Annons:
Etikettkattprat
Läst 1305 ggr
Sior
2015-03-24 10:18

Uppfödare/Köpares ansvar

 Jag köpte en siames flicka från en uppfödare i Sverige under hösten och allt har bara blivit fel. Undrar hur ni ser på det.

 Jag bor mycket långt från uppfödaren och tänkte att det inte var nödvändigt av mig att besöka henne innan jag hämtade hem henne utan litade på uppfödarens beskrivning av henne, fick många foton av henne och hennes kullsyskon under uppväxten. För mig var det viktigaste att den kattunge jag skulle köpa skulle vara mycket social och tillgiven. Alltså en katt som är orädd och är trygg i sig själv. Poängterade det flera gånger i vår kontakt i början, både via mail och telefon samtal. Hennes linjer är från utställnings och avelskatter och hon är vacker så jag fick betala ett högt pris. Var intresserad av att ställa ut och uppfödning skulle bli en senare fråga.

 Redan från allra första dagen i min ägo är katten bara rädd hela tiden för allt, hon är dessutom ej tillgiven. Tänkte att det är en ny miljö och det kan ta en liten tid för henne. Hon har 2 katt kompisar som direkt tog emot henne med lek och värme så med dem har det aldrig varit något problem. Hon har inte alls förändrats på hela denna tid. Hon är rädd för människor. Hon är inte alls tillgiven. Man kan inte lyfta upp henne, då blir hon hysterisk och hon kommer aldrig till en för att få kel eller lek. Det skulle aldrig gå att ställa ut henne som ni förstår. Och att hennes personlighet skulle ha förändrats helt med flytten till mig är ju omöjligt, denna katt är som hon är i sin personlighet och sån har hon ju varit hos uppfödaren också.

 Att ha henne är som att ha en fluga i sitt hem, man ser henne lite här och där(hon umgås ju med de andra katterna och de kommer alltid överens) men oss människor är hon inte intresserad av.

 Har kontaktat uppfödaren då jag vill lämna tillbaka henne men det går hon inte med på och rutan i köpekontraktet är ifyllt Nej. Det är blankt nej från uppfödaren och jag känner mig så lurad. Jag har bestämt mig för att göra av med henne och har haft henne på prov hos en arbetskamrat som har en katt och vill ha en till. Hon var där i 2 veckor och min arbets kamrat vill inte behålla henne då hon inte får någon trevlig kontakt med katten. Så jag förstår att det kommer att bli problematiskt att hitta ett hem till henne. Så nu sitter jag inte i en trevlig sits och har förlorat rätt mycket pengar.

 Ville  bara höra hur ni uppfödare tänker om detta?

 OBS! Det här gäller bara hur ni ser på uppfödarens ansvar och tillvägagångsätt och skall inte bli något personligt eller namngivet. Är bara intresserad av hur andra här ser på detta. Är det kanske delvis mitt fel som inte hälsade på kattkullen innan och därmed helt litade på uppfödaren?


Annons:
S*Cupcakes
2015-03-24 11:05
#1

Jag kan ta hem henne. Inga problem. Jag tror på kärlek och omvårdnad, och att jobba med katten, inte göra sig av med den. Men kanske den behöver ett annat typ av hem än du kan erbjuda den, katter är personligheter precis som vi och trivs inte hos alla.  Jag som uppfödare väljer att alltid ta tillbaka mina katter om det inte skulle fungera men samtidigt så tycker jag att ett stort ansvar på kattens välbefinnande också ligger hos köparen. Men jag kan ta hem din katt och socialisera henne, för det tycker jag hon är värd.

Jenny - Sajtvärd på Siames iFokus

AngelsCo
2015-03-24 11:20
#2

Det är inte alltid uppfödare har möjlighet att ta tillbaka en kattunge. Sist jag försökte ta hem en kattunge som flyttat slutade det med sönderrivna katter och kaos. Däremot borde uppfödaren kunna hjälpa till med annonsering för omplacering. Just ditt fall belyser vikten av att besöka sina framtida familjemedlemmar innan man tar hem dem, och vikten av samarbete och att vara överens med sin uppfödare. Ens uppfödare är en av de viktigaste kontakterna man har när man köper katt. En trasslig relation till sin uppfödare kan bli jobbigt för både köpare och uppfödare. Jag kan tacka Cupcakes för att hon hjälpt mig med två av mina hjärtskärande omplaceringar, som nu bor lyckliga och extremt bortskämda hos en av hennes familjemedlemmar istället för i hem där de inte uppskattades och inte mådde bra.

Det faktum att katten kommit in i din kattgrupp tyder ju på att katten har en grundtrygghet. Det kanske helt enkelt är så att det var en katt som inte klaffade med just dig? Att ni inte riktigt förstår varandra? Vi har en sådan hemma. Hade hon inte varit min mans ögonsten hade hon flyttat till någon av de sju hem som anmält sitt intresse på henne (hon är inte och kommer inte bli till salu, eftersom det är min mans katt, på samma sätt som min katt aldrig kommer flytta oavsett hur mycket stök och bråk hon orsakar).

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

Garmabias
2015-03-24 11:28
#3

Jag instämmer fullständigt i allt som Cupcakes skriver här.

kalindas
2015-03-24 12:34
#4

Det kan vara att hon inte har fått det förtroendet som behövs mellan dej och henne. Kan även vara så att hon umgicks mer med katter hos uppfödaren och då var social i den trygga gamla miljön. Så när hon kom till dej så kändes katterna tryggare än den okända nya. Kan hända uppfödaren inte hade så mycket besök av andra människor och då blev katten mer katt än den hade varit om de fått mycket kontakt med olika personer.
Visa Siameser är lite nerviga och alla är inte supersociala mot okända. Kanske tycker hon att du räknas som okänd?
Kan även vara att uppfödaren inte jobbat så mycket med att hantera katterna, lyfta, klippa klor osv…
Tålamod, tålamod och åter tålamod är det som gäller med en sådan katt. Börja med godis och se om det lockar henne. Leta upp ett favoritgodis som bara hon får ihop med dej. Försök inte fånga eller hålla fast henne. Bara klappa henne och ge henne gott. Skräm henne inte då en del katter kan vara väldigt långsinta. Både min Spidde och hans dotter Saga tog det veckor innan de blev trygga med mig om jag t.ex. gett dem medicin eller gjort något annat otäckt.
Bli inte arg på katten och fya inte på den. Testa att sätta Feliway i uttaget, träffat på katter där feliway kan göra underverk på den typen av oro.
Min Jackson var rädd i början när han bodde hos mig. Han var en nervig katt i grunden och blev sen skrämd av barn i första hemmet. 
Men en dag när han låg och vilade, fick jag tag i honom innan han sprang iväg och började klappa. Att se den katten förändras från otrygg till lycklig på några sekunder är nog det vackraste jag sett! ❤️

Men känner du att du inte fixar det så kontakta #1 så kanske hon kan hjälpa dej.

/Elisa

[SEQJOUZ]
2015-03-24 12:45
#5

Man måste skapa kontakten och bygga upp fötroendet hos den här katten…lek, lek och återigen leken är en jätteviktig faktor som ger så mycket mer i interraktionen och bygger broar an man kan ana. Du måste ge henne anledning att tycka att du är speciell, rolig och trygg att du är ledaren av gruppen…egentligen inget stort problem men kräver engagemang. Din lilka kattunge finner ingen anledning att vara dig tillags det fpr hon av dem andra i kattgruppen 😉 Lycka till och ge inte upp för det är en smart liten fröken du har att göra med 😊

Attacks
2015-03-24 14:45
#6

Håper der blir en god løsning for kattens beste 🙂

Men når det er sagt, det er veldig sjeldent denne rasen skal være redd for mennesker, da mener jeg der er noe som skurrer enten med gemytt eller hvordan dem har vokst opp.

Nå har jeg oppdrettet i over 12 år, og visst hender det en kattunge en meget sjelden gang er bittelitt mer forsiktig. Men så ser jeg også til at en  slik kommer i riktig hjem - et hjem med ekstra tålmodighet. Det er viktig for alle mine kattunger, for alle har dem sine personligheter.

Jeg har også hatt et par katter som har vært rene "Queen Bee" allerede fra dem var riktig små. Dem har jeg ment var ganske så skarpe, så dem skulle slett ikke for eksempel i avl. Men i og med den ble kastrert tidlig, så utviklet ikke ikke visse hormoner seg, og dem ble riktig trivelige katter - men også i rett hjem. Rett og slett hos eiere som kan ta deres nykker med humor,men også være bestemt og rettferdig.

Man kan igjen få riktig busetroll som er så coole og laidbacke, at man vet dem for eksempel ville trives veldig godt i aktive hjem.

De aller fleste mine er busetroll, og når vi får besøk kommer store som små løpende til døren når vi får besøk.  Jeg har hatt en del besøk av kat IV eiere, og faktisk har flere fortalt at dem har vært på besøk hos enkelte oppdrettere, hvor kattene gjemmer seg. Jeg mener slik er ikke en kat IV - dem er utadvendte, sosiale og nysgjerrige. Dem kommer til deg, løper ikke fra deg - om dem har riktig trivelig  og godt gemytt. 

De fleste oppdrettere jobber aktivt for at dem skal være trivelige og trygge, men der finnes enkelte som  ikke gjør det. Eller dem avler på litt skygge katter, og så nedarves det  videre. Som oppdretter er det  viktig å vite hva som finnes i linjene, enten det går på det ytre eller det mentale, og vider hva man kombinerer.

Men vi har en voksen katt, som flyttet inn til oss som voksen. Vi vet ikke 100% hvordan katten hadde det før hun kom hit. Vi kan tro og mene ganske mye,men den kan likevel også kanskje blitt mobbet meget i sin gamle kattegruppe. Katten brukte flere mnd på å bli trygg på meg, bodde på soverommet , vi lagde nettingdør så hun kunne se ut.  Siden katten var så usikker på andre katter så tok det tid. Massevis av tid!! Nesten et helt år. Men det er verdt det. Nå er hun supermysig og elsker alle mennesker som kommer på besøk, enten det er barn eller voksne. Hunder er hun ikke redd for. Hennes barn er superduper sosiale.( Vi ventet med å parre henne til hun var blitt trygg og glad, og vi valgte verdens triveligste hannkatt til henne)  Nå har katten det godt, og hun bor med bare snille katter som bryr seg om henne, og jeg håper hun vil trives her i hele sin levetid.  Hun er like god og snill med store som små, akkurat som kastraten min - og slike katter er riktig gullfunn - for dem sprer så mye kjærlighet. ❤️

Som sagt kan alle oppdrettere, uansett hvor  godt og hardt dem jobber for å bare ha supersosiale kattunger til levering få en og annen snåling i ny og ne. Men alle finner riktig hjem. Men det er viktig at oppdretter er ærlig.  I Norge er vi ( mitt oppdrett) godt kjent for å ha riktig trygge og gode puser - og jeg tenker 90 % av alle kattunger i hvert fall som jeg selger - dem blir kosepuser i varige og gode hjem - og jeg vil fortsette å være kjent for å ha katter med superduper trivelig gemytt. Jeg velger og tro de aller fleste oppdrettere både i Norge og Sverige som er seriøse ønsker det samme.

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

Annons:
Sior
2015-03-24 15:58
#7

Tack för alla svar!

#1 Tack för ditt erbjudande, skall diskutera med min man och se hur vi tänker lösa det. Är tacksam för ditt erbjudande.

Jag förstår att de flesta uppfödare är seriösa och ärliga men i detta fall är det inte så. Jag ser ju på katten  att hon inte mår psykiskt bra och det ligger i hennes personlighet. Om det sen är i hennes gener eller socialisering vet jag inte.  Vi har jobbat väldigt mycket med henne och hon har ett tryggt och faktiskt ett fantastiskt hem där katterna lever lyxliv med både sin mat, sina lek och sovplatser, tillgång till instängslad ute plats och med mycket tid för dem.  Som #6 säger är det viktigt att uppfödaren är ärlig och det har hon inte varit, det är det som gör mig så besviken. Och till andra som planerar att köpa en kattunge, gör inte mitt misstag utan besök katten och se hur syskon och mor är. Med priset på katten och försäkringar har jag betalt 11 000:-   och sedan med allt besvär detta leder till så tror jag ni kan förstå min besvikelse. Det är rätt att kritisera om det finns fog för det och jag hoppas att det kan hjälpa någon annan att läsa denna historia.

Det är ju inte kattens fel att hon är som hon är och vi kommer att se till att hon får det bra hur det än blir fortsättningsvis.


AngelsCo
2015-03-24 23:15
#8

Det är självklart oerhört tråkigt att det blev som det blev. Jag kan inte svara för din uppfödare, men det kan ha varit en misskommunikation eller olika sätt att förstå katten. Sen kan jag säga att mina katter utvecklats väldigt olika i jämförelse med vad jag kanske trodde från början. Fick ett fantastiskt mail från en kattungeköpare (som är väldigt nöjd med sina kattungar, tack och lov!) där hon beskrev honan hon köpte som lugnare och klokare, medan hanen var vilddjuret med knasiga idéer för sig hela tiden! Det var inte alls så jag uppfattade dem när de bodde hos mig, utan hos mig var honan fullkomligt galen av bus och lek, dock ganska ointresserad av människor (om de inte hade godis eller en kattleksak att busa med), medan hanen gärna gullade och charmade in sig. Idag beskrivs de… inverterade. Lite lustigt, och väldigt märkligt.

Ingen har ifrågasatt ditt hem och din omtanke, vilket jag verkligen vill poängtera. Jag är säker på att du ger dina katter det bästa du förmår, och det är säkert fantastiskt. Däremot vill jag också säga att det är svårt för oss att avgöra om uppfödaren gjort fel, eller vad som hänt mellan dig och uppfödaren eftersom vi endast har din utsaga att gå på. Det är oerhört sorgligt att det inte fungerat för dig och din kattunge, samtidigt som jag upplever att vi är flera som gärna gör allt i vår makt för att hjälpa dig reda upp situationen. 

Jag har full förståelse för att det också är en ekonomisk fråga, men samtidigt så är det en diskussion du måste ta med uppfödaren eller försöka minimera förlusten vid eventuell omplacering. Mer än så kan nog ingen råda dig till just nu. Tyvärr. Samtidigt ska man nog vara medveten om att allt som har med försäljning och inköp av sällskapsdjur i mångt och mycket är förlustaffärer… Katter har sämre andrahandsvärde än en Ford Focus, vilket många uppfödare gärna skulle ändra på om vi kunde men denna typ av förändring tar lång tid och tyvärr skattas inte sällskapsdjur som katter särskilt högt om de inte är 12 veckor och fluffiga små dunbollar. Jag avgudar mina små och önskar egentligen att jag kunde behålla allihop!

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

Upp till toppen
Annons: