Annons:
Etikettkattprat
Läst 1996 ggr
tuska
2012-12-17 23:48

nöd och lust

   jag kommer att snart få små kattbebisar och kommer sälja ev. någon av dem, til ägare som kan ge löftet att älska dem i nöd och lust. Att  ingå ett liknande äktenskapslöfte.till ungen, trots dess fel och bristerSkrattande 

 Mina kattungar får inte bli slit och slängvaror och jag kommer att vilja ha referenser av köparen att tidigare djur ej blivit behande som något skräp. Jag kommer att bli mer och mer noga och vill inte bli lurad i min försäljning av unge.  

Med dessa ord hoppas jag nu någon får sej en tankeställare, att ett djur ska inte bytas ut mot ett annat och i unga år ev. gå mot dödsdommen eller som en vandrande liten pinne.

Annons:
Millimina
2012-12-18 09:45
#1

Instämmer!

Du som säljare har förmånen att välja till vem du säljer. Jag har gjort klart och tydligt på min hemsdia om att jag inte har något kösystem utan det är jag som bestämmer vilken som får köpa katten.

Nilla
2012-12-18 10:02
#2

Bra Inger! Jag lägger till lite eget… Glad

-Man bör ta referenser. Har vederbörande redan en katt/haft katt, är det en enkel sak att kontakta uppfödaren och höra sig för. Denne vet hur kontakten löpt och hur katten har det.

-Googla. Är köparen en uppfödare, är sannolikheten för träffar hög. Du kan ta del av inlägg på forum och gästboksinlägg. Besök hemsidan och titta i gästboken. Positiva kommentarer från nöjda säljare och köpare?

Är köparen inte uppfödare, kan du ändå finna information. Ofta är dessa människor väldigt intresserade av katt och deltar på forum.

Har köparen katter sedan tidigare? Googla på stamnamnet och se vad du får upp. Ofta har ägaren nämnt sin katt någonstans och du kan ta del av informationen och kanske bilda dig en uppfattning av köparen. Du kan också snoka på facebook.

-Gå efter magkänslan och var lyhörd för dina egna signaler. Verkar köparen trasslig, överdrivet intresserad, försöker pressa priset, berättar att tidigare katter tyvärr sprungit bort/blivit påkörda, omplacerats av lynnesfel eller allergi - dra öronen åt dig.

Gör klart att det inte är "först till kvarn" som gäller, utan att det handlar om att placera rätt katt hos rätt köpare. Den förmånen har du som säljare.

Det är inte nödvändigt att alla kattungar i en kull är sålda innan 12 veckors ålder. Det finns ett hem för alla kattungar - ha is i magen.

Glad

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Carlitos
2012-12-18 10:18
#3

Absolut!!!! Instämmer!

Lejdet
2012-12-18 13:02
#4

Instämmer Tuska! Att köpa en katt av mig är att åta sig den för kanske 10-15 år minst framöver. Man kan inte helt plötsligt komma på att den är "i vägen" i ens liv eller inte duger av någon anledning.

Som uppfödare måste jag tyvärr då och då omplacera de katter som är kastrater(annars skulle jag ha 20 katter)men i vissa fall får man behålla dem i åratal innan man hittar rätt nytt hem åt dem. Så var det med min Iris tex. men nu har hon äntligen hittat ett kanonhem där hon stortrivs och hon har sin älskade Damien med sig.

Sen har jag full förståelse för att man kan drabbas av svår allergi eller någon annan allvarlig sjukdom som gör att man måste omplacera sin katt. Då vill jag som uppfödare gärna veta det och hjälpa till med omplaceringen om jag kan. I värsta fall tar jag tillbaka katten (trots att jag inte har plats).

Tyvärr kommer man någon gång som uppfödare att bli "lurad" av fel köpare ändå, man kan inte skydda sig till 100%. Jag har köpt tillbaka några av mina kattungar då det har känts fel. Det går alltid att hitta ett nytt bra hem åt dem.

tuska
2012-12-18 15:31
#5

 Ja Lejdet, att vara uppfödare är inte lätt då de katter gjort sitt i aveln.    Man är skyldig att absolut se till att den katten kommer till ett bättre hem än det man själv givit den. Att vara en avelshane är inte det allra bästa livet för dem, men låt gå en viss tid är ju helt ok och chippet som nu kommit är ju en frid för en avelshane och dess ägare.

 Att ha avelshane som själv sätter gränser med att kissa här och där, måste till slut få leva som en fin värdig kastrerad sällskapskatt, vi är då skyldiga att se till att den kommer ev. med en kattunge som sällskap i ett hem där katter älskas för de individer de är.

Att byta ut sällskapskatter är vad som fått mej så förbannad. Visst kan man skaffa nytt hem till sin katt. men inte ta det för en vana att byta sällskapskatt.   Man kan ju inte bara tröttna på djuret och dess egenheter, absolut inte en sällskapskatt man skaffat sej.   Alla katter är ju olika i sinnet, ialla fall är då mina det.  Den ena katten vill ha det si den andra så, de gillar olika saker vad gäller föda, vissa hatar när det ringer på dörrklockan, alla katter är så olika ingen är lik den andre varken till sätt eller utsende. 

jag tycker man får rätta sej efter katten, det är en konst att leva med djur och man ska vara skapt på ett visst vis, för att klara den uppgiften.  

  Ni får gjärna diskutera detta med mej, kanske jag är en mycket konstig uppfödare och en konstig inställning till djur.   Kul att se om någon fortsätter diskutionen, jag hänger på   =)

Nilla
2012-12-18 19:00
#6

Du är den bästa uppfödare och djurägare man kan tänka sig, Inger. Jag är själv av samma åsikt. Jag har mina katter för livet.

Glad

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
tuska
2012-12-18 19:52
#7

  Bäst och Bäst Nilla, det vet jag inte men vill vara en god matte åt de djur som är införskaffat.   Det är vårat ansvar att ta hand om de djur vi är ägare till och måste även den dagen det är ett måste, att även ta ett varmt och värdigt farväl. vi har ju även det ansvaret som ibland kan ligga tungt över våra axlar.

     I nöd och lust som det talas om, det gäller ju även till våra djur.

Siameshona
2012-12-18 20:02
#8

Det ni skriver är så självklart! Önskar det är oxå som på f. B fanns Gilla knappar!:) När man läser om alla tokiga människor som behandlar djuren som engångsförpackningar blir man så jä… För…& tittar på de sina & känner sån kärlek & undrar : hur kan de????

LaSadie
2012-12-18 20:32
#9

Intressant att läsa några inlägg, att man kan byta ut sina avelskatter men man får absolut inte byta ut sällskapskatter. Jovisst så förstår jag att man inte kan fortsätta avla med kastrater, men var är det för skillnad egentligen? Är inte katterna sällskapskatter i första hand och avel i andra? Att avelskatterna inte duger tillräckligt när de är kastrerade?

GunillaSverkersson
2012-12-18 21:59
#10

Jag tycker även att det handlar om att ta ansvar för ett liv och när man har barn ingår det i deras uppfostran att lära sig ta ansvar för husdjuren och att förstå att det vi mäniskor som bär det hela ansvaret för djuret.

Det är inga leksaker eller slit och släng. Och om det blir problem med ett djur så är det fortfarande bara människans ansvar och aldrig djurets fel.

#5 Håller med om att avelshanar är inte alltid så lättaGlad det blir lite extra jobb.

Vi har långhåriga kattungarKyss hos oss   www.broddans.se Glad

SacredSouls
2012-12-18 22:01
#11

#1 Jeg er helt enig med deg tuska. Det er vanskelig å finne rett hjem og det er desverre mange bruk og kast hjem. En liten som gjør det bra på utstilling som plutselig er borte når den er voksen osv. Blir så trist og lei av slike kjøpere.Gråter

#9 Om man skal ha kattunger og fortsette sin avl er man avhengig av å ha en fertil katt. Man kan ikke samle på seg masse kastrater og kjøpe inn nytt hele tiden. Da ender man jo med altfor mange katter som ikke er bra hverken for katter eller eier. Derfor er det mange ganger nødvendig om man ønsker å fortsette ned avl at en kastrat flytter. Det kan også være f.eks en som ikke trives i gruppen og som vil ha bedre av et nytt hjem.Man må tenke helhetlig.Både i forhold til sykdom (mange katter -større sjanse for sykdom) og at kattene tross alt har det best som kastrerte kosepuser hvor de kan få all oppmerksomhet i et nytt hjem.

Men ja absolutt de er selskapskatter først og fremst. Avl er en bonus. Men som sagt ,ønsker man den bonusen må man jo ha mulighet til å kunne få kull Glad

Line - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

LaSadie
2012-12-18 22:25
#12

#11 Men det jag menar lite, visst kan man inte samla på sig en massa kastrater men man ställer en massa krav på sina köpare när man själv kan byta katter som inte är fertila längre. Jo självklart är det katter som inte går ihop, men det är en annan del (inte den del som där katter byts ut för att få plats med nya fertila katter)

tuska
2012-12-18 22:28
#13

 Jo visst duger kastrerade avelskatterna som sällskapskatter bland andra kastrater.

En Avelshane mår oftast inte så bra bland fertila honor, den går ner i rang vid Kastrering och blir ofta utsatt för mobbing av sina fertila älskarinnor  =)  Då är det bästa för katten att få frid i ett nytt hem där den får vara stor och stark fast den är kastrat. 

  Att tröttna på katten är nå helt annat, än det som är ett måste för en uppfödare.   Man säljer ju en unge eller kastrerade avelshanen som sällskapskatt och vill då att de ska få ett hem där de får vara hela livet.

Annons:
MissMaven
2012-12-18 23:21
#14

Jag vet att andra uppfödare som omplacerar katter gör det för katternas egna bästa, och så klart att det kan hända att de inte mår bra om dynamiken i gruppen förändras, kommer nya katter osv (eller går ner i rang som någon nämnde).

Men vi skulle inte kunna omplacera någon av våra katter (om inte någonting fruktansvärt utöver det vanliga händer).

Vi har sex katter. Fyra är kastrerade (en blandras hittekatt, två siameshanar som fick en respektive två kullar och blev kastrater då de var ungefär 1 år gamla och en omplaceringshona som var kastrerad som kattunge). Det betyder att vi bara har två (eller, vad ska man säga - en och halv än så länge) fertila katter - en är en hona, vår Queen med stort Q som vi ev ska ta en kull till på, och en är kattunge, också hona, hennes dotter.

De sex katterna är som våra barn och vi kan inte tänka oss ett liv utan dem. Vi såg till att de mår bra. När vi behöll katt nummer fem, köpte vi ett hus, mest pga av det. De alla är olika, med helt olika personligheter och behov, men de får mycket kärlek och vår tid och de är en harmonisk grupp. Javisst har jag ett mål med min uppfödning, men jag må komma närmare det långsamt, kanske just på grund av våra älskade kastrater som ska leva hos oss hela sitt liv (hoppas jag av hela mitt hjärta).

Vi sålde två kattungar som vi fött upp till andra uppfödare, men de har liknande syn på djur och på uppfödning, och de katterna skulle även som kastrater fortsätta leva i sina nya familjer, som var väldigt viktigt för mig. (Det blev så att en av dem blev kastrerad och är idag fortfarande en mycket älskad familjemedlem i samma hem).

Jelena - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

bergbackens
2012-12-29 12:40
#15

Inger vi har presis samma uppfattning när det gäller att sälja våra kattungar, du köpte av mig och jag får säkert köpa från dig.Flört

flis
2012-12-29 13:17
#16

Om man säljer till barnfamiljer är det viktigt att de vuxna är medvetna om att det är deras ansvar att sköta om djuret inte barnens. Många skaffar katt för att barnen tjatar o lovar att dom ska sköta allt, när dom tröttnar åker katten ut. Som köpare är det bra att bli informerad om sjukdomar som bara täcks av fåtal försäkringsbolag, tänker på Forl. Dom utgifterna kan bli stora och därför är det bra att spara ihop ett kattkonto. Katten lever länge om man har tur och därför ska köpet vara noga genomtänkt.

[figgelina64]1
2012-12-29 16:00
#17

Bra inlägg och jag håller med till fullo, har omplacerat min Maxen och det skar i hjärtat, men fann ett så underbat hem till honom och med avtal att han flyttar tillbaka till mig om det skulle bli att dem inte längre kan ha honom.

Maxen ville inte bo hos oss då han behövde mindre katter runt sig så han bestämde själv…

Annars har jag idag två kastrater som knallar runt härhemma min Melli som gjort sitt och är mitt hjärta & Hugo som är min första Balines. Mina band till dem är så starka att jag aldrig kan tänka mig att låta dem flytta. Men som Lejdet skriver så kan man i slutändan inte föda upp utan att omplacera någon hane eller hona…men viktigt är att finna bra hem och köpare samt att man själv kastrerar dem innan för fler kullar skall dem inte slita med utan tanken är en härlig go pensionSkrattande

Det är detta med kattungar som är den svåraste biten och jag har haft turen att sälja till så underbara familjer som älskar sina djurKyss

Ja vad gör man inte för sina fyrfota vänners skull, jag köpte ett hus Flörtför att allt skulle bli bättre och öättare samt att dem i sommar skall få en kattgård…skaffar man katt/hund eller vad det månne vara för djur bör man nog inse att det är en livsstil man bara får finna sig i annars skall man noga tänka efter före

Upp till toppen
Annons: