Allmänt kattprat

Möjlighet att förhindra kattköp

2013-01-04 23:11 #0 av: Vargafrost

En vän till mig har ett problem, men vill inte gå ut med det personligen då det gäller hennes mamma, så jag postar detta i hennes ställe.
Tråd är påbörjad inne på Katter, men väljer att lägga upp det även här och på Sphynx eftersom att det bland annat gäller dessa raser.

- - - - -

Det är så att min mamma hela tiden vill skaffa nya djur, men hon tar aldrig hand om dem. Jag vill inte att hon ska ha djur, men vad jag än säger så går det inte in hos henne att hon inte passar som djurägare.

Som exempel:
Som liten hade jag en katt (fick den när jag var ca 10 år gammal, katten var då 6 veckor gammal) och jag fick skäll dagligen för att jag inte visste hur jag skulle ta hand om den, då den var mitt ansvar. När jag var 15 tvingades jag ge bort katten efter att hon hotat med att avliva den då den varken var söt eller rolig längre. Hon vägrade även låta mig kastrera katten, även när jag erbjöd mig att betala för det själv, trots att han var utekatt.
Jag har själv djur nu (bor ensam sen några år tillbaka) och varje gång jag träffar henne har hon något att klaga på kring min djurhållning. Tex att jag avliva min ena sällskapsfågel efter att den hade blivit så gammal att imunförsvaret försämrats och den åkte på någon form av lunginfektion. Det skulle jag tydligen inte ha gjort, det var slöseri med pengar att avliva den hos en veterinär. Jag var även löjlig som var ledsen över att den var död, det var ju bara en fågel, men så fort vi träffas hela familjen ska hon tala om hur elak jag är som avlivade den utan anledning.
Jag är även en dålig kattägare då min ena katt är rädd för främmande medans den andra beter sig mer som en hund och ska fram och hälsa på alla, den ska ju bete sig som en katt och gömma sig.

Förra året avlivade hon sina två papegojfåglar för att kunna åka på semester, detta efter att de levt flera år i en bur som inte ens skulle vara laglig för en undulat, utan att få komma ut och flyga dagligen. De har fått vara ute max en gång i månaden, och de kunde inte ens sträcka ut sina vingar ordentligt i sin bur för att den var så liten!
För något år sedan ville hon skaffa en dobermann och jag påpeka då hur krävande sådana hundar är och att de behöver väldigt mycket motion och stimulans. Fick då svaret att det inte är någon fara, hon ska ha den i en hundkoja året runt så den får springa hur mycket den vill på tomten. Men mental och social träning då? Tydligen tänkte hon gå en liten sväng med den på kvällen och då fick den det. Hon hade inte tänkt på att dobermanns lätt fryser och får problem med tassarna i Svensk kyla heller, samt att de lätt blir understimmulerade och då kan bli aggressiva även mot henne.
Hon har även velat skaffa nakenhund, och när jag fråga hur hon ska hinna med det då hundar inte får lämnas ensamma i mer än 4 timmar per gång (hon är borta minst 10 timmar per dag för att arbeta) svara hon att hon skulle skaffa två stycken så att den första inte kände sig ensam.
Utöver detta har hon velat skaffa diverse andra hundar, reptiler och fåglar, men har av olika anledningar skjutit upp det. Dels pga att hon varit bortrest när ägarna velat överlämna djuret (hon reser väldigt mycket, och då måste någon annan i familjen släppa alla sina planer för att springa och ta hand om hennes djur), dels när jag sagt att jag vägrar ta över ett sådant djur, dels när det visat sig vara fuffens bakom anonserna hon svarat på.

Anledningen till att jag skriver här är för att hon nu är inne på katter. Främst tittar hon efter siameser, orientaler och sphynxar. Dock vet hon inget om hur man tar hand om dessa katterna eller hur de är mentalt, hon har bara gått på utseendet.
Vad ska jag göra? Visst, jag kan anmäla henne för dålig djurhållning men vill inte att hon ska skaffa några djur från första början. I regel har det varit så att hon skaffar ett djur, sen tröttnar hon på den. Då kommer hon till mig och försöker ge mig dåligt samvete så att jag tvingas ta över den, men jag kan inte ta över alla djur hon någonsin tyckt varit söta eller roliga! Därav att hon avlivade sina papegojor, jag kunde inte ta emot dem för jag har helt enkelt inte plats!
Min enda idé om hur jag ska kunna förhindra henne från att skaffa djur är att tala om hur hon är för uppfödare utav det djuret som intresserar henne för tillfället, men finns ju allt för många som bara är ute efter att tjäna pengar :( Jag mår inte bra av det här heller, det gör mig superstressad!

Anmäl
2013-01-05 11:42 #1 av: Nilla

Oj, vilken svår sits du sitter i. Jag tror att det är viktigt att du tänker på att inte ta åt dig av något din mamma säger. Det är tydligt att hon medvetet försöker förminska dig och såra dig när ni ses.

Om hon söker katter, kanske hon är inne på IFokus också? Jag tycker det är bra att du går ut med denna information och jag hoppas och tror att du kommer få bra svar och stöd från våra engagerade medlemmar.

Du vet att du kan anmäla anonymt. Du kan ha en personlig kontakt med länsstyrelsen och berätta om ditt dilemma. De kanske kan råda dig hur du ska gå till väga.

 

Anmäl
2013-01-06 14:20 #2 av: Vargafrost

Svarar i vännens ställe.

- - -

Vad jag vet är hon inte inne på ifokus men då jag inte har så stor koll på hennes internetvanor kan jag inte säga att det är säkert. Alla anonser och liknande hon visat mig är åtminstode via Blocket.

Och ja, jag vet om att jag kan anmäla anonymt men då hon inte har några djur för tillfället känns det lönslöst. Mitt mål nu är istället att försöka förhindra att hon skaffar djur så att jag slipper göra en anmälan... Frågan är bara hur jag ska lyckas med detta utan att det får mig att må än sämre.

Anmäl
2013-01-06 16:06 #3 av: Garmabias

Det är inte alltid så enkelt att vara rak och tydlig gentemot sina medmänniskor och då i synnerhet mot din egen mamma. Det är en svår sits men för att må bättre själv så är det det enda du kan göra. Stå på dig och prata med henne om hur du känner det och hur du ser på hennes handlingar gentemot djuren. För din egen skull och för djurens skull. Hur hon sedan tar det är en annan sak som får stå för henne. Lycka tillGlad

Anmäl
2013-01-06 16:43 #4 av: Vargafrost

Tack för svaret. Jag har vid flera tillfällen försökt ta upp saker hon sagt, gjort och planerar att göra (både när det gäller djur och oss familjemedlemmar) men inget går in.
I djurväg har jag flera gånger påpekat att hon varken har tid (hon är hemifrån minst 10 timmar per dag), utrymme (bor för närvarande i väldigt liten lägenhet), intresse, kunskap eller engagemang för djur av något slag. Hon kan inte skaffa ett djur och missköta den tills situationen är så ohållbar att jag tvingas ta över. Det har redan skett vid flera tillfällen och jag har tröttnat.

Jag har till och med sagt till henne, rakt i ansiktet, att jag inte vill vara hennes mamma, men inte ens det tar hon till sig. Hon verkar tro att vi har någon jättehäftig relation där hon har rätten att bete sig som en bortskämd 15åring och att jag endast anser att hon är otroligt rolig och inspirerande. Men egentligen tvingas jag att ta hand om henne och städa upp hennes felageranden.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.