Allmänt kattprat

Att "kombinera katter" ;)

2014-01-22 15:00 #0 av: Nebel

Blev lite nyfiken efter att ha tagit del av Kajsa 1004 fina inlägg.
Vi har det bra mina katt-killar & jag men en liten längtan finns där, i stort sett ständigt närvarande, efter en långnäst kompis till Samuel (och mig ;). Har fått tips härinne tidigare och tror att det kanske vore bäst för mina killar att satsa på en unge isf. Tycker dock det är angeläget och skulle egentligen väldigt gärna ta emot en katt som behöver omplaceras.
Har gjort det vid två tillfällen tidigare och har blandade erfarenheter. Det har fungerat bra till slut men med mer el mindre friktion så att säga ;). Blir nyfiken på andras erfarenheter, i vilka åldrar era katter varit när ni fört ihop dem, hur har ni gått till väga, för- och nackdelar osv...alla erfarenheter emottages tacksamt!

Avslutar med en bild på ett av de där allt för få tillfällena när killarna myser ihop (ända mot ända kan inget hända ;)

Mvh Anette

Anmäl
2014-01-22 18:33 #1 av: kalindas

Det är så olika. Vissa gånger går det jättebra och katterna bli vänner fort utan gnissel. Ibland tar det upp till ett år och andra gånger blir de aldrig vänner.
Tyvärr verkar det som att en del även om de accepterat varandra, kan börja markera inne. Speciellt verkar detta vanligt om det är hanar som är jämngamla.

Är lite svårare att skaffa en ny vuxen SIA/OSH än en husis känns det som. Dessa raser har så otroligt stark revirkänsla.

Anmäl
2014-01-22 22:50 #2 av: Nebel

Förstår att det är stora och individuella skillnader. Min Samuel accepterade både annan unge och vuxen långnäse-kompis när han själv var unge/ung vuxen men huvva vad tufft det var senare när husisen Barba-Måns flyttade in! Det blev bl.a. någon sorts revirkamp omkring sängen med markeringar odyl. Inget kul så tack & lov att det var övergående!

Anmäl
2014-01-23 19:59 #3 av: Wand

Jag har ingen erfarenhet av just siameser, men de katter jag har haft på foder/till låns har varit av blandade åldrar och det har gått väldigt olika. Min Winky fyllde 3 år nu i november och hon gick inte alls ihop med sin dotter som var drygt ett år, inte heller mammas 2-åriga sphynx. Den hon gick bäst ihop med var mammas yngsta sphynxtös som nu är ca 1,5 år gammal. Men när Winky fick träffa min nuvarande foderkatt Molly för första gången så blev det love at first sight - inte ett enda fräs, de sov tillsammans från första dagen och har varit bästisar sedan dess.

Det är såååå olika. I många fall kan de lära sig att leva med varandra även om de inte blir superbästisar, och i andra kan de bli helt oskiljaktiga redan från början.

Jag har hunnit börja tro att Winky inte tycker om andra katter över huvudtaget... fram tills nu, då hon gått så bra ihop med Molly.

Det allra säkraste är ju dock att para ihop vuxna katter med en unge, eftersom att de är "programmerade" så att de inte ska vara elak emot "barn" på samma sätt som könsmogna, vuxna katter.

Power is when you've got all the justification to kill,  and you don't

Anmäl
2014-01-24 02:24 #4 av: Nebel

#3
Vet inte hur Cornish rex är men långnäsor behöver sällskap.
Gott att dina tjejer fungerar så bra ihop ;)!

Anmäl
2014-01-24 10:10 #5 av: Wand

#4 En ensam cornish är som att stänga in en unge på toaletten när det är julafton.... de är för sociala!! Just Winky är dock lite speciell då hon älskat mig sedan första gången vi hälsade på varandra och jag har varit den enda hon brytt sig om i hela världen. Hon blev sur på mammas katter när jag klappade dem för att hon ville ha mig för sig själv, hahaha. Just därför var det underbart att hitta en katt som hon verkligen älskar, nu är hon äntligen katt. :)

Långnäsor behöver sällskap, haha, touche! ;)

Power is when you've got all the justification to kill,  and you don't

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.