Annons:
Etikettavel
Läst 3177 ggr
Missannas
10/24/13, 3:56 PM

Omplacering?

Vad har ni för tankar, åsikter och erfarenheter kring omplacering? Frågan riktar sig främst till uppfödare… men alla är välkomna att svara.

- Är det ett nödvändigt ont, något man till exempel tvingas göra när någon av katterna inte trivs och situationen hemma är ohållbar? 

- Eller ser du det som en nödvändighet för att möjliggöra din avel? Att genom omplacering fixa plats åt nya katter? I så fall, är samtliga katter omplaceringsbara eller bara några? Har du kanske redan innan du köper katten fattat beslut om att omplacera katten när den kastreras? 

- Kan man bedriva målinriktad avel utan att behöva omplacera?

Diskutera gärna, ordet är fritt!

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Annons:
Lejdet
10/24/13, 4:59 PM
#1

Jag hade andra tankar när jag började min uppfödning, då trodde jag att jag inte skulle vara tvungen att omplacera. Nu efter att ha hållt på i några år så inser jag att jag helt enkelt måste omplacera för katternas eget bästa. Jag använder mina avelsdjur en ganska kort tid i deras liv, de börjar i avel vid kanske tio månader och en hane chippar jag endast en gång sedan använder jag honom igen när det gått ut och sedan kastreras han för gott. Alltså är de ca tre år och har många år kvar att leva. Honorna låter jag få max fyra kullar men ganska tätt om de mår bra och är fina i hullet. Honor som haft svårt att föda eller komplikationer använder jag inte igen. Inte heller om de skulle få defekta kattungar två ggr i sträck trots olika fäder. Jag har redan "använt klart" fyra honor och två hanar sedan min första kull 2010. Dessa är alla kastrerade och omplacerade till sällskapshem. Jag har behållt dem ett tag efter Kastrering men de blir snabbt låga i rang i gruppen de går i och blir mobbade. En av mina hanar har fortsatt att strila och vandra och skrika trots Kastrering. Han bor nu på landet och går ute fritt. Jag försökte ALLTiinnan den omplaceringen. Jag älskar alla mina katter men kan inte ge dem det optimala hemmet hela deras liv.

kalindas
10/24/13, 5:39 PM
#2

Min inställning har och kommer nog alltid vara, att har jag skaffa mig en katt så ska jag behålla den tills den går bort.
Jag har omplacerat, men bara för att jag varit tvungen för att mina katter ska må bra och få ett värdigt liv.
Men jag väljer hellre att lägga uppfödningen på is och behålla mina gamlingar.

/Elisa

Lejdet
10/24/13, 6:03 PM
#3

#2 det var min inställning innan också och jag har tills jag började med uppfödning haft katter i 18-20 år, alltså hela deras liv. Jag vill inte göra valet att lägga ner min uppfödning i 10-15 år för att de katter jag nu äger inte ska behöva bli omplacerade. Jag kommer inte att orka och ha råd med det här som pensionär.

blåsippa
10/24/13, 7:58 PM
#4

Jag tycker det är hemskt att använda djurs avelsfärdigheter som en metod för att stimulera sig själv och sin egen tillfredsställelse. Djuruppfödning kommer alltid klassas som en hobby och inget djur ska behöva bli utbytt bara för att den "gjort sitt".

Då har man inte älskat sitt djur, utan bara dess färdigheter.

Lejdet
10/24/13, 8:34 PM
#5

#4 så hur tror du då att du ska kunna köpa en fin katt om ingen föder upp dem? Hur anser du att typen hos en katt ska kunna utvecklas och bli bättre om vi uppfödare ska ta pauser på 10-20 år innan vi kan fortsätta att föda upp för att vi sitter med massor av kastrater?

Lejdet
10/24/13, 8:40 PM
#6

#4 vet inte på vad sätt jag tillfredställer mig själv genom att lägga ut hundratusentals kronor per år på mina katter, med sömnlösa nätter i väntan på födslar, med ständig städning och tvätt, med dygnet rubtmatning av kattungar när kattmamma är sjuk, ändlösa veterinär besök, ylande hanar dygnet runt, sönderklösta möbler oxh nedkissat hem pga fertila hanar. Jag anser snarare att det är en form av självplågeri vi sysslar med istället för egen tillfredsställande. …

Annons:
lynxlo
10/24/13, 9:55 PM
#7

Då kanske det vore skönt att bara njuta av fina kastrater tänker jag.. Jag håller i princip med Kalindas. Funderar mycket kring om det inte kunde finnas sätt att organisera avelsarbetet mer kooperativt, att uppfödare tex kunde gå samman i ägandeskapet om honor också, så att många kunde få ungar ur en kull och alla kunde vara aktiva i letandet efter hem till ungarna.. Det här är funderingar som inte på något vis är utarbetade, men vore intressant att klura på tycker jag. Det är hursomhelst jättebra när en katt kommer till ett gott hem oavsett hur det går till, så jag är inte emot omplaceringar per se.

Lo- Moderator och Medarbetare Siames IFokus

[lisme]
10/24/13, 10:37 PM
#8

Det jeg ikke forstår når det gjelder motstand mot omplassering, er at alle som er motstandere av det, snakker så fint om kattenes beste. Men er det til kattenes beste å bo i det hjemmet de er kjent, i sine kjente fysiske omgivelser, men bli mobbet, banket, jaget og plaget i uke etter uke etter uke? Fortjener våre pelsklinger å ha et sånt liv? Kanskje i mange måneder etter Kastrering? Hvordan i all verden kan noen mene at dette er det beste for kattene? Det er meg fullstendig uforstående! Hva fører bråk og konflikter til? Noe alle burde vite - STRESS!!!!!!!! Og det er ikke bare kattene som er blitt kastrater som blir stresset, nei det er HELE kattegruppen! Og stress vet vi aller fleste at fører til dårligere immunforsvar, og det igjen fører til syke katter. Har vi virkelig lov til å tvinge kattene til et liv, om så bare i en periode, der de har konflikter gående hele tiden? Når vi velger dette, hvem er det man setter fremst da, er det virkelig kattens beste? Eller er det ens eget beste?

Vi har omplassert mange katter etterhvert, men det har IKKE vært for at vi skal ha plass til nye avlskatter! Vi har funnet nye hjem til dem for å skåne de nye kastratene våre og de fertile kattene våre for stress, dårligere immunforsvar og sykdom. Det er ikke sånn at kattene våre sørger i evigheter over at de ikke bor hos oss. Det betyr ikke at de ikke har hatt det bra hos oss, men det betyr at de er i stand til å knytte seg til nye mennesker. Det er ikke snakk om å kaste ut "brukte" katter, det er snakk om å gjøre det aller beste man kan for de man er glad i!

kalindas
10/24/13, 10:49 PM
#9

Jag är inte emot omplacering om det görs för kattens bästa. Däremot om jag har en bra och trygg kattgrupp så ser jag ingen anledning att omplacera. Då behåller jag hellre mina katter själv.  🙂
Men sen har jag mina katter i första hand som sällskap och i andra hand till avel.

/Elisa

[idaskoog]
10/24/13, 11:08 PM
#10

Självklart ska man inte omplacera katter för att man "tröttnat" på dem. För att vara en stor och seriös uppfödare som har katternas bästa i fokus är det ju tyvärr ett nödvändigt ont att behöva omplacera ibland. Om inte kastraterna trivs i gruppen så måste man ju för deras eget bästa omplacera dem. Det handlar inte om att man har en kattfabrik bara för det. Att vara kattuppfödare är inte enbart för nöjes skull eftersom att man har stor ansvar att utveckla rasen och att ta ansvar för sina katter och att omplacera en katt som inte trivs tycker i alla fall jag är att göra det bästa för katten!!

Man kan omöjligt bedriva ett bra avelsarbete om man hela tiden samlar på sig en massa kastrater och en massa fertila katter utan att någonsin bli av med några. Sedan så har man ju självklart som ambition att kunna ha kvar alla katter även fast de är kastrater men oväntade saker händer…tyvärr.

Lejdet
10/24/13, 11:10 PM
#11

#9 självklart är det enklare att behålla en lugn och harmonisk kattgrupp när man bara har kastrater hemma. I en avelsgrupp spelar hormonerna och reviren en extremt stor roll för den sammanlagda stressnivån i gruppen. Dessutom kommer det nya individer in med jämna mellanrum och stör den uppgjorda rangordningen.

[idaskoog]
10/24/13, 11:16 PM
#12

Tyvärr är det ju så inom alla avelsarbeten inom alla djurarter att de som bedriver avel inte kan ha massa individer som är kastrater, detta skulle göra att man som uppfödare gick i personlig konkurs och allt arbete med att utveckla respektive ras skulle förstöras. Detta är ju en negativ sida av uppfödningen, om man inte enbart gör det som en hobby för att man tycker det är kul med lite kattungar hemma.

AngelsCo
10/24/13, 11:21 PM
#13

Jag prioriterar katternas hälsa och välmående mer än att de ska bo hos mig, men målet är att alla som flyttar in hos mig ska bo kvar hos mig. Sorgligt nog (för min del, inte katternas) mår de jag omplacerat bättre hos sina nya ägare än de gjorde hos mig. På grund av omständigheter - Belle på grund av hennes svaga immunförsvar, gurk på grund av att han blev extremt mobbad hos oss. Jag omplacerar inte för att möjliggöra avel. Då lägger jag hellre ned eller använder fodervärd eller samarbetspartner, men jag har ett extremt hårt klimat i min grupp och drivande är min kastrat. Hon var först, hon älskar mig och jag henne. Hon kommer aldrig aldrig aldrig flytta. Jag förmänskligar ogärna mina katter, men Tanten skulle dö av att flytta till någon annan (om hon måste leva utan sin matte så duger bara min mamma, men inte av fritt val plus att min mamma skulle behöva begrava sin man på grund av hans astma, så hon stannar). Och jag kan inte tänka mig ett hem utan Tanten och jag skulle definitivt inte föda upp utan henne.

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

Annons:
[Sentra]
10/24/13, 11:31 PM
#14

Tycker inte det är något fel i att omplacera avelsdjur när de "har gjort sitt" hos uppfödaren. Många uppfödare visar stort ansvar för sina djur och tar hur bra hand om dem som helst mens de har dem och sedan placerar om dem till ett passande hem. Vet att det inte är lätt för alla då de har fäst sig vid dem. Bedriver man målinriktad avel är det ett måste och jag kan inte se några som helst fel i det. Djur har lätt för att anpassa sig till nya miljöer, det är bara ett fåtal som inte är som de andra och dem skall man kanske inte avla på i första hand.

Tyvärr så hör man en del klankande på uppfödare då de placerar om i katt världen, att de inte skulle vara djur vänner eller vara hjärtlösa osv, det är så tråkigt att höra på sånt gnällande. De flesta uppfödarna gör ett bra jobb och lägger ner mycket tid och omsorg på sina djur för att de är intresserade av dem och dess framtid. Heder åt er!

kalindas
10/24/13, 11:33 PM
#15

#13
Känner så väl igen det med din tant. Smilla var min tant. 🙂

/Elisa

Fielie
10/25/13, 12:22 AM
#16

om det är för kattens bästa ett kort och konsist svar från mig, orsaker kan vara många. katter som bråkar är inte hållbart i längden. Man kan inte heller samla på sig för många katter,de kräver tid omsorg och kostar. Smitt trycket i katteriet måste man även tänka på.

Så jag tror att det är en del av ansvaret man har, nån gång kan man bli tvungen att omplacera. Det är inget man gärna gör, man fäster sig vid sina katter.

AngelsCo
10/25/13, 3:04 PM
#17

#15 Tanten låter som en elak katt, men det är hon inte, hon är bara väldigt bestämd om vad man får och inte får göra med henne. Min ena omplacering fungerade bra tills han blev lite för fertil och försökte sätta på henne. Då gick det inte alls och det flög tofsar och skreks och jag är faktiskt bara glad att inte grannarna klagade. Stackars killen som fick så mycket stryk… Det var bara Yatzy som förbarmade sig över honom, och inte ens hon vågade ligga sked med honom när Zaza ville döda honom. Det hade inte varit rättvist mot honom att låta honom bo kvar.

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

kalindas
10/25/13, 3:26 PM
#18

#17
Smilla var ingen elak katt hon heller. 🙂

/Elisa

[Lilawadi]
10/25/13, 9:44 PM
#19

Jag hade mycket funderingar kring den biten när jag började min uppfödning 2008. Jag kände liksom att det skulle vara väldigt svårt för mig att omplacera någon av mina egna som jag haft som avelskatter och funderade på hur jag skulle lösa det osv. Detta var med rasen Egyptisk Mau. Med tiden insåg jag ju att det var en omöjlighet för mig som uppfödare - om jag inte vill ha typ 10-15 katter som är mina egna. Jag tycker att det är en för stor grupp och dessutom inte hälsosamt, stress - större risk för sjukdomar etc.. Nu tänker jag så här - jag bestämmer mig helt enkelt för de katter som jag aldrig tänker omplacera, och några vet jag från start att de kanske kommer att omplaceras. Då blir det lite lättare! Sedan är det klart att man ser till kattens bästa - är det någon som knyter an lite sådär extra till just oss - eller om jag tror att katten skulle sakna oss väldigt mycket - så omplacerar jag inte. Just nu har jag en grupp på sex katter - jag vill aldrig ha mer än åtta som är mina egna åt gången. Man ska ju ha tid för alla också! Och så finns det en max ålder som jag känner är okej för min del att omplacera katten. Är den över 3 år, så omplacerar jag inte..

Alba333
10/26/13, 5:10 PM
#20

Förstår inte varför det skulle vara så hemskt att omplacera en katt. Det viktigaste är väl att man ser till att det nya hemmet är bra och passar katten. En omplacering görs ju vanligtvis för kattens bästa eftersom det av olika anledningar inte funkar i det ursprungliga hemmet (mobbing, stress, sjukdom mm).

Att vara uppfödare är mycket tidskrävande och energislukande och verkligen inget glassande eller gulligull med kattungar. Jag valde att lägga min uppfödning på is efter bara något år pga "uppfödar-utbrändhet" för herregud, vilken pärs det var!! Det är verkligen ingen dans på rosor!

Nu njuter jag av två kastrerade kelgubbar och lugnet här hemma. Men gud så tacksam jag är för att andra, så som t ex Lejdet, orkar kämpa på och föra rasen vidare.

#19 De katter som du från start vet att du tänker omplacera, talar du om det för deras uppfödare när du köper dem?

Annons:
[yellowriver]
10/26/13, 6:10 PM
#21

Jag har omplacerat en katt "Maxen" han trivdes inte hemma i för stor kattgrupp och har ett helt underbart liv tillsammans med bara en kattkompis, en siameshane.

Det finns alltid i mina funderingar och som någon skriver blir det till slut ett val man behöver ta och jag skulle heller inte kunna tänka mig att lägga ner min uppfödning.

Jag bestämmer mig när jag sparar en hona och en sådan hona har jag…mina tre första och Arizona stannar för alltid…det får inte bli för många katter hemma hos mig och jag kommer inte spara någon från varje kull måste hela tiden fundera och fundera och göra avväganden, men omplacering kommer det bli från mitt katetri och dem kommer få ett fantastiskt fint liv i sitt nya hem.

Med respekt så får alla ta sina beslut och val i detta…men mina äldsta katter Åhhh då går mitt hjärta i bitar men förmodligen skulle inte deras göra det 😉

blåsippa
10/27/13, 2:02 AM
#22

#så varför gör du det då?

[yellowriver]
10/27/13, 6:28 AM
#23

#22, vems inlägg syftar du på?

elli-kleo
10/27/13, 9:10 AM
#24

En lite OT fråga. Men vart annonserar ni ut katter som ska omplaceras?

- Medarbetare på Fälttävlan ifokus

[yellowriver]
10/27/13, 9:24 AM
#25

Min Maxen fann sin nya familj via SIF annars skriver jag om det på min Blogg eller FB sida SE* Qjou´z.

Jag är inte främmande för Blocket om det skulle bli aktuellt för där har jag även annonserat mina kattungar bara att vara noga och sortera, fråga, vara nyfiken och inte ha bråttom så man hinner träffa nya familjen och fundera kring det…

Jag har även bekanta och vänner som gärna skulle vilja ha en av mina katter för omplacering, men när/om det blir aktuellt kanske det är förändrat 😉

[Lilawadi]
10/27/13, 3:06 PM
#26

#20 När jag köper en katt, vet jag inte om den ska omplaceras förrän jag haft den åtminstone några månader. Men de uppfödare jag köpt mina från har sådan stor tillit till mig att jag får göra som jag vill/omplacera osv. Men jag har alltid sagt till uppfödaren om jag omplacerat en katt och skickar någon bild tagen från nya hemmet. En av de tråkigaste bitarna av uppfödning är att man ibland måste omplacera! Det är ingen dans på rosor jämnt att vara uppfödare (som någon annan i tråden skrev) - och jag tror att många uppfödare ibland kommer till en punkt när de frågar sig själv om allt slit är värt det! :)

grandma
10/27/13, 3:23 PM
#27

Många uppfödare har ju fodervärdar och då är ju katten hos den personen hela tiden. Ingen omplacering och mindre vånda. Jag tycker det verkar funka alldeles utmärkt för de jag känner som gör så.

   "   Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "

                           // Nalle Puh// 

Annons:
[Lilawadi]
10/27/13, 3:38 PM
#28

Fodervärdar har jag, men ibland kanske man vill ställa ut katten mycket innan den pensioneras, därmed skulle kanske inte en fodervärd funka, i bland kanske uppfödaren inte kan komma till en förlossning hos fodervärd pga. exempelvis småbarn som man inte kan rycka upp mitt i natten etc. Sedan ska ju fodervärden funka med kemin samt att fodervärden måste bo nära. Ibland kanske man inte hittar fodervärd heller - för det är ju en otrolig ansvarfylld att stå som fodervärd också. Så visst - man kan ha fodervärdar, men för många är det tyvärr inte lösningen på omplaceringsbiten som är nödvändigt för ett lågt antal katter hos uppfödaren och en hälsosam uppfödning.

SE*Wishetens
10/27/13, 5:21 PM
#29

Jag har funderat mycket kring det här jag med, som säkert alla uppfödare har. Personligen så tror jag att jag kommer omplacera några katter, men att jag också har katter som kommer få stanna hos mig för alltid ❤️. Samtidigt tar jag "en kull i taget", jag bestämmer inte långt i förväg hur jag ska agera i framtiden utan titttar kontinuerligt på hur mina älskade katter mår och fungerar ihop och tar beslut utifrån det. 

Vad gäller fodervärd skulle jag VÄLDIGT gärna ha en bra, duktig & intresserad fodervärd som bodde nära mig - men det är inte helt enkelt att hitta sådana. Tyvärr.

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

[idaskoog]
10/27/13, 10:03 PM
#30

Jag upplever det som att det är många som vill vara fodervärdar, jag själv är fodervärd till en av Lejdets (Torparkattens) honor och det fungerar jättebra tycker jag! Ibland tror jag faktiskt att det är många uppfdare som inte gärna använder sig av fodervärdar. När jag skrev till en massa uppfödare för typ 1,5 år sedan och hörde mig för om behovet av fodervärd så fick jag inte många positiva svar, tyvärr. Nu ska jag ju starta uppfödning själv så nu tänker jag verkligen värna om dem som skulle vilja bli fodervärd åt någon av mina framtida katter. När jag sökte efter uppfödare som ville ha fodervärdar så skrev jag först till dem som annonserade på sina hemsidor efter fodervärdar så tips till er uppfödare här: Annonsera på er hemsida eller blocket det var så jag sökte och nu har jag en underbar dräktig Holly hos mig och en underbar mentor som hjälper mig med att starta min uppfödning 🌺

Missannas
10/29/13, 8:07 PM
#31

Jag har funderat mycket på dessa frågor, jag har fem katter men kan helt enkelt inte omplacera någon av dem i syfte att möjliggöra min avel, den är sekundär i förhållande till katterna. Detta försvårar naturligtvis min fortsatta avel, jag kan ju inte både spara de ungar som matchar mina avelsmål och samtidigt aldrig omplacera, det sista jag vill är att samla på mig för många katter. Jag ser heller ingen vits med att ta kullar för att sälja alla kattungar, det är ju inte det som är målet. Visst kan man använda sig av en fodervärd, men det finns nackdelar med det också. Jag skulle dock bli överlycklig om jag kunde hitta en lämplig fodervärd som bor i närheten, någon som jag kan lita på och som litar på mig. 

Bara för att det känns fel för mig att omplacera för att möjliggöra avel innebär inte att jag automatiskt tycker att det är fel att någon annan gör det. Om man bedömer att katten får det bättre i ett nytt hem och skulle klara en omplacering bra så varför inte. Men sätter man sin egen avel framför kattens/katternas bästa för att man vill ha plats att ta in en ny, då är man fel ute anser jag. 

Att omplacera katter som inte trivs t.ex. för att de blir mobbade är ju något man måste göra, oavsett om man är uppfödare eller ej. Det är ens ansvar att se till att katterna mår bra i första hand oavsett vad man själv känner.

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Missannas
10/29/13, 8:20 PM
#32

Jag upplever att man är mer kallhamrad inom hundaveln, där är det mer vanligt att man omplacerar per automatik när en hund har gjort sitt i aveln. Min pappa och hans fru övertog en hund som gått i avel hos en kennel. De skulle egentligen inte ha en till hund men ändrade sig efter att uppfödaren sagt att om hunden inte hittade nytt hem skulle den avlivas. Vad tror ni, förekommer detta inom kattaveln? Att man hellre avlivar sina djur när de är färdiga inom aveln, än behåller dem och lägger uppfödningen på is? 

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

lynxlo
10/29/13, 9:21 PM
#33

#31 blir så glad och lättad av ditt inlägg! Tack för det!🌹

Lo- Moderator och Medarbetare Siames IFokus

[Lilawadi]
10/30/13, 11:48 AM
#34

#8 - håller med! Man måste även tänka på de som faktiskt ska stanna hela deras liv - och att gruppen inte skall vara för stor. Det är stress nog med nya kullar, om man köper in en ny avelskatt osv. Jag tror inte att det funkar med omplacering för alla - man får helt enkelt hitta sin egen väg att bedriva sin uppfödning. I början av min uppfödning tänkte jag att jag aldrig skulle omplacera en endaste katt.. Men med tidens gång, insåg jag ju att det inte skulle vara möjligt om jag ville bedriva en hälsosam uppfödning  - kunna spara en katt från egen uppfödning osv. - cirka 3 kullar är ju rekommenderat för en avelshona innan Kastrering och 6 kullar för en avelshane, och om man inte omplacerar någon katt, så blir antalet katter högre till slut. Så vidare man inte väljer att lägga uppfödningen på is under tiden honorna går som kastrater eller har många fodervärdar.. Som sagt - man får välja själv hur man vill bedriva sin uppfödning - så länge kattens välmående kommer först!

Annons:
AngelsCo
10/30/13, 12:35 PM
#35

#32 jag tror faktiskt inte att det är särskilt vanligt inom kattvärlden (i Sverige), även om det säkerligen förekommer. Däremot vet jag en uppfödare som tog bort ett gäng katter när deras avel hade spårat ur och de hade för många och inte klarade av att omplacera, och det sågs inte alls med blida ögon. Jag tror att det till stor del skulle vara att skjuta sig själv i foten att försöka avliva friska djur i kattvärlden - gör du det och det kommer ut tror jag att det kan vara svårt att sälja katter under en väldigt lång tid.

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

[Lilawadi]
10/30/13, 12:53 PM
#36

Tror inte heller det är vanligt i kattvärlden. Om uppfödare gör så - så är det ju brist i empati. Varför har man då katter över huvudtaget, om man kan ta bort friska djur på det sättet? Då bryr man ju sig inte om djuren, och jag tror att det rör sig om backyard breeders som inte bryr sig om djurens bästa, utan det försöker bara "tjäna pengar" på sin uppfödning. Tror att det är svårt i kattvärlden här i Sverige att göra så.. Även om det säkert exsisterar.

cillaroten
10/30/13, 1:24 PM
#37

Jag skulle kunna kopiera #31 till punkt och pricka. Känner precis likadant. Än,så har jag tur,med en kattgrupp som kommer väldigt bra överens. Jag hoppas det förblir så!!

Lejdet
10/30/13, 4:20 PM
#38

#32 tyvärr vet jag att det förekommer att det avlivas framförallt hankatter som gjort sitt. Det finns avelshanar som suttit instängda ensamma i ett rum och strilat i åratal och som sen inte fungerar varken socialt eller att man kan få dem rumsrena trots Kastrering. Jag mår dåligt av att det förekommer men vet inte vad man ska göra åt det? Det är väl inte anmälningsbart att en djurägare väljer att avliva en frisk katt men jag förstår mig inte på de veterinärer som ställer upp på det utan att ifrågasätta?

Annica-H
10/30/13, 10:36 PM
#39

#32 Måste säga att jag trodde det var vanligare med omplacering av "uttjänta" avelsdjur bland kattuppfödare än hunduppfödare, för jag har inte upplevt det bland mina raser. Och jag har aldrig hört om någon som avlivat en frisk hund för att de inte lyckas omplacera den (fast det är å andra sidan antagligen inget man pratar högt om). Men det är sällan jag ser omplaceringsannonser av vuxna hundar i mina rasklubbar (puli och svensk lapphund). I alla fall de uppfödare jag har kontakt med har kvar sina hundar och fortsätter träna, jaga, tävla och ställa ut dem efter avelstiden.
Men det kanske har att göra med vilken ras det gäller. En arbetande hund lägger man mer tid och energi på i form av träning tex än en ren sällskapshund.

Missannas
10/30/13, 10:48 PM
#40

#38 Så fruktansvärt sorgligt det du skriver. 

#39 Detta är en ren sällskapshund, jag har även hört från andra håll om att det förekommer.

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Annica-H
10/30/13, 11:31 PM
#41

#40 Ja, det förekommer säkert mer än man anar.

Annons:
[lisme]
10/31/13, 1:33 AM
#42

#34 Det høres veldig interessant ut at det anbefales 3 kull på en hunnkatt og 6 på en hannkatt. Hvor kommer denne anbefalingen fra? Det har jo vært diskutert flere ganger, også her inne, hvor mange kull man bør ha på sine katter, men har aldri sett en generell anbefaling. Jeg har kanskje oversett den?

alltidsiames
10/31/13, 5:54 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#43

Jag har tre kastrater och en fertil hona. Sist jag hade kattungeköpare så höll vi på mer med kastraterna än kattungen. En skulle tvätta gästerna och satt och slickade dem på ögonbrynen och på byxorna. En fjantade runt med en råtta och smög på oss. En av mina tre har varit i avel. De andra två arbetar i katteriet med att hålla mig, kattungar och kattmamman på gott humör. Jag är så tacksam för mina kastrater!

[Lilawadi]
10/31/13, 11:42 AM
#44

#42 - en bok - "breeding guidelines". Jag kan återkomma med författaren, i alla fall en superbra bok med sunda värderingar omkring avel, den var tidigare länkad från någon CFA-sida, kanske Breed Council eller nåt, kommer inte riktigt ihåg. Jag har läst samma rekommendationer på andra håll också. Men det är ju en guidning, jag som exempelvis importerar alla mina katter, har svårt att följa guidningen exakt..

Mezzoluces
10/31/13, 8:32 PM
#45

44# jag blir lite förvånad…. Står det om vilken ras i boken? Det är ju ganska stor skillnad på perser och siames tex… Och för vad det gäller avelsarbetet så beror det ju på hur många avkommor som går i avel, jag har själv sett att en "linje" väldigt snabbt kan "dö ut" som man arbetat med i flera år. Nej tack till matadoravel, men en sund frisk stark mamma kan få flera kullar än 3 om det inte påverkar stammen i rasen. (Tycker jag iallafall… :)

Uppfödare av Balines och siames www.mezzoluces.n.nu

[Lilawadi]
10/31/13, 8:51 PM
#46

#45, nej - generellt. Men korthår iaf. Självklart skall man ta till vara de värdefulla linjer och spara eventuella värdefulla linjer innan de går ur avel - annars är det ju liksom ingen mening med uppfödning! :))) I genomsnitt tar jag mellan 3-5 kullar per hona, helt beroende på. Dock så löper några av mina honor väldigt ofta eftersom jag aldrig kommer att ge p-piller till dem pga. av riskerna såsom exempelvis juvertumörer - och det är inte helt riskfritt att låta honorna löpa hur mycket som helst, med risk för exempelvis livshotande pyometra. Därmed kommer jag inte hålla mina honor fertila år efter år i min uppfödning - jag skulle kunna tänka mig att hålla en hona fertil lite längre om jag anser att hon inte genomgår för mycket stress av det. Mina katters hälsa (och välmående) är min allra högsta prioritering i min uppfödning - det går före precis allt - och mina avelskatter skall vara friska, må bra och inte ha genomlidit för mycket stress när de "pensioneras" för ett lyckligt och hälsosamt fortsatt liv!

[Lilawadi]
10/31/13, 10:45 PM
#47

#45 Skulle jag därmemot äga en hane som inte sprayar, så skulle jag hålla honom fertil längre - utan tvekan. Men gäller det honor som ständigt löper, såsom varannan vecka (två av mina löper faktiskt så ofta) - då skall hon inte vara fertil i åratal. Så guidningen lämpar sig bättre på siameser än perser exempelvis - eftersom honorna kan bli fertila så otroligt tidigt med väldigt, väldigt täta löp. En av mina siameser började löpa vid fem månaders ålder och har löpt varannan vecka sedan dess.. Jag skulle inte kalla det matadoravel ;) - hellre avel där avelskatternas hälsa kommer allra först! :))

Mezzoluces
10/31/13, 11:09 PM
#48

47# du tänker väldigt bra och rätt, men tyvärr är det väldigt svårt för många att ha det så i praktiken. Jag klarar inte av att ha löpande honor hemma pga av grupp med han kastrater i, orkar inte vara sömnlös och risken för pyo som uppstår (haft tre st) därför har jag mina honor på p-piller och det funkar super hos mig. Min fertila hane sprayar, men i så små mängder och på oskyldiga ställen att det inte stör mig. Med matador avel menar jag de enskilda som har typ 100 avkommor :) Personligen tycker jag alltid att snabba kullar är bäst om mamman orkar med så kastrerar jag snabbt sen. Jag älskar lyckliga kastrater :-)

Uppfödare av Balines och siames www.mezzoluces.n.nu

Annons:
[Lilawadi]
10/31/13, 11:56 PM
#49

#48 - vem har sagt att uppfödning är enkelt. Hittar någon ett sätt att bedriva uppfödning där allt alltid går vägen och som planerat, vill jag veta och göra likadant! :) Jag förstår hur du tänker, och alla måste som sagt hitta sin väg. Jag respekterar och förstår olika uppfödares sätt att bedriva uppfödning, bara de sätter katternas hälsa främst. Sedan kan jag också tycka att tre kullar per hona är lågt för en katt som är hälsosam och går igenom dräktigheterna fint. Jag har en hona som löper sådär en gång i månaden/6 veckor, hon är en katt jag aldrig skall omplacera - därför är hon den perfekta kandidaten för en hona med liiite längre avelskarriär! :)

Nebel
11/1/13, 1:00 AM
#50

#43 😊👍

Garmabias
11/1/13, 9:46 AM
#51

Instämmer fullständigt med #19 Lilawadi och #31 Missannas och kan inte få till att skriva ner mina tankar på ett bättre sätt än så 😘

Efter ungefär 40 år med ett stort intresse för varje katt som älskad individ, med kattens välmående, psyke och hälsa i centrum är det svårt att inte bli upprörd och "provocerad" av inlägget #4 blåsippa

Att behöva omplacera en älskad katt tar hårt, är svårt och man bär med sig detta just pga. kärleken till individen.

Tur är väl att vi alla är olika men precis som du skriver Lejdet #5,6 hur skulle det bli om alla tänkte som blåsippa..

Att sälja sina djupt älskade kattungar är också jättesvårt då man fäster sig vid varje liten individ. Att kunna släppa och ge vidare något väldigt fint till andra människor och sedan få höra hur mycket glädje en katt kan skänka liten och stor, gammal som ung. Det är själva drivkraften för mig.

[Lilawadi]
11/1/13, 11:04 AM
#52

#51, tack!

[Lilawadi]
11/1/13, 9:46 PM
#53

#51 - försökte skriva någon rad extra i mitt senaste inlägg, men iphonen ville tydligen inte.. Men jag håller med till 100% - väldigt bra skrivet! :)

[Lilawadi]
11/1/13, 9:51 PM
#54

Hittade denna - http://www.showcatsonline.com/x/I_want_to_quit.shtml Fin text, och även om det handlar om rescue, så kan man relatera till några bitar!

[lucii]
11/5/13, 11:10 AM
#55

Jag har ingen erfarenhet av detta då jag inte startat med min uppfödning ännu. Men jag har fått tagit del av hur andra jag "känner" har det.

Jag tycker inte det är fel att omplacera en katt om det verkligen inte fungerar. Det är inget man gör bara för att det är "kul". Vissa saker kring uppfödning är mer en nödvändighet än något man gör för att det är kul. 

Det finns dem som måste omplacera utan att ha en uppfödning. Om man har ett flertal katter är det inte alltid helt lätt att få alla att fungera ihop. 

Jag har två tanter som bråkar väldigt mycket ibland. Men hade det varit så att det var mycket allvarligare än det faktiskt är så hade jag nog gjort något åt det. 

Sen behöver man inte nödvändigtvis omplacera en katt till en främling. Känner man någon som kan tänka sig att ta emot en katt väljer man ju självklart denne framför någon man inte alls känner. Men jag vet att alla inte har den fördelen.

Annons:
Upp till toppen
Annons: