Aaaargh vad jag tycker synd om dig! De är klart att alla kan göra felbedömningar av personer ibland, det händer den bäste! Det är bara så synd när djuren kommer i kläm…

Kunde jag skulle jag tusan ta hit honom, men detta är nog inte idealhemmet för honom (skulle inte bli mycket till utställningar t.ex., vill men har inte kunnat hittills) och så finns det ett stycke Pelle här som äger världen (iaf lägenheten, matte och Prillan;))…

Vad har han för psyke? Är han väldigt framåt?

#1
Utställningar måste han inte åka på. Det är nog mer jag som gillar det än han. Men din Pelle hade nog kunnat bli ett problem.

Jackson är social och framme. Men bara när han själv vill och om personerna sitter stilla. Han är väldigt rädd för att bli fångad (sviter sen ett dåligt hem innan han kom till mig vid 16v, lång historia), han är även rädd om sitt ansikte och skyggar om man försöker klappa honom där.
Älskar att sitta i knä och spinner då det dånar.
Något nervig och vill gärna bestämma. Kan kanske fungera med kastrat som inte parat. Mycket "manlig" trots fertil, högrest och har nästan alltid svansen upp.
Har aldrig kissat inne, varken som fertil eller kastrat. Förren hos denna tjej då.

Min kompis ringde precis. Hon känner att hon inte kan ha honom hemma hos sig. Så jag hämtar hem honom igen i morgon. Han får bo på toaletten tills jag vet hur jag ska göra.
Risken är väl avlivning tyvärr..

Ajajajdå… Hoppas det inte blir så!

Verkar vara en kisse som kräver sin matte! Hehe, Pelle är också en som vill bestämma, men han har kommit fram till att det faktiskt är matte som bestämmer här i hemmet! Han är också mycket grabb trots att han blev kastrerad vid 4 mån! Påminner nästan om min förra kisse Gizmo också, han var supersocial när han ville men bara då!

Neej, usch vad jobbigt! Jag tycker så synd om er! Önskar verkligen att jag hade möjlighet att hjälpa till…

#3
Tack!
Det är Spidde som är problemet här hemma. Precis som innan. De två killarna var supervänner tills Spidde blev fertil.
Fått rådet att låta dem "göra upp", men jag är inte så säker på att det hjälper.
De har ju vrålat åt varandra i månader och de gjorde aldrig upp då.
Han får helt enkelt komma hit och så får jag fundera. Vet ju inte om hans magåkomma kan komam tillbaka heller. Han har en vad veterinären sa "kroniskt inflammerad tarm" samtidigt sa han att han kan bli frisk med en kortare kortison behandling. Då är det ju inte kroniskt..
Men stressen han utsätts för nu igen kan ju göra han sjuk ännu en gång.

Tycker så synd om katterna! De är ju de som lider av veliga människor!

Efter Nanna och Jackson så är det slut med omplaceringar av vuxna katter, så känns det iallafall nu.
Blir det för många här så lägger jag ner ev. avel till de är borta.

 Så trist at det endte sånn.

Hadde jeg hatt bare hunkatter så skulle han gjerne ha kommet hit. Men her har vi jo allerede to hannkatter som ikke trives så veldig godt sammen

Hva med å prøve å omplassere han til noen som ikke har katt da? Kanskje han hadde fått den omsorgen og kosen/kjærligheten han fortjener.(Eller til noen som bare har en katt fra før)

Han er jo en nydelig katt og burde vel ikke være så vanskelig å finne hjem til.

Uff men det er ikke lett

Vilken otur du har, det är sanslöst…. Hoppas verkligen att det löser sig för Jackson. Han ser så go ut.

#5 & #6
Jo han är en underbar katt och det var redan jobbigt att placera om honom första gången.
Men jag ska se hur han mår nu när han kommer hem igen och ringa runt lite. Kruxet är att han får sitta instängd om han kommer hit.
Men jag funderar på att låta han bo med Spidde, om de är ensamma kanske de blir kompisar igen…

Oh, Kalindas! Vet inte vad jag ska skriva. Vill bara ge dig mitt deltagande i strulet. *kram* Du vet att han hade fått komma hit, om situationen här hade varit annorlunda.

Pussa på Jackson

Jag hoppas och tror att allt kommer att lösa sig till det bästa för er. Och du, förebrå inte dig själv för mycket. Sånt här händer och du försöker ju verkligen lösa situationen med alla medel.

Jag ska fortsätta att höra runt, tyvärr är ju många bortresta nu.

Det är svårt att ge dej råd man vet ju inte om det missuppfattas. Jacksson är ju en snäll katt. Är inte problemet Spidde?

#10
Både Spidde & Jackson är problemet. Jackson är väldigt dominat och hanig och vill vara högst i rang. Spidde vill också vara högst. Kruxet är att ingen av dem ger sig, samtidigt som de är för fega för att "göra upp" riktigt.

Oj vad tråkigt att höra, önskar verkligen att jag hade kunnat hjälpa dig, tjejerna hade nog tyckt att det var helt okej, tid och ork med små blygisar finns också, Moa är lite av den typen hon med.

Problemet är att jag lämnar mina och är kattvakt hos min mamma, med mina egna med, titt som tätt. Hon har nu en gammal kastrathane och en nyligen kastrerad hane som ännu inte går så bra ihop, även lite tjafs med resterande flocken på 6st honor. Skulle vara helfel att komma med ytterligare en kille och ställa till det.

Önskar dig all lycka till med Jackson, hoppas verkligen att det löser sig till slut på bästa sätt/ Kram Helena

Hej, jättejobbigt och varma tankar och hållna tummar här för dig och Jackson. Jag har ingen just nu i åtanke som letar omplacering men har fått en del sådana förfrågningar av och till från bra hem - lägg ut en annons om akut omplacering på www.sogrupp.se, där tittar ofta de som letar siames och oriental och kan rasen sedan tidigare - det vore perfekt för Jackson med ett sådant erfaret hem, där de har mycket tid för honom! Får jag nys om någon som skulle passa hör jag av mig så fort det går!

#13
Jag är inte med i Siames o Orientalgruppen för tillfället. Annars hade jag gett det en chans.

Just nu har vi ett annat problem. Min kompis hade ett hål som gick upp bakom köksskåpen och fläktutrymmet. Ni kan ju gissa var Jackson sitter…*suckar*
Fick inte fram honom när jag skulle hämta honom i morse. Så nu är det kattfälla som gäller. Funkar inte detta så måste köksinredningen rivas…

Inte konstigt att Jacksson gömt sig  bakom  köksinredningen. Han är säkert livrädd. Sätt fram något som han tycker om att äta, kanske räkor så kommer han säkert fram

#15
Han är inte direkt rädd hos henne. Igår var han framme hela kvällen och skrämde katten hon har och slog hunden..;-)
Det är bara det att han hittade ett bra varm och mörkt ställe att vara på.
Jackson kommer inte på inkallning. Vill han inte bli fångad så går det inte att fånga honom.
Därför får han nåt gott att äta i en kattfälla. Förhoppningsvis blir han hungrig och kryper ut.

Oj vad tråkigt tråd 
Jackson har visserligen läst allt detta om avlidning och allt…

Synd att jag inte kan erbjuda honom ett hem heller.

Människor är så dumma - varför tog tjejen katten då, om hon var "för ung och fattig och blabla"?!

#17 "_Människor är så dumma - varför tog tjejen katten då, om hon var "för ung och fattig och blabla"?! 
_
Jo man kan ju undra. Kommer har stehårda intervjuer med kattunge köpare i framtiden.

Hoppas det löser sig, håller tummarna!

#19
Jo det hoppas jag också…

Om du inte är medlem i Siames & Orientalgruppen, annonsera på Katter.nu. Eller be någon du känner annonsera för dig? Kanske fult?

Jag vet att du vill stå kvar som ägare, för att ha kontroll över hans öde…men om du tog lite pengar för honom, skulle säkerligen seriösa spekulanter höra av sig. Dra till med 2000 spänn. De som betalar VILL verkligen ha honom. (med risk att återuppta tidigare diskussion…) Men nu vill jag råda dig och jag menar bara väl.

Jag tycker så hemskt synd om Jackson, som blivit en sådan vandringspokal…jag ÖNSKAR att jag kunde ta honom. Men jag har kattungar och hane…

Ni som läser mitt inlägg, menar nog att ingen BETALAR pengar för en kastrat och absolut inte så mycket som 2000kr!!!

Joo då, jag fick omplacerat och sålt min älskade Ocicatkastrat till ett superbra hem för 2500kr. Jag sållade bort flera spekulanter och de jag valde ut fick först komma och hälsa på. Sedan leverade jag katten. Det finns folk som inte har råd att köpa raskatt, som gärna skulle vilja ha en för en mindre summa. Man får bara ge det lite tid…helt plötsligt dimper det perfekta hemmet ned i inkorgen.

Lycka till!

Visst har han blivit en stor hane…men de är ju för alltid små gosse-hjärtan, lilla vän, lilla vän Jackson ….måtte allt ordna sig på något vis för dig snart *blickar uppåt….*

Lycka till nu - Kalinda med din fina Jackson

Louise

#21
Jo jag har funderat på det där med att sälja honom istället.
Men rädslan är då ännu större att han kommer flyttar runt och far illa.
Tycker att 2000kr är det minsta man kan begära om man säljer en vuxen katt. Inte för att tanken är att man ska tjäna pengar men att det svider lite i plånboken på den som tar katten och kanske inte slänger bor den på samma vis…
Det är väldigt lätt att lämna tillbaka en katt som inte är ens egen har jag märkt.

Kruxet med Jackson är hans mage. Det är ju inte säkert att han någonsin får tillbaka problemen om han kommer till ett lugnt hem. Men jag kan ju inte garantera en 100% frisk katt.

Fick precis hem Jackson nu. Fånga honom i kattfälla lyckades. Så nu får han kopla av i tvättstugan. Ska ta in Isak till honom sen så han har sin bästa kompis som sällskap.

Jag tog hand om en Orientalhona i mycket dåligt skick för ett par år sedan. Hon vägde bara 2 kg. Hon var rektalt inkontinent och tålde ingenting. Hon släppte sig och kunde inte hålla tätt. Jag hade bajsfläckar i knät, på kuddar och täcken.

Jag tog genast bort hennes mat och satte henne på fodermedelstest under ett halvår. Basen var kokt bulgur, solrosolja och kokt renskav. Då magen "stoppat upp" tillförde jag olika proteiner och förde protokoll. Så fort hon fick diarré igen, förde jag snabbt tillbaka henne till den ursprungliga dieten.

Detta höll jag som sagt på med i ett halvår. Hon fick också två kurer med kortison. Dessvärre tror jag inte det var det sistnämna som hjälpte henne, utan det faktum att hennes tarmsystem faktiskt fick vila i ett halvår.

Det läkte ut och jag kunde sedan föra över henne på Nutra Nugget utan minsta tendens till diarré. Det var sedan av yttersta vikt, att hon inte åt något annat än det. Inte minsta skinkbit från mackan tilläts.

Uppfödaren tackade mig så mycket för att jag orkat ta itu med det hela. Hon hade tänkt avliva katten. Jag var där för att köpa kattunge och tog Orientalhonan under armen och gick.

Tyvärr gick min älskade tös bort mycket hastigt i januari i akut Anemi. Hon var testad negativt för FIV och FeLV.

Så jag vet vad du pratar om. Hoppas att det kanske kan hjälpa dig.  

Jackson behöver någon som är beredd att "satsa" på honom. Jag hoppas att du hittar denne någon. Ge det bara lite tid…så ska du se att det ordnar sig.

#24
Jo jag måste ge det tid. Det verkar som att det går bra för honom i tvättstugan tackvare underbara Isak.
När Nanna kom hem så grät hon och var bara tyst då Isak var inne hos henne. Men Isak och Nanna är inte bästa vänner som Isak och Jackson och Isak ville bara vara där max ett par timmar.
Släppte in Isak till Jackson vid 9 igår och inte ens nu när han hör att jag är uppe har han rivit på dörren och vill gå ut…
De där två katterna älskar varandra.

För första gången i mitt liv så önskar jag att jag hade ett "katthus" med tillhörande gård där de två kunde få bo.

Du får köpa en gammal husvagn.

#26
Det lustiga var att jag faktiskt ägde en liten mini husvagn som jag fick av min kusin. Den hade punktering och jag grubblade vad jag skulle ha den till så jag sålde den. Den hade varit bra o ha nu.
Kollade på lekstugor och de är ju skrämmande dyra…

Min granne köpte en gammal husvagn för 4000 kr till alla sina bondkatter då de skulle flytta till lägenhet. Den fylldes med diverse kattdynor och plädar. Husvagnen är nu uppställd vid gården de håller på att renovera och alla samtliga katter ser det som sitt hem. Det drar in värme på vintern och har kattlucka i dörren. Rätt så smart.

#28
Jo.
Kollade på olika typer av lekstugor och uthus. Det billigaste kostade 4000kr.

Just nu verkar Jackson vara ganska nöjd med att bo i tvättstugan. Har nätdörr ut till övriga katter och Isak kommer på besök då och då under dagen.

Varför väljer du att göra dej av med just dessa två kastrater, (du skrev om en hona tidigare)? Är det inte enklare att göra sig av med ett par av de andra som kanske inte har så mycket problem. Tycker att det känns som du sviker  nu när du inte längre har nån nytta av dom. Jag tycker inte katterna ska lida för att du håller på med uppfödning. Att tänka på avlivning när det gäller ett djur som kanske mår dåligt av naturliga skäl är fel. Jag tycker att om det blir problem i gruppen när man skaffar nya djur då blir det dom nya som får gå. Dom man har haft längst har man störst förpliktelse mot. Man löser sitt eget problem med avlivning. Jag hoppas du tänker om och låter honom stanna i sitt gamla hem, då kanske han förblir bra i magen.

Hoppas du tycker det är okej att jag för fram min åsikt.

Om flera av katterna kommer övererns men 1 eller 2 inte gör det blir det ju de som inte kommer överens man försöker hitta hem till.

Jag tycker inte att vi har någon anledning att ifrågasätta Kalindas motiv. Hon vet nog bäst själv vilka katter hon måste/behöver omplacera.

Att omplacera en katt är inte något man gör lättvindigt utan efter mycket funderande och när alla andra alternativ är slut.

Jag tror absolut inte att det är ett lätt beslut, men det här fenomenet verkar ju uppstå hos en del när avelstiden är slut och katterna  blir kastrater. Om de börjar protestera genom att kissa och få magproblem då beror det kanske på att de har sjunkit i rang. Då straffas de genom att flyttas på. En del katter kanske klarar det, men en del mår jättedåligt. Har vi då rätt att avliva som sista utväg? Jag tycker faktiskt att det känns som slit och släng. Det är väl i allafall inte vårt intresse av att ha ett katteri som katten ska uppfylla. Som köpare vet man att katten lever 15-20 år. Man vet också att man inte kan ha fler katter, om de inte trivs tillsammans. Sist in först ut.

#32
Du har missuppfattat mig totalt. Jag hör inte till dem som placerar om kastrater när de gjort sitt. Om du läst andra inlägg av mig borde du veta det.

Orsaken att jag var tvungen att placera om katter (för första gången i mitt liv), var att Jackson och Spidde inte kom överrens. De stod dag och natt och vrålade mot varandra för att kämpa om vem som var högt i rang. Att jag valde just Jackson var att han även är mobbad av Smilla.
Så fort Smilla ser Jackson vrålar hon och slår honom. Detta sen jag (dumt nog) kastrerade Jackson på samma dag som jag vaccinerade Smillas första kull. Detta utan att ta med Smilla.
Efter det bestämde sig S för att mörda J för hon ansåg att det var hans fel att ungarna varit försvunna. Vänskapen mellan dem har gått upp o ner sen dess.
Altså blev valet Jackson, samtidigt är han en väldig social katt och fungerar med de flesta människor och djur. Därav det valet.

Att Nanna fick följa med Jackson var för jag inte ville placera om honom ensam och Nanna var det bästa valet, för även hon var mobbad av andra katter här och behövde för första gången i sitt liv få chansen att vara den dominanta honan i en flock.

Att sen jag fick tag i fel person det kan hända vem som helst.
Jag går heller inte och avlivar friska katter för att de "tar plats". Men hittar jag inte ett bra hem till Jackson. Så har jag inte så mycket val.

Sen tror jag att du missförstått. För jag har bara placerat och kommer bara placera om två katter. Jackson och Nanna.
Varav Nanna verkar fått ett bra hem nu.

#33 Det finns inte en plats för en liten Jackson i Nannas hem? Du har förstås redan frågat…

Skönt iaf att Jackson har Isak!

#34
Jo jag har frågat. Tyvärr gick de inte att övertala…

Det är så roligt att se hur Jackson riktigt lyser upp när han träffar Isak. Han blir sitt gamla jag direkt och springer omkring med svansen i vädret och "pratar" med sin vän.

Tog ett nytt foto på honom nu. Han är så otroligt vacker, har en bra grön ögonfärg som tyvärr inte syns på detta fotot.

#32 Jag placerade om Gurkan när hans avelstid var över. Han gick som fertil i över ett år i eget rum och det gick inte att introducera tillbaka honom i flocken eftersom han och min gamla huskatt slogs på liv och död. Hur skulle jag annars ha löst det hela?

De flesta, nästan alla, jag känner väljer ibland att placera om en katt för att det inte fungerar i gruppen, inte för att de tar plats. Gurkan saknar jag något gruvligt, han är en alldeles underbar katt med en otrolig personlighet.

Jag har också placerat om en liten huskattstjej som på något sätt lyckades bli en katalysator här hemma. En av katterna mobbade henne och hon gav igen på en annan. Då var det goda vänner från skåne som var på besök och det uppstod omedelbar ömsesidig kärlek så då fick hon följa med dem hem och hade ett underbart liv utan bråk.

Man måste ju alltid se till katternas bästa, fungerar det inte i gruppen så måste man ta ansvar för det på ett eller annat sätt, det är mitt ansvar som kattägare. Jag måste vara beredd att ta svåra och jobbiga beslut ibland.

Många gånger uppstår det problem när en tidigare fertil och ranghög katt blir kastrerad. Ibland lyckas katterna lösa det ibland inte och då är det inte så många alternativ man har.

De flesta av oss bor heller inte inte hur stort som helst och vill man hålla på med avel så har de fertila faktiskt förtur. Därmed inte sagt att inte kastraterna är viktiga, jag har själv 3 kastrater här hemma.

Det blev lite osammanhängande tyvärr men jag tror jag har fått med det mesta av det jag ville ha sagt ;-)))

#36
Håller med dej till fullo.
Hade ju sådana där rosenröda drömmar att alla katterna skulle fungera ihop i resten av sitt liv, utan problem.
Så som mina tre kastrater gjorde i alla år. Men den drömmen gick i kras ganska fort.
Jag vet nu att man inte alltid får det så lätt.

Saknar Nanna jättemycket och det känns fortfarande som jag svikit henne.
Jackson är ännu svårare att "släppa" och han kan bevisligen inte flytta in i gruppen igen.
Precis nu så stod Jackson o Spidde på var sida gallerdörren och vrålade..:-(

Förstår mycket väl att du saknar vackre Gurkan. Men vad ska man göra när det inte fungerar..:-(

Det är ju så att katter inte av naturen är flockdjur, det är något vi dyvlar på dem. Det är ett under att det fungerar så pass bra som det faktiskt gör. Katter är av naturen ensamdjur, möjligen med undantag av vissa honor som kan bilda grupper, ja och så lejon då!

De rosenröda drömmarna får man nog ha om något annat, för det är inte helt lätt det här med katter. Man kan göra sitt bästa och så fungerar det ibland ändå inte….

Det är faktiskt mer juste mot kastrater att få bli omplacerade i vissa fall. Att de får bli kungar och drottningar i egna hem utan att ständigt bli mobbade fertila katter. Det finns fertila som är snälla mot kastrater men det finns också de som passar på och avreagerar sig på de svagare, inte trevligt alls. I värsta fall kan det sluta med ett slagsmål på liv och död. Jag tycker också att man ska ha kattens bästa för ögonen, alltid.

Kanske ska man dock fundera på om det inte är mobbaren som bör omplaceras i vissa fall, den brukar alltid hitta nya offer att mobba så det kan sluta i en oändlig omplaceringshärva om man har otur. Detta är förstås något man måste bedöma från fall till fall.

#39
Jackson var den som led mest här. Eftersom han var så hanig även efter Kastrering kunde han inte koppla av helt. Han var tvungen att passa sin "flock". Spidde är mer cool och när Jackson flyttade så hade jag plötsligt en lugn flock med katter som blev bra i magar nästan direkt.
Så stressat var det bevisligen innan…

Smilla är en liten häxa. Men hon är kastrat nu och har inte så mycket att säga till om längre. Sen är det katten som jag aldrig skulle kunna omplacera.

#40 Ja, du känner dina katter bäst. Det är viktigt att tänka på helheten och hälsan och det gör du ju. Synd att det inte fungerade från början, det blir extra smärtsamt när det blir så långdraget.

#41
Jo man försöker tänka logiskt. Inte alltid lätt när man måste göra val som detta…:-(

# 36 Med risk för att "fransa av" en smula från ämnet, vill jag bara påpeka att just det du beskriver om en avelshane som isoleras sedan börjar mobbas då den åter introduceras i flocken som kastrat. Det enda sättet att motverka det hela ska vara att låta dem gå med i flocken periodvis. Personligen skulle jag inte vilja ha en hane isolerad, men det finns olika åsikter om detta.

#39 Hoppas att Jackson kan finna ett nytt kärleksfullt hem och att du får ro i flocken.

# 30 och 32 Bra att du frågar. Det är bättre att du frågar istället för att gå och undra. Det finns både uppfödare som omplacerar pga osämja såväl som att katten har avslutat sin avelskarriär. Det är en värderingsfråga hur man ser på det. Själv har jag hjärtekatter jag kan gå över glödande kol för och de bärs inte över min tröskel före NÅGON annan katt, även om de gjort sitt på avelsfronten.

#43 Gurkan var inte isolerad, han hade eget rum med nätdörr ut till oss andra och han hade nästan alltid sällskap av någon av de andra katterna. Dazy och han trivdes väldigt bra ihop.

Gurkan och Pontus, huskatten, slogs redan innan Gurkan fick eget rum och det var faktiskt den främsta orsaken till den lösningen. Gurkan strilade aldrig och hade det inte varit för Pontus så hade Gurkan fått vara ute med alla de andra.

#44 Jag skulle ogilla att ha katten i ett rum under så lång tid om såväl med nätdörr, men du känner dina egna katter bäst. Din lilla husis verkar vara en bestämd herre som vill sätta sig över en fertil hane som verkar visa lite hanskattsbeteende. Håller han sams med de övriga katterna?

Man ställs ibland inför väldigt svåra val som uppfödare, därför passar inte alla att vara det heller. Jag såg att ni diskuterade det i någon tidigare tråd. Jag tror aldrig att man kan förstå vad det innebär att tvingas omplacera en älskad katt förrän man ställs inför det dilemmat själv. Vissa avelshanar kan absolut inte gå ihop med andra katter när de har parat medan andra kan ha kompisar hur ofta och hur nära som helst, vissa strilar inte alls men kan vara aggressiva som fertila men bli jättesnälla som kastrater och funka bra ihop med andra om de inte har skrämt livet ur dem när de var fertila förstås (de här katterna glömmer aldrig), vissa strilar som besatta men är gudasnälla mot andra, det är väldigt individuellt och svårförutsägbart i vissa fall. Det beror också på hur de andra katterna är. Det kan vara väldigt riskabelt att ha avelshanar lösa i flocken om man vill behålla dem som trevliga kastrater då de kan göra bort sig, detsamma kan gälla löpande honor som kan få hormonryck. Man bör ha det hela under ständig kontroll och inte släppa taget för de förlåter aldrig varandra om det går för långt.

Många problem i katterier beror på det hormonella spelet hos de fertila djuren, bland kastrater får man sällan problem. Det är bland annat därför det är svårt att vara uppfödare, det gäller att ha starka känslor och närhet till sina djur, samt ha en viss erfarenhet för att kunna hantera dessa komplikationer. För att få dessa erfarenheter måste man dock tyvärr begå ett eller annat misstag, det är ett trist dilemma och känslorna som man har för sina djur kan göra att man lider hemskt mellan varven.

#45 Gurkan var en väldigt hanig hane förutom att han inte strilade. Pontus är 11 år och tänker då baske mig inte låta någon sätta sig på honom ;-)) Pontus har aldrig bråkat med någon annan varken förr eller senare men Gurkan gick bara inte.

Det är absolut inte någon ideal situation men jag gjorde det bästa av den och Gurkan mådde bra, Dazy mådde bra och Pontus mådde bra. Gurkan är idag kastrat och tar hand om barnbarnen!

Jag tycker det har framförts en hel del kloka inlägg i denna tråd. Och måhända en del skrivna i affekt…

Kalindas, jag tycker inte du ska ha dåligt samvete för att du försöker göra det så bra som möjligt för dina katter. Det finns säkert en och annan uppfödare som hade valt att negligera osämjan mellan Jackson och Spidde.

# 48 Håller med! Otroligt mycket intressant att läsa! Jag ska inte bli uppfödare för jag KAN verkligen inte göra mig av med mina djur! Jag blev tvungen att avliva min husis och jag mår fortfarande dåligt över det, omplacera honom var det inte tal på då han var aggressiv. Prillan och Pelle ska vara hos mig i minst 15 år har jag bestämt! Jag vill gärna ha fler och för att det ska fungera så bra som möjligt så kommer det bli en hög med kastratsångare här!

Jag tycker ni är otroligt duktiga alla uppfödare som faktiskt klarar av att sätta kattens bästa före vad ni själva skulle önska! Jag vet inte om jag skulle fixa det! Eloge till er!

Nu håller vi tummarna för Jackson!

Det finns en mening med allt! Jag hoppas att det, trots tidigare otur, går bra för Jackson nu. Pussa honom

Puss och kram <3 !

Jag gosar med honom funderar på om jag ska göra resten av
gänget störtsura och låta han få dela sovrum med mig i natt.

Men sist fick han panik och ansåg baktanken med att ha honom i sovrummet var för att jag skulle fånga honom och han försökte bryta sig ut…:-(

Nytagna, något suddiga bilder på Jackson och Isak



#53 Tur att de har varandra!

Fortfarade inget hem till Jackson. Jag börjar känna mig mer oroligt hur det ska gå för honom och Jackson blir mer apatisk.

Vill inte avliva honom. Men det känns mer och mer som det är det valet jag får göra. Han kan inte sitta i det lilla rummet i evigheter…

#55

vad skulle det idealiska hemmet vara?

Berätta så man kan kanske hitta något, vad är önskehemmet till Jackson?

#56
Skriver som jag precis skrev på hemsidan.

Jackson är en 2,5år gammal crème Oriental. Han är snäll, pratig och ganska dominant. Samtidigt som han är en social kille, är han katten som inte vill bli fångad om han inte själv vill. Detta gör att han absolut inte får bli utekatt, för risken att han inte kommer hem igen är väldigt stor.
Får han förtroende för en person så har man en vän för livet. Han sitter gärna i knän och spinner så det dånar. Jackson behöver vara katten som är högst i rang i sitt nya hem. Huskatter accepterar han, kastrathonor sällan några problem och han är väldig snäll mot kattungar.
Han är hundvan men inte jätteförtjust i dem. Jackson behöver komma till ett hem där det är lugnt och inte finns några små barn.
På grund av sitt dominanta beteende är han i vissa lägen ganska stressad. Är även otrygg efter senaste flytten.
Jackson är en katt med stor personlighet och få lämnas oberörda i hans närhet.
När han kommer upp i ens knä. Så känns det som man vunnit högsta vinsten på lotto.

# 55 Klart att han inte kan, de får ju turas om att vara instängda. Stäng in Smillan och Spidde några timmar och släpp ut Jacksson och efter några timmar får de bytas om,  försök sen med en katt i taget  och de får vara tillsammans en stund och öka sen på tiden så de vänjer sig att vara tillsammans så har jag gjort och det fungerade

#58
Det fungerar inte. Har redan provat det alternativet…

#59 Jag förstår att du är frustrerad. Jag har samma problem här hemma. Stella har bestämt sig för att Mirra (exotic-hona) ska dö. Får hon en chans så flyger hon på henne direkt. Dessa två kom jättebra överens innan Stella blev könsmogen och innan Mirra åkte på parning. Nu söker vi förtvivlat efter ett nytt hem till Mirra eftersom hon är den som är mobbad och så lågt i rang att hon mår bäst av att flytta till ett lugnare ställe. Ett par vi känner som köpt katter av oss tidigare ska prova och se om det fungerar med deras andra katter (3 st exotic). Hoppas hoppas.

Och jag hoppas givetvis att det ordnar sig för din Jackson också. Det skär in i hjärtat på en när man ser att de inte mår bra.

#60
Jo det känns inte alls kul här.
Håller tummarna att din lilla exotic hona trivs i sitt nya hem.

Tack! Det gör vi med.  Hon flyttar nästa helg.

#58 Hur många gg har du provat? Det går inte på några dagar , det kan ta flera månader- Skifta flera gg om dagen och den som bråkar får bli instängd en stund och släpp ut igen och så fort det blir bråk så stänhs hon eller han in i gen så till slut lär de sig att bråkar jag så är friheten slut.

Tänker på er, och ska hålla ögon o öron öppna i fall ett passande hem dyker upp, låter som en katt för ett pensionärspar kanske?

#64
Han skulle nog kunna passa hos pensionärer. Men fungerar säkert i barnfamilj med större barn som vet att man inte ska jaga katter.

Jag ska ha en klan på fyra barn mellan 2-10år här i em. (syskonbarn). Vi får väl se hur kattgänget reagerar.

Såg din annons på blocket, hoppas du får svar från nån som känns okej.

En sak som jag lärt mig genom att leva med djur är att man måste ha tålamod. Ett problem kan ta flera månader innan man märket någon framgång. Det är upp till var och en att bestämma sig för om man tycker det är värt allt besvär och om man orkar ha det mer eller mindre kaotiskt under så lång tid. När man sedan ser tillbaks på den tiden så tänker man ju oftast att det var väl inte så farligt och att det fixade ju sig. Lycka till

Usch, det är INTE kul sånt här… Stackars Jackson. :(

Svar ang. Jackson & Nanna! 

Jag får be om ursäkt och dessutom berätta varför allt blev som det blev. Det var inte med avsikt att lämna i från katterna, men jag kom på att katt/katter inte var mig grej till slut. Till en början var allt super bra men när dem började kissa, skita & spy i mina dyrbara möbler + säng om vart annat så blev man ju inte så glad. Man började tröttna rätt rejält på det!

Jag ville katternas bästa det var därför som jag & mina päron bestämde oss för att jag skulle lämna tillbaka dem till Kalindas igen!

/A

#69 Det var flott du gav dem tilbake til Kalindas,så slapp kattene å bo på et sted dem ikke trivdes…

# 70 Kunde inte sagt det bättre själv.

Ang. Jackson så fick jag mejl idag från en som undrade om jag kunde tänka mig att sälja honom till Florida…
Hon hade en 6 årig dotter som ville ha en katt. Har inte svarat ännu men jag tror det bli ett NEJ. Säkert bra familj men lite långt bort.
Var en annan som var intresserad av honom och hade t.o.m reserverat honom. Men hon höred av sig så sent som igår och sa att hon ångrat sig…

Funderar på att jag mot lite av mina principer ska träna honom att gå in och ut här hemma istället. Kruxet är att han och Spidde fortfarande bråkar (mest Jackson tyvärr). Spidde är bara en retsticka.
Men förhoppningsvis går det att lösa på ett bra sätt ändå.
Tycker ju om min lille "Knas" och vill att han ska få det bra.

Det är så skönt att det verkar fungera med Nanna. Vad jag vet har hon inte kissar inne en enda gång och är bästis med huskatten. Så hon verkar trivas bra i sitt nya hem…:-)

#73 - usch vad trist med folk som hör av sig och sen ångrar sig. En fördel är att de sorterar bort sig själva i tid, annars kunde det blivit galet så att han hade fått komma tillbaka igen.

Jag måste själv omplacera ett par katter nu, men jag drar på det och fasar för vad det är för några som ska höra av sig :(

#74
Du kanske vill/vågar skicka dem till Florida? Kontakta mig i såfall så får du adressen till henne.
Hon verkar seriös. Bara jag som är harig när det gäller Jackson.

#75 - tack men jag har skickat en gång till USA och efter det får de snällt komma och hämta själva om jag inte känner dem sedan ett bra tag.

Jag vill ha katterna kvar i Sverige, för det blir ev. foderkatter pga att samtliga är fertila.

#73 Usj ja det er ikke lett. Håper du snart finner et godt hjem til han.

 Vi har litt samme sak her hjemme nå.og jeg aner ikke hva vi skal gjøre med det (Men det får bli en annen tråd)

Lykke til. Synd at Florida er så langt borte.

Nu har Jackson flyttat.
Han ska bo i ett stort hus hos en familj med en 9 årig son.
Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra denna gång och han får ett långt och bra liv.
Kommer sakna min vackre kille, men till skillnad mot Nanna så kommer Jackson bara bo tre mil härifrån.

# 78. Håller tummarna för Jackson!

#78 Så det klickade med nioåringen? Härligt att dem ville ha honom och att dem dessutom bor ganska nära dig.

#78
Jo det fungerade bra. När de satt på golvet så lade han sig i killens knä och vaktade honom. Hade ju varit extra kul om han faktiskt blev hans katt.
Mannen i huset som haft SIA innan var väl lite osäker inför hur det ska gå. Detta pga Jacksons otrygga blick.
Men jag tror även han föll för den sociale killen. Undviker man bara att jaga honom så fungerar det mesta.
Får hålla tummarna att han och bondkatten inte mördar varanda också.

Lycka till med Jackson, hoppas att det blir bra!

Åh, vad härligt!! Håller tummarna att allt går bra för snygga Jackson!!

Hoppas det kommer gå bra för Jackson!

Så supert for Jackson.Håper han trives i sitt nye hjem.

Håller verkligen tummarna, låter som en lovande familj som kan låta honom ta sin tid

Än så länge går det väldigt bra i nya familjen.
Jackson är framme och kollar läget och är väldigt nyfiken. Igår låg han i soffan jämte deras 9 årige son. Sprang iväg när pappan i familjen kom in. Men satt senare på kvällen och gosade med hela gänget utan problem.
Den där lilla otrygga glimten Jackson har i sina ögon tror jag han kommer ha hela livet.
Men på grund av att han är social och nyfiken så är han inte katten som ligger och trycker. För så fort man sitter still och han inte känner sig hotad eller jagad så sitter han i ens knä.
Har ännu inte gjort någon tendens att ens fräsa åt huskatten de har, så förhoppningsvis blir det inge problem där i framtiden.
Så än då länge känns det väldigt bra.
Men saknar honom gör jag….

Åh, vad glad jag blir att läsa att det går så bra för Jackson i sin nya familj. Men vilken tur att han inte hamnade här, för i det här hemmet är det ingen som är bra på att sitta still

Hejja Jackson! Vi håller håller tummar och tassar för att allting ska gå bra för honom!

En liten bild på Jackson från det nya hemmet. Tycker det är så kul att han gillar barn, med tanke på hur skrämd han blev i första hemmet han kom som kattunge…
Tycker han visar lite blinkhinna, så hypokondrikern (dvs jag själv) ska ringa och kolla så magen fungerar som den ska. Kan vara lite stress från hans sida. För i övrigt tycker jag att hans blick ser lugn ut…:-)

Huvudsaken är säkert att familjen gillar honom och vill behålla honom, eller hur?

Och det är ju faktiskt en blinkhinna, det skall vara synlig till och från? Annars har jag problem med bägge mina katter…

#91 du har nog rätt, vissa katter har blinkhinnorna framme mer ell. mindre men jag förstår att kanske Kalinda undrar (uppfödarsyndrom kanske;)) - att döma av tidigare bilder vi sett på Jackson så har jag inte sett till dom :-) Ögon och öron var tip-top. Nu var det lite kluttigt i ögonvrån också men det kan ju, som Kalindas skrev, bero på lite flytt-stress :-)

Bilden är jättefin annars och jag hoppas och tror att de älskar och uppskattar sin vackra katt.

Louise

Men kolla in grabbens blick… Ser verkligen ut som han tittar på någon han beundrar och håller kär. Det går nog vägen för lilla Jackson nu.

Är så glad för Jackson, att han hittade rätt till slut!

Å for et koselig bilde. Gutten ser stor fornøyd ut

#93
Tycker också att hans blick ser lugn och tillfreds ut…:-)

#91
Att jag är lite orolig för blinkhinnan är att han var sjuk i tarmen i vintras och jag är lite orolig att han kan få återfall.

Vilken härlig bild, nog älskar lill-husse sin nya katt!!!! Inget snack om saken!

Måste bara fråga!! Är de sjuka om de har blinkhinnan framme???

#98
Nej de behöver inte vara sjuka. En del katter har det hela livet.
Men ofta kan det vara en indikation på att de har lite ont i magen eller har mask.
Går en katt som aldrig innan har visat blinkhinnan och visar så som Jackson gör på denna bilden. Så bör man nog vara lite uppmärksam.

#97
Jo lillhusse var eld och lågor när de hämtade Jackson. Hans första "egna katt". Det roliga är att Jackson tyr sig till honom.
Plus att lillhusse lär sig att ha tålamod eftersom det inte är någon ide att försöka fånga Jackson. Han väljer själv när han vill komma och gosa.
Varenda gång Jackson är gosig känns det som man vunnit på lotto. Saknar denna personliga katt jättemycket…

Fick förresten mejl från de som har Nanna. Hon är bästis med huskatten Marvel. En liten bild där de ligger "sked".

Nanna är en stor Oriental hona. Men här ser hon ut att vara pytteliten mod denne store huskatt…

Så skjønt at det går så fint med begge to

#101
Jo det är jättekul.
Men tyvärr vågar jag inte riktigt släppa oron. Bara väntar att de ska tycka katterna är jobbiga och lämna tillbaka dem…
Nu tror jag inte någon av dem gör det. Men visst är man orolig fortfarande.

Det har varit lite för mycket strul med katterna den senaste tiden.
Ny omplacering av dessa två, Caramels död och nu senast livmodersinflammation på Bianca…

Så bra at det går så fint for Nanna også.

Men huff ja jeg skjønner at du blir litt urolig. Man blir jo det når det har vært mye.

Det var ille med livmorbetennelse også da.Hvordan går det med henne?