Sjukdomar & defekter

Hur långt kan ni tänka er gå?

2012-05-31 22:41 #0 av: kalindas

Jag satt precis och tittade på Djursjukhuset på SVT och blev väldigt illa berörd när jag såg operationen som gjordes på katten i avsnittet.

Katten hade en stor elakartad tumör på sidan och hennes matte valde att operera bort denna. Katten fick genomgå en väldigt stor operation där bl.a. 5 revben togs bort.
Efter intensivvård, sondmatning och strålbehandling så sa de att katten var frisk.

Visst, katten levde och verkade må bra. 
Men risk för att nya tumörer dyker upp är stor. Ska hon operera katten igen då?Obestämd

 

Personligen tycker jag detta är djurplågeri! Jag tycker det är egoistiskt att utstätta ett djur för en sådan stor operation och allt var det innebär. Speciellt när det inte finns en 100% garanti att katten faktiskt blir helt frisk.
Vem ska förklara för katten att all smärta och prover den utsätts för ska göra den frisk?!?
Det enda den är medveten om är all smärta och ovisshet.

Visst jag har haft katter inlagda, Saga var bl.a. inlagt i fem dagar pga sin Herpes. Men hade hon inte visat att det gick åt rätt håll eller att det krävde lång reahbilitering och operation. Då hade hon fått somna.
Att medvetet utstätta sina djur för smärta och med osäker utgång. Jag kan inte hjälpa det. Men jag tycker det är fel!
Man måste tänka på djurets bästa inte sina egna känslor...

 

Vad tycker ni?
Hur långt kan ni tänka er gå eller göra för att hålla erat djur vid liv?

Länk till programmet på SVTplay: 
http://svtplay.se/v/2809838/djursjukhuset/del_9_av_9

Anmäl
2012-05-31 23:30 #1 av: yve2

Man måste alltid tänka på djuret först!

Personligen har jag inom loppet av ett år varit tvungen att låta 3 katter somna in och visst var valet svårt även om de var gamla och jag hade kunnat håla dem vid liv med mera mediciner.

Men när man märker att katten inte är sitt "gamla jag", när veterinärerna inte kan garantera att de inte lider eller att de inte kan garantera att de bli friska
igen måste man tänka på djuret och inte på sig själv och låta det få somna.



It's a cat's world... adjust! :)
Anmäl
2012-06-01 08:34 #2 av: aska11

Jag hade INTE utsatt mitt djur för en så stor operation. Även om jag hade haft en mycket stor plånbok. Det är egoistiskt att försöka hålla sitt djur vid liv så länge som möjligt.

Anmäl
2012-06-01 09:51 #3 av: Silvestris

Jag tycker det spelar stor roll hur prognosen är. Cancer kan jag tänka mig att behandla om prognosen är god och konvalescensen överkomlig. Den aktuella katten fick sondmatas i två veckor efter operationen och det gick bra. Katten accepterade sondmatningen och matte kunde lätt få i katten smärtstillande via sonden. Det är svårt att säga om den katten led mer än en honkatt som har kastrerats (som ofta inte får något smärtstillande under läkeperioden).

Min gammelkatt åkte in för operation av knäleden förra sommaren (då 17 år gammal). Veterinären såg tecken på cancer och fick tillåtelse att amputera hela benet istället för att bara fixa knäleden. Konvalescensen gick utmärkt, katten är fullt återhämtad och 18 år gammal idag. Han är så pigg som en 18-åring kan vara. Han har antagligen fortfarande cancer i kroppen, men utefter vad vi kan bedöma mår han bra. Den dag det förändras får han somna in.

Anmäl
2012-06-01 09:56 #4 av: MissMaven

Håller med #3

Den aktuella katten verkar må bra efter operationen och behandlingen. Och hennes matte är överlycklig. Jag blir bara glad av att se det.

Jelena - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

Anmäl
2012-06-01 10:43 #5 av: carinbrack

För mig behövs ingen garanti för att det ska gå bra, det räcker med att chanserna är goda och behandlingen inte alltför smärtsam. Det är svårt det där, det är ju en avvägning. Men vi valde att operera en livmodertumör på vår gamla hund, trots att utgången var oviss. I efterhand är jag osäker på om det var rätt beslut eftersom hon dog rätt snart efter operationen, men om hon hade klarat sig hade jag säkert tänkt annorlunda.

Men det är väl som med allt, vett och måtta och sätt djuret först.

Anmäl
2012-06-01 11:29 #6 av: namsooks

Alltid svårt att veta, välja med hjärna eller med hjärta?!

För mig så är det avgörande hur personligheten/mentaliteten är på djuret, ålder och alla andra omständigheter. Självklart också på vad det är för situation, jag skulle väga för och nackdelar. Väger det positiva över eller blir det kanske bara lidande för djuret för att det är ett svårt beslut att ta och aldrig finns det några fasta garantier för att en operation/ingrepp skall sluta som man önskar.

Men helt klart bör man sätta sina känslor och sig själv åt sidan för att se hur ett fortsatt liv skulle bli.

Tänker jag då in avel i detta sammanhang blir det inte lättare eller kanske blir det lättare?? De starka sållar ut de svagare eller hur var det......

Anmäl