Här kommer en bild till. Man kan se att han har fått lite hankindpåsar redan men de brukar gå ner igen efter kastreringen.

Här kommer en bild till när de vilar mellan parningarna.

Här kommer en sista bild på honom som 14-veckors bebis. Inte bästa bildkvalitén men man ser ändå hur han såg ut som liten.

Vad stilig han är. Ska han verkligen kastreras?

Pluto er en skikkelig kjekkas

Han är verkligen sååå vacker.. vågar du kastrera på en gång tänk om de inte tog då?

# 4 Ja, han ska kastreras. Om du gillar honom så kommer det förhoppningsvis bebisar v 45. Mazetti är en gullhona hon också så jag förväntar mig väldigt trevliga ungar, och snygga.

Åh så fin han är.

Håller tummarna för många fina bebisar nu!

# Självklart så skall man väl förvänta sig snygga och trevliga ungar i sina planerade kullar…skam vore det väl annars, typ…jag förväntar mig fula och otrevliga ungar :o)))))))))))))))

Stort Lycka till med Pluto/Mazetti-kull!!!

Louise

Vilken stilig herremanPluto är! Jag hoppas att det blir fin-fina bebisar efter honom och Mazetti framöver!

Vacker kille!…:-)

#9 Alla parar inte efter ett gott temperamant, tyvärr. Det vet nog du också. För mig kommer temperamentet först, sen kommer typ. Jag svarade #4 som jag antar var sugen på att para med honom att även mamman är en trevlig katt så det är ingen förlust att vänta på ungar efter denna kombination om man vill ha något bra att para med senare, förutom ett gott temperament tror jag det blir bra typ.

# 12- Nej, jag vet Rövardotter. Jag försökte markera inlägget ordentligt med en låååång smiley för att visa att jag skojade lite.

Louise

#12 Plutos ägare har haft ett antal siameser under 30 års tid och Pluto är den mest sociale och trevlige katt de har haft hittills. Det säger en del, både om Pluto men även om de katter som har avlats fram (detta är bara ett av många liknande exempel som jag har stött på under de år som jag har fött upp katter)…Plutos kompis är en gammal katt på 15 år som gömmer sig så fort det kommer folk, så har han gjort i hela sitt liv. De älskar förstås den katten också och Pluto tycker om honom men visst vore det roligare om gamlingen vore mer frimodig? Jag skulle gärna vilja att fler uppfödare prioriterar ett gott temperament i sitt avelsarbete, det stärker våra rasers status gentemot andra raser i det långa loppet och är bra för oss alla som älskar de här katterna och för katterna själva också förstås. Typen finns oftast redan i många linjer så vi har "råd" att avla lite mer med hjärtat också. De flesta kattungar säljs till sällskap och det är dessa kattungeköpare man borde värna mer, de är de bästa ambassadörerna för rasen, inte utställarna. Håller du med Louise eller har du en annan uppfattning?

Absolutt en vakker gutt

# 14- håller med- absolut!
Jag säljer nästan uteslutande mina kattungar till "vanliga" hem. Är någon köpare utställningsintresserad så är det absolut jätteroligt men inte viktigt alls, desto roligare är alla bekantas bekanta till " den vanliga köparen" som, i sin tur, hör av sig för att dom också vill ha en alldeles egen härlig famosa-katt :-))
Jag säljer ibland till uppfödare också…så länge hemmet är vanligt förståss och där inte full "trafik" råder och ett evigt kringflackande liv på utställningar prioriteras.
Jag vill inte heller sälja katt till hem där större flockar hålls- oavsett hur bra temperament individerna har i grund o botten så finns ändå en stor risk att de inte trivs i en påtvingad flockgemenskap- orättvist liv för underbara katter. En liten harmonisk grupp- eller bara två katter är perfekt (tycker jag)

Det är nog jag som är lite naiv?- tycker att det är så självklart att föräldradjuren skall ha ett gott temperament - Så självklart så att jag oftast glömmer att poängtera detta i mina annonser tex ;-))

Pluto är nog jättetrevlig, han ser sån ut ;) - synd bara att hans ägare fick vänta i 30 år innan de fick en trevlig Siames. *Trevlig* skall väl i allra högsta grad vara signifikant för rasen.

Louise

Plutos tråd, förlåt Pluto ;)) Men du, Rövardotter nu kom jag plötsligt ihåg att du letade orientalhane- helst solid till en av dina honor. Kanske för tidigt att fråga? men när- och om du har lust så skulle det vara intressant för mig att veta hur det går :))

Louise

Tänker lite skrattande på ett par relativt uppfödare jag träffade på en utställning för ett tag sedan. Vi satt och pratade katt och olika färger mm. Jag kom med förslag om lite olika uppfödare och nämde bl.a. en snäll och mysig katt i just den färgen de sökte.

Kommentaren blev:
_- Ska vi ha snälla katter köper vi katter från XX. Men vi vill ha snygga katter och då måste vi köpa från utlandet.
_
Altså var det viktigare att ha extrema katter än trevliga katter. Man blir riktigt rädd när man hör sådant. Men samtidigt kan jag inte låta bli att skratta åt den inställningen.
Förhoppningsvis lär sig även de att snälla och trevliga katter är 100% viktigare än snygga.
Annars blir de nog inte långlivade uppfödare….

Det sista jag hörde var att de nu sålt sina två snälla katter från just XX uppfödaren.

/Elisa

#18 - frågade du hur länge de såg fram emot att få leva med sin nya framtida katt? Hälsotillstånden i stamtavlan och åldern på katterna däri, måste vara det allra viktigaste idag när det verkar som om våra katter dör allt tidigare för varje år som går…

P.S. Jag har faktiskt inte träffat på några otrevliga katter inom kat.IV, men jag är inte en gammal räv (än) och jag har bara denna goda erfarenhet sedan vi skaffade vår första '89. Lång tid för en del, inte för de som började då jag föddes och föder upp än idag ;)

Ett fåtal fall av rädda katter har jag däremot sett. Detta tror jag dock inte har haft med linjerna att göra… D.S.

Vi har lite olika upplevelser och erfarenheter men den bild som Kalindas målar upp har jag stött på många gånger och den har skrämt mig, att utseendet så helt går före inre egenskaper för vissa uppfödare. Som du skriver Louise, och jag tror att du också menar detsamma Celia, är det också viktigt att man respekterar katterna och håller dem på rätt sätt så att de får en ärlig chans att trivas. Som uppfödare gäller det att inte samla på sig för många katter och detsamma gäller för alla andra kattägare. Det här äldre paret som jag talar om (de är nu pensionerade) har inte skrämt Pluto till ett liknande beteende som gamlingen, tvärtom har han hjälpt gamlingen att bli lite modigare. När vi lämnade tillbaka Pluto (kastrerad) fick vi faktiskt se en skymt av gamlingen, han blev så glad när han hörde Plutos röst att han glömde att gömma sig det första han gjorde. Naturligtvis kan han ha haft en "svår barndom" som har satt spår i honom men jag skulle nog ändå tro att hans temperament i grunden inte är särskilt stabilt. Så mycket kärlek som de öser över katterna borde ha gjort honom mer tillitsfull mot människor. Även om de inte rusar fram mot och välkomnar främmande så borde de ändå inte behöva känna sig så skräckslagna att de gömmer sig bara de hör främmande människoröster och även om de gör så borde de våga sig fram och kika lite efter ett tag i alla fall. Före Pluto hade gamlingen en annan relativt social katt som sällskap men han hade å andra sidan en aggressiv sida och kunde anfalla främmande människor som han inte gillade och var därför inte helt pålitlig. Gamlingen är den enda helt skygga katt de har haft, de andra har varit lite mer som den aggressiva katten, någorlunda sociala men inte pålitliga. Visst är det roligt att de gillar Pluto så mycket (det gör vi också förstås) men man hade ju önskat att de kunnat få katter med dessa fina egenskaper tidigare. De önskar sig förstås en son efter Pluto. Nu har jag skrutit över Pluto men i grunden är det ju inte enbart jag som har ansamlat dessa fina egenskaper, det ligger många generationers arbete bakom och det är jag tacksam för. Om fler såg till att ta tillvara på sådana gener går det att få både typ och temperament, det ena behöver inte utesluta det andra. En lång utläggning om vikten av ett gott temperament blev det i Plutos tråd men någonstans behöver det uttryckas, tycker jag och det passar bra här. Det finns uppfödare som har jobbat stenhårt med temperamentet så det finns många trevliga och stabila katter att ta tillvara på i avelsarbetet, det handlar ju också om att kombinera på rätt sätt, om den supertypade inte verkar stabil i psyket är det bättre att använda ett stabilt syskon osv. Kanske varierar det i landet också vilka gener som har använts, jag vet inte hur dessa uppfödare tänkte för 15 år sedan och före det i Stockholmsområdet. Jag har faktiskt inte heller forskat i vilka stamtavlor som de hade, det gamla får vara glömt.

#17 Louise, jag har hittat en solid hane i Stockholm, en havanna, han har också en svart bror som är tillgänglig men jag valde havannan mycket för färgens skull (det är kul att få lite fler färger än svart också). Stamtavlemässigt passar han bra med min hona. Parningen är ännu inte genomförd, den ska tajmas med fodervärdens egen graviditet så att de båda inte föder precis samtidigt. Kolla på min hemsida under planer, jag har lagt upp ett antal bilder på honom där som jag har fått av ägaren. http://www.rovardotters.com/

Frågan om…eller rättare sagt Vikten av god hälsa och gott temperament är nog så viktig att få ventilera ibland.
Jag undrar om jag någonsin själv stött på en kat.4 katt med rent uselt temperament. Veka och blyga katter har jag mött- vilkas syskon har haft härlig "social" attityd. Blyga och på gränsen till veka honor har jag sett som i sin tur har gett fantastiskt charmiga och framfusiga småttingar.

Det blev ett herrans tissel o tassel för ett par år sedan efter det att en Balines avlivats pga aggressivitet och anledningen till denna aggressivitet gjorde jag nog bäst i att inte kommentera men av största vikt för mig var att hans föräldrar och släktingar bestod av gamla härliga linjer vilka var kända för att klara i princip alla tänkbara situationer- glatt purrande ;)

En "gammal" uppfödare gjorde fantastisk reklam för Balinesen genom att ofta anordna en egen liten balines-cirkus-hörna i samband med marknader, jippon, centrum-invigningar här o där. Vilken succé!!!! Flydda tider tyvärr. Flydda linjer likaså.

Kanske ligger det mycket i resonemanget- att skilja på avel och utställningskarriär. Det finns givetvis undantag men oftast visar det sig att stjärnan i många fall inte reproducerar vidare utan att eviga problem uppstår- före, under ell. efter dräktighet.
Kanske var felet bara att man valde intresse i fel ordning? Avel i lugn och stressfri miljö först och sedan matchning?…men då hamnar ju inte titlarna i första kullarnas stamtavlor förståss så det kanske är otänkbart? Nej, det är nog bäst att först släpa runt sitt dyra vackra avelsdjur för att samla poäng…och kanske lite bonus som smittor av skilda slag :-o
Är det inte också av största vikt att se hur förfäder till den tänkta avelshanen/honan producerat- eller består tidigare kullar, i fem sex led, av en ell. två levande ungar som med uppfödarens goda vilja växt upp under stödmatning och eviga antibiotikakurer….för att så småningom växa upp till stjärna….för att senare med all modern veterinärmedicinsk hjälp kanske kan producera en "kalas-avkomma" i sin tur…. 

Nu låter jag väldigt krass o trist så jag gör nog bäst i att säga att jag självklart har sett fantastiskt vackra utställningsstjärnor som reproducerar stora fina o friska kullar och detta med bravur!
Det är allt negativt jag sett - och knepiga motiveringar jag hört-under åren som gör att jag lätt generaliserar.
Hur många gånger fick jag inte, i vintras, frågan från alla kattungeköpare som var här- Varför har du inte ställt ut mamman som är såååå vacker? Tja…hon lär ju inte vara mindre vacker om något år och innan dess har hon förhoppningsvis fått ytterligare en kull :-)))))))))

Oj vad långt o träligt detta blev. Kanske är det ändå dags för en kattpratarträff igen- kanske här hemma? :-)))))))))))

Louise

#22 !!!!!!!! Almost Unreal!!!!! Vilket otroligt passande namn ;)

Vacker kille, vilken vacker profil och vilken härlig- och nu- ovanlig färg!  Sist men inte minst- han ser ut att leva i en underbar miljö bland humle och slingerväxter -utstrålar hälsa och tillit. Jag ser verkligen fram emot denna parning.

Det var så härliga bilder på honom vilka gjorde mig så varm och glad. Tack för att vi fick kika in i dina framtidsplaner :-)

Louise

#23 Skicka en karta! Ska vi säga i morgon fm:))))

Jag har så många tankar omkring just det ni diskuterar nu och är väldigt tacksam för att ni, Rovarsdotter, Afamosa och Celia, delar med er av era åsikter och erfarenheter. Mycket intressant läsning!

Jag kommer säkerligen att fylla med egna åsikter snart, men nu måste jag tvätta lakan som min femåring attackerade med kräksjuka i natt:))

#22 Jag måste förresten också kommentera din honas partner. Nu snackar vi katthållning på högsta nivå! Denna kille njuuuuter av livet och det riktigt lyser om honom. Precis så här vill jag att orientalerna ska se ut och framförallt leva.

Hur man, av någon sorts princip, kan förvägra en katt att känna doften av citronemliss och låta tungan kittlas av en fluga, är för mig ett mysterium. Ni som har möjligheten, släpp ut era katter i trädgården och njut tillsammans med dem av livets och naturens mirakler.

En liten passus, varför är det ofta de som hänger på utställning efter utställning som också har utegångsförbud för sina katter pga, som det ofta heter, smittoriskerna???

ossilian- jag skickar hemskt gärna en karta till dig….då er kräksjukeattack avlägsnat sig (bara ordet "kräksjuka" får mig att vingla på stolen ojojoj,  jag inbillningssjuk…? :))

Appr. smittorisker- jag har länge tänkt att de som verkligen borde backa och avlägsna sig fortare än kvick …de är nog den utelevande "huskatten" om den någon gång stöter samman med en "raskatt"….med statistiska internationella undersökningar i gott minne …om vilka som *egentligen* bär på vad :-))

- Visst var bilderna på Unreal ….almost unreal ! :-))

Louise

Jag tycker också att han verkar ha ett underbart liv på landet, när han är i stan kan han inte vara ute så fritt. Vi som bor i stan har byggt in vår gård där våra katter kan få vara lösa och lediga, dock ej utan uppsyn. Natasha som han ska paras med är också van vid en liknande miljö som han är så de borde matcha varandra bra på många olika plan.

En sak till om temperamentet, de som är svaga och sjuka har av naturliga skäl inte så stabilt psyke. Ser de dåligt kan de bli väldigt oroliga och aggressiva osv. Därför kan man också tänka hälsa när man tänker temperament och välja den i avel som verkar mest nöjd med livet. Det ger säkert också goda avelsegenskaper.

#20 Visst kan det vara svårt att avgöra vad som är arv och miljö när det gäller temperamentet. Jag har träffat en del olika slags katter då jag ofta levererar kattungar (i de fall jag kan göra så). Om jag ska sätta ihop mina ungar med vuxna katter vill jag gärna kolla läget lite för att känna efter om det känns stabilt eller ej. Fräs och annat är ju helt naturligt, en katt som är skygg mot främmande människor kan vara en underbar vän till en liten katt, det är den där obehärskade aggressiviteten som jag håller extra koll på. Särskilt hos äldre katter, den kan ju ofta naturligt förklaras av ålderskäl (dålig syn, dåliga njurar osv) och då brukar jag säga att det är bäst att vänta med att skaffa en ny katt tills den gamle inte längre är kvar. Ibland känner jag mig osäker på folk och vill kolla miljön och ibland levererar jag till folk som inte har bil, en sorts service som de gladeligen betalar för. På så vis har jag fått se de mest skiftande miljöer och katter utan att själv vara en gammal "räv". De flesta kat IV som jag har träffat har varit helt normala med helt normala variationer i psyket men ibland har jag också träffat på de där extrema så jag vet att de finns. Ibland är det bara hörsägen förstås, ägare som berättar om skillnader mellan de katter de har nu och har haft tidigare. Visst kan deras hemmiljöer ha förändrats men det är ju samma folk med olika katter. Oftast gillar ju katterna sina ägare men kan ha varit skeptiska till andra människor, ibland kanske de också har haft fog för det. Det kanske var potentiella djur- eller människomisshandlare som den där katten angrep, vem vet vad som rör sig i katternas sjätte eller sjunde sinne? Den kanske var klok som sade ifrån. Jag vill inte utesluta någon förklaring. Dock kan man träffa på katter med dåliga psyken också, stirriga och hetsiga utan att de direkt är sjuka rent kroppsligt och utan att det är hormonerna som spökar.

Om det är nedärvt behöver det dock inte betyda att hela linjerna är dåliga, det kan visa sig hos en enstaka unge i en kull och då väljer man inte den till avel utan den blir sällskapskatt men då är det viktigt att den köparen får kunskap om vad hon/han har att hantera, tycker jag. Om man får hela kullar med samma tråkiga temperament kan man dock vara ganska så säker på att det var en synnerligen dålig kombination och för mig skulle det vara svårt att motivera en fortsättning på aveln med någon av dessa ungar i en sådan kull.

Hade en gång en kull kattungar (inte siames) och i den var det 2 utav 6 stycken som inte hade bra temperament. Behandlade alla lika men dessa två var skygga trots det. En del i kullen var otroligt framåt, så det var sån milsvidd skillnad. Den mest ojämna kull jag haft. Där hade miljön liten del.

Mamman till ungarna var otroligt framåt, liksom hennes mamma i sin tur. Ingen annan kull visade upp samma skygghet som just denna kull.

#30 Ja, det är ju ett typexempel på det jag menar. Vem som helst kan ju få sådana kullar inom alla raser och det är ju då man ska välja smart så att man inte förstärker det dåliga temperamentet genom att avla på dem med tråkigt temperament.

Ibland tänker jag att nya uppfödare inte tänker efter alltid och har alldeles för bråttom. Det som vi försökt arbeta med i vår avel har tagit oss tio år och vi är bara en liten bit på väg.Vissa nya uppfödare tror sig hitta genvägar till framgång.. och vi som hållt på en massa år måste givetvis bara ha missat detta koncept.

OBS! detta gäller såklart endast ett fåtal så inte alla nya uppfödare då många går in med alla de rätta egenskaper en ny uppfödare bör ha.

jag har olika planer och tänkande och först och främst ska en katt vara en mysig familjekatt som jag kan leva med. I andra hand kommer hur väl den lämpar sig i avlen, har en hona gott om di?, föder komplikationsfritt och tar väl hand om sina ungar och gör kattungarna till välväxta trevliga katter, så är linjerna väl värda att gå vidare på. Sedan har jag mitt mönsterprojekt där mönstert är tusen gånger viktigare än några öron i världen. Öron ska de ju också ha (men är just nu i minsta laget) men får bli en senare fråga. Klassik tabby är så ovanligt känner jag att jag brinner just för detta mönster, trots svårigheten att få till det bra med både mönster och öron på samma katt. Rom byggdes inte på en dag.

Det är trist att få höra köpares missnöje om att katterna som köptes är inte tillräckligt snygga.. ja gosiga är de men inte mycket att ställa ut då de bara blir klassvinnare. Och det är ännu tråkigare när man oftast får höra den på omvägar.

så xx och jag har nog mycket gemensamt  men jag hoppas att de berättar för mig vart katterna flyttat så att jag kan få kontakt med de nya ägarna.

Hej !   Tack för alla bra inlägg!  Håller absolut med Rovardotters / Celia och er andra.   Temperamentet MÅSTE komma i första hand och därefter el. helst på samma plats, sundheten!  Våra katter dör alltför tidigt idag  (ffa i jämförelse med tex huskatter).  Träffar barnens kompisar som glatt  berättar om sina katter som är ca 14 - 18 år gamla, och alltid varit friska ( inte ens haft ngr tandproblem)

Vore bra om man som uppfödare fick fram riktigt härliga, goa och friska katter som levde länge!  Katterna är som sagt sina egna ambassadörer för rasen!!!

#33
Ang. det där med friska bondkatter. Så funderade jag på om man kanske skulle satsa på något typ av program med att stärka Orientalen. Då med hjälp av just huskatter.
Det finns så många vackra huskatter med otrolig ögonfärg. Se bara de kattungar som Cecilia har på sin gård.
Katthonan på mitt jobb har även hon fött fram friska och sunda ungar.
Tror absolut att det hade varit värt att para in lite huskatter i OSH. Kan ju samtidigt få fler Orientaler som inte bär på SIA anlaget.
Men det måste ju till flera uppfödare som vill samarbeta, plus diskusioner vad man ska göra med blandraskatterna som blir över.
Sälja alla som kastrater, avliva eller andra förslag?
Tanken är att förbättra rasen och då vill man ju inte att de hybrider som blir ska gå vidare i huskattsaveln. Finns ju så många katter som far illa utan att vi ska avla fram fler.

Som sagt bara tankar och funderingar. Det räcker ju inte att bara jag sitter här och parar med husisar för skoj skull. Utan fler intresserade uppfödare måste visa intresse…

Jag vet inte om jag riktigt håller med om att huskatter blir så himla gamla.

En del, javisst, men ofta har det hänt att det kommit in 18-åriga katter, och då har det faktiskt varit orientaler.

Slår man däremot ut på medellivslängd blir det kanske en annan sak. Ofta blir ju raskatter gamla för att dom är inomhus och får ofta en bra utfodring. Tex njurproblem och urinsten är ju vanligt bland huskatter. Mycket pga utfodring.

Sen är ju huskatter så många fler så därför finns det ju också många bra exemplar.

Oj vad jag har missat en massa här (rubrikens fel - och mitt dåliga minne så klart). Hade ju glömt att jag kommenterat här tidigare….

#34 - 'Mina' utekatter bär dessvärre på långhår, verkar det som, så det blir nog inget med våra tidigare planer :( Om inga Javanesuppf. är intresserade så klart ;)

Vet inte vad småttingarna kommer att få för ögonfärg (båda föräldrarna har gräsgröna). Ungarnas ögonfärger ändras varje vecka och jag kan inte ens säga vad de har för färg idag - har aldrig sett sådana ögon. Vi får se vad som händer innan de flyttar.

Mvh, Cecilia

#36
Har du inga nya foton på dem?

Ja Celia! Bilder!

Almost Unreal är min goa chokladgosse! En riktig pajas som njuter av livet, älskar att gosa både med mig o sina katt+hundkompisar. Ska bli spännande att se vad det blir av de små

Här kommer några bilder från daten mellan Grymmis och Zilla.

en till. han är bara 10 månader men redan stor och välväxt, blir nog en riktigt stor och maffig gosse. Mycket snäll och fin.

"ullisen" ! Är den stilige havannan din? Jag förstår att du måste vara en jättelycklig matte :-))

Lycka till nu!!!! Nu ser vi fram emot lite dräktighetstecken så småningom.

 Louise

Jo, han är min goskille och är mig väldigt kär. Jag beundrar hans skönhet men värderar hans fantastiska temperament ännu mer :o)

#40 ohh så lekre katter

Det blir spennende fremover hos deg Rovardotters.

Ja, det blir det, hoppas jag. Och som Ullis säger så värderar jag också ett gott temperament högt. Här kommer några bilder Ullis på din "Grymmis" som jag tog när vi hämtade Zilla. Han är en väldigt snäll katt och Zilla blev förälskad, det talade hon om i bilen på väg hem innan hon slocknade. Alla pussbilder jag tog blev tyvärr suddiga…

en till

och en till

En otroligt vacker katt!

Mums vilken vacker hane

Ja, han är bara 10 månader, det får man komma ihåg när man bedömer hans utseende, i värsta slyngelåldern när mycket händer i utseendet och i hormonbalansen, huvudet har inte hunnit breddas än och ögonfärgen påverkas av hormonerna. Jag tror att han kommer att växa ut till en maffigt stor och ännu vackrare hane när han blir mer färdig och jag är väldigt glad att jag fick låna honom till Zilla då de har ett visst "äktenskapstycke".