Jag hade ju tänkt att behålla en hona efter Kakan och Sigge, men båda kullarna efter dem gav bara hanar. Parade sen Kakan med min Charlie och fick tre honor. Toppen! Problemet var ju bara att i kullen innan hade jag ju fått Salabim som jag fick föda upp för hand de första tre veckorna eftersom mamman inte ville ta hand om honom efter kejsarsnittet. Inte kunde jag sälja Salabim, mitt hjärta sa NEJ!, och att behålla halvsystern till honom också kändes inte helt okey. Vi skulle då ha sju katter här hemma och jag tyckte det var lite många i vårt lilla hus plus att risken för halvsyskonparning var stor.
Då frågade jag min dotter om inte hon och hennes man kunde ta en hona och så kunde jag ta en kull på henne där. Det gjorde de gärna (de hade två kastrerade siamesdamer innan) och problemet löste sig. De bor bara 8 km från mig så jag har ju nära. De fick välja och det blev Tilly som fick flytta hem till dem. Hon var den som var mest tillgiven och ett riktigt spinnpaket. Mitt barnbarn, 1 år, älskade att busa med henne och Tilly tyckte lika mycket om honom.
Och nu för ungefär två veckor sedan hände det som inte får hända! Tilly smet ut på kvällen och hittades inte förrän förmiddagen efter. Då hade hon varit ute i ca 12 timmar. Hon var så gott som medvetslös och kunde inte stödja på benen, ilfart till djursjukhuset där de röntgade henne, men såg inget. Hon hade en temp på 32 grader och var i chock. Dessvärre lyckades de inte rädda henne utan hon dog senare på kvällen. 
Vi visste ju inte vad som orsakat detta och veterinären sa att det kunde vara nåt gift, men nu i veckan fick vi svar på obduktionen. Hon hade flera frakturer på bäckenet och bla spräckt urinblåsa så hon har ju med största sannolikhet blivit påkörd. Min dotter bor i ett bostadsområde med många hus runt omkring, men inga stora vägar. Oturen var framme helt enkelt, första gången hon var ute.
Hon är så saknad detta lilla knyte som inte fick bli mer än fem månader gammal.
