Annons:
Etiketthälsa
Läst 3453 ggr
NatasjaHemby
2015-12-08 11:42

Gott temperament?

Det pratas så ofta om bra eller dåligt temperament och alla tycker vi förhoppningsvis att temperamentet är viktigt hos våra älskade katter, men vad är egentligen ett gott temperament? Olika linjer kan skilja mycket i temperament utan att någon av dem har direkt dåligt temperament såsom  aggressivitet eller skygghet.

Ni som avlar, vilka mentala egenskaper försöker ni förstärka? Och ni som köper sällskapskatter, vilka egenskaper söker ni främst efter? Vill ni ha tokiga pajaser eller eleganta väsen? Små husse- eller mattegrisar eller katter som älskar allt och alla?

Jag är högst ovetenskapligt nyfiken på vilken typ av personlighet ni föredrar 🙂

SE*Simbelmynes

Annons:
carinbrack
2015-12-08 12:14
#1

Jag tycker att min Sputnik har det perfekta temperamentet; orädd som få (jag dammsög honom lite här om dagen), älskar alla (men familjen lite mer), kelig och busig, nyfiken på allt. Visst älskar jag mina andra kissar precis lika mycket men Sputnik har det bästa temperamentet. Det är främst att han är så orädd, för människor och saker, som jag gillar.

kalindas
2015-12-08 20:01
#2

Jag gjorde som nybörjare en del kombinationer som inte blev bra. Min älskade Smilla var en underbar katt mot mig och trots hennes feghet och osociala beteende parade jag henne med min Jackson, som var en intensiv och väldigt nervig katt.
Blev två levande ungar och Alvin var lik Smilla och hans nya ägare älskade honom, men precis som sina föräldrar var han väldigt feg mot okända.
Alva (Vavva) drog nitlotten, bor hos mina föräldrar och är i det närmaste rädd för allt! Hon är 10 år nu och har blivit något modigare, men fortfarande livrädd för min pappa eller om någon rör sig för fort. Supergo katt när man får tag i henne och hon totalt dyrkar min mamma. 
Har en till mindre lyckad kombination med katter med för hög långsinthet och stressnivå. Som  när jag i efterhand tänker på den , inte borde gjort.
Sen en superlyckad kombination med Skatan och hennes trevliga ungar, men i den vevan fick jag sjukdom på dem och valde lägga ner…

/Elisa

Lilla Alviks katteri
2015-12-09 11:17
#3

Det är ju precis som du skriver, olika, vad man söker hos en katt och det finns ju en massa olika raser med olika temperament! Men jag/vi älskar siameser och orientaler just pga deras psyke. Siamesen/orientalen ska i mitt tycke vara en otroligt social och orädd katt. Som hela tiden är med, kanske lite krävande (vilket inte jag tycker) och som högljutt talar om att hon finns! Sedan i avel så tycker jag att det är viktigt att hon också är snygg att titta på. Hon ska tycka om alla som kommer och hälsar på, gärna ligga i deras knä, men ändå föredra mig/oss….vilket är en stor skillnad mot bondkatterna vi har som lika gärna kan ligga hela natten hos gäster! Har man levt med siameser/orientaler så skaffar man sig nog ingen annan katt…..

SE* Lilla Alviks

NatasjaHemby
2015-12-09 12:03
#4

För att själv bidra till diskussionen kan jag nämna att jag har två orientaler som är extremt olika i temperamentet. Jag skulle absolut säga att de båda har ett gott temperament, om än på olika sätt.

Vesta är en enmanskatt. Från min synvinkel är hon extremt kontaktsökande, på gränsen till klängig, pratglad, känslig för sinnesstämningar och i stort behov av fysisk kontakt. Frågar man en besökare är hon reserverad, snäll och medgörlig men relativt ointresserad. Vesta har aldrig någonsin visat tecken på aggressivitet eller liknande. Hon kan bli lite orolig när okända människor blir närgångna, men finner sig i allt. Hon smälter mycket bra in i kattgruppen och orsakar aldrig något bråk.

Thetis älskar allt och alla. Hon är en pajas som gärna åker omkring på folks axlar och hon rusar rakt på okända människor som kilver in genom dörren. Inget skrämmer henne. Thetis har en hel del humör mot andra katter och sätter gärna Vesta på plats så fort hon får chansen. 

När jag först letade oriental och besökte olika uppfödare så föll jag alltid för de katterna som var som Thetis. Tokiga pajaser som klättrar, busar och kräver uppmärksamhet av alla. En sån liten apa skulle jag ha! Vesta har lärt mig att se charmen i olika personligheter. Även om det kan vara jobbigt att veta att hon inte är nöjd med att bli lämnad med kattvakt eller att aldrig få sitta ner ensam i en minut så är det så värt det, för känslan av att vara utvald gör mig så varm i hjärtat ❤️

SE*Simbelmynes

Attacks
2015-12-09 19:51
#5

Denne rasen skal være utadvendte,trygge,sosiale og nysgjerrige , det inkluderer også mot mennesker, uansett om det er innad i familien eller venner og andre som kommer på besøk.  Så det er det vi streber etter. De aller fleste katter blir jo solgt som kun familiekatter. Dem som forelsker seg i denne rasen leter jo nettopp etter de egenskapene. De fleste vil ikke ha en forsiktig og usosial katt som man knapt ser eller hører. 

Så vi fokuserer stort på gemyttet på våres avlskatter, både kjøpte og egetoppdrettede. Vi har faktisk noen ganger latt være å bruke enkelte katter i avl pga gemyttet, enten det er kjøpt eller egetprodusert. For selv om man fokuserer sterkt på gemyttet, så blir der født en innimellom som ikke er helt "innenfor" slik som rasen helst skal være. Da finner vi jo rette hjemmet til en som er litt mer forsiktig,  et kosehjem, slett ikke til avl 🙂

Men man kan etter en stund lære å kjenne stamtavler. Er der flere skyggiser der, eller kanskje agressive katter til og med. Vil man da ha en slik stamtavle? Er der flere positive egenskaper enn negative, sånn at man kan oppveie slike feil med de kattene man har fra før? Jeg takket nei til en katt for en stund siden da jeg så stamtavlen. Der var noen katter bak der jeg ikke likte gemyttet på. Så har vi hatt mamma til Mercy og Fantasy. En katt som kom til oss som voksen. Var veldig mobbet hos oppdretter av en annen katt, så hun var alltid veldig forsiktig og bekymret. Det tok veldig tid før hun følte seg trygg. Så kom hun hit og fikk en smell med Diva. Etter det var hun redd for både svarte orientalere og fawn spottede orientalere.   Diva var bare forkatt, så hun reiste igjen, så katten fikk litt mer selvtillitt etterhvert igjen. Datteren til Diva er jo ingen Alfa-bitch. ( Skal også sies Diva hadde kattunger hun forsvarte da hun ble så rasende på den redde katten.)  Men ihvertfall, vi visste da hva vi måtte gjøre med denne forsiktige men veldig snille voksne katten når hun skulle i avl.  Bruke en trygg og utadvendt hannkatt til henne. Det var jo ikke noe problem, for alle hannkattene våres er supergode. Og alle kattungene til denne redde katten - alle er superutadvendte og glade.  Så noen ganger er redsel genetisk, andre ganger er det opplevelser.  Faktisk utdannes søsteren til Fantasy og Mercy seg til terapi katt og trenes som en hund. ( USA så klart, hvor ellers) .

Når det kommer folk utenfra på besøk til oss, så blir dem rent ned av nysgjerrige 4-bente ihvertfall og sånn ønsker jeg å fortsette å ha dem. Trygge ,glade og utadvendte katter ❤️

Vi oppdrettere streber etter et visst utseende, helse bør for de fleste være en selvfølge. Men opp i alt dette, gemyttet er like viktig.

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

S*Cupcakes
2015-12-18 07:42
#6

Temperament är väl A och O, precis som hälsa, och typ. Avel är inte att inrikta sig på ett specifikt drag, utan att försöka få fram den perfekta katten i alla kategorier, en snygg katt som lever ett friskt långt liv med en underbar personlighet som passar efter dess tilltänkta syfte (sällskapskatt, showkatt, avelskatt t.ex). 

Mina katter är allihopa clowner som mer eller mindre älskar att visa upp sig, vara på äventyr (oavsett om det är till veterinären eller på utställning), och de är riktiga kurrmaskiner. Däremot tar jag alltid hänsyn till olika personligheter och väljer ibland deras tilltänkta partners med tanke på personligheterna. 
Som uppfödare har jag privilegiet att få sälja och välja nya ägare till katterna och jag väljer mycket utifrån vilken katt som jag bedömer kommer passa bäst i det nya hemmet utifrån kattens personlighet och karaktär. 
Man har dessutom som uppfödare enligt mig en skyldighet att skaffa katten de bästa förutsättningarna för att bli trygg i sig själv och den grunden lägger vi de första 12-16 veckorna. Kattungarna behöver lära sig att bli hanterade, hur man umgås med människor, andra katter och det både av oss människor och mammakatt och andra katter. 

När jag säljer en katt till ett nytt hem blir jag alltid glad när jag får höra eller se hur kattungen travar ut i sitt nya hem med svansen rakt upp i vädret och börjar utforska, då vet jag att jag gjort den första delen av kattungens uppväxt trygg, kattungen är självsäker och trygg i sig själv. Men vi har som uppfödare också skyldighet enligt mig, att veta relativt mycket om katters beteende, vilket leder till nästa punkt: 
Katterna är först och främst DJUR, och vi måste alltid komma ihåg att döma dem som DJUR, och inte människor. En katt kan reagera aggressivt, blir skrämd, skygg m.m.  men om den gör det är det oftast i ett sammanhang - inte på grund av dess temperament eller personlighet. Vissa reagerar aldrig, vissa gör det. Men de är kattdjur och ska dömas och behandlas därefter.

Jenny - Sajtvärd på Siames iFokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: