Annons:
Etikettavel
Läst 2038 ggr
devour
2013-01-31 07:42

Avel

Hur ser ni på sättet att använda sina katter enbart som avelsdjur, sedan när de fött X antar kullar så säljer man dessa?
Ni som är uppfödare, säljer ni era katter till dessa uppfödare?

Annons:
AngelsCo
2013-01-31 08:36
#1

Nu tror jag iof att det är väldigt få som köper avelskatter endast som avelsmaterial, faktiskt.

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

Lejdet
2013-01-31 09:34
#2

Hur menar du som skapat tråden? Jag kan i alla fall tala för hur JAG tänker i det fallet.

Jag föder upp långhår, dvs. Balineser och OLH. För att förbättra typen på våra långhår så måste jag köpa in korthår och varianter vilket är ett avelsarbete på väldigt lång sikt, kanske 10-15 år. Jag vill inte utsätta mina honor för att få mer än max 3-4 kullar under sina första 2-3 levnadsår, sen tycker jag att de är värda att få bli kastrerade och få gå i "pension".

Som du förstår så skulle jag efter 10 år sitta med ett hem med kanske 10-15 kastrater och 10-15 fertila katter vilket är en omöjlighet.

I mitt hem finns det flera fertila hanar och flera fertila honor. En katt som kastreras hamnar lägst i herarkin i hemmet och kan lätt bli ett "mobboffer". Jag älskar alla mina djur lika mycket och därför vill jag dom väl under hela deras livstid. Om jag märker att en kastrat inte får leva på lika villkor i kattgruppen så tycker jag att den förtjänar ett trevligt, lugnare sällskapshem och därför omplacerar jag dem till ett noga utvalt nytt hem. Där blir de ofta en underbar sällskapskatt som får all den kärlek och uppmärksamhet som de förtjänar. Det är alltid lika svårt att skiljas från en katt man älskat i flera år, men jag gör det för kattens skull, inte min egen.

Jag bryr mig inte om någon betalning alls om jag kan hitta ett kanonbra hem åt en kastrat.

AlexH
2013-01-31 10:49
#3

jag vet att jag kommer få omplacera och finna nya hem till några av mina katter som jag använder i avel. precis som ovan skriver :)

försöker finna foderhem till katter jag köper hem eller som jag spar i min avel, dock inte alltid man finner dessa hem.

Ochså har jag att exempelvis, en honas sista kull, då kollar jag lite med köparna av kattungarna om de kan tänka sig mamma katt på köpet så att säga som sällskap till kattungen, och då får de vänta lite längre på sin kattunge och mamma katt eftersom jag vill kastrera innan hon flyttar.

Jag omplacerar INTE för att jag inte har känslor för mina katter. Jag gör det för att jag älskar dem. Vill man avla och hålla på med avel så kan man inte bara ha kastrater hemma.. Målet är ju att finna foderhem som blir deras föralltid hem.. men de finns inte i mängder…

JAg lånar ut katt till familjer som vill prova för att de har allergier.. lånar alltid ut dem två och två.. katterna har lika kul hos prov familjen som hemma hos mig.. kanske till och med bättre hos provfamiljen, just för att det är ingen konkurrens där som det är hemma hos mig med flera katter.. och de blir rejält bortskämda, sedan när de kommer hem igen efter 1-2 veckor så knallar de in som om de varit där hela tiden.. Har aldrig märkt skillnad på deras självförtroende eller trygghet…

Den som lider mest i en omplacering.. är nog Matte/Husse eftersom vi oftast förmänskligar djuren och behandlar dem mer som om de vore människor (och att de skulle känna, tänka, tycka och reagera precis sommänniskor)och inte djur..

Alexandra H

Medarbetare på Cornish Rex Ifokus

Min uppfödning:

www.pixiefay.se

devour
2013-01-31 11:02
#4

#1: det är ju det jag observerat under en längre tid. Och jag tänker mig kring vissa jag noterat ha detta beteendet. Sedan är det mest den uppfattningen man får av beteendet.
Det köps in katter, avlas, sedan vill uppfödaren sälja dessa.
Det känns för mig inte som att katterna blir fullfärdiga familjemedlemmar. Sedan vet jag inte om det är ett medvetet beteende av uppfödaren/-arna men jag tycker det är lite trist.
Därav frågan :)

devour
2013-01-31 11:03
#5

#2: Ja du, det finns väl en anledning till att folk lånar avelshanar för att para sina honor, samt har fodervärdar etc. Så slipper man pensionera dem och sälja dem?

Lejdet
2013-01-31 11:41
#6

# 5 Visst kan man låna avelshannar, men det medför också en smittorisk och skaderisk. Många har dessutom restriktioner på sina avelshannar. Har jag egna så bestämmer jag själv hur och när jag vill para.

Det finns dessutom få bra avelshannar inom långhåren i Sverige och jag är inte beredd att åka till Norge, Danmark eller Finland för att para mina honor och få lite nytt blod. Jag tycker att det är att utsätta mina honor för för mycket stress.

Jag har katt hos fodervärd också och den familjen skall även ta över en av mina kastrater. Vad är skillnaden på att ha en katt hos fodervärd eller att omplacera den tycker du?

Annons:
AlexH
2013-01-31 12:07
#7

#5 Och de som har hanar att låna ut.. är ofta också uppfödare, som sen själva när de har lånat ut klart sin hane och han är klar.. själva kastrerar och omplacerar hanen.. det är ytterst få sällskapsköpare som frivilligt sitter med okastrerade hanar för att kunna låna ut till dem som behöver det.. de hanägare som gör så är guld värda.. men de är inte många…

Många sällskapsköpare som intresserar sig i en kattunge som man som uppfödare skulle vilja se vidare i avel.. visar inte alltid vilja att hålla sin katt fertil för att jag som uppfödare eventuellt skall kunna använda honom när han är stor nog.. Säljer jag en kattunge till sällskap så kan jag inte heller tvinga dem att hålla sin katt fertil..

Samma egentligen om jag placerar en hane på foder.. risken är stor att jag kanske inte hinner använda hanen ifall han börjar kissa tidigt.. Jag skulle aldrig tving en fodervärd att få sitt hem nedkissat på grund av att jag skrivit avtal om antal kullar innan Kastrering.. Har jag möjlighet plockar jag hem hanen och tar de kullar som skall tas.. då kan han bo hos mig all ifrån några veckor till ett par månader.. eller så får jag ta den "förlusten" eller "kostnaden" om man så vill kalla det, att helt enkelt kastrera hanen och överlåta den på fodervärden utan någon kull alls..

Det jag märkt när jag sökt fodervärdar är att många som visar intresse.. har inte en aning om vad det innebär.. de ser chansen att få en gratis katt.. och då säger man nej.. För mig skall en fodervärd hålla katten i trim och tillgänglig så jag kan ställa ut, och para när det passar in i min avel. gärna också ha utställningsintresse.. men inte ett måste.. När det gäller kullar så vill jag ha kullarna hemma hos mig, så en fodervärd till hon måste bo i stockholm. och skall kullen födas och växa upp hos fodervärden så skall de bo i samma eller angränsande kommun , så jag kan besöka ofta… eftersom det är jag som säljer kattungarna så skall jag också kunna prägla och lära känna dem så jag kan placera rätt katt till rätt familj..

Alexandra H

Medarbetare på Cornish Rex Ifokus

Min uppfödning:

www.pixiefay.se

AngelsCo
2013-01-31 14:04
#8

Jag måste fråga, Devour, föder du själv upp? Eller har du en logistisk lösning på hur vi ska få in varje enskild katt som en unik, permanent familjemedlem i en kattfamilj som redan är stor? Jag kan ärligt säga att jag aldrig omplacerar för omplacerandets skull, men att minst två av mina katter skulle ha ett bättre liv i en mindre kattgrupp - typ bara de två.

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

kattslottet
2013-01-31 22:45
#9

#3:

Ursäkta, men detta:
"Den som lider mest i en omplacering.. är nog Matte/Husse eftersom vi oftast förmänskligar djuren och behandlar dem mer som om de vore människor (och att de skulle känna, tänka, tycka och reagera precis sommänniskor)och inte djur.."

är helt absurt. Det har inte med förmänskligande att göra, utan snarare det motsatta - att inse att även människor bara är just djur. Katter kan absoltu känna, tänka, tycka och reagera. I synnerhet kat. 4-katter brukar ju fästa sig väldigt vid sina specifika ägare. Och hur ofta händer det inte att en katt gräver ned sig i depression och bara sitter på soffan och äter godis hela dagarna, tjocknar till, efter att ha förlorat en kattkompis?

Det känns ju faktiskt värre att försöka skylla ifrån sig så, genom att av"humanisera", om du ursäktar uttrycket.

Sen säger jag heller inte att alla katter mår bäst av att stanna hos sina ägare, jag bara svarade på detta specifika utdrag, som för mig tedde sig felaktigt och dumt i sammanhanget.

kalindas
2013-01-31 23:49
#10

#9
Till AlexHs försvar så föder hon upp C Rex och de fungerar inte på samma vis mentalt som en Kat4, de är mer lika huskatter och jag tror de klarar av att hantera stress och förändringar något bättre än våra raser.

Till trådstartaren.
Jag håller med dej till viss del. Tycker det känns helt fel att placera om sina "avlagda" avelskatter. Sitter här själv nu med fem kastrater, då jag hellre behåller dem än avlar vidare i nuläget.
MEN väljer man att hålla på med avel på katter och speciellt en utav Kat4 raserna som har en väldigt speciell mentalitet så blir man ibland tvungen att välja omplacering även om man inte vill. Detta för att katten helt enkelt mår dåligt och då måste man som ägare göra det valet.

Är man även väldigt engagerad i att få många kullar och ha flera avelsdjur, så går det inte att behålla alla. Sen att jag personligen inte gillar den typen av avel, gör ändå inte att jag inte förstår varför katterna omplaceras.

Finns flera orsaker.
En orsak är att när antalet katter börjar ligga på fem-sex stycken, så kommer nästan alltid problem med osämja och sjukdomar.
Vill man undvika detta i sitt katteri, så är man nästan tvungen att omplacera för att de inte ska bli så.

Jag har själv omplacerat och saknar fortfarande Odin, Jackson och Nanna. För att inte tala om min älskade Spidde som jag valde att låta somna in. Rynkar på näsan

/Elisa

Spotless
2013-02-01 00:17
#11

#10 Jag föder själv upp cornish rex och har stor erfarenhet av kat.IV även om jag inte har några hemma hos mig själv. Nog tycker jag att de är väldigt lika vad gäller mentaliteten och sina behov.

Anledningen till att jag väljer att ha några av mina avels- och utställningskatter hos fodervärd är ju den att jag vill att de ska slippa flytta. Jag, personligen, tror att de flesta katter mår bäst av att få bo kvar i det hem de är vana vid och där de känner sig trygga. Med det inte sagt att en katt inte kan bli van och trygg i ett nytt hem också, för det kan de. Jag förstår även att man ibland kan bli tvungen att omplacera för kattens skull, vid osämja till exempel. Däremot när man omplacerar för att "göra plats" för ny katt och ursäktar det med att man "gör det för kattens bästa" så rimmar det illa i mina öron.

Själv har jag i dagsläget bara en fertil hona hemma, resten av gänget är kastrater. Mina katter är stabila och trygga, jag har aldrig upplevt att en kastrat tappat i rang, tvärt om så är jag övertygad om att mina två "gamlingar" Cruella och Fafner bidrar till att det råder harmoni och sämja hos mig. För inte så länge sedan hade jag tre fertila hanar tillsammans, i hela hemmet, med fertila honor och några kastrater. Två av hanarna var ca 2½ år vid Kastrering och Xerxes, den tredje av dem, var drygt 4 år. Fafner var över 4 år han med innan Kastrering. Jag är mycket medveten om att jag haft tur med mina katter. Glad

Att ha katt hos fodervärd är inte optimalt, det är tidskrävande, det är bökigt och det är knöligt men det är mitt val och med det inte sagt att det passar alla.

devour
2013-02-01 07:49
#12

"Jag måste fråga, Devour, föder du själv upp? Eller har du en logistisk lösning på hur vi ska få in varje enskild katt som en unik, permanent familjemedlem i en kattfamilj som redan är stor? Jag kan ärligt säga att jag aldrig omplacerar för omplacerandets skull, men att minst två av mina katter skulle ha ett bättre liv i en mindre kattgrupp - typ bara de två."

- Vill poängtera att jag inte uttrycker att jag är emot omplacering. Utan att ha det i system.
Nej jag föder inte upp idag. Men nånstans blir jag ledsen av att läsa hur vissa uppfödare tycks ha i system att sälja/omplacera sina katter när de är klara i aveln,och det varenda gång. Kan inte tycka det är så hjärtligt mot katterna i sig :) sedan kan jag ha fel. Därav frågan.

AngelsCo
2013-02-01 08:39
#13

Jag känner nog ingen kat IV-uppfödare som jag upplever systematiskt omplacerar katter efter avel. Jag upplever liksom inte det. Om du upplever det så är det beklagligt. Samtidigt måste jag fundera på om känner de uppfödarna personligen - de som som omplacerar på rutin. Vet du varför de omplacerar på rutin? Är det verkligen rutin?

Alla katter mår inte dåligt av en omplacering, men inte heller alla mår bra av det. Min kastratdam blir ju mycket upprörd om jag är borta mer än ett par timmar, och när vi är på semester och syrran sitter kattvakt går hon runt och letar efter mig. Jag kan inte omplacera henne. Aldrig någonsin. Trots att det hade varit så otroligt mycket lättare, för hon sätter tonen i min kattgrupp. Är det en katt hon inte gillar så kommer den katten bli mobbad, utanför och påpiskad av inte bara kastratdamen i fråga utan resten av kattgruppen också. Det har hänt mer än en gång, och varje gång det inträffar går mitt hjärta sönder. Nu är det ovanligt att det inträffar när jag köper kattungar, eller behåller kattungar, men det är en potentiell risk varje gång jag tar hem eller behåller en katt… Det kan också inträffa att det blir krig när katten får kull, och då ser det ut som att jag omplacerar när jag är klar med avel, trots att vi haft månader av slit för att få kattgruppen att fungera, och ingenting går.

Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: