Hejsan! Det låter bekant! De är så olika när det gäller att ha sele på sig. Jag har två , Sussi och Nanna, och för Sussi är det inga som helst problem. Vi hade henne som unge och tränade varje dag, och i dag kan hon gå promenader i koppel. Nanna fick vi när hon var ett år, och hon är mycket känsligare för stimuli över huvud taget. Nu funkar det någotsånär efter att ha provat oss igenom ett otal olika selar. Hon tycker det är obehagligt, och krånglar alltid när selen ska på. Från början krängde hon och bet och slet i selen , sen låg hon som en pannkaka och idag kan hon gå lite smått, men krypande längst marken mest. Det går inte att gå promenader med henne när selen är på. Vi har tränat dryga året så det kan ta tid. Träna en stund varje dag är mitt tips, och belöna med något litet gott. Det kan hjälpa att busa med selen på när de vant sig lite mer. Lycka till med utevistelsen!

Kolla att selen inte går att backa ur. Katter är experter på att ta sig loss om de blir skrämda.

Tack.  Det verkar som om selarna är lagom stora men ska hålla ögonen på dem tills jag är säker.  Det där med platt som en pannkaka och att ta sig fram med hasning medelst ålning låter bekant för min gamla katt.  Blev  lite orolig,  för den nya kissen låtsades falla omkull men reste sig direkt igen och jag kände inte alls igen protestsättet.

hihi! det där känns igen.. min kisse började med att ramla och gå konstigt. sen fick ett riktigt spel. blev helt vild och kastade sig fram å tillbaka i lägenheten, fräste och håret stod rätt ut!! jag blev helt chockad, och katten också. sen fick jag tipset att ta på selen när han redan var lugn och väldigt korta stunder i taget. en gång sov han i mitt knä när jag satte på den, direkt när han vakna och fick syn på den så flippade han och jag tog reflexmässigt tag om kroppen och han bet mig i handen… sen fick jag av selen och vi fick trösta varandra. efter det gick det bättre med hjälp av att ta på selen i litet rum, korta stunder och distrahera med annat - tex lek, berömma mycket och plocka av den så fort jag märkte att han började få lite panik. jag tog även på den och stoppa in han i transportväskan (som e ganska liten) och gick ut på kort visit utomhus. då blev han distraherad av det och hade inte så mycket utrymme att röra sig och känna efter hur konstigt det kändes, och ganska snart så var det helt ok med sele! när han fick sin nya  i början av sommarn så gjorde han också kullerbyttor och tittade på mig med ögon som sa att han skämdes för att ha den där grejen på sig. men han var mycket coolare och så fort man går ut så glömmer han av att han har något på sig. (dock bra att köra träningen inne först)