det "klickar" mellan dem. För h*n har sedan innan erfarenhet av allergiska/känsliga katter.
Kommer vara helt förstörd när/om han flyttar.

Det är 100 gånger värre att placera om vuxna katter än sälja kattungar. Varenda gång känns det som ett misslyckande…