Omplacering

Omplacering?

2012-10-20 14:21 #0 av: cillaroten

Jag sålde en liten kille till en familj förra året. Världens goaste socialaste knähund.

Allt fungerade superbra med både deras kastrerade siameshona och barnet i familjen. Läget förändrades några månader senare då han började tugga på ylle,vilket sen har eskalerat till att även tugga sönder andra textilier.

Jag var rätt övertygad om att det hade att göra med att precis innan detta beteende började hade de fått sitt andra barn och hoppades att det skulle lugna sig. Både felliway och zylkene testades.

Dom har nu varit hos en veterinär/beteende specialist där det blev sagt att detta är genetiskt?!

Hur som helst! Familjen tycker att läget är ohållbart även om dom tycker väldigt mycket om honom. Han är fortfarande otroligt social,snäll och gosig och vill alltid vara nära.

Jag har aldrig haft dessa problem själv och vet inte vad för mer råd jag kan ge dom..

Det lutar åt omplacering och hur mycket jag än velat,så har jag svårt att ta hem honom.. Lägger därför ut en liten fråga här om ev någon kunnat tänka sig att ta sig an en underbar chokladmaskad kastrerad pojke under dessa förutsättningar.

Det finns lite äldre bilder på honom här,då han kallades Bullen. Han är född 2011-08-09

 

Mvh/Cilla

Anmäl
2012-10-20 15:23 #1 av: Mezzoluces

Det låter verkligen konstigt men det är tyvärr sant, det är genetiskt..... tuggandet kan uppkomma mer vid stress, men det katter jag träffat (denna gen finns nästan bara hos kat IV katter) har enda lösningen varit att stänga sovrumsdörren och ta bort alla kläder, mattor och filtar. Fleece och ylle är tydligen "tuggodast".

Det kan säkert kanske hjälpa honom att komma till ett "lugnare" hem, men jag hade endå rekomenderat att hålla fleece utom räckhåll. Hoppas det löser sig. / Kram

Anmäl
2012-10-20 16:13 #2 av: kalindas

#1
Med tanke på att de verkar fått en bebis så är det nog svårt att undvika fleece. Obestämd

På det där halvknäppa programmet från USA om droger till katter, så gav de Prozac till en ylleätande Siames och den slutade... Obestämd

Anmäl
2012-10-20 17:49 #3 av: cillaroten

Tack Malin,jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt. Har helt ärligt aldrig hört talas om att detta är genetiskt,är det många som har problem med detta??

#2 Fick reda på idag att dom fått detta medel utskrivet,men avbrutit behandlingen då han blev risig i pälsen och förlorade sin annars goa personlighet.

 

Det konstiga är att detta är världens tryggaste katt,även de nya ägare påtalade flera ggr hur trygg och social han var då dom köpte honom.

Min fundering då dessa problem började var om det kunde hänga ihop med avundsjuka(vilket kan vara en stress i sig) Dom hade ett litet barn redan då,men detta funkade utmärkt. Han blev deras nya lilla "bebis",sov i sängen och var i centrum. När det nya barnet föddes fick katterna inte tillgång till sovrummet och han kände sig kanske lite bortglömd!? Kort efter detta startade problemen. OBS!! Detta är INTE på något sätt som jag skyller problemen på någon,utan ENDAST funderingar på vad som kan ha triggat igång tuggandet.

Frågan är ang ett lugnare hem,han är uppväxt med barn och här hemma älskade han min yngsta son,men han är ändå äldre än familjens barn.

Ska man försöka hitta ett hem utan barn eller med lite större barn??

Känner mig villrådig... Hade gärna tagit hem honom och sett om problemen kvarstod även här. Men tror inte att jag vågar riskera att ta in en "ny" katt i nuläget. Har en pojke som precis blivit fertil och en annan gosse som inom kort är på gång. Dom har sådan otroligt bra sammanhållning i gruppen och det vore så tråkigt att förstöra detta.

Anmäl
2012-10-20 17:55 #4 av: cillaroten

Ps. Hur stora är chanserna att man kan bryta detta mönster?

Jag har som sagt ingen erfarenhet av detta.

Jag har fleecefiltar i halva huset och även riktiga fårskinn till katterna, har aldrig varit med om att dom tuggat på detta. Dom tuggar väl absolut sönder pälsbollor/möss och en o annan av sina andra leksaker men har aldrig gett sig på något annat.

Är det fler här som har liknande problem??

Anmäl
2012-10-20 18:58 #5 av: siamlove

Min ene siames (hane) elsker ull.Han går inn i skap og henter barnas ullsokker o.l.

Men han leker mest med det,tygger litt på det.

Jeg leste om att Siamesere har en forkjærlighet for ull i Den store bok om katten av Bruce Fogle.

Hunkatten min liker og tygge på plast,river av biter.Jeg er redd for at hun spiser det.Det virker som hennes preferanse.Hun elsker også og velte glass og hopper høyt av skadefryd når hun klarer det.Det gjør meg smågalSkrikandes

Anmäl
2012-10-20 19:47 #6 av: RedPoison

Jag har en siameshona som tuggar sönder allt med ull i. även ullblandningar.

Det var som värst under den tid när jag hade långt pendlingsavstånd till skolan och var borta långa dagar, typ 12 h per dag.

Nu jobbar jag och är bara borta ca 6h per dag och hon tuggar inte alls lika mycket nu. Hon har fått tillbaka sitt älskade långhåriga fårskinn. Visst har jag hört att hon tuggar på det ibland, ca 2 gånger i veckan. Vi har t o m en ullblandningsfilt i soffan som hon har låtit bli helt. En ulltröja som jag har hängt över en stol har hon heller inte rört.

Min fundering är om katten kanske känner sig utesluten. Att han inte får nog mycket av ägarens tid?

Förövrigt hade jag mer än gärna tagit hand om honom då jag letar efter en chakladkille men 2 ullätare? :S

Anmäl
2012-10-20 20:13 #7 av: cillaroten

#6 Mina funderingar har också gått i dom banorna..Vilket jag ännu en gång poängterar inte är som jag på något sätt klankar ner på familjen! Men med en litet barn och sen ett spädbarn så försvinner kanske lite av tiden man har gett till katterna.

 

Jag är livrädd att det ska bli en lång rad av omplaceringar,där jag till slut inte vet vart han tar vägen. Därför vill jag väldigt gärna hjälpa familjen att hitta ett nytt bra hem till honom och där den nya ägaren är medveten om problemen. Han har ett väldigt stort hjärta denna lilla kille.

Veterinären eller beteendespecialisten hade också påpekat att det var en mycket snäll och go kille.

 

Anmäl
2012-10-21 01:03 #8 av: kalindas

Inte säkert att han fortsätter med beteende om han kommer till ett nytt hem där han blir ompysslad och får uppmärksamhet igen.

#6
Har du bara en SIA nu, så kanske båda slutar om de får sällskap. Sen får man bara göra som jag gör med plastpåsar här. Helt enkelt lägga undan det. Glad

Anmäl
2012-10-21 09:16 #9 av: Nilla

Usch, jag tycker inte om när de skriver ut lugnande till katter så här. Det är att döva, istället för att angripa problemet, vilket i detta fallet nog är omplacering.

Jag har själv erfarenhet av kattköpare vars veternär skrivit ut lugnande. Katten mådde definitivt inte bättre av det. I detta fallet handlade det om oro och revirpinkade - vilket troligtvis hade minskat med en omplacering. Katten reagerade på något i hemmet.

Omplacering är inte alltid av ondo. Det låter som om din katt behöver ett lugnt hem utan små barn.

:)

Anmäl
2012-10-21 09:40 #10 av: kalindas

#9
Håller med dej till fullo om droger. Oftast tar det inte bort beteendet utan bara döljer problemet. Det "kan" hjälpa en hyperstressad tillfälligt hund så man kan få kontakt med den och arbeta bort beteendet.
Men droga en katt mot ylleätande tror jag inte på. Nämnde det i kommentaren ovan för jag sett att de gör så i USA. Obestämd

Tror också en omplacering kan hjälpa. Det viktiga är att nya hemmet (i alla fall i början) ser till att ta bort allt som ev. kan trigga katten att börja tugga igen.

Anmäl
2012-10-21 10:34 #11 av: cillaroten

#9 Håller också med!

Bifogar en liten bild från innan han flyttade. Han älskade att sitta barnvakt Kyss

Anmäl
2012-10-21 12:26 #12 av: RedPoison

Kalindas;

Hon är inte ensam, vi har en balineshona också :) Vi plockade bort allt när beteendet började och har sedan en tid plockat fram en "frestelse" i taget och det har gått väldigt bra.

 

#11 Mysig bild Kyss

Anmäl
2012-10-21 21:15 #13 av: Missannas

#11 Vilken mysig bild Kyss

Det går att bryta mönstret Cilla Glad

Min oriental Molly är en tugg-katt, hon omplacerades till oss när hon var 5 månader efter att ha tuggat i sig sedlar bland annat Guld i munFlört

Hon tuggar tyg, snören och har ätit upp delar av en puff och en gardin. Beteendet heter Pica och är ärftligt. Stress triggar igång det hela, tuggandet har en lugnande effekt eftersom det utsöndras endorfiner.

Det som har funkat mycket bra hos oss är mer stimulans, Feliway inpluggat, att ta bort det hon vill tugga på och ersätta med annat - hennes tuggande försvann när vi började Barfa och hon fick tugga sin mat ordentligt, visst har hon haft några få "återfall" men då ger vi henne något av hennes tugg-godis (grisöra, torkad kycklinghals, torkad kyckling eller små tuggben för hundar inlindat i torkad kyckling).

Håller tummarna för att allt löser sig Glad

 

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Anmäl
2012-10-22 00:32 #14 av: cillaroten

Tack Anna!

Jag hoppas och tror det med.

Det du skriver låter mycket vettigt, även om jag aldrig har haft problem så får mina en hel del tugg,vilket jag tror är bra för alla katter. Allt köpt på hundavdelningenFlört Kan absolut tänka mig att Barf hjälper till att stilla "tuggbehovet"

 

#12 Att man som du plockar fram en "frestelse" åt gången och testar av låter mycket klokt!!!

 

Kanske,kanske,kanske är en bra lösning inom räckhåll,jag håller tummarna!!

 

Tack för era svar!  Får sätta mig och läsa om detta.

Anmäl
2012-10-22 07:48 #15 av: cillaroten

Anna- Har du någon bra länk till vart man kan läsa om detta?

Jag har suttit och försökt hitta info,men det enda jag har hittat är vad folk tror.

Många tror att det är stress/understimulans. Vissa tror att det kan ha med för lite fibrer i maten att göra. Att katten har blivit tagen för tidigt från mamman, att katten är uttråkad och får för lite uppmärksamhet,mm.

På vissa ställen antogs det kunna vara genetiskt,då det är så mycket vanligare på just siames. Jag kan inte hjälpa att fundera då - Siames/Oriental är ju en så mycket aktivare,socialare,uppmärksamhetskrävande och påhittigare katt än de flesta andra raser....  En sådan katt har i mina ögon lättare att bli uttråkade/understimulerad/stressad i en miljö där dom inte kan få utlopp för sina "behov"

 

Mvh/CillaGlad

Anmäl
2012-10-22 09:28 #16 av: cillaroten

Jag menade INTE att dom som har dessa problem har en felaktig miljö till sina katter! Det jag funderade på var om det är lättare att "små" saker kan trigga igång ett "stereotypt" beteende på en katt som just vår ras som är så mycket livligare.

Det hade varit intressant att veta bakomliggande faktorer. Tex att man under en period jobbat och varit hemifrån väldigt mycket, fått barn-vilket lett till mindre uppmärksamhet för katten,katten har inget sällskap mm,mm,mm

Personen denna familj varit hos hade också nämnt att det var vanligt att detta beteende uppträdde i ung ålder. ca7-9 månader Är katten känsligare just då för förändringar i sin omgivning? Se bara på tonåringar på två ben hur humör och känslighet svängerFlört

Ja som sagt..mycket funderingar.

Anmäl
2012-10-22 09:37 #17 av: GunillaSverkersson

#13 Jag upptäckte också att mina killar var intreserade av hundarnas gisöron, de får även regelbundet , torkad kycklingfile , och råa kycklingvingar. Inte för att de är tuggare utan för att jag tror att det är bra för tänderna och som tidsfördriv.Glad

Lycka till att hitta ett nytt hem, till lilla söta killenGlad

Anmäl
2012-10-22 16:52 #18 av: moggle

Väldigt söt kille!

Vad synd att det är just nu han behöver hem och inte om ett par månader eftersom jag har planer på en till misse inom en rätt snar framtid.
Håller tummarna för att rätt hem åt han dyker upp snart! <3

på tal om tuggandet såg jag att The Winn Feline Foundation finansierar forskring kring just det ämnet!


http://winnfelinehealth.blogspot.se/2012/06/is-wool-sucking-behavior-inherited-in.html

Anmäl
2012-10-22 18:00 #19 av: Missannas

#15 Har inga länkar tyvärr, när vi skaffade Molly så gick jag till biblioteket och lånade alla möjliga böcker om katters beteende. En av dem var så himla bra, kommer inte ihåg titeln men den är skriven av en känd kattbeteendevetare i England som samlat sina mest intressanta fall - där stod det en hel del om tuggbeteendet och hur man löser det. Bland annat var det en siames som tuggade på precis allt, hemmet var nästan tomt för att de var tvungna att plocka bort allt som katten gillade att tugga på, han hade bland annat tuggat i sig en halv läderkänga! Ska se om jag kan googla mig fram till vad titeln är.

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Anmäl
2012-10-22 18:23 #20 av: cillaroten

Läderkänga Förvånad

Det som iallafall de flesta verkar överens om,som kan hjälpa är mer stimulans! Inte att "droga" katten.

Anmäl
2012-10-23 13:17 #21 av: berthagenn

Det måste vara Bruce Fogle ni snackar om!

 

Forum förlag ISBN 91-37-10606-6.

Fogle, Bruce:

I huvudet på en katt

Hemsidan: http://www.brucefogle.com/

Anmäl
2012-10-23 13:47 #22 av: berthagenn

På en av Bruce böcker finns siameser på omslaget! Han har god smak! Skrattande

http://www.brucefogle.com/archives/175

 

 

Om man vill kontakta honom:

 

http://www.brucefogle.com/contact

 

 

 

 

Anmäl
2012-10-23 14:47 #23 av: berthagenn

Läser detta på RC hemsida.

http://royalcanin.se/katt/lar-dig-mer-om-katten/foder-och-naring/kattens-matvanor/

 

En beteendestörning hos katter kallas pica. En av dess varianter drabbar först och främst siameser och burmakatter som gärna tuggar på textilier, särskilt ull, med kindtänderna. Om de inte får tag på ull ger de sig på andra material som bomull eller syntet.

Ett extremfall är katten vars ägare tog bort alla textilier i kattens närhet. Katten förstörde en madrass för att komma åt stoppningen och tugga på den. Även om den här störningen uppträder mycket sporadiskt kan ett sådant djur göra stor skada på kort tid.

Man vet mycket lite om varför katten uppför sig på det här sättet, men beteendet är vanligare hos unga katter och det uppträder inte så ofta om katten har tillgång till växter eller torrfoder att tugga på. Det här beteendet verkar inte orsakas av någon bristsjukdom, men det minskar om kosten är fiberrik.

Om katten inte slutar trots att man försöker ändra beteendet genom kosten, kan man ta till följande knep: dränk in en använd tygbit med parfym eller ättika och låt den ligga framme så att katten kan få tag i den. Sedan kommer katten att koppla sitt tuggande till en otrevlig smakupplevelse.

Anmäl
2012-10-23 15:01 #24 av: berthagenn

Detta PICA problem svarar en veterinär på här:

http://www.veterinaren.nu/fragelada/besvarad/katt/min-katt-biter-pa-klader

Veterinären svarar

Hej Lovisa!

Jag förstår att det är en jättesvår situation. Men jag vet också att det finns massa lösningar. Det finns en bok som Peter Neville har skrivit där han skriver mycket om PICA-beteendet.

Det är ett för stort ämne för mig att gå in på här.

Först och främst bör du utesluta att det inte finns något fysiskt som ligger bakom din katts beteende, så är veterinärbesök där du får honom friskförklarad är viktigt.

Sedan är det bra om du kan gömma bort allt han kan tugga på. Sätt barnsäkra lås på garderoberna så att han inte kan öppna dom.

Man behöver också se över kattens inomhusmiljö så att den är tillräckligt aktiverande. En siames behöver MYCKET aktivering, sällskap och aktivering.

Troligtvis är det så att själva bitandet på kläderna ger din katt en bra känsla och han fortsätter med beteendet för att få känna den känslan.

Du skulle kunna prova att ge din katt Zylkene, ett rogivande medel som man strör på maten.

Hoppas att du hittar en bra lösning för er alla!

Lycka till!

Med Vänlig Hälsning // Sophie Liström

 

 

Anmäl
2012-10-23 16:31 #25 av: cillaroten

# 21 Tack för dina länkarGlad

#18 Tack,jag missade helt ditt svar!!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.