Annons:
Etiketthälsa
Läst 3541 ggr
Tokir
2014-05-05 13:04

Sjuk dags för avlivning?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Min älskade Seth en katt så speciell som står mig så otroligt nära! Har skrivit här många gånger om hans problem! Han sliter päls å har dåliga tänder! Har varit inne i tre försäkringsperioder utan att få någon ordning på det! Njurvärdet har stabiliserats tack vare fodret! Men han vill inte äta det! Så han är mager! Har testat alla sorter nu! Även fast värdena är bra då sliter han fortfarande. Han har dåliga tänder så dom skulle behöva dras antagligen allihop. han fick jätte stark smärtstillande av senaste vet då slutade han slita päls! Men dom vet inte om det är för att han har ont i höfterna eller psykiskt eller någon allergi säger dom! Om det är en allergi så ska han ha allergifoder men det får han inte äta pga njurarna! Ja historien är lång och på detta har jag en nyfödd hemma och en 1 åring. Dessutom har vi hamnat i en liten ekonomisk kris. Jag har inte möjlighet att gå in i en försäkringsperiod till. Och ennu mindre ta bort hans tänder! Men när jag tittar på honom så har han fortfarande livsglädje kvar han leker gosar pratat osv. Och det är det som gör beslutet så svårt! Sen vill han så gärna gå ut! Men vi bor inte lägligt för det! Har alltid vänt ut och in på mig för mina djur men nu vet jag inte vad jag ska ta mig till!

Annons:
[melowi]
2014-05-05 13:17
#1

Nu är jag absolut ingen kattexpert utan kom hit via nya inlägg på iFokus. Men kan inte katter äta färskfoder? Har du varit hos samma veterinär eller fler? Tycker ändå att en veterinär bör kunna ta reda på om katten har dåliga höfter eller en allergi med tanke på att det är två helt olika saker.. 🤔

Beklagar verkligen för er båda, hoppas att det löser sig på ett så bra sätt som möjligt! ❤️

berthagenn
2014-05-05 13:20
#2

Har själv varit i denna kris för många år sedan. Jag fick hjälp av Djurens vänner i Malmö.

Vi är många här inne och vi förstår dig. Usch så trist sits. Jag hade inte avlivat honom, om du känner i ditt hjärta att han lever ett bra liv med dig och familjen. Men det vet bara du. Tror du kommer att ångra det resten av livet är jag rädd för.

Om han vill gå ut - gå ut i sele med honom? Eller sätt honom i en kattbox (med selen på) och åk iväg till ett bra ställe och ta en promenad. kanske svårt nu när du har bebis.

Kan vi inte göra en gemensam insamling till Tokir?

Kram nu och vi hoppas på det bästa för gulligaste Tokir! ❤️😍

kalindas
2014-05-05 15:08
#3

Jag förstår hur du känner och jag har varit i samma situation. 

Det enda svar jag kan ge dej är att känna efter vad du tror blir bäst för han.
Om han äter burkmat, så ge honom det och enbart det. Skit i de dyra njurfoder som veterinären säljer. Köp hellre dyra ZiviPeaks burkmat om han vill ha det eller andra goda smakliga sorter, tror inte din katt är allergisk. För hellre en glad katt som äter det han tycker om, än en mager och olycklig katt som inte vill äta.
Låt han vara glad och lycklig den tiden ni har kvar.
Om det är Metacam han får som smärtstillande eller kortison mot ev. inflammation. Se till att få det utskrivet och ge honom detta. Detta kan förkorta hans liv, men även ge honom en lyckligare tid.
Valet kanske i slutändan blir avlivning och jag förstår dej helt om du väljer det valet (hur svårt det än är för dej). 
Men låt honom vara glad och smärtfri (skulle tror att smärta gör att han rycker päls) fram tills du tar beslutet, ge honom god mat och ta bort smärtan och din katt mår bättre.

Du har tagit väl hand om din fine katt och jag tror att det viktigaste nu är att han får det så bra det går den sista tiden. 🙂

/Elisa

alltidsiames
2014-05-05 15:45
#4

Det där var ganska bra skrivet Kalindas!

Lejdet
2014-05-05 15:46
#5

Personligen hade jag nog låtit honom få somna in tyvärr…du har gjort allt du kan för honom och katter lider ofta något oerhört innan de visar det. 

Även om det är svårt så gör honom en sista tjänst och låt honom slippa mer smärta, det är din skyldighet att hjälpa honom att slippa lida.

Vi måste kliva utanför oss själva och se: Är det pga. MIG jag vill att han ska fortsätta att leva eller är det för kattens skull? Vad hade hänt i naturen? Förmodligen skulle han ha varit död för länge sedan om han hade varit en vildkatt.

Nu framgår det inte hur gammal han är, men egentligen spelar det ju ingen roll.  Jag vet precis hur svårt det är att ta beslutet, man tycker alltid att man kunde ha gjort lite till hur man än bär sig åt.

Personligen har jag bestämt mig för att har mina katter en sjukdom som garanterat leder till döden (kanske en långsam sådan) med många, långa och plågsamma/stressande medicineringar och undersökningar så avlivar jag den av kärlek trots att jag själv gråter floder och saknar den något oerhört..

Tokir
2014-05-05 20:55
#6

Tack för erat stöd å fina svar!

Annons:
Tokir
2014-05-05 20:56
#7

Skrev ett långt inlägg men det försvann?

Tokir
2014-05-05 21:02
#8

Veterinären sa att han kanske var tvungen att gå på smärtstillande livet ut. Men han blir så himla stressad av det så jag tycker inte det är värt att utsätta honom för det! Tårarna bara rinner nerför min kind innerst inne vet jag att det kanske är dags! Men när han tittar på mig med sina stora blåa ögon eller när han kryper upp och lägger sig hos mig gör det aldeles för ont! Har aldrig stått så nära en katt förut! Jag vet inte hur gammal han är jag hämtade honom där han bodde då hon skulle avliva honom. Hon visste inte hur gammal han var men veterinären trodde då att han var 1.5-3 år så nu är han väl 5 kanske 6 år! Önskar jag kunde hitta felet å få honom bra igen! Min älskade Seth!

kalindas
2014-05-05 22:18
#9

#8
Vet precis hur du känner dej! Var tvungen att göra valet med min Smilla för några månader sedan och hon var den av de jag har nu som kommit närmast mitt hjärta. När min första Oriental Spokie avlivades för många år sedan så var jag inte mig själv på tre veckor, gick som en zombie.

Men jag tror att du gör rätt val, hur svårt det än är.😕

/Elisa

lynxlo
2014-05-06 00:37
#10

#8 Vilken uppslitande situation! 

Har tänkt på ditt inlägg hela dagen men fastnar hela tiden i å ena sidan, å andra sidan resonemang. Och det är väl så det är, som också sagts ovan. Om du instinktivt känner att det är dags (så upplever jag det i dina inlägg härovan) så är det nog det- du vet säkert bäst i detta läge, även om ansvaret över liv eller död aldrig kan kännas vara annat än oerhört och "inhumant". 

Seth är ju inte en gammal katt, så det är möjligheter till lindring av hans lidande som det handlar om. 

Jag tror också han rycker päls pga smärta/obehag i tänderna, särskilt som han upphörde med detta beteende efter att ha fått starkt smärtstillande. Har beteendet blivit värre sedan ni fick små barn? Detta kan ju också vara väldigt stressande för en katt. 

Jag skulle också strunta i dietfoder och försöka ge så mycket rent kött som möjligt. Har ni en slaktare någonstans i närheten? Man brukar kunna be om att de sparar smådelar och få köpa dem billigt. Det kan också vara värt att be din mataffär att ta in inälvor, både ICA och Coop har fixat lammhjärtan mm till mig på begäran. Det är inte så dyrt. Hans värden borde inte bli värre av detta och kanske han ville äta lite mer om han fick finfördelat och lite uppvärmt kött? Färs är ju också super, f.a. om han ska upp i vikt. 

Det låter onekligen som tänderna måste åtgärdas för att han ska få en dräglig tillvaro. Har du frågat veterinären hur mycket det skulle kosta? Vilket av hans besvär grundar veterinären sin utsago om livslångt smärtstillande på? 

Jag hoppas att du kan få tydligare besked från veterinären, för annars blir det svårt att ta dessa stora beslut. 

Tror du att Seth skulle kunna vänja sig vid ett nytt hem, om det vore så att hans besvär kan åtgärdas/lindras med hjälp av ekonomisk insats (extraktion av tänder)? Det kan givetvis vara tufft att förmå någon ta sig an en sjuk katt i behov av stora ingrepp, men med tanke på hans låga ålder känns det ändå rimligt att försöka bena upp möjligheterna för honom tycker jag. 

Om du skulle bestämma dig att det är för hans bästa att låta honom somna in, ta en vecka med utevistelse och god mat och proppa honom full med kärlek och uppmärksamhet efter förmåga. 

Jag önskar att han får leva, men förstår att leva med lidande inte är ett alternativ. 

Stor kram till Seth och dig, tänker mycket på er!

Lo- Moderator och Medarbetare Siames IFokus

kalindas
2014-05-06 08:56
#11

Ser man på bilderna på honom, tror jag han är äldre än 6 år. Men det är svårt att veta om han inte har chip eller stamtavla. Kanske är det smärtan som ger honom ett gammalt utseende?
Jag tog bort Spidde vid 5 års ålder och det är något av det värsta jag gjort, men han var inte fysiskt eller psykiskt frisk och jag hade aldrig klarat av att omplacera den katten, så jag valde det beslutet.
Friska katter eller katter man vet går att behandla och den nya ägaren går med på den extra utgiften, är en sak. Men jag hade aldrig omplacerat ett sjukt djur och Seth tror jag är alldeles för känslig att placeras om.
Skäm bort din kille och ge han vad han vill ha att äta och kan du få smärtstillande till honom så skaffa det. Tänk bara på att långvarig användning kan ge leverskador. Men några glada smärtfria och lyxiga veckor kan det vara värt.

/Elisa

berthagenn
2014-05-06 10:19
#12

Vilka fina inlägg och så kloka ni är inne på detta forum.

Att få detta stöd av er - precis som jag fick när min katt dog - är ovärderligt. Ni kan så mycket och ni blir inte trötta av alla analyserna som man har i sin skalle när ens kära katt är sjuk och man är orolig…

Jag blir alldeles tårögd för jag vet hur smärtsamt det är att besluta om vara eller icke vara.

Tycker att Kalindas svar var jättebra!

Viktigt att katten är nöjd så länge han har tiden kvar. Oavsett tiden som han har kvar. En lycklig katt med lyckliga minnen för dig och honom. Det är viktigast.

Tokir
2014-05-10 20:24
#13

Han är faktiskt chipmärkt men jag hittar honom inte. Jag har försökt att ge honom kött och andra foder men då kräks han och sliter Mer päls. Får inget vettigt svar från någon vet tyvärr. Jag har tänkt på det där med omplacering men Seth är en katt som har haft det jobbigt och flyttat runt massor innan han kom till mig! Jag tror iof att han ev skulle klara att flytta till någon som verkligen har tid och där han kan få komma ut! Men vem skulle ta sig an dom kostnaderna. Jag har funderat och om han skulle få komma ut dagligen och fortsätta på sitt foder samt att man tar tänderna så skulle han nog må bra. Men det kan man ju inte veta säkert och det är tyvärr inget jag själv kan lösa. Eller så är det bara jag som inte vill inse att det är dags. Jag pendlar från dag till dag! Usch vad detta är jobbigt! Jag tror det värsta är att jag känner att jag inte gjort allt.. Men min plånbok är inte så stor.. Har redan vänt på alla slantar jag har! Måste få tacka för erat stöd och alla fina kommentarer!

Annons:
kalindas
2014-05-10 20:50
#14

#13
Tycker inte du ska placera om en sjuk katt, men det vet du säkert själv.

Det är jäkligt svårt när de blir osäkert sjuka, där de vissa dagar mår bara och andra dagar har ont eller är olyckliga.
Är så otroligt mycket svårare att ta steget då!

Smilla var sådan, med sitt diskbråck, min hund Sally med sina dåliga ben, Spidde med kroniska magproblem, pälsryckande, kissande och temperament problem mot andra katter, pga det och nu även min hund med sina kramper, mag- och ryggproblem.
Man vet att något är fel och det syns inte på prover utan man har bara denna känslan!
Men till sist så måste man ta steget hur jobbigt det än är. Det är vår skyldighet mot djuren. 

Men jag måste säga hellre ett allvarligt och akut sjukt djur där man vet att det är kört, än dessa djur med osäkra diagnoser.

/Elisa

berthagenn
2014-05-13 09:06
#15

Kalindas du är bannimej en jävligt klok tös. Vet att dina inlägg tröstafe mig när mina var sjuka. Du tänker så klartoch klokt. det man behöver när man är förblindad av sorgen.

Tokir
2014-05-13 14:06
#16

Tack verkligen! Så fina och kloka svar! Åh vad jag önskar jag slapp ta detta beslutet! Kommer aldrig få en katt som denna igen! Som är helt fantastiskt snäll mot alla barn/hundar katter ja alla! Som är så mysig å så klok! Och som står mig så nära! Men som ni säger det är ju vårat ansvar att se till att dom inte lider! :( en till fråga? När ni har tagit bort era djur var ni med när dom avlivades eller väntade ni utanför? Känns som att jag vill vara med och inte överge honom i det sista men jag vet inte om jag klarar det!

jillan
2014-05-13 14:16
#17

Jag var med när mina hundar avlivades. Jätte jobbigt, såklart. Jag skulle inte vilja stanna utanför. Vill vara med!

Lejdet
2014-05-13 14:27
#18

Jag har varit med när alla mina katter har avlivats förutom om de varit inlagda på djursjukhus och blivit akut dåliga, då har jag tyvärr fått ta beslutet via tel. Svårt att hinna dit när man har 7-8 mil att köra och de ringer mitt i natten. 

Min första och mest älskade balines Rossi var det svåraste jag i mitt liv har varit med om, jag kan fortfarande gråta floder när jag tänker på det…han hade blodiga diarrér, jag åkte in akut och gjorde ultraljud, det visade sig att hela tarmarna var fulla av tumörer och sammanväxningar och att han hade en bukhinneinflammation. Det var inget svårt beslut egentligen att hjälpa honom över till andra sidan, han somnade i min famn med huvudet i mitt armveck och såg så lättad ut…usch nu lipar jag igen..

Kan du inte be att han får en lugnande spruta före där du är med medan han somnar och sen kan du bestämma om du vill vara med vid själva avlivningsinjektionen.

tuska
2014-05-13 14:30
#19

  Va du med den dagen när din katt får somna in, man får gråta och behöver inte vara den tuffa duktiga djurägaren som inte visar känslor. Jag har varit med mina djur den sista resan och jag gråter hejdlöst och kramar katten eller hunden länge efter allt är avklarat, det går så fort och smärtfritt för djuret, veterinären ger dej den tiden du behöver till avsked. Ta någon med dej den dagen du bestämmer dej att din katt har det bättre att få somna in.   Jag har haft den möjligheterna att kunna ta med djuren hem igen.  Min följeslagare har fått stå sen vid kassan och betala, själv går jag bara med en flod av tårar. Mina två stora vovvar som nu går på bonustid kommer jag att kremera. Tunga tankar men det kommer man ju inte ifrån.   Men när det är dags det känner du och låt ingen annan bestämma det åt dej.   KRAM

Lejonhjarta
2014-05-13 17:02
#20

Usch nu sitter ja här och gråter… Så jobbiga beslut det är! Å dessa katter som kryper in under skinnet på en som inga andra katter gör. Har haft katt i snart 40 år och sen ja skaffade kat4:or så är det helt annorlunda… Står i nästan samma sits som dig fast d gäller min häst… Har haft honom i över 21 år, han är 26 nu. Har blivit sjuk och måste gå på medicin resten av livet men kombination med annat så gör det att vi ihop med veterinären bestämt att han skall tas bort. Men när… Vill ge honom lite grönt att äta men när måste ja sätta ner foten? Sååå jobbigt!!

Annons:
kalindas
2014-05-13 18:28
#21

Jag har varit med varenda gång. Känner att det är min skyldighet som djurägare och vän. Det ger katten trygghet och lugn. 

Sitt med honom i famnen och bara krama om honom. Se till att du har någon med dej, som kan ta hand om det praktiska.

När jag tog bort Caramel, så kom jag på en mil från veterinärstationen att jag kört över en obemannad järnvägsövergång utan att reflektera över det = livsfarligt!
Den som följer med kan även sköta betalningen om du inte orkar. Det är en pärs bara att ta sig igenom väntrummet i tårar och alla medlidsamma blickar man får från övriga djurägare.
På sätt och vis blir det en lättnad när det är över, ångesten släpper och man vet att djuret inte lider mer.
Kvar blir i min värld bara ett skal och själen är borta. 

Jag lämnar de flesta av mina djur hos veterinären för gemensam kremering, detta för att det som sagt bara är ett skal. Men det är svårt att lämna kroppen precis när man går.
Precis som #20 säger så fastnar dessa katter djupare än många andra katter gör.
Men det finns många val och man får välja det som känns bäst för sig själv.

Till det mer praktiska och detta nedan behöver du inte läsa….
Vet inte om du varit med om en avlivning, men jag ska förklara.
Veterinärer avlivar på olika vis och du får välja den som du tycker känns bäst.
Den veterinären jag har nu, sticker en grov nål med sömnmedel direkt i magen på katten. I försök att träffa levern. Träffar den levern dör katten på sekunden om den träffar i magen tar det längre tid vilket kan kännas jobbigt. Katten är dock helt borta direkt, bara det att hjärtat inte stannar. Men Smilla tog det tid innan hjärtat stannade och jag bad han då sticka henne direkt i hjärtat. Kan vara otäckt att se, men i mitt fall kändes det bättre än att vänta flera minuter.
Orsaken att han sticker i magen (tror de nya veterinärerna lär sig det) är att det stressar katten mindre, man håller inte fast katten i ett hårt grepp som ofta händer om man gör på det gamla viset och ger lugnande i låret.
Andra sättet är som jag skriver ovan att man först ger en lugnande spruta i låret och sen antingen sticker katten direkt hjärtat, eller ger en extra dos i magen. Är det en trygg och lugn katt kan detta gå bra, men är den minsta spänd så finns risken att den sista minuterna i hans vakna liv blir panik.
Så hände med min Spokie. :-(
En del katter snedtänder, dock händer det väldigt sällan. De flesta somnar lugnt och får inte ens en ryckning. Det är som att de vet att smärtan släpper och de är fria….

/Elisa

Liltith
2014-05-13 19:33
#22

Jag måste bara inflikna lite med metoderna. Det är faktiskt olagligt att ge dessa injektioner i magen numera utan att katten fått lugnande innan. Det lugnande man ger inför avlivning på de flesta kliniker idag ges i nackskinnet och ger mkt lite vävnadsretning eller svidande känsla. Sen när katten är lugn kan injektion via buken eller genom en kanyl i frambenet ges. Medlet man använde förr som lugnande gjorde att det ibland var stört omöjligt att hitta kärl att sticka i vilket numera inte är något problem om det inte finns några kärl att hitta för att djuret är sjukt. Jag hoppas verkligen ni hittar en lösning för er och för Seth vad det än blir. Att göra rätt är inte alltid lätt.

kalindas
2014-05-13 19:51
#23

#22
Ok, det var bra att veta den infon till nästa gång. När jag tänker på det så var jag hos en annan veterinär med Spidde och han fick i nacken och inte i benet.

/Elisa

tuska
2014-05-13 20:15
#24

 4 katter har jag tagit bort sista året, de va sjuka. Jag tar noga redapå hur de anser att det ska göras. Mina önskemål har varit lugnande i nacken, katten somnar av det och de sätter då kanyl i framtassen med det medel som hjärtat stannar av och det tar bara sekunder.  Sen har de lämnat mej en bra stund med djuret, det har varit mina önskemål som gällt vid avlivning.  Så vill jag ha det, inga stick varken i magen hjärtat eller lever. Mina sjuka djur har somnat in i ro.

flis
2014-05-13 23:36
#25

Jag föredrar en spruta i magen, katten reagerar inte på sticket och somnar snabbt, men det gäller att veterinären är kunnig. 

Rakningen på benet för att ge lugnande har stressat mina katter och en blev väldigt illamående och vankade runt, inte kul. Men det är kanske bättre om det ges i nacken. Att vara med är en självklarhet för mej. Men det är fruktansvärt jobbigt.

Siameshona
2014-05-14 12:12
#26

Då jag lät mina gamla siameser somna in samtidigt tog jag hem en veterinär. Vilket ju var möjligt då inga fler djur fanns hemma.

De behövde aldrig känna av oron. Bara en"tant"som kom hem. Allt gick  lugnt till.

Det är ett hemskt beslut att fatta,men vi gör det ju för att vi älskar dem & vill hjälpa dem.

Nilla
2014-05-15 11:06
#27

Jag tycker det är ens plikt som djurägare att följa sin vän in i det sista. Det ansvaret tar man på sig den dag man köper djuret. Jag har haft en katt som jag dessvärre inte fick vara med och det var Kajsa. Hon var på Malmö Djursjukhus och de ringde klockan 3 på natten och sa att hon var mycket sämre - ej kontaktbar och hade spasmer. Det frågade om jag ville komma ner och jag sa nej. Det skulle ta minst 1 1/5 timme. De lovade hålla om henne och göra det direkt. Jag fick askan hem och fick ett avslut på det sättet. Jag drömmer fortfarande att jag är ute och letar efter henne om nätterna. 

Tänderna gör ont när de är lösa, se till att de tittar honom i munnen och plockar bort dessa. Tycker han om Mjau burkmat? Vad tycker han om? En "allergi-utredning" kostar skjortan och frågan är om det är nödvändigt. Jag tror det ligger i miljön och vad du kan göra, är att pröva att ändra på den och ge mer blötmat. Man kan också sätta dem på "fodermedelstest" själv. 

Att du har småbarn väger säkert in. Har han en stressad natur innan, blir han värre nu. Katterna är känsliga. Kanske skulle han behöver bo hos någon annan, där det är lugn och ro? Du har ingen nära vän som han skulle kunna pröva och bo hos? Du får ta med i beräkningen att han behöver gå till veterinären och du får stå för detta och följa upp.

Man kan söka pengar ur Chickas minnesfond. Du går till veterinären och får en prisuppgift/konsultation och Chickas minnesfond tar ställning.

Överväg: veterinärbesök med tandkoll och njurvärden - omplacering. Funkar inte detta, kan den nya ägaren försöka med ett fodermedelstest hemma. Man ger rent kött och checkar av vad han tål och gillar. Det finns ju också njurfoder - Hill´s blötmat, men kanske ger du det redan? Torrfoder är skit, om du frågar mig. 🤐

Ps. Har du möjlighet att näta in balkong? Eller bygga rastgård?

Ge inte upp! Kram! :)

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
Tokir
2014-06-01 21:52
#28

Jag har vägt fram och tillbaka funderat och diskuterat men måste inse att det är dags. Har testat så mycket olika sorters mat. Det han har mått bäst av är njurfodret men det har han slutat äta. Tror inte att han blir stressad av barnen har följer min dotter överallt sitter bredvid henne hela tiden gosar med henne. Däremot tror jag att han blir påverkad av att vi inte har så mycket tid han behöver. Men han skulle nog inte klara en flytt. Han kommer nog inte bli bra hur mycket pengar jag hade lagt. Det är bara önsketänkande. Som gör att jag drar ut på tiden och han får lida. Hans dåliga perioder har varit korta innan och gått över vilket har gjort beslutet svårt. Men denna gången har den dåliga perioden hängt i och han är väldigt dålig. Så jag har ringt och bokat tid för avlivning. Men bad att få prata med veterinären för en bedömning. Skulle hon inte tycka att det var dags så får jag ta ett nytt beslut då! (Denna gången åker jag till en annan veterinär eftersom jag inte varit nöjd med dom andra!) Frågan är hur jag ska göra med min andra katt. Han är en oriental på 2 år. Han skriker hysteriskt så fort Seth är borta en stund. Och han har så mycket energi så jag vet inte vad jag ska göra med honom riktigt! Tror inte han kommer att trivas hör själv! Vad hade ni gjort?

RoxannaS
2014-06-01 22:31
#29

Åh tårarna bara sprutar på mig just nu. Stackars dig och din fina misse. Önskar verkligen att ingen skulle behöva gå igenom det här. Tror ingen klandrar dig vilket alternativ du än väljer. Du vet bäst vad som är bäst för honom, för du känner honom, de gör inte vi.

Men jag tror nog faktiskt de bästa vore att välja att låta honom somna in. Mycket kärlek och göra sådant han gillar mest innan, så de blir ett bra avslut. 

Hoppas ni löser det här till bådas bästa. Styrkekramar till er. <3


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
Lejonhjarta
2014-06-02 08:27
#30

Å fy så ledsamt! Sånt man gärna vill förstänga men som kommer hur man än gör en dag… <3

Jag hade nog försökt att skaffa en kattunge som ny kompis till din andra katt. Uppenbarligen är han ju som dom flesta andra i sin ras väldigt social och trivs inte ensam… <3

kalindas
2014-06-02 09:41
#31

Bra att du tagit ett beslut! Jag drog ut på beslutet länge med Smilla, hon fick också skov och var sen pigg ett tag.
Hoppas du hittar en bra och förstående veterinär, som hjälper dej i beslutet.

Tror att din andra katt kommer behöva en kompis. Har du råd så köp en kattunge av samma ras. Gärna hos någon som har små barn eller mycket liv och rörelse i katteriet, så att katten inte blir skrämd i det nya hemmet. Det kan funka bra med en huskatt också, beror så mycket på katten.

Tycker du tar rätt beslut men det vet du. Håller tummarna att allt går bra och han slipper sin smärta! ❤️

/Elisa

Felicula
2014-06-02 15:02
#32

Om det är tänderna så finns det en klinik i Sundbyberg (vet inte var du bor, men nära Stockholm) som drar tänker på katt. Hör med Spotless uppfödning, hon hade adressen. De tar kring 5000 för att ta alla tänderna, men på en del är det ju bara ena sidan eller så. En katt utan tänder klarar sig utmärkt när det väl har läkt.

Man kan också köpa Väteperoxid på apoteket och dutta på tandköttet med en tops, det kan hjälpa till att läka ut en inflammation. 

Jag har själv en katt som är en sån där som man har allra närmast och han är 9 nu, så jag vet att vi har mindre tid kvar än den vi haft. Men det har varit lika jobbigt med alla. Lalla som inte fick bli gammal utan tvärdog, och de andra som jag har fått ta bort på grund av hög ålder.

Jag fick ett klokt tips av en veterinär i Uppsala som sa: "Det man kan göra, när det inte verkar finnas något att göra, är att låta dem leva så länge de har sin värdighet. Ge dem hellre mat de vill ha. Det kanske förkortar deras liv en del, men det är lite som med gamlingar på ålderdomshem, de blir antagligen gladare över en liten whisky på lördagen än alla piller som serveras. Så vet man att dagarna är begränsade, gör dem till något fint. Katten kommer att visa när det är dags."

Tokir
2014-06-03 11:56
#33

Har funderat på det här med en katt till men känner inte att det känns rätt. Jag känner att jag inte riktigt räcker till och vill inte skaffa en till och sen inse att det inte funkar just nu. Han är väldigt krävande och har extremt mycket energi så jag är inte säker på att det räcker med en katt till. Han kanske behöver komma till någon som har mer tid för honom! Är det fel all hitta ett nytt hem? Vill bara att han ska ha det bra och vet inte om han kommer att få det han egentligen behöver här.

kalindas
2014-06-03 13:15
#34

#33
Viktigast är att han han kommer till ett hem där han får en kompis. Var noga med att det blir rätt hem och du kan ju välja att sätta ut honom på foder om det känns tryggare. Har fodervärdsavtal om du vill ha.

/Elisa

Annons:
Tokir
2014-06-04 09:22
#35

Usch idag är det dags, sitter och hoppas på ett mirakel. Hur ska jag kunna ta farväl.. Min fina Seth. Inatt har han sovit med sin kind emot min med min arm över! Som han brukar! Det kommer bli så tomt! Har aldrig tagit såhär hårt att mista någon innan. Vet inte om jag någonsin kommer vilja ha en katt igen. Jag vill bara ha min Seth! Han som inte bryr sig när det kommer hem stora vovvar. Han som får min katt rädda vän att älska katter! Han som kan tricks. Min bästa vän!

kalindas
2014-06-04 10:01
#36

#35
❤️

/Elisa

RoxannaS
2014-06-04 10:14
#37

Styrkekramar. Det är det bästa för hans skull. ❤️


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
tuska
2014-06-04 12:02
#38

 # 35   jag ger dej av min styrka idag.  Jag känner i hjärtat hur svårt du har det nu.

berthagenn
2014-06-04 12:38
#39

Skickar dig min kärlek. Jag lider med dig. Får en stor klump i halsen när jag läser ditt inlägg…Fruktansvärt hjärtslitande.

Kramar från Malmö

carinbrack
2014-06-04 17:31
#40

Åh, vad fruktansvärt tungt. Tänker på dig.

Lejonhjarta
2014-06-04 22:10
#41

Usch! En dag man vet kommer men aldrig till komma till.. <3

Annons:
Nilla
2014-06-05 07:47
#42

Tänker på dig och Seth. ❤️

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

cillaroten
2014-06-05 08:38
#43

Tankar och kramar till er ❤️

Maria29
2014-06-05 10:11
#44

❤️kram

Sajtvärd på Lantdjur i Fokus & medis på Vinthundar i Fokus

lynxlo
2014-06-05 10:20
#45

Stor, stor kram! 😭

Lo- Moderator och Medarbetare Siames IFokus

Missannas
2014-06-05 16:52
#46

Så ledsamt, styrkekramar till dig. Sov gott Seth ❤️

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Upp till toppen
Annons: