Då spekulanterna hörde av sig på min andra kull, blev en av dem väldigt besviken då jag berättade, att de inte leverades förrän vid 14 veckor.

"-Oj, såååå länge? Men då är de väl ganska stora!

Jag förklarade, att det absolut skulle vara värt väntan och att kattungen de skulle ha, bara mådde gott av att stanna med mamma och pappa några extra veckor. När de sedan kom och hämtade honom, förstod de…trots sina nästan 1,5 kg var han ändå bara en liten skrutt.

Jag tror att folk är okunniga då det gäller raskatt. De är vana vid att man hämtar kattungarna redan vid 8 veckor.

Att försöka pruta var ju rejält fräckt ändå. Kanske har de hämtat den Siames de har vid 10 veckor, vilket ju IDP tillät för ett tag sedan? I deras ögon är en 16 veckors kattunge en stor katt.

Nu kanske en del säger;

"-Trots IDPs regel, fanns det ingen uppfödare som levererade vid 10 veckor!

Då svarar jag; "-Jodå, det fanns det. Detta är bla en av anledningarna till, att jag valde Sverak."

Tack för din varning. Har kattungeköparna raskatt sedan tidigare, kan man ju faktiskt ringa uppfödaren för referenser. Jag tror man ska lyssna nogrannt på sin intuition när kattungeköparna börjar höra av sig. Den har oftast rätt.

#1
Liten rättelse IDP (en del av klubbarna) har fortfarande lov att sälja vid 10 veckors ålder. Känner dock ingen som gör det.
Men det är samtidigt inte så många år sedan som Sverak hade samma regel.
Vet en som köpte en katt från Sverak, för några år sedan. Där uppfödaren vägrade ha kvar ungarna längre än 10 veckor.

#0
Jättebra att du varnar. Finns tyvärr många som försöker pruta på priset på katterna…
Har haft människor som ringer och frågar efter en "defekt" katt bara för att de är billigare…

#2 Ja, det var ju inte alltför länge sedan som även Sverak hade den regeln.

#0 Jag har pm:at dig. Har en intressent just nu som jag får gärna-en-rea-katt-vibbar av. Kanske samma?

Människör är så konstiga… Allt under sex månader är ju fortfarande en bebis, katt eller hund!

Men visst, har man ingen kunnighet om katter (som jag när jag skaffade mina) då blir man lite förvånad när man hör att dom levereras tidigast vid 12-14 veckors ålder. Jag var van vid hundvalpar, leverans åtta veckor i Sverige, sju i Finland (har dock själv krävt åtta veckor, vägrat hämta en sju veckor gammal )…

Kunskap kommer tydligen stegvis för alla. När IDP införde 10-veckors regeln höll Sverak fast vid sina 8 veckor ytterligare några år. Sedan var Sverak först med 12-veckorsregeln, men jag känner ingen IDP-uppfödare som utnyttjar 10.veckorsregeln så det kommer troligen att ändras inom IDP också.

Okunskapen bland allmänheten är stor även när det gäller katters utveckling och beteenden. För många är katten fortfarande bara en musfångare.

#0 Tack för varningen.

Hej, kompletterar med lite mer info:

Blåmaskad är "precis vad de söker".

De prutar men säger att det absolut inte är så? Jag tycker för egen del att det är helt OK med en del kattungeköpare som inte alltid har råd med en tip-top utställningskisse utan signalerar att de är ett gott hem men kanske om där dyker upp en kattunge med svansknick eller så, att de kan tänka sig en sådan om det inte blir fullt pris. Det är ärligt och det är upp till en själv att säga nej eller ja. Jag blir i det aktuella fallet dock skeptisk till hela sättet och resonemanget, att 'oh nej, vi prutar absolut inte men din katt är alldeles för gammal" (dessutom bor vi för långt bort, de vill besöka katten under de 3 månader de växer upp etc - eftersom min är så 'gammal' så förnekar jag dem denna möjlighet och därför ska de ha den  billigare, etc - det var väldigt många skäl att sänka priset). Jag tror att de tycker de är listiga men som sagt, oroar mig för deras bild av vad en "kattunge" är…

De kanske ska söka katt på närmare håll då, för att ha möjlighet att vara med "hela vägen"? Vilket idiotiskt resonemang!

Nä, det är ju inte alla människor som har råd till en utställningskatt och det är kanske heller inte vad de söker?

Jag tycker det är helt okej att kattungeköparen talar om, att han/hon bara har en viss summa att lägga och att han/hon väntar på att en katt med knick eller sternum dyker upp. Inget konstigt med det.

Det var vad jag själv tänkte, innan jag köpte min första Siames och fick…"uppfödardille".

#2

Inte alls konstig att de frågar efter en defekt katt. Alla har inte en fet plånbok och ska de inte ställa ut eller avla går det ju lika bra. På så vis blir ju katter med tex svansfel sålda.

De är ju precis lika goa. Det är inte lätt för en barnfamilj eller pensionär att plocka upp 5000-7000 till att köpa katt.

Att folk frågar efter katter med svansknick osv. är ju inget konstigt? Det tyder väl på att de är såpass medvetna att de vet att katter med defekter brukar sättas ned i pris.

Det som förvånar mig är att folk inte fattar hur oerhört liten en siames/orientalunge är vid 12-14 veckor fortfarande, herregud, det är ju ingen katt alls!

Jag har stått bredvid en kompis vars kattungeköpare prutade. Katten hade svansknick, och skulle till sällskap, men då hon förklarade att katten redan var prutad och klar pga. defekten så godtog dom det.

Grejen är väl den, att man säljer sällskapskatter till fullpris, och vet att de inte kommer brukas i avel eller på utställning, och om man då ska sätta ner defektade katter med ca 20% bara för att de ska till sällskap, sänder man inte lite dubbla signaler då? *funderar*

Det är inte bara lite äldre kattungar eller kattungar med defekter som folk försöker pruta på. 

Jag hade ute en annons nyligen på våra då sex veckor gamla kattungar. Jag hade satt ut priset, 5500:-, i annonsen för att slippa konstiga typer som ringer och frågar vad de kostar för att sedan utbrista: VA?!? Så mycket?!? Nej, då får det vara!

En dam (från Kalmar, ej Skåne) ringde och verkade väldigt intresserad, men efter en stund sa hon att kattungen var för dyr och att hon var villig att ge 5000:-. Jag sa givetvis nej och då kom hon med det argumentet att det kommer ju kosta henne pengar när han ska kastreras och vaccineras och att jag därför skulle dra av på priset!

Vad ska man säga? Inte får hon köpa katt av mej med det resonemanget! Man måste väl för bövelen vara medveten om att det kostar att ha djur. Skulle man få dra av framtida kostnader på priset så skulle jag ju få betala "kattungeköpare" flera tusen i stället för att få betalt! Morr….

#10
Det argumentet ska jag köra om jag ska köpa en avelshona i framtiden. Det kostar ju omkring 1000kr att kastrera henne. Så då bör ju säljaren dra av dessa 1000kr i förskott!

#11 En avelshona - om hon ska paras kostar det, dra av 5000 kr direkt!

Jag förstår inte varför vissa människor skall pruta när de skall köpa ett djur. Om man nu bestämmer sig för att man vill ha en raskatt så får man ju vara beredd på att lägga upp en slant, är man inte villig till detta så finns det många huskatter som behöver ett hem. Något man skall tänka på när man köper en katt är att de kommer att KOSTA en del och detta skall man ha råd med. När jag letar efter en katt så bryr jag mig inte om priset, utan det är så mycket annat som skall klaffa och letar man efter något speciellt så får man vara beredd på att betala en del. När jag hittade mina två senaste importer så frågade jag om priset först efter att jag hade resarverat dem och jag kan ju lova att när väl katterna var hemma hos mig så hade 6000kr strecket passerats ett bra tag innan, detta rörde mig inte i ryggen då jag fick vad jag ville ha, visst blev det ett stort hål i plånboken men det var det värt.

En kattunge köpare skall vara glad att de hittar en siames/oriental som kostar under 6000kr, då jag vet att flera uppfödare tar mer speciellt om de skall gå i avel eller ställas ut, beroende på typ m.m.  Själv har jag börjat kolla runt efter en liten kille och även denna gång så tänker jag inte på priset bara jag hittar en som uppfyller mina krav, vilket i första hand är en familjemeddlem .

Jag tror många inte fattar hur dyrt det är med seriös uppfödning. Jag hade dåligt koll när jag köpte min första katt. Hon kändes jättedyr. Men nu när jag vet vad det kostar så tycker jag hon var jättebillig. Om folk inte vet och inte är dryga när de prutar kanske det inte är nån mening att bli sura på dem.

De vet vad hundar kostar och blir väl förvånade över att en katt kostar lika mycket. En katt!

#15
Precis!
En katt kan de ju få för 50öre tassen. Varför betala om kring 6000kr för dem.

#14 Det som blir lustigt är när kattungeköparen faktiskt visar sig någorlunda medveten om de kostnader som ligger bakom och kräver att kattungens föräldrar är testade, vill veta om bakomliggande sjukdomar i släkten (förutsätter HCM-tester, njurtester etc kostbara tester), vill att den är försäkrad mot dolda fel, ska ha bästa stamtavla, bästa vaccinationer etc men samtidigt tycker det är dyrt och letar anledningar att kunna få allt detta till lågpris.

#17, det håller jag med om. Med tanke på hur mycket jobb uppfödare lägger ner så är det mesta billigt egentligen…

Jag trodde man gick massor med vinst på att sälja hundar förrut ;) Jag har en vag misstanke om att det inte är så nu.

#18
Tror ändå att hunduppfödning är mer "lönande" än kattuppfödning.
Man hör sällan om problem som virusinfektioner och liknade på hund.
Är det en sund ras så de enda egentliga problem man kan tänkas få är dåliga magar på valparna…
Men blir rik på det tror jag knappast man blir…

Fast skulle jag börja med hunduppfödning, så kan jag lova att med min otur så får väl alla valparna Parvo eller något annat dödligt…