Jag försöker svälja skit folk säger och gör och ge alla flera chanser. Man vet aldrig när man blir "släkt" så det är bra att hålla god ton.

Lite kort men.. 

Det är inga fel på grupperingar så länge dom inte är slutna eller har en negativ attityd till alla andra.

Vi och dom, svart eller vitt-tänk är sällan positivt.

Det förekommer många grupperingar inom uppfödarvärlden i alla fall. Även inom utställningsvärlden. Självklart tyr man sig till de som är mest lika en själv i tankesättet och har ungefär samma syn på hur en bra utställningskatt ska se ut eller hur avel ska gå till. Grupperingar inom korthår/långhår/nakenkatt är också vanliga och man håller stenhårt på en pälslängd även om de tillhör samma Kategori.

Som ny uppfödare är man oftast allmänt intressant och folk är välvilliga och hjälpsamma och vill ge goda råd. Jag upplevde de flesta som vänliga de första åren då jag var nybliven uppfödare.

När man sen har "etablerat sig", ses man istället som en konkurrent och då blir tonen en helt annan… då skiljs agnarna från vetet och man märker snabbt vilka som kan hålla sig objektiva eller inte.

Alla måste precis som tex. i arbetlivet inte älska varandra och umgås, men det är uselt att man inte kan hålla en professionell stil på utställningar etc.och gratulera sina konkurrenters vinster etc.

Min egen erfarenhet är att det är livsfarligt att vara för öppen och ärlig om sin uppfödning, alltför många gånger har jag fått det som en kniv i ryggen. Därför har jag, precis som många andra, valt att samarbeta med en väldigt liten grupp av likasinnade. Helst lånar jag varken ut eller lånar katter av andra längre vilket egentligen är väldigt tråkigt och inte till gagn för aveln…

Visst finns det "grupperingar"!! Vilket i sig inte är något konstigt..alla är vi olika,tycker olika och kommer överens bra/sämre med olika människor.

Däremot kan jag villigt erkänna att jag nästan backade i början av min "uppfödarkarriär" (är fortfarande i början och någon karriär är det knappast tal om 🙂) pga elakheterna/falskheten som förekommer på sina håll!

Jag har alltid haft för vana att tro gott om människor,till dom bevisar motsatsen. Jag har även haft en vana att ge människor en andra chans att överbevisa mina farhågor…vilket tyvärr ibland lett till att man blivit lurad och besviken.

Har man blivit ordentligt "bränd" är det tyvärr lätt att man håller sig för sig själv eller tyr sig åt ett väldigt snävt urval av andra uppfödare,där man verkligen kan känna tillit.  Jättetråkigt!!

Jag känner inte Ledjet,som skrivit inlägget ovan,men håller med om mycket hon skriver! Varför kan man inte gratta varandra till ett BIS??? Varför kan man inte glädjas år varandras framgångar?? Många kan,men långt ifrån alla!

"Grupperingar" kommer alltid finnas! Jag önskar bara att vi alla kunde vara vänner och komma ihåg att vi ALLA värnar,jobbar och älskar samma sak!!! Våra kära katter! Det,om något, borde knyta oss samman och inte föra oss isär!!!

#3 & 4 Håller med er båda! 🙂

Men vad är då era strategier för att motverka grupperingarna?

Tar inte på mig att frälsa världen.

Nääe..jag är nog inte heller en frälsare 🙂

"Grupperingar" kommer nog som sagt alltid att finnas och är väl inte alltid av ondo. Vi människor kommer ju bättre överens med vissa/sämre med andra,har samma synsätt på avel som vissa,mm.   "That's life and reality"

MEN!!! Vi kunde ju vara grupper, i en stor grupp..och visa varandra välvilja,respekt och ödmjukhet!!!

Så..kort och gott. Bemöt och behandla alla andra som du själv vill bli behandlad! Döm aldrig någon på förhand (har hört uppfödare prata illa om andra uppfödare,som dom aldrig ens har träffat eller haft något med att göra…) 🙂

 # 8     Det är inge roligt att prata illa om andra till mej, det skulle bara gå in i ena örat och ut genom det andra, därför hör jag aldrig nå ont om folk, ej heller om dennes uppfödning.  Jag gör egna bedömningar om katterier och gör allt för att möta folk väl.               Vi är ju en stor grupp  som älskar våra katter och även andras katter.  De där små grupperingarna kan faktiskt vara av ondo, även på en arbetsplats, det kan ju bli rena rama  utfrysningen av människor.

#9 Håller med dig!!

Jag "lyssnar" inte heller på illasinnat prat och skapar mig ALLTID en egen uppfattning om människor! Jag har också en tendens att hellre rosa än risa,det finns alltid något gott i alla. Men ändå kan man tyvärr inte undgå att SE tisslet och tasslet,tex ute på utställning. Nu har jag inte varit ute i utställarsvängen på ett bra tag och har närmre kontakt med väldigt få uppfödare.

Med grupperingar som ej är av ondo,menar jag att man är tajtare med vissa uppfödare,som av olika anledningar står en närmre och som man delar "tycke" med. Jag menar INTE grupper som ägnar sin tid åt att prata illa om andra!!! För tyvärr,så finns dom..

Jag känner egentligen väldigt få uppfödare. Det finns garanterat och förhoppningsvis mååånga fler glada/trevliga och ärliga uppfödare än motsatsen! Det är jag helt övertygad om!

Kram på alla dom 🙂

Grupperingar kommer alltid att finnas, jag tycker inte att man bör motverka dem. Det är ett naturligt beteende. De är både bra och dåliga.

Jag tycker inte att det är konstigt att folk samarbetar mer med dem som har liknande mål, avlar på långhår, eller prickiga orientaler, eller vitfläck, eller siameser utan orientaler i stamtavlor… eller vad som helst.🙂

Det som är viktigast för mig personligen är liknande värderingar och syn på uppfödning och djurhållning, men samtidigt vill jag att man kan bidra till rasen på ett sätt med sitt avel och samarbete, inte bara få fram kattungar för att de är söta, typ.

Intressant tråd Sandra! 

Jag är enig med vad Jelena skriver ovan, grupperingar är både bra och dåliga. Det finns många förklaringar bakom och många av dem är helt naturliga. Man kommer inte överens med alla, vi har olika värderingar och olika prioriteringar och jag ser ingen mening med att motverka grupperingar som uppstått av dessa anledningar, man kan inte ändra på någon annan än sig själv. Självklart tycker jag att vi alla borde kunna behandla varandra med respekt och välvilja men rent krasst, det är en utopi. 🤐

Intressant ämne, men döfött från start tyvärr. Vi människor kommer alltid att gruppera oss, byta grupper och skapa nya, allt för att vi ska känna trygghet och delaktighet. Ingen vill stå ensam, så är vi bara. Det behöver inte vara fel med det, precis som ni skriver ovan, det kan handla om värderingar, mål osv som skapar en gemenskap som gagnar oss. Men många gånger kan det bli grupperingar som tar motstånd mot andra på fula och elaka sätt, då kan man börja fundera över vad syftet med grupperingen var från början. Något jag ofta har grunnat över och inte sett meningen med är när det ska hållas på avelshanar och linjer inom bara en grupp, restriktioner mot andra osv. Man säger det beror på bla och bla, men alla vet vi att det är ett sätt att hindra andra från att få lika fina avkommor som de i gruppen. Men under alla år jag sett dessa restriktioner och kunnat följa vad som sker med linjen så brukar det oftast bli så att hanen paras med ett antal honor med oftast väldigt lika stamtavlor just pga av gruppens redan tidigare byte av parningar och avkommor, de flesta avkommorna säljs till sällskap förutom de som behålls i gruppen eller säljs till någon utvald som passar. Sen så kanske det går en generation till men slutar tyvärr oftast med att linjen dör ut själv pga livmodersinfl. Infertilitet, eller annat tråkigt som kan drabba oss alla. Man har helt enkelt oftast gått miste om det man ville ha för sig själv genom att själva inte låna ut och bredda avelsbasen. Tänk om de hade kunnat låna ut den hanen till ett par helt andra honor, fula som snygga, enligt dem konstiga stamtavlor eller inte, rasen hade vunnit på det och chansen till att så småningom kunna kanske få plocka tillbaka den linjen in i sin avel igen hade varit möjlig. En fundering från mig. Men visst kan man få ha sina grupper hit och dit, det har jag själv. Men sluta aldrig att se varandra som medmänniskor, vad de än har för katter. Förvänta dig tex inte att få köpa katt, låna hane eller vara en god vän och stöd om du själv köper katt, lånar hane m.m där någon annan satt restriktioner mot den personen. Gör inte mot någon annan vad du inte vill att den gör mot dig. Och för Gud skull sluta ljug för varandra, det kommer alltid fram så småningom och biter en i baken. Det var mitt sista råd.

#13
Håller med. 🙂

Även ang. restriktionerna. För precis som du säger så känns det fel att hålla så på en linje så att den i slutändan kommer dö ut för att avkommorna redan är kastrerade och de planerade avelskatterna döda.

#13

Så otroligt många kloka ord!!!!!

Jag vet att grupperingar är en del av det mänskliga psyket, och ett sätt för människor att fungera och organisera sin vardag. Människor fungerar inte utan kategorier, inklusive grupperingar, men vad jag egentligen ville diskutera var vad man gör för att INTE riskera att linjer dör ut för att man kryper ihop i sin bekvämlighetsgrupp. Jag hade gärna sett mer samarbete och mentorskap mellan uppfödare. Jag bidrar tyvärr inte till detta, då jag faktiskt i hög grad lagt min uppfödning på is och inte heller ställer ut på grund av tids- och intressebrist. 

Ett problem jag sett och upplevt är att om någon säger nej till utlån av hane eller vad som så antas det att uppfödaren som säger nej "hatar/avskyr" den som frågade. Eller av någon anledning är upprörd eller inte vill låna ut för att frågande uppfödare har feeeeel. Det blir väldigt dramatiskt, när det egentligen kanske handlade om att man hade för mycket i livet just då/hanen kanske inte var tipp-topp just den veckan/något helt orelaterat till frågan om lån av hane. 

Det är ett dödfött ämne, för vi kommer inte ifrån grupperingar, men vad jag vill få fram är att man kanske inte ska anta att bara för att någon tillhör en annan "fraktion" än man själv normalt sett gör så betyder inte det att man avskyr varandra och aldrig någonsin vill samarbeta med denne. Eller liknande.

#16
Jag tror det är ett lite kvinnligt beteende detta med grupperingar och tror att den ena personen tycker illa om en annan bara för att man t.ex. får ett Nej av en eller annan anledning.
Istället för att göra det enkla och fråga varför man t.ex. inte får låna hanen, så utgår man ifrån att det är ett påhopp. Efter som vi gärna vill vara tankeläsare.
Så stället för att kräva det raka svaret, så blir vi sura och pratar med våra vänner om den där ELAKA uppfödaren som håller på sin katt! Sen är skitsnacket igång…

Jag tror att hade man bara ställt mer raka svar och den som svarade också svarade rakt och ärligt. Då hade mindre missförstånd uppstått.

Hmmm, varför skulle jag tycka att någon inte tycker om mig om jag inte får låna en hane? Man ska inte ta det personligt! I de allra flesta fallen har det inte med människor, utan katter att göra. Eller har jag fel? 🤔

Någon kan tycka att de inte har något att bidra med till mina linjer, eller så har mina katter haft parasiter, och deras inte, eller så har vi inte corona och de har det osv (obs, det var bara ett påhittat exempel). Eller så kräver de att jag testar mina honor mot "x" och "y" och jag vill inte. Eller så tycker de att mina linjer inte är intressanta för att ev få en avkomma tillbaka i framtiden. Eller så vet de någonting som jag inte vet, att "a" och "b" linjer i kombination kan lätt ge karprygg, HD eller djuptliggandeögon (obs, ett annat påhittat exempel). Eller så tycker de att jag inte är bra på att välja mina kattungeköpare och de vill inte att avkommor efter deras hanar flyttar till vem som helst och hamnar så småningom på Blocket och flyttar runt i evighet. (Okej, det sista hade med personen att göra och inte med katter, men det var också ett påhittat exempel.)

Min poäng är att det kan vara vad som helst som gör att någon inte vill låna hane till mig. Jag fick avslag förut och var inte alls arg eller liknande. Ett var från en uppfödare som inte ville låna ut mig sin hane eftersom mina katter får gå ut (under kontrollerade former). Hen har lagt ner senare pga sjukdomar i sin katteri (jag tyckte att det var lite ironiskt, eftersom hen verkade vara jättemån om sina katters hälsa, men sjukdomar och smittor kan komma från håll vi inte väntat dem ifrån).
Vid ett annat tillfälle fick jag inte låna en hane från en uppfödare som inte tyckte att 'mina linjer' skulle gå bra ihop med hens hane, och jag blev inte arg då heller. Hen hjälpte mig tom med råd vilka hanar skulle passa mina linjer (enligt hen, jag var lite skeptisk 🙂). Vi har sporadisk, dock fin kontakt idag också.

Man ska inte ta saker personligt, inte tills det motsatta är bevisat. 🙂 Det kan dock vara bra för en att förstå varför någon inte vill låna ut sin hane till hen. Men även när de inte vill förklara anser jag inte att man ska vara sur eller arg pga det. Det är deras hane och jag är bara tacksam om jag får låna hanar jag vill när jag inte har min egen hane.

#18
Håller med dej. Finns ingen anledning att ta det personligt och jag hade inte blivit sur om någon sagt nej till att låna ut sin hane. Sen blir jag såklart alltid intresserad av varför. Det kan ju var å enkelt att hanen är använd mycket eller att som du skriver att hankattsägaren har andra krav på vilka katten som hen vill använda till sin hane.

Men jag tror tyvärr att det många gånger blir som jag skrev i #17 och att det är ofta så bråk börjar. 
Därför gillar jag de mer raka och ärliga svaren, plus svarar så rakt och ärligt jag kan själv. Mindre missförstånd då. 🙂

Väl uttryckt, #18