Detta är en mkt bra fråga som jag skulle kunna diskutera i timmar! Jag har dock inte ork just nu och återkommer när stressen har lagt sig. Hoppas att det dyker upp många svar till dig under tiden :)

Mvh, Cecilia

Jag som är ny i rasen fick ju inte alls någon bra start.. jag hade inte alls uppfattat OSH så pass "svag" Reggae problem har inget med rasen att göra för FIP lider vi alla av men när man sitter här inne och samtidigt spanar så blir man lite rädd..

Hjärtfel, tarmfel, FIP, magbesvär, handmatning, tumörer å sen dom små bekymmerna i denna fråga sternum, knickar..

Jag ska inte säga skogkatten är en friskare ras men allt som händer i KAT4 just nu är inte änns hälften jag hört på skogkatt. Visst knickar de får vi och jag har en själv men vad är väl de mot allt som händer här. Tyvärr gör de mig osäker om jag änns vågar ta in en ny OSH är faktiskt rädd att mina andra katter här hemma skall ta med skada än de är roligt..

Dock är de ju underbara katter och de gör mig ont vart den är påväg..

Vad är felet??

Avel?
Är de nått som man gör annorlunda idag mot förr?
Har typen fått taöver hälsan?
Har de kommit mycket nya uppfödare som inte vet och kan aveln?
Eller är de alltid såhär?? Är felen mer vanliga i KAT4.

Jag ser mycket fram emot att läsa denna tråd. Jag som alltid drömde om en hona och att föda upp OSH och NFO har lagt de på hyllan och ser de ev och många år. Som de är idag är jag inte berädd att avla på OSH jag tycker mig se mer sorg än glädje.

Är dödligheten större bland kattungar?
Tycker mig se i var och varannan kull att 5-6v kattungar dör i olika fel de kan ju ändå inte vara normalt..

Jag hoppas ni delar med er i denna tråd om er erfarenhet hur var de förr hur är de idag. Denna tråd kan nog få mig att inse hur OSH skall se ut i mitt liv i framtiden i alla fall.

/Emelie

Man kanske inte kan slå ihop allt som skrivs här och sprida ut det över hela rasen, här är det bara ett fåtal kullar som man talar om medan det registreras ca 600 katter per år. Den stödmatning som jag skrev om var inte ett fel på rasen, det var en dålig veterinär som tog död på min hona när hon kejsarsnittades för fyra år sedan. Vi har en del småfel som defekter medan andra raser har allvarlga dödliga sjukdomar. Just FIP är inte överrepresenterat inom vår ras, där ligger andra raser mycket högre. Det finns statistik hos försäkringsbolagen över det.

När det gäller hälsan i största allmänhet kan det skilja sig en del mellan olika uppfödare när det gäller att förstå katternas behov och att kunna ge dem det de behöver. En del fel beror på stress, på samma sätt som inom andra raser.

Vill bara påpeka att stödmatningen jag påpeka inte alls var pekad mot dig rovardotter ärligt visste jag nog inte änns om du stödmatat nu.. kan dock räkna upp flertalet andra och tyvärr stämmer ofta handmatning och tex FIP skärmmande ihop.

Skriver under på dessa rader från #3 :)

"När det gäller hälsan i största allmänhet kan det skilja sig en del mellan olika uppfödare när det gäller att förstå katternas behov och att kunna ge dem det de behöver. En del fel beror på stress, på samma sätt som inom andra raser."

/Cecilia

Jag har hittills varit förskonad från allvarliga fel och känner inte igen mig i beskrivningen att raserna är problemraser. Jag har själv fått intrycket att andra raser har betydligt mycket mer och allvarligare saker att komma tillrätta med.

Retliga defekter intresserar mig därför att det är aktuellt och det "värsta" vi har, hade vi haft mycket hjärtfel, höftledsfel eller PRA hade det varit mycket mer angeläget att engagera sig i.

Ja,jeg tror heller ikke en må tro denne rasen er så mye sykere enn andre raser,sånn genrellt sett. Her samles jo ikke alle oppdretterene av rasen,og alle oppdretterene som er her,ikke alle forteller om sitt og sine på godt og vondt Og det er jo opp til hver enkelt,hvem som vil fortelle om medgang eller motgang.

En har også livmors tull,og det tror jeg beror en del på denne rasen siden den er høyfertil,løper hardt,p.pille ømfintlige noen av dem osv. I mange land er det jo flere som ikke bruker pillen en gang. Har hørt om dyrleger utenlands som heller anbefaler kjappe kull,og s å heller Kastrering,fremfor å gå på pillen i mellom hvert kull,dersom det går 1 år mellom hver gang. Helst skal dem jo ikke på pillen før dem har hatt et kull heller.

Sånn personlig erfaring,så har ikke jeg hatt mye defekter eller fødsels komplikasjoner. Kullet til Gloria som endte med ecolie,det er jo ikke heller rasebetinget. Og vet at jeg ikke lar noen i det nåværende kullet gå ut i avl,så er ihvertfall ikke disse med på å "gjøre noe skade" i avls sammenheng. Jeg tør rett og slett ikke.

 Og feks ang haleknekker,så er der jo en kjent vakker katt fra England som ble kjent for å gi mange vakre kattunger,men mange fikk også haleknekk.Jeg kan ikke huske om den katten selv hadde haleknekk.Men det ligger jo i arven i denne rasen. De aller fleste kattene fra England( Norske importer) i seneste tid har denne hannkatten i sine linjer,men den ligger lenger bak på min gutt. Secret har ikke gitt fra seg noen haleknekker,og han har en del unger etter seg nå.

Nei,det er ikke lett. Men jeg syns det er noe bedre med en liten skavank,enn smittsom sykdom,som kan ramme alle uavhengig av raser. Innen avl,får en heller selektere.

Nu är jag ingen siam/oriental-uppfödare utan "bara" siam-ägare. Jag föder upp en helt annan ras men jag har varit med ganska länge och det finns vissa saker som jag upplever som vanligare på just siam och de andra orientaliska raserna.

Honorna verkar vara mycket känsligare för p-piller behandling med livmoderbesvär/juvertumörer som följd. För mig verkar det som att de har en större benägenhet att utveckla livmoderinflammation än andra raser även utan hormonbehandling. Det verkar också som att det oftare blir livmoderinflammation som komplikation till en parning/förlossning när det gäller siam/oriental än hos andra raser. Siameser verkar också utveckla juvertumörer snabbare efter hormonbehandlingar än andra raser.

En annan sjukdomsorsak som jag har en stark känsla av är vanligare hos siam/oriental är cancer. Det är förstås så att visst dör katter av andra raser i cancer men de dör inte riktigt så unga som jag tycker att de orientaliska raserna gör.

Sedan skulle jag nog vara litet restriktiv med alltför mycket torrfodermatning till siam/oriental. Det finns en del problem med njurar som slutar att fungera i förtid så det tycker jag man ska tänka på när man har de här raserna.

Sternumkrok är en defekt som jag definintivt förknippar med siam/oriental-raserna. Visst, den finns på andra raser men absolut inte i den omfattning som siam verkar ha. På min ras har jag aldrig träffat en katt med sternumkrok.

FIP verkar också vara något som siam/oriental är litet känsligare för och har något större benägenhet att utveckla än andra raser. Kanske också FeLV (men där kan det bero på vilken inställning det finns till parningar mellan otestade katter, hos uppfödarna)

Hoppas ingen blir sur nu när jag skriver det här. Det är mina egna reflektioner och det finns väl inte bara nackdelar med siam/oriental. De har väl t ex inte höftledsdysplasi eller patella luxation. För mig ger de en sund kroppskänsla när man tar i dem. De har välutvecklade kroppar med fin muskulatur. Och de är heller inte världens mest inavlade raser. De har ju ändå inte så liten avelsbas i grunden. Det finns raser som har mycket sämre grund att stå på i det fallet.

Ni som uppmärksammar och erkänner att det finns hälso-problem kanske egentligen inte ska tänka att det finns så många problem att ni skräms bort från orientalraserna. Kanske är det så att just ni som ser raserna med "friska ögon" är de som verkligen behövs.

Nå er vel ikke kattunge dødligheten så høy på denne rasen i forhold til andre raser. Perser og Himalaya er vel de to rasene som har høyest kattungedødlighet og der ligger prosenten på 30-40%

På den orientalske rasen så er det vel rundt 8-9 % om jeg ikke husker helt feil.Vi hadde ingen problemer rundt vårt første kull.men nå når det var E coli inne i bildet så mistet vi altså to..Men det er jo en ting man ikke kan sette i den sammenhengen som Attacks sier over her også.

 Vi har jo vår Josefine som blir 2 år nå straks. Hun har aldri vært syk en eneste gang. Sofus (like gammel) har bare vært syk etter vaksine en gang…ja og de andre har også vært veldig friske.Litt betennelse i tannkjøtt,Jöback sine stener ble betente og store etter bleiebukse en gang ..men det er vel det eneste vi har hatt.

Unntaket hos oss er jo Lizzie. Og mange ganger før har jeg vel tenkt..Jøss så dårlig immunforsvar hun har,hun blir jo syk med en gang. Men nå etter at hun fikk diagnosen sin så må jeg jo helt trekke tilbake den påstanden. Dette er jo noe hun har hatt veldig lenge og grunnen til at hun har blitt fort syk.

Men nå er jo jeg ny innen dette og aner jo ikke hvordan det var før.Om det virker mer av noe så tror jeg det mest beror på at man er mer åpen i dag.For tre år siden så var det utenkelig nesten å nevne ordet FIP. (ja slik var det iallefall i Norge)

Hvis man tenker defekter som haleknekk og sternumkrok så er jo det små defekter i forhold til hvordan perser f eks ble avlet før med reelle pusteproblemer og konstant rennende øyne.

Oj dette ble litt rotete.. hehe men det jeg egentlig skulle si var at Nei..jeg synes ikke de virker sykere enn andre raser.Det er ikke min oppfatning iallefall.og de to spesielle defektene som hører den orientalske rasen til(haleknekk og sternum) anser jeg som ufarlige.Ikke ment sånn at jeg ville avlet på det..men tross alt de er ikke dødelige eller plagsomme for katten, kun kosmetiske.

En sak som jag vet har diskuterats litet grann är livlängden på siam/oriental. Det finns de som påstår att den har minskat. Att en siames blev äldre förr mot vad den blir i dag.

#3 Baserar sig FIP-statistiken då på antalet katter procentuellt som får FIP kontra antalet försäkrade individer i rasen. Eller är det bara så att den beräknas procentuellt på alla försäkrade katter som fått FIP. Ex av 100 katter döda i FIP är 20% perser, 10% huskatter, 1% siameser.

Om det är det senare blir statistiken inte rättvisande då en del raser ju har så många fler födda(försäkrade) individer att det därmed också måste bli fler som drabbas av sjukdomen.

Att jag frågar beror på att jag har hört att det finns en större känslighet för FIP hos just orientaliska raser. Jag har för mig att det var forskning som visade det och inte ett löst påstående.

#3 Jag utgår inte bara ifrån vad som skrivs på just detta forum, men kanske är det så att det bara är en bråkdel som har problem i sin uppfödning. Men jag är inte så säker på det.

#8 Jag tycker ditt inlägg är intressant och jag uppskattar att även uppfödare av andra raser delar med sig av sina synpunkter om och intryck av siam/oriental.

Att sedan som flera här gör påpeka att det är "små defekter" och inget som är livshotande håller jag ju så klart med om, då vi talar om knickar och sternum. Men där tycker jag också att det finns en del motstridiga åsikter bland uppfödare. Å ena sidan är det små skönhetsfel, men å andra sidan så ska det inte avlas på dessa. Men om fler och fler föds med dessa defekter; vad händer då med avelsbasen?

Sen måste väl alla hålla med om att detta är en ras där typen är extremt viktig och att även om alla talar fint om temperamentets betydelse så sker mycket avel på helt andra grunder. I förlängningen borde väl åtminstone möjligheten finnas för att rasen försvagas när en stor avel sker efter utseendekriterier. Även om detta naturligtvis inte behöver vara en sanning i sig.

#8

Honorna verkar vara mycket känsligare för p-piller behandling med livmoderbesvär/juvertumörer som följd

Ett gott tecken! att ett avancerat,friskt och produktivt däggdjur som katten inte tål manipulering av sin otroligt väl fungerande reproduktionscykel får vi se som ett bevis för att det är dags att anpassa oss till våra djur- para när dom är redo och inte när vår agenda har en, för oss, passande lucka.
Jag använder aldrig p-piller, jag gör mina planerade parningar i ung ålder och sedan kastrerar jag. Har jag inte möjlighet att para så kan ändå p-piller vara något alternativ (enl. min mening)

Sedan skulle jag nog vara litet restriktiv med alltför mycket torrfodermatning till siam/oriental.

Absolut, jag håller verkligen med dig- slaggprodukter, spannmål, mjöl och o-identifierbara tillsatser kan inte vara ett fullgott alternativ till mat för något rovdjur. Katten inget undantag.

Louise

Har jag inte möjlighet att para så kan ändå p-piller vara något alternativ (enl. min mening)

Glömde ett viktigt ord- a l d r i g ;)

…så kan p-piller aldrig vara något alternativ etc

/L

En sak till:)) Jag tycker det är lite farligt att tala i termer av isolerade händelser och problem hos enskilda uppfödare. Det är att skuldbelägga de som har haft sjuka eller svaga kullar och bortse från det kollektiva ansvaret som det ju faktiskt innebär att hålla på med avancerad kattuppfödning. En ny uppfödare kan omöjligt hålla koll på linjer, stamtavlor och historik utan får helt förlita sig på etablerade uppfödares uppgifter. Och eftersom det finns ett tävlingsmoment inom raskattsvärlden så behöver ju dessa inte vara rättvisande och korrekta.

Jag tycker att jag har hittat några vars omdöme jag litar på och det är guld värt. Tack!

#12 Bra! Precis så är det ju! Att en katt reagerar på hormonbehandling är precis som du skriver ett gott tecken egentligen. Fast en något mindre vilja till reproduktion hade inte skadat, puh…=)))

#8 Här kommer statistiken på FIP. Källan är Bodil Holst-Ströms föreläsning i Göteborg den 16 juni i år. Jag fotograferade hennes projektorbild. Enligt denna statistik är tre andra raser överrepresenterade.

Här kommer lite mer statistik, samma källa som #16 Den visar enbart antalet.

#16 Av den statistiken kan jag utläsa två saker; det ena är att det är en väldigt liten andel katter som dör i FIP. Det andra är att andelen siameser som dött i FIP bara i år är fler än den sammanlagda summan mellan åren 1999 och 2004.

Mina friskaste katter är de äldsta. Därmed inte sagt att de andra är sjuka, men jag märker ju skillnader som är svåra att förklara. Kan bara ta det här med tänder. De som har alla tänderna kvar är de gamla. Tack och lov att någon har dem i behåll :)

# 18 Den andra statistiken visar samma år, inte i år. Det är samma antal katter. Kolla antalet registrerade siameser på Sveraks hemsida:http://www.sverak.se/SVERAK/Om_katt/index_om_katt.htm

Här ska ni få lite att jämföra med. Listan gäller de vanligaste orsakerna till att livförsäkringen har betalats ut för en annan ras, ungefär lika stor som kat IV i dagsläget. Källa: ansvarig för rasens hälsoprogram.

" Agrias Livskadeersättningar mellan 1999-2004.

Här kommer de vanligaste: I platsordning

1. Trafikskada

2. Hypertrofisk kardiomyopati

3. Pyometra
    Höftledsdysplasi

4. Kardiomyopati
    Död utan säker diagnos

5. Död

6. Uremi u fastställd orsak
    Utan diagnos
    Fall från hög höjd
    Symtom på sjukdom u fastställd orsak, njure/uretär

7. Kronisk bronkit
    Inlämnad död
    Kronisk lymfocytär enterit
    Faktur i kotpelare
    Kroniska inflammationstillstånd, brösthåla/hinnor

Vad gäller liversättningarna betalade för HCM, HD och Pyometra, så kan man anta att dessa katter till stor del fortfarande är vid liv. Liversättning betalas ju ut vid förlorad användbarhet av Agria om man har deras avelsförsäkring.

Förlorad användbarhet p.g.a HD och HCM ersätts tack vare vårat Hälsoprogram."

#20 Eftersom det står mellan åren 1999 och 2004 så antog jag att det var den sammanlagda summan av katter som dött i fip de åren. Att det är samma statistik fast olika presentationer på de två exemplen, det förstod jag:)) Nej, statitisk i all ära, men det är lätt att dra fel slutsatser av den, som märkes=))

Jag tycker det är glädjande och det känns väldigt positivt att läsa att de flesta av er som skrivit i tråden har goda erfarenheter av rasen. Varför jag startade tråden var inte för att försöka bevisa att siam/orientaler är en sjuk ras, utan jag är helt enkelt vetgirig. Dessutom tycker jag mig uppleva att det varit en del krångel det här året. Men jag är helt öppen för att jag kan ha överdrivit den känslan. Kanske för att jag själv är på väg mot min första parning (eller ja, Electra då:))) och är lite ängslig och har många funderingar kring raskattsavel öht.

Här kommer samma ras vanligaste orsaker till att man har sökt veterinärvård:

"Vet.vårds kvitton Agria baserat på totalen mellan 1995-2005. Här nedan

följer de 13 vanligaste ersatta diagnoserna beräknade på antalet

veterinärvårdskvitton.

1. Kräkning

2. Pyometra

3. Bitsår, hud underhud

4. Symtom på anorexi

5. Diarré

6. Symtom på infektionssjukdom

7. Akut exern otit

Abscess, hud underhud

8. Symtom på avmagring

9. Utan diagnos

10. Koprostas

11. Hälta UNS

    Symtom på sjukdom u faställd orsak, hela djuret

    Neoplastiska förändringar, hud underhud

    Hypertrofisk kardiomyopati

12. Akut gastroenterit

13. Kjejsarsnitt/ sectio cecarea

    Kattsnuva "

Fast att jämföra SIA med tex NFO är ju ganska luddigt.. NFO har varit sveriges mest populära raskatt i flera år nu och de reggas väldigt mycket fler katter än SIA. I procent går liksom inte att jämföra de båda. Jag tycker inte de.. av fler katter dör i FIP i NFO är inte så konstigt om man ser till antalet individer.. 2% av skogkatten är väl 20% av SIA hmm

# 22 Jag vill inte heller förringa att det förekommer problem men jag tycker inte att man ska dra så stora växlar på defekter, det är hela saken. Många problem beror på att man inte gör rätt utifrån kattens perspektiv, det går inte att förneka. Siamesen räknas som en förhållandevis frisk och sund ras av veterinärer, jag har aldrig hört motsatsen.

#24 Det är ju just i % man kan jämföra.

2% av 1000 är ju 20 men 2% av 100 är 2, på det viset blir ju andelen rätt även om man utgår från olika stora raser

#26 Jo visst är de så att de är i procent men jag tycker ändå antalet ska vara lika många för att få den perfekta siffran.. om man tar 1000skogkatter jämfört med 1000 siameser istället för ALLA mot ALLA de är ju så stor skillnad i antalet..

Juliette, jag tror inte att jag förstår vad du menar.

Det är ju just procentsatsen som säger hur stor andel av en kattras som är drabbad av en viss åkomma.

#28 Nej jag tycker bara att av en hel ras är alla fall verkligen upptagna? Alla blir ju inte obducerade osv.. Då tycker jag de skulle vara mer intressant att följa en grupp av ett visst antal katter i olika raser för att få en mer exakt siffra..
Jag litar inte på statestiker där de påstår ALLA är med när de troligen inte är hälften..

#2  Forum är på bådde gott och ont. Man blir rädd när man läser allt som skrivs om sjukdommar. Köpte min första siames 1990 hade jag läst allt det här innan hade jag aldrig köpt katt. Det skrivs så lite possitiva och roliga saker och allt vad katten ger oss. Man blir deppig över att läsa allt elende.

#30 Du har en klok poäng där! Jag misstänker själv att hade jag gett tusan i att läsa på olika forum så hade min bild av siamesen/orientalen varit annorlunda. Och när man som jag är ny kan det vara svårt att sortera bland all information.

Igår hade jag ett underbart "möte" med mina två orientaler som verkligen visade på hur speciell den här rasen är. Vi var tvungna att tvätta rent Blondies baktass under högljudda protester:)) Electra kom som ett spjut och försökte få loss Blondie från mitt grepp. Efter "tortyren" ägnade Electra halva kvällen till att pyssla om Blondie; tvättade henne, låg nära nära, föjde henne in till toa osv. Den här typen av närhet och tillit som de visar varandra och oss ägare är verkligen något extraordinärt. Och det är just detta som lockar mig till uppfödning av rasen.

#30 Ja du hoffens, det skrivs om problem men också en hel del om hur underbara de här katterna är, jag har mest sett det underbara här på forumet och överallt annars, kanske uppfattar man det lite olika beroende på "var man är i livet" och hur man har det med sina katter. Som Ossilian som just funderar på att börja föda upp, hon har redan börjat oroa sig för allt möjligt därför att hon ör osäker på om hon kan klara av det (det kommer hon säkert att göra om hon bara är lyhörd för sina katters behov), Juliette som har förlorat sin nyinköpta katt i FIP, ett undantagsfall om man får tro statistiken. Jag har aldrig haft något FIP fall, inget hjärtfel och ingen annan allvarlig sjukdom heller på mina katter, vare sig smittsam eller ärftlig. Enligt de två uppfödare jag känner närmare som har hållit på sedan 1970-talet är det väldigt ovanligt med FIP, hjärtfel o dyl även om det förekommer undantagsvis, enkätundersökningen ger också belägg för samma sak.

Just nu har jag Rafael i knät, han är så kelig att jag knappt får göra något annat än att gosa med honom när han är på det humöret. Han vill ligga på rygg och bli kelad på magen och i huvudet och så fort jag lyfter min hand för att göra något annat piper han så jag får skriva med en hand. Han är stor och frisk, mjuk i pälsen och så underbart varm och mjuk att gosa med. Han rusar till mig när han får se mig, särskilt när han ska sova och det vill han göra i mitt knä. När vi kommer hem möts vi av alla katter i hallen, liksom alla besökare. Han och Kajsa har det så trevligt och kul ihop och över dem vakar Ziilla som är den mest underbara mor och fostermor som har gått på fyra tassar, dessutom kan hon inte låta bli att spralla till det ibland, drar som ett spjut upp i trappen med dunder och brak…Kan man ha det bättre?

Tror inte SIA/OSH/SYS är sjukare än andra raser. Detta trots jag råkat ut för massa inom den korta tid jag har haft uppfödning.

Dock är jag säker på att de tre FIP fall som kommit från mitt katteri är till 100% stressrelaterade.
Självklart bar mina katter på coronaviruset innan, de gör ju de flesta av våra katter tyvärr.
Men när 13 katter (varav 8 kattungar) fick trängas på 65kvm. Så blev det för mycket.
Hade själva kattgruppen varit lugn och trygg så hade jag nog kunnat ha 20 katter på samma kvm. Men här var det stress på högsta nivå.
Spidde och Jackson vrålade varje natt, Smilla och Nanna fräste och var ovänner. Detta bygger inte en lugn och harmonisk miljö.
Efter att ha placerat om två av de bråkiga har stressnivån sjunkit betydligt.
Har en harmonisk grupp här nu, men känner att börja ta en kull nu med ny stress inte känns rätt. Så jag ligger lågt och hoppas att allt blir bra tillslut.
Sen kan man ju grubbla på varför vissa utvecklar sjukdomen och inte andra? Om det finns vissa linjer som har en svaghet i sitt immunförsvar, om då detta är ärftligt? Eller om det helt enkelt är ren jävla otur att just den eller den katten överlever.

Från att vara ganska nongalant när det gäller coronaviruset, börjar jag så smått undra om det kan vara boven i vissa lägen.
Hur många har kollat titrarna på katter med  livmoders -inflammationer, tandproblem och vissa magproblem?
Ta Jackson t.ex. med sin inflammerade tarm. Han hade inte FIP, men stress och coronaviruset kan mycket väl ha hjälpt till att försämra hans mage.

Kanske coronat kan vara boven i att katterna lever kortare tid? Svårt att säga eftersom jag inte tror det finns statestik mot detta virus längre bak i tiden.
Tror avel är en stor bov i dramat också. För att inte tala om torrfoder som inte är naturlig för en katt att tugga.

/Elisa som blivit väldigt grubblig när det gäller coronavirus

#32 Du har rätt i att vi befinner oss i olika faser och därmed uppfattar vi saker olika. Men oro över att klara av att föda upp katter är jag inte. Jag har gjort betydligt mer krävande och större saker i mitt liv. Däremot har jag dybier gällande raskattsuppfödning och försöker reda ut vad som är isolerade problem och händelser och vad som kan vara en allmän svaghet hos den här rasen. Detta naturligtvis ur ett ansvarsperspektiv.

Jag vet att du menar väl Rovarsdotter, men lite ledsen kan jag bli över din ton ibland. Jag är övertygad om att de allra flesta tar hand om sina katter på ett ypperligt sätt och utsätter dem inte för stress medvetet. Men katter är inte människor och vi kan inte direktöversätta våra behov på dem.

#33 Du har säkert rätt i din analys Kalindas, det är numera vetenskapligt bevisat att det finns bakterier som ligger och lurar och passar på och angriper en kropp (människa som djur) när den känner att stressnivån är hög, sådana angrepp försvagar individen och ger också andra bakterier och virus möjlighet att gå till angrepp. Fast det bar mig emot av högst egoistiska skäl, har jag omplacerat min kastrater för att undvika att dra upp stressnivån i hemmet, då jag vet att det är väldigt viktigt att ha en harmonisk miljö för små kattungar om man vill undvika svåra problem i sin uppfödning. Alla mår bra av det, de omplacerade katterna är lyckliga då de slipper befinna sig på botten av hierarkin, de behöver inte tävla om uppmärksamheten utan får all kärlek de behöver, de hemmaboende katterna likaså. Jag tror det är väldigt viktigt att man inser detta om man ska klara av att hålla på med kattuppfödning, ibland kolliderar människan önskningar med katternas behov och då måste man välja att ge katterna det de behöver även om det bär emot. Jag tror det är denna nöt som är den svåraste att klara av att knäcka för de flesta. Man tror att det bara är man själv som duger till att ge katterna kärlek, men så är faktiskt inte fallet.

# 32 J ag har förskonats från mycke. Har aldrig haft fip, canser, diarer, felv mm. Försäkringsbolaget har bara tjänat pengar på mej. Hade en kattunge som dog 7 veckor gammal. Obducerades och det var enblodåder som brast. Det gick mycket fort han bara skrek och dog inom en minut i min hand. En hemsk upplevelse. Ärftligt? Min förtsta siames var underbar och på grund av honom har jag nu mina underbara katter. Fick ta bort honom för han fick blodöra. Op och blev bra med mobbades kan va för att örat hängde ner. Ville bara bo i en transportbur på hathyllan han som bara sovit i min säng under täcket. Fick sen blodöra i andra örat och det kom inte ute i själva örat utan inifrån  örongångarna började han svullna upp och gick sen sakta ut i själva örat. Vet tyckte att han skulle få somna in och jag saknar honom än. Ärtfligt? Han blev aldrig pappa utan kastrat på grund av knick.

#34 Exakt vad i "min ton" är det du stör dig på? Jag har svårt att förstå din reaktion.

Min bestämda uppfattning är att väldigt många fel som uppstår när man föder upp kat IV katter (förutom nedärvda problem) beror på att man inte kan ge katterna det de behöver därför att man inte förstår deras behov (och deras behov är självklart inte mänskliga behov). Många har den uppfattningen att katterna ska kunna klara i princip vad som helst utan att de egentligen menar något illa med det förstås och när det sedan uppstår problem kan de inte sätta in det i ett sammanhang och förstå att det handlar om ett fel i katthållningen och inte om en svaghet hos katten/ rasen.

Katter är ensamlevande djur till sin natur även om de gärna har kattsällskap, tvingar man ihop många katter som inte trivs ihop, uppstår en extrem stress i förlängningen och den kan leda till många olika sjukdomstillstånd. Det är ju bland annat det som den nya djurskyddslagen vill påvisa och påverka genom sin tillståndsgivning.

Bra att du finns ,du skriver mycket som man kan lära av. Har aldrig märkt att det finns någon "ton" i det du skriver.Det är bara bra saker tycker då jag // Inger

#37 Som Ossilian som just funderar på att börja föda upp, hon har redan börjat oroa sig för allt möjligt därför att hon ör osäker på om hon kan klara av det (det kommer hon säkert att göra om hon bara är lyhörd för sina katters behov)

Det var detta jag reagerade på. Jag tycker din ton är lite förmäten i just detta citat. Du kanske utgår ifrån att jag är helt blank på kunskaper om och erfarenheter av katter, men så är det ju inte. Men förmodligen är det så att hade vi suttit man mot man så hade jag inte alls uppfattat dig på detta vis. Det är ju det som är så svårt med det skrivna ordet; att tänkta toner och nyanser är svåra att förmedla.

Men nu vill jag också ge dig en eloge för all matnyttig information som du delar med dig av på ett mycket generöst sätt. Jag har ju själv fått ett tips från dig om lactobakterier som jag är mycket tacksam för och som framför allt har givit stor effekt här hemma.

Sen är jag helt och totalt överens med dig angående stressmoment i katterier och jag önskar att vi alla, precis som du skriver, ser förbi vår egoistiska vilja och vågar vara mer lyhörda för katternas behov.

#39 Jag menade att din reaktion är helt naturlig, oavsett om man har mycket kunskaper eller ej kan man oroa sig när man ska starta upp något nytt, man vill göra rätt och gardera sig (så tänker jag själv). Det var inte min avsikt att nedvärdera dig på något sätt. Jag riktade mig till hoffens som tycker att vi talar så mycket om problem och inte om allt som är underbart med katterna, inte direkt till dig i en negativ bemärkelse utan bara för att förklara att det är naturligt (och bra) att du oroar dig och tänker efter innan det blir problem. Det är ju du som har startat den här tråden.

Det var det här jag såg att du hade skrivit: Kanske för att jag själv är på väg mot min första parning (eller ja, Electra då:))) och är lite ängslig och har många funderingar kring raskattsavel öht.

Jag är för övrigt glad om jag kan bidra till och hjälpa andra att slippa onödiga problem.

VILKEN OTROLIGT BRA TRÅD!

De här diskussionerna har jag verkligen saknat förstår jag nu. Jag tror att vi alla behöver vända och vrida lite på våra tankar och funderingar kring vårat stora intresse - katt. Det är så bra att kunna vara lite mindre överens och ändå fortsätta diskussionerna med respekt för varandra.

Vad glad jag är över att denna sidan finns.

Kram på er alla

Håller med föregående och hoppas att ni har lust att fortsätta ventilera här, det blir lätt innestängt ;)

Jag vill be om ursäkt för att jag inte har lagt upp en enda ny artikel om något intressant under hela sommaren, men så snart jag känner mig redo så lovar jag att komma igång igen :)

Mvh, Cecilia

#40 Jag tycker att vi är helt överens och jag förstår vad du menar. Jag är en ganska impulsiv person när det gäller det mesta i livet, men inte när det gäller mitt barn och mina katter=)) De är ju i mitt "våld" och jag finner det väldigt viktigt att göra det så bra för dem som möjligt. Jag är lite tveksam till raskattsavel och kan känna att där finns en del element som jag inte gillar. Tex den stora inblandningen av fåfänga:) Men på lördag ska jag själv stå som ett nervöst fån och invänta bedömningen av mina tjejer=))

#42 Även om jag kan sakna dina inlägg och artiklar här så har du all min förståelse för att du ligger lite lågt just nu. Känn ingen som helst press, Celia! Det finns faktiskt saker i livet som är viktigare än katter och framförallt kattforum:)))

# 43 Jag var själv tveksam när jag startade min raskattuppfödning till fåfängan, diskussioner om rent och orent, (en typ av rasism?) osv. Det som fick mig att ändå kunna gå in i det här var tanken på att raskatter i de flesta fall får mycket bättre liv än "vanliga bondkatter" tack vare sitt högre ekonomiska värde och detta tack vare fåfängan runt omkring. Dessutom är de flesta kat IV bara helt underbara, sunda och friska med en härlig personlighet. 

Men de är också verkligen individer, man kan få råd från en uppfödare som stämmer på en katt medan det inte alls fungerar på en annan katt, därför kan man inte heller lära sig några universaltrix som alltid fungerar, det gör det lite mer komplicerat men också mer spännande och roligt. Så upplever jag det hela.

Håller med dig #41. Jag tycker det är bara bra att det diskuteras. Egentligen är väl det i sig ett sundhetstecken - att man vågar diskutera och ta upp problem som ev finns.

Ofta blir det en motreaktion när sjukdomar och defekter ska debatteras. Många tycker att det får för stort utrymme och är negativt för rasen. Att man kan skrämma bort köpare och blivande uppfödare. Och att man glömmer bort att nämna det positiva med katterna. Visst kan det säkert vara så men ligger det inte i sakernas natur att man som uppfödare gärna vill prata om de här sakerna (problemen). Man behöver få veta hur det ligger till med en sjukdom/defekt. Få råd och veta om andra är drabbade. Hur ser det ut i rasen och inte minst - vad kan man göra åt det. Då blir det mycket problem-prat uppfödare emellan. För ingen vill föda upp defekta och sjuka katter. Vi vill alla göra vårt bästa för kattrasen vi föder upp.

Sedan när det gäller den här FIP-statistiken så är jag inte helt säker på att den i sig verkligen är så rättvisande. Det är ändå litet underligt att de kattraser med de största reg.siffrorna är de som har de flesta fallen av FIP (procentuellt). Där kan man nog fundera på om inte det skulle finnas fler fall av FIP (procentuellt) hos raser med lägre reg.siffror också om de hade liknade reg.siffror som de största raserna. Egentligen kanske det är så att antalet katter som får FIP/ras inte skulle variera så mycket mellan raserna heller om de bara hade lika höga registreringssiffror! Vad tror ni?

Dessutom kanske det helt enkelt är så att man misstar sig och tror att det finns fler katter med vissa sjukdomar och defekter, just på grund av att uppfödarna är öppna om sina problem? Det kanske i själva verket är så att rasen har så få problem att uppfödarna, när problemen dyker upp, pratar helt öppet om dem. Man blir ställd när en defekt/sjukdom dyker upp och vill, helt öppet, veta vad man ska göra och om andra har samma problem.

#12 När det gäller p-piller och juvertumörer kan jag bara säga att jag tycker att kat 4-katter som p-piller behandlats och får juvertumörer får dessa i relativt ung ålder. De är då betyligt yngre än "min" ras när de avlider av juvertumörer. Jag drar inte slutsatsen att kat 4-katter är osunda pga det. Men de verkar känsligare för hormonbehandlingar i det fallet. Om man resonerar som du gör i det här fallet skulle då katter som inte utvecklar juvertumörer lika snabbt eller inte alls vara osunda/osundare eller? Att man sedan inte ska ge p-piller (annat än i absoluta nödfall) håller jag fullständigt med om.

Håller också med dig om att det är helt fel att utfodra katter och andra djur med vårt industriellt tillverkade torrfoder. Men jag vill bara peka på att det finns kat 4-katter som dör, i t ex 7 års ålder, pga njursvikt. Jag antar då att det kan finnas en möjlighet att kat 4-katter kan ha en (ev genetisk) disposition för att utveckla njurskador. Kanske att man då ska iaktta en viss försiktighet vid just utfodring med torrfoder på kat 4-katter eller? Alla har ju inte samma inställning som vi till torrfoder och många katter får endast torrfoder och ingenting annat att äta.

I den ras jag föder upp har det av och till funnits några katter som i unga år utvecklat njurskador så det är inget som jag tror är enbart förbehållet kat 4-raserna.

Själv tycker jag inte heller att orientalraserna är osunda. Jag tycker att de är egentligen utomordentligt välutvecklade katter om man ser till fysiken. Det är nästan så man undrar vad som skulle hända med alla bytesdjur; fåglar, möss, harungar, om man lät dem fritt vara ute och jaga. Det enda som jag ser som en skillnad mot medelkatten, fysiskt,(jag tänker på en katt med europé-utseende) är att de kan få väl så sneda ögon och något små också, samt att en del katter har för djupt liggande ögon och då uppfattar de omgivningen sämre, med synen. Jag har två helt olika siameser i det fallet. En är "halvblind". Den andra har alltför bra synförmåga.

#45 Citat: "Dessutom kanske det helt enkelt är så att man misstar sig och tror att det finns fler katter med vissa sjukdomar och defekter, just på grund av att uppfödarna är öppna om sina problem? Det kanske i själva verket är så att rasen har så få problem att uppfödarna, när problemen dyker upp, pratar helt öppet om dem. Man blir ställd när en defekt/sjukdom dyker upp och vill, helt öppet, veta vad man ska göra och om andra har samma problem."

Jag tror att du är ganska nära sanningen i detta påstående när det gäller ärftliga sjukdomar (det är inte så vanligt) men det kan skilja sig åt mellan vilka linjer man använder också och hur man kombinerar och på slumpen, negativa mutationer kan inträffa. När det gäller defekter så är det knickar och sternum som är mest vanliga. Dessa defekter är ofarliga för katten och det råder en stor öppenhet om att defekterna finns och enligt den enkätundersökning som vi gjorde inom siames och orientalgruppen, där 44 uppfödare svarade öppet med namn och allt (bara en svarade anonymt) går det att med mycket stor säkerhet säga att defekterna finns inom alla linjer vilket inte är konstigt då de ursprungliga siameserna på 1800-talet som användes som bas för hela avelsbasen skulle ha knick, helst flera knickar och dessutom ville man att de skulle skela, det ansågs charmigt. Skelning förekommer och anses vara starkt förknippat med maskanlaget, dock är det inte så vanligt längre som det har varit. Det kan bero på en selektiv avel och på inblandningen av andra raser, på orientaler är det inte lika vanligt som på siameser.

citat:"Egentligen är väl det i sig ett sundhetstecken - att man vågar diskutera och ta upp problem som ev finns."

Håller med dig till hundra procent.

Som flera tidigare har sagt har dessa katter en hög fertilitet och honorna borde egentligen få löpa, para sig och föda så ofta de vill och därefter kastreras, det skulle de må bättre av än att som nuvarande SVERAKregler säger, max få tre kullar på två år. Det är under de där uppehållen mellan kullarna som det kan bli problem då de är känsliga för hormonbehandlingar och inte heller tål att gå tomma och löpa längre perioder. Här kolliderar katternas behov med de regler vi har, reglerna passar bättre för andra raser vars honor löper max två gånger per år.

Njurproblem och cancer drabbar alla kattraser och huskatter och tendensen är den samma rakt över. Då kan man fundera på om det är foder, vattnet och miljögifter som är orsaken? Även bland människor ökar cancer hela tiden. Det kan inte anses vara rastypiska problem.

Jag har fått uppfattningen om att det är många katter som har problem med hosta. Ingen tung andning eller så utan bara hosta. Veterinärerna är snabba med att klassa det som astma eftersom att dom inte kan hitta någon bakterie och sätter katten på kortison. Men det visar sig ofta till slut att det inte är några astmakatter utan att det är något annat som ligger och lurar som veterinären inte kan sätta fingret på. Någon annan som har den erfarenheten??

Har inte den erfarenheten på katt men undrar om det inte kan vara sandlådan och/eller en torr och instängd innemiljö. I en del hus har man återvinningssystem som skapar statisk elektricitet, kolla insläpp/utsläpp, där kan det sitta damm som verkar fastklistrat, då är det mycket statisk elektricitet. Kan orsaka hosta och andningsproblem för alla levande varelser. Oftast har man klantat till installationen av återvinningsystemet men det går att åtgärda. Vi bodde en kortare tid i ett radhus när ungarna var små som hade ett felkonstruerat luftåtervinningssystem, ett av barnen fick svåra astmaliknande symptom och vi alla led av inomhusluften, det var konstant dammigt överallt trots daglig städning, vi flyttade och besvären försvann.

jo absolut kattlådan är en av dom främsta bovarna därför är det oerhört viktigt att använda sig av sand som är så gott som dammfri om man vill

använda sand. Årstiderna spelar också in tvättmedel, hårspray, stress mm. Men veterinärer är av den uppfattningen att dessa problem ät ganska vanliga hos våra raser och det är tråkigt. Men det är skönt att höra att det finns dom som inte haft den erfarenheten.

#0

 1889 samlade Harrison Weir i The Book of the Cat (härlig läsning) info från siamesuppfödare, och jag tycker det är tänkvärt hur väl beskrivningarna passar på Kategori IV-katterna idag (alla bygger ju på siameser från Thailand):

"The males … are devoted to their wives and children, and to their owners. They are exceedingly intelligent. With the dogs of the house they will be on excellent terms."

"I consider that Siamese cats are much cleverer than other breeds, and with patience can be taught several clever tricks. I intend to go in more largely for them in th future." 

"They are very intelligent, almost doggy in their ways, and very affectionate, but not universally friendly. The males are great fighters, and freely use their terrible voices; but they are well suited for house pets, as they seem happiest with their human friends." 

I och med att karaktären och temperamentet är slående oförändrat från hur vi beskriver våra katter idag så kan man fundera på hur mycket av de övriga egenskaperna som egentligen förändrats. 120 år är inte mycket i avelssammanhang, vi har avlat på öron och nosar men i grunden kanske våra katter bär mycket av samma egenskaper och man behöver inte gå otroligt många generationer bak för att komma till katterna som kom från Thailand den gången:

"I find the way to succeed in breeding and rearing Siamese kittens is to only keep a few. I strongly believe in putting them forth into cottage homes. …. It is strange how much stronger the females are than the males. I have never lost a female kitten yet; but, alas! many a promising male."

"The litters vary in size, but four to five is the usual number. The kittens are difficult to rear, as they suffer from worms and teething, but after seven or eight months old there is little danger. Some people think a meat diet best, but I find it satisfactory to bring them up on lighter food, such as Ridge's food, milk, gravy, and fish, until they begin to cut their teeth, when meat is required." 

""It is hard to say how they should be kept and how they should be fed. Some Siamese thrive by being treated just the same as ordinary cats, but they are few and far between. We have known cats which have been allowed to run about in the snow, and in and out of draughts, and remain perfectly healthy; and others, who seem quite strong as long as they are taken care of, catch cold and die if they get their feet wet. However, if their cattery is kept constantly at a temperature of 50 degrees, and they are fed on scraped beef, milk (without boracic acid or preservative), water, and vegetables they seem to do better than under any other conditions. Personally, we have two catteries - indoor and outdoor. The indoor one is fitted up with 'foster-mothers,' as used for chickens, on legs about three feet from the ground. We find this very necessary owing to the draughts on the floor. The rooms can be quickly warmed to any temperature required, even in the depth of winter." 

"Owners run a great risk in sending their Siamese (especially kittens) to shows, as in addition to being more liable to take cold…."

"If Siamese are treated like common English cats, given plenty of fresh air and proper food, they are hardy and healthy; and by proper food I mean a meat diet - raw shin of beef, and as often as possible any kind of bird with the feathers on, or fowls' heads and mice. The fur and feathers act as a mechanical vermifuge. If the Siamese cats are coddled, they will certainly die. They have naturally rather delicate lungs, and for these fresh air is absolutely necessary; a close, hot atmosphere and heated rooms are fatal." 

""Plenty of sun and air they require, but damp and draughts are fatal. All young kittens should be encouraged to take exercise; empty cotton reels cause hours of amusement, also a rabbit's foot tied on to string or otherwise; corks of any description must be avoided. Large bones should be given when the kittens are two months old - they assist the growth of teeth; small ones, such as of game, chicken, or fish, are dangerous. The best and safest of all is a bullock's foot boiled down and pulled apart; these bones will occupy kittens for a considerable time." 

""Siamese kittens should be well fed; not much at a time, but little and often - lean scraped beef of mutton, vegetables, stale bread and gravy, boiled fish, rabbit, raw eggs, milk (previously boiled); in fact, anything light and nourishing. The remains of a meal should never be left on the floor. These kittens' digestions are not strong, and their intestines are most delicately formed."

 "For adults suffering from bad throat complaint and total refusal of all food I have found no remedy to equal the following prescription, if given in time. I have administered it with great success to numberless cats: Forty drops Calvert's pure carbolic acid, two drachms spirits of wine, six ounces pure water. Not quite half a teaspoonful to be mixed with a teaspoonful of warm milk, poured down the throat three times daily; for very young cats a smaller quantity of the mixture should be given. I doubt if it would be advisable to give it to young kittens. Even if the cat does not swallow the whole dose, it acts beneficially as a mouth-wash and disinfectant, apparently removing an unpleasant taste and re-establishing the power to smell - the loss of this sense often preventing a sick cat from eating. Weak eyes, sickness, and diarrhœa are tedious ailments to which all kittens are very subject, and to effect a permanent cure the treatment must be very persistent."

Intressant eller hur! Att siameserna oftast i denna artikel pekas ut som lite känsligare än de 'vanliga katterna' för t ex drag och kyla och foder. Är det kanske något vi får tänka på? Med val av foder, osv.

Det står också att de löper ofta och kan få flera kullar om året. Något att tänka på! Det är deras natur och de är ju extremt känsliga för p-piller i många fall - något som inte fanns 1889.

Hela artikeln finns i PawPedsAcademy.

Mer om siamesers hälsa jag glömde ovan:

"I heat my catteries during the day in the winter, and at night in cold weather I give the cats a hot stone bottle in their sleeping boxes, for it is the damp and cold of our English winter nights which are so dangerous. The windows of my catteries face south, and this is important in rearing Siamese. I always allow my cats an abundance of fish; this I give - mixed with bread soaked in water - twice a day, with another meal of something different, thus making three meals a day. I boil all the milk. Sometimes I give a little cod-liver oil over their food - with very beneficial results. If the kittens have bad colds or any trifling ailment, I indulge them with a little finely cut up raw beef.

I have been breeding Siamese for over five years, and I have only lost one kitten my own rearing. I think the reason of my success is that I never pass over the most trifling symptoms of illness, and it is very necessary to take the temperature of Siamese at the slightest sign of sickness. I send a great number of kittens away to purchasers, and I am most particular in the way I pack the kits for their journey. The basket outside should be covered with thick brown paper, leaving just a square piece in the lid for ventilation. Inside I line with new house flannel, and place a soft cushion at the bottom, and if verfy coldweather I put an indiarubber hot-water bottle under the cushion."

Jättebra och intressanta citat från boken. Jag är dock lite orolig för detta med engelskan. Många tycker att det är svårt att förstå, så om en översättning krävs så kan jag ev. fixa det inom kort.

Ha en fin helg allesammans! Här skiner solen :)

#50

Att siameser och kat IV löper ofta och väldigt hårt tycker jag är en viktig faktor att ta med i just diskussionen kring avel. för en hona som har mycket problem med löpen och som används i avel - hur ska efterföljande då nånsin kunna komma underfund med problemet?

nu kommer säkert många att skrika högt att det är bra med fertila honkatter, och javisst, jag nekar inte, men nånstans har det ju gått för långt när man med hjälp av en selektiv avel förmodligen skulle kunna komma tillrätta med problemet. Livmodersinflammationer och övriga problem på siam/oriental verkar i mina ögon vara vanligt, och är det något man kan förebygga? Både p-piller och tomma löp anses vara skadligt, och om man har en katt som löper ofta/hårt/mycket så borde man ju tänka till över riskfaktorn med att ha en så högfertil katt.

 /…/ jag har kontaktat sogruppens avels och hälsoråd och gett dem exemplar av rexringens blanketter att rapportera in vid kullar, om både defekter, dödsfall och övriga sjukdomar hos förälderdjuren. tyvärr verkar det ju inte hända något på fronten i övrigt och de flesta hoppar väl högt av skräck över något som skulle kunna hjälpa oss - förmodligen av rädsla för skitsnack!!

åh, jag blir så less och arg på hur det här ska fungera, kan vi aldrig diskutera någonting utan att någon ska hoppa på någon eller översittartoner, medhåll och backstabbing ska förekomma?
komigen nu, visa att vi är vuxna och vettiga och har ett gemensamt intresse som inte bäddar för konflikter gott folk!

det värsta jag vet som ny på uppfödarfronten är att få höra att jag ska hålla truten och komma tillbaka om 10 år när jag fått lite mera erfarenhet. vart kommer vi i samarbetet då?
nej, ta vara på de nya fräscha idéerna och ORKEN vi har, den energi vi lägger på vårat intresse är inte för att föra andra åt sidan, utan för att LÄRA och FÖRSTÅ.

*jenny som måste skriva av sig ibland*

antar att jag trampat på ömma tår, förlåt för det. jag är något klumpig av mig ibland

Det var några saker i artiklarna jag citerade som jag tycker var väldigt träffade för hur det är idag också: många siameser är känsliga för infektioner, drag, t o m halsarna som var uppe i en annan tråd här nämns, de behöver mycket värme och frisk luft, känsliga för torr inomhusluft, det står att det är bäst föda upp kullar vår/sommar - det intressanta är att vi kanske fortfarande har i stort sett dessa egenskaper i våra katter (såklart det finns individuella skillnader) eftersom man inte sedan detta skrevs avlat speciellt för att få fram med våra mått mätt mer härdiga siameser/kategori IV-katter (de flesta av våra katter oavsett syskonras har mycket gemensamt i stamtavlorna och genetiken eftersom syskonraserna baseras på siameser och har fortsatt paras tillbaka på dem). Jag känner då inte till något avelsprogram som skett för att para in robusta européer för att skapa tåligare siameser som trivs bättre i det nordiska klimatet… t ex. (Föreslog detta på ett annat forum för något år sedan, när det var en diskussion uppe om att man behöver bredda genpoolen - jag tycker inte då att orientalerna är de som kan 'rädda' siamesen och vice versa, om det är hälsoaspekter man pratar om, utan i så fall en helt annan ras med just de egenskaper man söker - behöver jag säga att det var inte stort intresse för detta, ingen kunde tänka sig att SO-gruppen t ex skulle administrera ett sådant avelsprogram för att föra in nytt friskt blod i våra raser, utan det är färger och typ som är mest intressant…)

Att jämföra siames med skogkatt kanske därför är orättvist! Funderar jag. Skogisen kommer från andra förhållanden och har genom selektivt urval anpassats till ett liv på våra breddgrader.

Man kan absolut avla på katter som löper mer sällan. Har haft honor som löpt 1-2 gånger per år. Och hanar som inte strilar mycket. (Jag är bortskämd med detta). Men det blir till att börja från noll, för denna egenskap är nog mycket rastypisk för Kategori IV-katterna. Om man köper en hona för avel är mitt enkla råd att para henne när hon vill och behöver, t ex 10-11 månader om hon är redo och löper tätt, eftersom det är det bästa sättet att ta vara på hennes fertilitet (jag tror myten om att många snygga honor inte blir bra mammor kan ha ett samband med att de går på p-piller tills de är nästan 2 år för att hinna åka på utställning. Något som enligt artikeln också innebär ett risktagande för siameser i och med att de är infektionskänsliga…).

# 54

Jag är helt enig med dig!
Du får till det bra med orden ;)

På samma sätt tror jag inte att siameser nödvändigtvis ska vara de som ska bredda genpoolen hos orientaler, jag tror den största anledningen att para siam med oriental är att det är just så enkelt. Bara för att de är obesläktade/snygga i typen yaddayadda behöver det inte vara den rätta. Men det är min åsikt det ;)))

 citat: "/…/ jag har kontaktat sogruppens avels och hälsoråd och gett dem exemplar av rexringens blanketter att rapportera in vid kullar, om både defekter, dödsfall och övriga sjukdomar hos förälderdjuren. tyvärr verkar det ju inte hända något på fronten i övrigt och de flesta hoppar väl högt av skräck över något som skulle kunna hjälpa oss - förmodligen av rädsla för skitsnack!! "

Denna fråga ska behandlas på nästa styrelsemöte, eftersom det är en demokratisk organisation så tar det tid innan beslut kan fattas (alla jobbar frivilligt och gratis med sina uppdrag). Ett defektregister kostar pengar och någon måste sköta det. Men det kanske du har tid med hakkapelitta? Om det är så kan du höra av dig igen direkt till Malin och framföra det.

När det gäller att starta med experimentavel för att ta in andra raser, ska tillstånd sökas hos SVERAK/IDP och intresserade uppfödare kan gå ihop och söka tillsammans. Det måste inte administreras av SO gruppen. Vill man att SO gruppen ska stötta detta i någon form går det bra att skriva motioner om hur det ska gå till eller att föra fram det direkt till hälso- och avelsrådet.  Allt som hälso- och avelsrådet gör ska först godkännas av styrelsen i SO-gruppen.

#55
Problemet är ju bara VILKEN ras man ska använda för att stärka OSH/SIA. Själv är jag ju inne på huskatter, med gröna ögon för OCH. Men det behövs ju som sagt MÅNGA uppfödare som vill satsa på detta.

Satt och räknade hur många katter det skulle bli i slutändan om man avlade i 7 generationer och började med 10 katter. Tror det blev upp emot 300 katter eller fler. Utav dessa är det massa blandraser som ska placeras eller kanske avlivas.
Ska man vara grym så kanske man blir tvungen att avliva varje hankatt för att bara behålla honor i avel. Där ser man hur många ungar, löp, hälsa och bra födslar osv…
Det hade varit ett jätteprojekt. Men samtidigt väldigt spännade.

Ser på bondkattungarna på jobbet. De ligger mellan några halmbalar mitt på logen. Ganska dragit. Kattungarna är friska, tjocka och ögonen är inte rinniga.
Här hemma räckte det jag råkade vädra i två minuter. Hade då täckt över lådan väl för att undvika drag. Alla kattungarna fick rinnande ögon…
Stor skillnad på känsligheten.

Men det kanske du har tid med hakkapelitta? Om det är så kan du höra av dig igen direkt till Malin och framföra det.

Det är ju precis sånna här kommentarer som gör att allt känns väldigt olustigt! Precis också en sån kommentar som gör att vi "gröngölingar" kanske inte ens törs komma med förslag. Jag läste ingenting som kunde tyda på en viss ton från dig förut, men nu tycker jag mig se den.
Jag har kontaktat Malin och jag har sagt att jag har tid med det, redan. Sen har jag inte hört något mer, och jag har ingen pejl på hur ofta/när/var styrelsemötena hålls så det var ju kanske dumt sagt av mig att inget händer. Det jag menade är att förmodligen möts förslaget med ett ramaskri.

Pengar torde väl inte vara det största hindret, eller? Det är en grej som de flesta klubbar/rasringar verkar sucka över men jag tror knappast att en så viktigt grej i en annars ganska händelselös rasring kan vara så kostsam?

Det var ingen speciell ton i det, bara det att alla som jobbar gör det frivilligt och gratis och allt tar tid och alla "händer" är välkomna! Eftersom föreningen ägs och drivs av medlemmarna måste det finnas en samstämmighet i vad man lägger sina resurser på. Du är mycket välkommen att bidra på alla sätt.

#58 Nästa styrelsemöte är nästa vecka, jag har också väntat på det då vi i hälso- och avelsrådet ska arrangera ett andra enkätmöte i november och vill att styrelsen är med på ett hörn i arrangemanget. Men, det går inte att forcera, allt tar tid även om det är frustrerande och det beror på att alla gör det här på sin fritid. Din fråga om defektregister ska tas upp då har vi bestämt i hälso- och avelsrådet, det är så långt vi kan agera, det är det jag vill förklara för dig, inte att du ska känna olust. Jag tycker inte att du behöver ta för givet att ingen vill att saker ska hända, det finns intresse och engagemang men allt tar tid. Sen är vi för få att göra allt, alla som vill är välkomna att hjälpa till.

#60

Pank som en kyrkråtta och inte haft råd att betala medlemsavgiften. Annar hade jag gärna hjälp till i mån av tid…

#53 Tycker också att hela hälsoprogrammet som Rexringen har verkar vara riktigt seriöst, genomarbetat och på allvar.

#57 Det är därför som det måste vara ett seriöst administrerat program, av en rasring, så att man i en större krets kan jobba för dels de mål man vill uppnå och ha koll, och dels ha resurser för att se till och planera att katterna har det bra efter avelsprogrammet. Det är väl samma sak med siameser och orientaler - de ska ha det bra efter sin avelskarriär eller hur…att avliva, hur oetiskt är inte det???  Vet du - om det är så tankarna går, säger inte att du har sådana tankar men att du uttrycker dem visar att de förekommer i avelssammanhang (vad göra av det "oönskade" materialet…), så tycker jag inte att det ska avlas alls…inga "avelsprogram" i hela världen kan försvara något sådant.

Nu tror jag att denna diskussion är utopisk - misstänker att intresset är minimalt för denna typ av insatser som *verkligen* skulle göra skillnad.

Vill gärna dela med mig av ett enkelt sätt som jag kan rekommendera alla uppfödare för att vara öppen och verka för rasens bästa genom att tillgängliggöra mer kunskaper. På min hemsida har jag allteftersom dokumenterat vad de katter jag haft och föder upp råkar ut för, när jag får kännedom om det. Enkelt eller hur. (Min hemsida har tyvärr nått kapacitetstaket… så det fattas ett par kullar. Men 34 stycken är ett hyfsat bra material omfångsmässigt anser jag).

Undrar ibland varför sådan info inte finns på andra uppfödares hemsidor?

#62
Håller med dej att det måste vara välplanerat och väldigt viktig vad man ska göra av alla katterna som föds och inte används.
Ska man i ett sådant läge ha krav på att alla kattungar som inte används i aveln måste kastreras innan försäljning?
Hur hittar man seriösa ägare och fodervärdar till alla dessa katter?
Man vill ju slippa läsa på Blocket om "halv siameser" tillsalu. Det räcker ju med dem som man själv blir tvungen att sälja, man vill inte att köparna utnyttjar detta genom att avla egna kombinationer…
Sen är det A och B blod. Tester på katterna osv…
Stora kostnader och långsiktig planering.
Men som jag sagt innan. Jag hade gärna varit med i en sådan grupp. Bara man kan komma på ett bra sätt att placera alla dessa katter så de får ett superbra liv.