Minneslund

Lilla Piraten finns inte mer

2014-07-06 17:26 #0 av: Felicula

I går hände det som inte får hända, en uppfödares mardröm. Den kattungen som jag först levererade ur min Avatar-kull, SYS-killen, Eytkan, som kallades Piraten här hemma, fick somna in efter en kort tids sjukdomt. Det är förfärligt för katten, för nya ägaren, för mammakatt som på någon underlig väg vet och för mig som uppfödare. 

Ryktet går fort i kattvärlden vet jag, och därför skriver jag här nu, trots att det ännu sliter i såren, för jag vill vara öppen med allt som händer i katteriet.

Det hela började för ca två veckor sedan då nya ägaren ringde och frågade. Katten hade kräkts, ganska mycket. Jag sa att det var svårt att veta på telefon, men om han var allmänpåverkad borde han kolla med en veterinär, speciellt som han inte var van och kanske inte kunde vätska den själv. De var iväg, fick vätska och kom hem och katten var sig själv igen. Då tror man ju att det inte varit något, kanske ätit för fort eller så.

I söndags fick jag så ett meddelande om att katten var inlagd på Strömsholm eftersom han fortfarande inte hade ätit bra och inte var sig själv. De gav dropp för att få ett bra bodprov och dagen efter visade detta på inflammation i tarmen. God prognos att bli helt återställd med antibiotikakur. De kommer hem och katten är pigg igen och äter bra.

Så i går kom beskedet. Katten har fått somna in, eftersom han inte verkade ha tagit till sig maten och rasat i vikt och blivit mycket dålig.  Jag blev helt chockad, för i min värld var det ju en bra prognos och han var på bättringsvägen.  Jag frågade givetvis igen och fickhöra att ägarens andra katt troligen bar kattsnuva, eftersom den ibland var rinnig i ögonen och fick tung andning. Och att detta tillstött so komplikation på den redan nedsatta kattungen.

Jag säger inget om beslutet att ta bort honom om han var så dålig. Jag tycker också att ägaren handlat bra som kontaktat veterinär. Men jag är väldigt ledsen för att jag inte fick veta något mellan, varken före Strömsholm eller att han fick somna in. Som det nu var fick jag beskedet precis när nästa kattunge flyttat ut och jag blev ju livrädd för att även de andra skulle ha något så att de skulle komma att bli dåliga de också. Nu vet jag att detta med största sannolikhet inte kommer att hända, dels för att det var en inflammation, dels för att den andra katten i hemmet hade en smitta. Men rykten går som sagt väldigt fort i den här världen och därför vill jag berätta allt.

Jag grät i fem timmar i går, och vaknade i natt och grät mer. Revbenen känns som om de gått igenom en mangel. Jag gråter för hela historien, för ägaren som behövde gå igenom detta, för katten, för min egen kärlek till den lille och som sagt för mamma katt som ställde sig i trädgården och ylade vid samma tid som jag fick sms:et om att han var borta (vilket jag såg senare på klockan, för jag hade ju ljudet på telefonen avstängt när jag hade den andra köparen här, men hon undrade vad mammakatten gjorde, så underligt lät hon).

Det är en allt igenom tragisk följd av olyckliga händelser som har hakat i varandra. Ägaren har gjort det han kunnat (utom då kanske att meddela mig lite oftare, men för katten i alla fall) och allt är bara väldigt tragiskt. Beträffande Froufrous reaktion så vet jag inte vad den kom sig av, men jag vet att man inte behöver ha djur speciellt länge för att inse att de vet betydligt mer än vi tror.

Sov gott nu, älskade lilla Eytkan, min Pirat och utrytarkung. Din uppfödarmatte är så otorligt tröstlöst ledsen för din skull, men tacksam för att du inte lider. Jag hjälpte dig till världen och hörde redan första veckan att du hade en egen vilja och skulle bli en stor personlighet. Jag kommer aldrig att glömma dig älskade vän!

På bilden: I mitt knä strax innan flytten hemifrån.

Anmäl
2014-07-06 17:27 #1 av: Saffran0Spice

Blomma

Anmäl
2014-07-06 18:37 #2 av: kitte

Usch så ledsamt, ja djuren är nog klokare än vi människor många gånger! 

Sov gott lilla Eytkan HjärtaRegnbåge

Anmäl
2014-07-06 19:37 #3 av: MonicaLagerquist

Håller med om att det var synd att du inte fick information tidigare. Man är så maktlös som uppfödare.Man vill ju sina kattungars bästa och tyvärr så har alla veterinärer inte så bra koll.

Nu säger jag inte att det är så i det här fallet men jag har varit med om liknande och då fick en liten kattunge helt i onödan läggas in.

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2014-07-06 19:41 #4 av: [idaskoog]

Åh fy jag känner verkligen med dig!! Stora styrkekramar!!!

Anmäl
2014-07-06 20:28 #5 av: kalindas

Blomma
Hoppas att ni får ett mer utförligt svar vad som orsakade det,  efter obduktionen. Det är otäckt och sorgligt när de blir sjuka så fort. Hemskt både för ägare och för uppfödaren. Ledsen

Anmäl
2014-07-06 21:33 #6 av: GunillaSverkersson

Beklagar , det är fruktansvärt man känner sig så maktlös.

Anmäl
2014-07-06 21:45 #7 av: Carlitos

Nej, va tråkigt!! Styrke kramar

Anmäl
2014-07-06 22:26 #8 av: AngelsCo

Jag beklagar verkligen. Det är alltid så svårt med kattungar som blir sjuka.

Anmäl
2014-07-06 22:56 #9 av: carinbrack

Åh, vad fruktansvärt sorgligt. Han var en sån finnig. Jag var ju med om samma sak (eller typ) och jag vet hur vansinnigt smärtsamt det är. Men jag håller med om att hon borde kontaktat dig tidigare, för sin egen skull också - en uppfödare är ju det bästa stöd man kan ha i en sån här katastrof.

Anmäl
2014-07-07 00:07 #10 av: Lejonhjarta

Så ledsamt för er alla!! Å lite läskigt med d här att mammakatten visste innan dig... Ja, vad vet vi igentligen om vad som händer här på jorden. Telepati?

Anmäl
2014-07-07 00:39 #11 av: Felicula

Undrar bara hur mycket tårar det finns. Mamma katt leker med de två som bor kvar än och äter osv. men hon är ledsen rätt och sätt, det märker jag. Hon vet. Hur ber man en mamma om ursäkt?

Nya ägaren är en han, men det är en petitess egentligen. Han är också ledsen vet jag. Man fäster sig fort och detta var en mycket stark personlighet. Många som varit här och tittat fick honom i knät innan han sprang vidare för att klättra eller busa.  Redan första veckan märkte jag att han hade mycket egen vilja, för det var en som protesterade mer mot att bli lagd på vågen än de andra. Vid tre veckor klättrade han högst upp på det 70 cm höga stängslet kring lekhagen och när jag lyfte ner honom klättrade han igen. Om det var någon jag trodde skulle ta sig igenom en sjukdom så var det han, för han hade så mycket vilja. Men ibland räcker det inte helt enkelt.

Bild av en liten kille på vågen.

Anmäl
2014-07-07 09:59 #12 av: [mommo 12]

Stackarn.

Anmäl
2014-07-07 10:45 #13 av: lynxlo

Så ledsen att höra om er förlust! Personligen hade jag hängt på telefon med uppfödaren till min katt och samarbetat. Förstår att du är chockad. Stor kram!

Anmäl
2014-07-07 12:03 #14 av: cillaroten

Så fruktansvärt ledsamt!! Beklagar  förlusten av er fina Pirat Brustet hjärta

Stor kram

Anmäl
2014-07-07 12:30 #15 av: Felicula

Tack alla för era fina ord. I dag blir hans pappa chipkastrerad. Inte för att det som hände Eytkan har med föräldrarna att göra, men för att det inte är rätt mot någon av katterna hemma att ha honom fertil, och om jag vill upprepa kombinationen så bör det gå ett tag mellan för mammans skull. Risken att detta ska drabba någon annan i kullen, eller i någon kommande kull, är dock inte sannolik.

Anmäl
2014-07-07 14:44 #16 av: klykan

Beklagar verkligen. Har många gånger suttit och tittat på dina kort på honom

och blivit alldeles varm i hjärtat, han var en riktig" fining" och vilket charmtroll.

Det måste även vara riktigt jobbigt för den nya ägaren.

Anmäl
2014-07-07 16:13 #17 av: Missannas

Åh man blir så ledsen, beklagar verkligen Blomma

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Anmäl
2014-07-07 16:13 #18 av: amandahurtigh

Vila i frid

Anmäl
2014-07-07 21:07 #19 av: Felicula

I dag var jag till veterinären för att ge pappan, Corael, en kemisk kastrering (chip). Berättade givetvis vad som hänt, för det är den veterinären som har besiktigat kullen. Hon höll med om att det måste vara maximal otur och att ägaren gjort rätt som åkt till veterinären. Dock undrade hon om inte ägaren hade matat honom med spruta i munnen varannan timme om han inte tog sig och det kan jag ju inte svara på. Som jag förstod det åt han rätt okej, men tog inte upp näringen som han skulle utan gick ned i vikt ändå. Det går inte att fundera på hur många "om" som helst, för det gör ju inte att han kommer tillbaka. Det som har hänt är förfärligt för alla, men går inte att få ogjort.

Jag har däremot pratat lite fram och tillbaka med andra uppfödare och lägger en del av skulden på mig själv som dels släppte honom när han var 13 veckor, det är ganska litet, och dels dagen efter andra vaccination så att han kanske kände av detta lite och så fick flytten också på halsen och därmed mer stress i kroppen. 

Det blir nog ingen flytt före 14 veckor mer, och minst en vecka ska ha gått från vaccinationen. Jag skriver inte detta för att ge mig själv mer smärta, utan för att andra som läser ska tänka till och kanske fundera på att tänka på samma sätt.

Anmäl
2014-07-07 21:41 #20 av: kalindas

#19
Det är ju av misstagen man lär sig. Jag har också sålt kattungar vid 12 veckor och en del har det inte varit några problem med, då de varit starka och självständiga. Andra behövde mamman lite längre.
Det jag funderar på är att när jag sålde Kålle, så var han 12 veckor och hämtades samtidigt som han vaccinerades. Kanske var det därför han fick FIP? Han blev ju sjuk ganska kort därefter och hade torr FIP en längre tid. Lite samma symtom som din lille och sjuka i ungefär samma ålder. Kanske stressen att flytta och omställningen i bakterieflora sänkte dem för mycket? Funderar
Ren spekulering/fundering från min sida...

Anmäl
2014-07-08 16:41 #21 av: Felicula

#19 Jo, det där med sänkt i sitt försvar tillsammans med stress tror jag kan vara en orsak. Å andra sidan var han aldrig den jag oroade mig för, eftersom han alltid var först med allt, alltid framåt, självständig och väldigt energisk. Tyvärr visar sig ju inte allt ...

Anmäl
2014-07-08 17:21 #22 av: tuska

Obduktionen ska väl snart ge svar ??

Anmäl
2014-07-08 19:42 #23 av: kalindas

#21
Ofta är de katterna man tror är starkast, som visar sig svagast när de byter hem.

Anmäl
2014-07-08 20:33 #24 av: Christina1968

Beklagar först ägaren till katten, som mist en familjemedlem.  Jag tror säker att ägaren har gjort vad den kunnat för att katten skulle få erforderlig hjälp. Att man sen i olika utsträckning ber uppfödaren om hjälp eller informerar, är nog väldigt olika.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.