Hälsa & beteende

Medellivslängd kat-4 katter

2013-10-16 19:34 #0 av: Nebel

Det här är inget angenämt ämne men jag har funderat lite över kattens olika åldrar, eventuella förändringar i hälsostatus över tid etc. Har hört från två oberoende veterinärer att många djur drabbas av välfärdssjukdomar och därmed inte lever lika länge som tidigare. Vet inte om det ligger någon sanning i detta? Min första siames förgyllde mitt liv i 14 år. Har därefter haft oturen att förlora tre katter alltför tidigt pga sjukdom. Samuelgubben som mist tre älskade kompisar finns fortfarande vid min sida, i stort tandlös men på inget sätt modlös utan lika härligt spattig & go som tidigare ;). Förstår att det är stora individuella skillnader men undrar vad ni har för erfarenheter? Enligt de uppgifter jag hittat ligger medellivslängden för en innekatt runt 15 år numera. Stämmer det med era erfarenheter av kat-4 katter? Såg att Nilla skapade en undersökning i frågan här på SiF för några år sedan men hittar inte resultatet.
Med vänlig hälsning,
Anette

Anmäl
2013-10-16 21:16 #1 av: lynxlo

Super initiativ Nebel, jag vill också höra fler åsikter och erfarenheter i detta ämne!

Av alla uppfödare och utställare som jag frågat ut det sista halvåret så är 5 år det yngsta medeltalet (som jag verkligen inte hoppas överrensstämmer med många!) och 10-12 det äldsta. Jag har också hört både från veterinärer och ägare att kat IV för 20 år sedan blev väsentligen äldre, 20 år verkar inte ha varit omöjligt. Min egen erfarenhet av katterna är att den första, en kastrerad hane med kontrollstamtavla (registrerad som orientalisk korthår Havanna) född 1984 blev 10 år och fick somna in pga tarmcancer. Sen kom de gamla tanterna, kastrerade kullsystrar födda 1993, som blev 18 år. De fick somna in med ett halvårs mellanrum, Issa pga komplikationer efter tandoperation och Tinne pga att hon hade besvär med andningen och hostade så mycket. 

Om resultaten av Nillas undersökning finns någonstans så skulle det vara toppen med en länk!Ler

Anmäl
2013-10-16 22:31 #2 av: kalindas

Holly född 1990 fick gulsot 14,5 år gammal, valde att inte behandla eller ta reda på orsaken.
Spokie född 1991 skulle kanske kunnat bli äldre än sina 12,5 år. Men en käkfraktur som aldrig ville läka och stora problem med analsäckarna gjorde att jag valde att låta honom somna.
Ecco född 1992 utvecklade diabetes efter en kortisonspruta, som han fick för sin onda rygg och depression efter Hollys död. Jag valde att låta honom somna in.

Tror det började blir mer och mer populärt med torrfoder på katterna efter 1990. Jag tror att mycket av de katter vi ser blir sjuka eller avlivas i förtid nu, har biverkningar av mat som ger dem Forl, lever och njurproblem med mera.
Även större spridning av virus, miljöförstöring med mera. Kan vara en orsak. Djur påverkas ju av sådant precis som vi människor gör det.


Anmäl
2013-10-16 23:42 #3 av: AngelsCo

Jag tror absolut att torrfoder fuckar upp njurar på katter, och försämrar tänderna. Häromveckan kom det ju nya larmrapporter om att dålig tandhygien ökar risken för cancer och hjärtsjukdom hos människa. Varför skulle det inte vara så hos katt?

Tanten fyller 11 nu, men hon är min friskaste katt, någonsin. Hon har förvisso FORL, men hon har en tand kvar och den lär knappast orsaka några större problem. Samtidigt har Tanten en hög inavelsgrad, och det är alltid en riskfaktor, men so far... still going strong.

Anmäl
2013-10-17 00:11 #4 av: Nebel

#1 & 2
Tack för att ni delar med er av era erfarenheter! Har också minne av att man pratade om en livslängd på uppåt 20 år för innekatter så sent som för, ja är det 5 eller 10 år sedan? Det är ju inget mål i sig att djuren skall leva så länge som möjligt men däremot att de skall få vara så friska och ha så god livskvalitet som möjligt! Jag tror precis som ni skriver, att det rör sig om en kombination av arv och miljö. Förhoppningsvis kommer SO-gruppens/SOHIR'S enkäter ge viktig information i frågan.

Ps. Min Binigubbe, född 1992, fick somna in när både kropp & knopp började vackla vid dryga 14 års ålder. Han var döv sen flera år som en svit av vingelsjuka och hans livskamrat huskatten Mantra hade gått bort i cancer så när gogubben började få svårt att tillgodogöra sig maten samt visade tecken på virrighet så tyckte jag & veterinären att det var dags att släppa taget. De två underbara kattungar jag förlorade var båda födda 2007 och lillkillen avled pga medfödda hjärtfel och lillflickan i FIP. D'Oyan, född 2004, fick somna in pga ökande andningssvårigheter. Någon diagnos kunde trots omfattande utredning ej ställas. Usch, har fortfarande lite svårt att hantera detta men trots att jag tog hem veterinär så kunde jag inte ge min gumma det lugna avslut hon förtjänade ;(. Var väl inte direkt något rationellt beslut men i dåläget kände jag på något sätt att jag inte ville "bråka mer" med henne och gick inte vidare med obduktion. Ds.

Anmäl
2013-10-17 00:27 #5 av: Nebel

#3
Jag tror också att många av både risk- och friskfaktorer är de samma för oss människor och (andra) djur. Frågan är hur vi tar till vara den kunskap vi har på bästa sätt?

Gott att Tanten är vid så god vigör! Hoppas att vi alla får många goda år till med våra pälsklingar!

Anmäl
2013-10-17 13:22 #6 av: elli-kleo

#3 vart har du läst om det? Jag skulle vilja läsa :)

Anmäl
2013-10-17 17:53 #7 av: AngelsCo

#6 Det har stått i nyheterna i omgångar länge nu, men bland annat här: http://www.aftonbladet.se/halsa/article17652996.ab och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tandborsten-bra-for-hjartat_4784501.svd ger information som funnits sedan länge. Läste en notis om det i Metro ? häromveckan också.

Anmäl
2013-10-17 18:18 #8 av: Missannas

Intressant tråd, detta är något jag själv funderar över ibland.

Välfärdssjukdomar är ju typiskt miljöbetingade, varvid jag är övertygad om att val av foder spelar stor roll. Den vanligaste avlivningsorsaken på katt är enligt Angria njursvikt, och sambandet mellan njurproblem och torrfoder är väl ingen hemlighet. Fetma och diabetes som är typiska välfärdsjukdomar är ju också starkt sammanlänkade med kosten. Katter är ju renodlade carnivorer med dåligt utvecklade törstreflexer och borde få äta det naturen avsett.

Sedan tror jag att det är viktigt att katterna får komma ut (under kontrollerade former naturligtvis) för att stärka immunförsvaret.

De genetiska förutsättningarna spelar naturligtvis också roll, individer med sämre genetiska förutsättningar (dåligt immunförsvar) torde rimligtvis bli mer utsatta och känsliga för till exempel felutfodring.

Familjens första siames Mia (Högalids Mau Mi Eleonora) blev 20 år gammal, hon hade tillgång till kontrollerad utevistelse och åt enbart spannmålsfri blötmat. Vår andra siames, född 92 levde i 10 år, hade hög inavelsgrad, var liten till växten och mycket sjuklig. Vår tredje siames Bubba (Blå Husets Belsebub) född 96, blev bara sju år, han var en underbar, frisk och kry katt tills han drabbades av invagination. Från samma uppfödare (som bytte stamnamn till Kökshäxan) köpte min mamma två orientalbröder ur samma kull, Boris och Dante, födda 02. Dante var sjuk ofta och dog i akut hjärtsvikt (sannolikt HCM) vid fem års ålder, det var fruktansvärt. Hans bror Boris har alltid varit väldigt frisk, han är 11,5 år nu.

Vad gäller mina och min sambos katter så har vår äldsta katt som snart fyller sex år mycket sällan varit sjuk, dessutom har hon en utmärkt tand/munstatus. En av våra katter har astma och hjärtfel. Vi har också varit med om Forl och Parodontit på de två av våra katter som alltid vägrat tugga sin mat. Men i övrigt upplever vi alla fem som  friska och med bra immunförsvar, speciellt sedan vi gick från torrfoder till Barf och Bozita. Hur länge de håller sig friska och hur länge de lever kan man ju aldrig veta men jag vill göra så gott jag kan i den mån jag tror mig ha en chans att påverka.

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Anmäl
2013-10-17 18:25 #9 av: kalindas

Nu när inte Smilla finns längre, hon vägrade blötmat. Kommer jag gå över mer och mer till detta. Ska bli intressant att se om hälsostatusen ändras. Glad

Anmäl
2013-10-17 19:39 #10 av: MijmuPix

Intressant tråd! Jag har också uppfattat från olika håll att siameser levde längre "förr" än vad de gör nu. Min första siames blev 14 år gammal, hon fick somna in strax efter jul 2004.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.