Allmänt kattprat

Djur på Prozac

2012-09-28 10:21 #0 av: kalindas

Tittar på programmet Lyckopiller till husdjur på SVT.
http://www.svtplay.se/video/312218/lyckopiller-till-husdjur

Blir mörkrädd när det gäller QuickFix. Ska man gå efter vad katterna får medicin för där. Så får jag ge bl.a. Ellie ångestdämpande. För hon äter ju plastpåsar! Förvånad
En sådan enkel sak att undvika plastpåsar finns inte i deras värld.

Ang. hundarna så blir det ju inte bättre. Bara det att hunden som inte tycker om sin nye husse blir nedtrykt och får munkorg på sig av människan han är rädd för. Tror puckot han blir mer älskad då?? Skrikandes

Anmäl
2012-09-28 17:18 #1 av: moggle

ush, såg det tidigare idag. kan verkligen inte fatta hur folk tänker är dom ger hunden eller katten prozac för beteendeproblem!
99% av tiden lär det ju bero på att dom inte sköts ordenligt. katter som inte har någonstans att klösa, klättra, för få lådor / hundar som inte får ut och röra på sig ordenligt mm. Skrikandes

känns bra att det inte är så här iaf (än?).

Anmäl
2012-09-30 00:12 #2 av: Silvestris

Nu har jag inte kollat på avsnittet, men betänk att även djur kan drabbas av psykisk sjukdom som inte orsakas av ägaren utan pga. rent fysiologiska orsaker (vad skyller ni människors OCD på?).

Pica är en medicinsk benämning på att äta saker som inte är mat och hos katt är ylleätande/tygätande vanligast men även plastätande förekommer och det kan handla om ett tvångsbeteende (á la OCD) och då är det inte bara att plocka bort all plast utan det är ett verkligt medicinskt problem som kräver både psykofarmaka och beteendemodifiering. Att plocka bort plasten för en katt som pga. tvångssyndrom tuggar plast attackerar inte grundproblemet. Du slätar bara över problemet, som att sätta en plastkrage på en katt som tvångsmässigt slickar bort sin päls. Du löser problemet ytligt, men du går inte till botten med problemet och så fort du tar bort plastkragen kommer katten börja slicka bort päls igen.

Tvångsmässigt tygätande har även en klar ärftlighet och är överrepresenterad hos burmor och siameser vilket tyder inte på miljömässiga problem utan en genetisk predisposition.

Fnys inte åt psykofarmaka åt djur. Det kan hjälpa oss att kunna behandla grundproblemet. Du kan inte beteendemodifiera en katt som pga. brist på serotinin uppvisar ett tvångsbeteenden (bara för att ta ett exempel).

Ingen skäms för att behandla en diabetisk katt med insulin, vi vet att de behöver insulin för att överleva. Däremot finns liten förståelse för att djur (inklusive människor) kan ha en för låg produktion av tex. serotinin och därför behöver läkemedelsbehandlng (visserligen inte Prozac med väl SSRI). Psykisk sjukdom kan också ha en fysiologisk bakgrund!

Anmäl
2012-09-30 09:47 #3 av: kalindas

#2
Jag flyser inte åt det i speciella fall. En tillfällig behandling av någon typ av lugnande till en extremstressad/rädd hund kan hjälpa ägaren att få den kontakt den behöver för att få hunden ner i varv.
Det kan även få katter med olika symton på stress att bryta sitt beteende.

Det jag blir arg på är när det används som Qvickfix för att personerna är för lata för att aktivera eller träna sina djur.

Även i mänskliga världen så är läkare väldigt snabba på att skriva ut "glädjepiller" istället för att se till att personen i fråga får vård.
Pillrerna ihop med kognetiv terapi eller liknade kanske kan göra en person frisk. Men bara ger piller, försämrar problemet.

Om man tar filmen som exempel: Jakthunden som är rädd/agressiv mot sin ägares kille. Vad hjälper det om de drogar den stackars hunden! Han blir inte mindre rädd för killen! Speciellt inte då det puckot trycker ner hunden i backen och hunden bär munkorg.
OM de överhuvudtaget skulle fungera ihop, så hjälper det ju inte att droga hunden och behandla honom illa!Skrikandes
Pudeln som är så rädd för allt att de får ge honom starka droger. Men de tränar honom inte mot det som skrämmer honom. Nu tror jag den hunden hade mått bäst av att få somna in, men det är min åsikt.

Sen trycka en katt full av droger, för att hon inte tycker om de andra katterna? Varför??

Tvångsmässigt slickande eller stresskissande, så kan man ju prova ge Prozac för. Hjälper det är det ju bra. Förhoppningsvis kan man sluta med medicinen efter ett tag. Men man har fortfarande inte kommit åt problemet!

Problemet är oftast vi människor som gör våra djur knäppa, då vi utsätter dem för saker som inte är naturligt för dem.

Anmäl
2012-09-30 12:17 #4 av: moggle

Som kalindas skriver så menade jag inte mitt inlägg som ett fnys åt mediciner. Men ett preparat så starkt som prozac i ett djur på det sätt som visas i filmen..

Jag kan säga att jag själv knaprat prozac, och en hel del annat med, och preparat av den sorten är inget jag skulle överväga till ett djur om det inte kändes absolut nödvändigt.
Skillnaden enligt mig mellan att ge sin katt insulin och att ge den starka antidepp är för mig att livskvaliten försämras av att gå på medecin som gör en dåsig, ger diarre och allt annat otrevligt som kan hända (och antaligen händer).
Under peroioder där det verkligen är akut kan det vara nödvändigt för att få kontakt och påbörja behandling, men långvarigt användande för att slippa arbeta bort ett problem är synd och skam!

Psykofarma är bra, när det används rätt. Inte annars.

Anmäl
2012-09-30 13:30 #5 av: sandstorm1

Problemet med psykofarmaka till djur är att vi inte kan fråga djuret hur det mår före, under och efter behandlingen. Om vi kollar på DSM IV (eller kanske till och med DSM V nu) är de flesta kriterier för diagnoserna av sådan karaktär att man måste kunna kommunicera med patienten för att ta reda på dem. Det bästa vore ju såklart om man endast på blodprov/hjärnröntgen kunde peka ut vad det psykiska problemet är, men så långt har inte psykiatrin kommit ännu.

Det jag störde mig på med dokumentären var att det inte sades ett ord om alla möjliga biverkningar man kan få. Det är inte helt oviktigt, och det ger en balansgång mellan hur stort problemet är och om det är värt biverkningarna. Biverkningar som dessutom kanske inte märks på ett djur som inte kan tala om för oss vad som händer i kroppen?

Anmäl
2012-09-30 15:47 #6 av: Missannas

Det centrala är varför man medicinerar djuret och mot vad? Medicinerar man för att behandla en fysiologisk åkomma eller försöker man medicinera bort en beteendestörning orsakad av att djuret felhanteras av människorna? I det första fallet så kan säkert psykofarmaka vara en bra lösning men i det senare fallet så medicineras djuret för mattes och husses skull, för att de inte respekterar djurets behov och saknar förmågan/intresset av att jobba med djuret och inte emot. En s.k. quick-fix för att anpassa allt efter människorna och deras vilja. Risken finns för att det är där man hamnar, de-clawing och de-barking är exempel på det.

 

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Anmäl