Annons:
Etikettomröstning
Läst 5916 ggr
Nilla
2012-05-24 20:22

Undersökning stödmatning.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Ibland tillstöter komplikationer som gör att man behöver ge kattmamman en hjälpande hand. Exempel på detta kan vara något av följande:

  • kattmamman har snittats och kan därför inte ge ungarna di.
  • du har fått en stor kull, där de större ungarna trycker undan de mindre. Alla får inte i sig vad de ska och minskar i vikt.
  • mamman blir sjuk i samband med förlossningen, antibiotika sätts in och mjölken sinar.
  • låg födselvikt på unge/ungar
  • honan avlider

Vid stödmatning:

Ålder

Antal ml

Hur ofta ?

0-7 dagar

3-6 ml

Varannan timme

7-14 dagar

6-8 ml

Varannan timme på dagen Var fjärde på natten

14-21 dagar

8-10 ml

Varannan timme på dagen, En gång på natten

Undersökningen gäller följande fråga:

Tillhör du dem som "låter naturen ha sin gång" eller anser du att det är din plikt som uppfödare, att göra vad du kan för att samtliga ungar ska överleva. Detta innebär alltså stödmatning enligt tabellen ovan.

Att diskutera vidare:

1. Vilket ansvar har man egentligen som uppfödare vad gäller högdräktig hona, förlossning och nyfödda kattungar? Är det okej att åka till jobbet/kursen/kafferepet - när honan är nära nedkomst eller precis har fött?

2. Kan man som uppfödare verkligen skylla på att man inte har möjlighet att stödmata pg a arbete?

Har detta en etisk aspekt som vi måste ta hänsyn till - vi människor har olika värderingar vad gäller livet, djuren, döden. Är det den naturliga selektionen som avgör vilka som lever och vilka som dör - eller bör man som uppfödare göra vad man kan?

3. Är det okej att några av kattungarna dör pg a bristande kunskaper om hygien, vägning, stödmatning etc?

Endast en bråkdel av de kattungar som föds, kommer att gå i avel. De flesta blir sällskapskatter. Det här är Mr Muffin - en av mina ungar. Han föddes med lägst vikt i en kull av fem syskon och hade inte levt idag, om det inte vore för att jag genast satte in hjälpåtgärder, dvs stödmatning varannan timme. Idag är han en pigg, glad och älskad sällskapskatt i en barnfamilj - vilket för övrigt röjer min ståndpunkt.

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
SE*Wishetens
2012-05-24 20:31
#1

Jag svarade "naturen selekterar" - men det är inte hela sanningen för min del. Ja, det är klart att jag stödmatar om mamman blivit snittad, om honan har dåligt med mjölk eller om någon unge backar i vikt.

Samtidigt så är jag inte sån som kämpar in absurdum, som gör precis allt allt allt för att en svag kattunge ska klara sig. Dessutom skulle jag aldrig använda en svag kattunge i avel, utan den säljs till sällskap (självklart beror detta lite på orsaken till varför en kattunge är svag, men generellt sett har jag den inställningen).

Att påstå att man inte kan stödmata pga jobbet är för mig lite väl magstarkt - då får man vara vanlig kattägare, inte uppfödare. Jag tycker att man som uppfödare har ett större ansvar - vi måste vara närvarande inför och vid förlossning, göra det vi kan för våra katter, vara pålästa och insatta, kunna hjälpa till om något går snett - annars är vi inte mycket bättre än de vars huskatter får "hoppsankullar".

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

[lisme]
2012-05-24 20:46
#2

Jeg svarte at jeg selvfølgelig gjør det jeg kan. Det er jeg som har valgt at katten skal parres, og hvilken kombinasjon det skal være. Det er jeg som er ansvarlig for dyrenes beste, og det forplikter meg til å gjøre det som er mulig. Vi har sett at en kattunge som går ned litt i vekt en periode eller legger sakte på seg, kan bli en stor, sterk og frisk voksenkatt. Vi har til nå ikke sett noen sammenheng mellom støttemating og sykelighet senere i livet. For oss er det helt uaktuelt å la en kattunge dø sakte av sult, eller av sykdom uten at vi har prøvd å behandle den. Det er helt uaktuelt å la kattemor klare fødselen alene mens vi er borte. Det er også helt uaktuelt å forlate kattemor og de små de første dagene, fordi marginene er så små - fra sprell levende kattunge til den er alvorlig syk. Når kattungene er blitt eldre er det greit å ta turer ut og la dem være alene, men ikke reise bort å være borte i timesvis uten at andre følger med dem. Det er vårt ansvar som oppdrettere å gjøre det som er nødvendig for at kattungene og kattemor skal ha det best mulig. Kan/vil vi ikke ta dette ansvaret, får vi finne oss en annen hobby!

MalinL
2012-05-24 20:52
#3

Jag svarade att jag självklart gör vad jag kan. Stödmatar om det behövs, och sätter in de åtgärder som jag anser/tycker behövs om någon kattunge behöver detta.

Nilla
2012-05-24 20:54
#4

#2 Så himla bra skrivet, Lisme. Jag håller med dig i allt. Glad

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

kalindas
2012-05-24 21:09
#5

Klickade på att jag bara läser tråden. 

Orsaken är att jag är kluven i frågan. Är kattungarna friska och sunda och orsaken till att jag stödmatar är t.ex. att mamman dött eller saknar mjölk. Då hade jag utan tvekan stödmatat.

Men är det kattungar som är svaga, ev. sjuka och som inte svarar på stödmatningen den första veckan. Då kommer jag inte kämpa för deras skull. 
Vet flera uppfödare som kämpat för dessa svaga individer, mamman är ointresserad och efter allt jobb och gråt, så har de små dött vid 4 - 5 veckors ålder. Vissa gånger ha sedan obduktionen visat på hjärtfel.

Men sålänge kattungen vill äta och kämpar, så hade jag kämpat med den. Glad

/Elisa

MalinL
2012-05-24 21:19
#6

#5 Men det är ju inte så himla ovanligt med infektioner t.ex e.coli eller g-strep som vi alla följt flera trådar här på forumet. Det innebär inte att kattungarna är svaga eller defekta från början. Ska man då låta dem ligga och självdö eller åka och avliva dem istället för att göra allt man kan?

Jag har svårt att förstå hur man har samvete att låta "naturen ha sin gång faktiskt". Det låter himla klokt i teorin (sett ur ett stort perspektiv) kanske, men om man är uppfödare så är väl det primära att man älskar katter och kattungar och då kämpar man väl om det behövs tills loppet är kört.

När min hona June fick sin kull på 9 kattungar så hade hon bara 6 fungernade spenar och jag såg hur de ungarna ständigt slogs om dem. De var alla så pigga och livkraftiga men jag förstod att de kanske inte skulle få i sig så mycket mjölk de behövde och då försvagas de fort och orkar inte kämpa för maten även om de är friska från början. Det enda jag kände att jag kunde göra var att stödmata hälften 4 ggr dagligen, jag stödmatade de stora och såg till att de små fick ligga och dia på mamman under tiden. Det var lite tuggt för jag gick upp kl 5 varje morgon för att mata dem och spred ut dessa matningar jämt över  dygnet. Men tack vare att jag gjorde det så ökade alla i vikt mellan 10 och 20 gram per dygn, jag tror inte de hade gjort det om jag inte stödmatat dem.

Annons:
kalindas
2012-05-24 21:42
#7

#5
Självklart hade jag kollat upp om kattungarna hade en infektion. Skulle heller aldrig medvetet låta dem ligga och självdö.

Nu har jag haft "tur" när jag har haft svaga ungar och sluppit handmata mer än lite extra stödmatning.

De ungar som jag avlivat i förtid var en kattunge med kraftig flatchest som jag avlivade hos veterinär vid 10 dagars ålder. Då bröstkogen föll ihop och jag inte fick honom att äta. Hade han ätit så hade jag gett honom en chans, då jag vet att kattungar med flatchest mycket väl kan klara sig om de bara orkar äta. Men han hade för grav skada.

Den andra var hans bror, som jag stödmatade i fyra dygn. Han åt Smilla upp. Tror han dog under den natten och hon helt enkelt städade bort honom.

Båda ovan var kullsyskon med Caramel.

/Elisa

ramithi
2012-05-24 21:47
#8

Helt enig med Lisbeth.

Ser bare på vår Saladin. Hadde jeg ikke støttematet han så hadde han ikke vert her nå. Men vi greidde ikke å redde hans bror og det gnager med ennå. Men jeg var inne hos dyrlegen flere ganger med han men hans liv sto ikke til å redde, men da hadde jeg matet han hver annen time i over en uke. Men slik er livet.

[Melanie75]
2012-05-24 22:17
#9

Jag svarade att jag självklart gör vad jag kan, sätter in dom åtgärder som är nödvändiga för ungarna och stödmatar om det behövs. Stödmatade en unge i min senaste kull, den hade inte klarat sig utan stödmatning. Efter en vecka hade den nästan gått upp i samma vikt som sina syskon i kullen:) Är idag nästan 5 månader och är hur fin som helst:)

Nilla
2012-05-24 22:21
#10

#8 Ja, slik er livet - men du gjorde ditt bästa och mer kan man inte göra.

Om man låter "naturen selektera" så behöver man ju inte ens vara hemma.

Flört

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

[lisme]
2012-05-24 22:39
#11

#10 Men kan man virkelig leve etter at naturen skal gå sin gang? For å sette det litt på spissen er jo forholdene i en kattegruppe hos en oppdretter, ikke naturens gang. Skulle det vært sånn måtte jo kattene gått ute og funnet sine partnere der.

hoffens
2012-05-24 22:43
#12

Jag gör allt jag kan för de små. Det är mina bebisar. Så länge det finns liv finns det hopp. Man får planera sin semester och lägga den när man ska ha kattungar. All sällskaps liv lägges åt sidan, bara egen begravning somm är giltig.Skrattande

Fielie
2012-05-24 22:50
#13

jag svarade också att jag gör vad jag kan, jag har ingen lång erfarenhet som uppfödare,

jag "missförstod"honan vid en kull, hon stötte bort den och det var till synes inget fel på den då och jag stödmatade som en tok, men kattungen fick till sist åka till veterinären och fick somna in.

jag har hjälpt en kompis som föder upp en annan ras,honan fick en ovanligt stor kull,alla ungar växer och mår bra:)

det är alltid enkelt att se bakåt och då konstatera om man gjorrde rätt eller fel, men mitt i det,kämpar man sig blå.

Annons:
Nilla
2012-05-24 22:54
#14

#12 Precis! Så länge det finns liv finns det hopp! Och ja - endast den egna begravningen är giltigt skäl.

Glad

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Missannas
2012-05-24 23:03
#15

#2 Så himla bra skrivet, håller med.

För mig är svaret självklart, jag gör vad jag kan för att samtliga ungar ska överleva. Det är jag som har sett till att de föds och därför mitt ansvar att bistå med hjälp när och om det behövs, så enkelt är det. Skulle jag känna att jag inte har tid, ork eller möjlighet att stanna hemma med kullen om det behövs så tar jag ingen kull.

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Attacks
2012-05-25 00:44
#16

Man er jo pålagt å bistå en kattefødsel, det står i NRR sin regler,og sikkert i SVERAK sine også. Har man ikke en fleksibel jobb,så får man legge kattefødslene til feriene sine / ta ut ferie rundt en kattefødsel. Eller rett og slett ha kattevakt.

Har man ikke en fleksibel jobb,får man lage en bakcup plan, hvis der er behov for hjelp også etter fødsel. kattemor og kattungene ska ikke lide for det.

Jeg er kjempefornøyd med mine jobbforhold. Hadde jeg hatt en 07-16 jobb mand-fred så hadde det ikke funket like optimalt. Men jeg jobber noen uker 6 dager på rad, andre uker kanskje 3-4 dager. Noen er dagvakter,noen er kveldsvakter. Derfor er der så mange dager man kan bytte rundt, for å få kabalen til å gå opp. Selve nedkomsten kan man jo regne seg frem til når man ser katten er drektig,og da har man  gjerne 6 uker på å få det til.

Så er jeg også heldig med feriene- Jeg trenger ikke 4 uker fri i juli. Det hadde jeg ikke maktet heller,jeg som ikke tåler sol. Mye bedre å være på jobb i hærlig aircondition og heller komme hjem når det ikke er så varmt:-) Det er mange på min jobb som gjerne vil ha fri da,men jeg er ikke blandt dem. I år har jeg bedt om å få fri 1 uke i august,så tar jeg mer/resten innen nesten sommerferie. Resten av ferien da er ikke bare til gode for kattefødsler,men det er fint å ha ekstra uker ved behov, eller om jeg har lyst å feriere hjemmefra selv andre tider på året.Glad

I min jobb er det å ta med seg dyr på jobb fy-fy. Men jeg har smuglet med meg bebiser som trenger å bli fullmatet opp på kontoret likevel. Gitt info til sjef og dem jeg jobber med. Men jeg syns også det er forskjell på små kattunger på 1-2 uker,og eldre, hva man kan ta med seg på et arbeid som selger matvarer:-) Eldre kattunger,så har jeg gått hjem og matet i pausene. Alle har det best hjemme, uten stresset med å reise frem og tilbake.

Ingen situasjon er lik, og noen ganger kan man gjøre det sånn,andre ganger har kattemammaen litt melk,så vi kan hjelpe hverandre til å møtes.

Er der også muligheter for ammehjelp,så skal jeg bli mye flinkere til å benytte meg av det i fremtiden,om man kommer i en situasjon der kattemor ikke kan hjelpe til. Det opplevde jo med Milla. Det var så vondt å se henne miste de andre ungene,men vondest var det å se henne så syk. Jeg var så bestemt på at dette skulle vi klare sammen,men jeg knakk totalt sammen psykisk, og fant en amme. I dag er jeg glad for det valget, for det var det beste som kunne skje for den gjenlevende.

Jeg redder heller ikke alle for en hver pris,men man skal altså utelukke diverse infeksjoner man kan medisinere mot så dem blir friske. Man skal alltid gi alle en sjans til livets rett,men man ser jo om noen rett og slett ikke har det. De aller fleste kattungene ser man om vil kjempe med og gjerne vil overleve allerede de første ukene,dessverre finnes der også dem man kanskje ikke burde ha jobbet så hardt med,som svinner henn flere uker senere. Så har man også solskinnshistoriene som gjør at man virkelig er glad for man kjempet på for katten som kanksje ikke så ut til å ha livets rett. Det er sannelig godt man ikke vet det på forhånd,for da hadde man ikke orket å drive oppdrett. For det er en emosjonell berg og dalbane.

Man kan ikke alt med en gang som oppdretter,man lærer nye saker hele veien.Og ikke minst lærer de aller fleste av de feil man gjør. Men kan man ikke det grunnleggende,så bør man ha en mentor som kan gi støtte og råd.

De aller fleste kattefødsler går jo heldigvis bra,så man bare skal passe på under fødsel,så er der nok melk til alle.Glad

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

alltidsiames
2012-05-25 05:15
#17

Jag har bara behövt stödmata nån dag eller ett par gånger, sen har det fixat till sig. Det fanns inget alternativ, man vet när man måste hjälpa till. Mamma katt talar om när hon är orolig för att mjölken inte hunnit fram till de små.

[Nikkki]
2012-05-25 14:57
#18

jag svarar också nr 2, naturen selekterar. Men hela frågan är lite för svart eller vitt, vet uppfödare som sondmatar nyfödda kattungar som väger 50-70 gram och tvingar i dem antibiotika. Sånt tycker jag är att gå för långt i sin uppfödning. Att ge kattungen en chans genom att hjälpa den om den vill ha stödmat via flaska är ju bra :-)

Som uppfödare kan man inte leva på det man tjänar på kattungarna. Då behövs ju ett vanligt jobb med, om jag hade en kull ungar som behövde stödmatas så kunde jag inte göra det och anser inte att det är ett ansvar jag tar på mig som uppfödare då jag iinte vet hur det kommer att gå med allt när jag parar en hona. Däremot skulle jag göra allt för att hitta en amma tex.

MalinL
2012-05-25 16:04
#19

#18 Tvinga i kattungarna antibiotika? Om kattungarna är sjuka och har en infektion så är det väl inte så kontigt att man behandlar dem, vad ska man annars göra? Däremot "tvinga" i kattungar antibiotika för att de har en låg födelsevikt tror jag ingen gör. Jag har haft kattungar med födelsevikter på 54 och 65 gram och inte tvingade jag i dem någon antibiotika, de diade själva och växte upp till helt normala katter.

Jag tycker faktiskt att man tar på sig ett ansvar att ev stödmata kattungar om det behövs, jobb eller ej. Vad gör du annars om du inte hittar en amma, avlivar dem? Måste man stödmata får man väl ta semester eller lösa det på annat sätt.

SE*Wishetens
2012-05-25 16:22
#20

Håller helt med #19 i detta:

"Jag tycker faktiskt att man tar på sig ett ansvar att ev stödmata kattungar om det behövs, jobb eller ej. Vad gör du annars om du inte hittar en amma, avlivar dem? Måste man stödmata får man väl ta semester eller lösa det på annat sätt."

Har man inte tid/möjlighet att vara ledig (ta ut semester el dyl) för att kunna stödmata kattungar eller sköta sjuka katter - och inte har någon närstående som kan ställa upp heller - bör man inte vara kattuppfödare. Då får man ägna sig åt någon annan hobby, som inte involverar djur.

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

Annons:
[lisme]
2012-05-25 17:05
#21

#19 og 20 Jeg er helt enig!

SE*Wishetens
2012-05-25 17:42
#22

Förresten, är det bara jag som har reflekterat kring den här tråden i relation till tråden "Siamesens hälsa"? I den andra tråden så nämns ju bland annat att våra raser har problem med dåligt immunförsvar, vilket bland annat yttrar sig i form av att katten drabbas av virus, parasiter och bakterieinfektioner.

Kan svaghet vid kattens första månad/er i livet relateras till infektionsbenägenhet senare i livet? Eller kan det vara så att det är kattungar med dåligt immunförsvar som blir sjuka i början av livet?

Dvs, kan man dra paralleller mellan kattungar som är små och svaga vid födseln, men som överlever tack vare tex stödmatning och antibiotika, och sjuklighet när katten är äldre? I mitt huvud finns den kopplingen, samtidigt har jag inga belägg för att det skulle stämma just inom våra raser. Det är mer en uppfattning jag har fått med mig under mina 13 år inom djurvärlden - man väljer inte den minsta valpen om man vill ha en frisk och stark hund att avla på, osv osv.

Jag ställer bara frågor här nu, har egentligen ingen åsikt i frågan själv - men funderar mycket över det och tycker det är intressant att diskutera.

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

[lisme]
2012-05-25 17:55
#23

#22 Som jeg sa i mitt første innlegg, har ikke vi sett noen sammenheng så langt mellom støttemating og svake individer som blir syke når de blir eldre. Vi har dog ikke holdt på så lenge, vi fikk vårt første kull i januar 2008.

kalindas
2012-05-25 18:32
#24

#22
Har tänkt lite i samma barnor som dig. Speciellt om en kattunge missat den första viktiga råmjölken.
Funderat ännu mer på det i samband med diskussionen om katter med A och B blod inom vissa kattraser. Där de mevetet parar A hanar med B honor och inte låter ungarna dia det första dygnet. Vad gör det med de rasernas immunförsvar?

Samtidigt har jag märkt att flertalet av de katter som blivit stödmatade tvärtemot vad man tror får ett dunderimmunförsvar, min Skatan är en sådan katt. Men jag vet inte om hon missade råmjölken eller ej.Obestämd

För det är ju lite så att om en katt blir frisk eller utsatt för flertalet sjukdomar som kattunge och överlever dessa. Då är det ju en stark indivd som fixar det mesta smittor och motgångar..

Det är t.ex. väldigt ofta jag hört om att en katt från större katterier flyttar till nytt hem. Den katten håller sig frisk, men katterna i de nya hemmet stryker med eller blir sjuka, då de inte klarar bakterierna den nya katten har med sig.

Lite OT och funderingar…

/Elisa

SE*Wishetens
2012-05-25 18:35
#25

#23 > Ah, det missade jag! Bra att veta. Fler som har erfarenhet?

#24 > Intressant att läsa. Vi kommer väl aldrig komma fram till någon "sanning" i det här, eftersom det såvitt jag vet inte finns någon som forskar på siameser och dess hälsa specifikt…

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

hoffens
2012-05-25 18:47
#26

19# 20#   Bra skrivet. Håller med.

[figgelina64]1
2012-05-25 18:49
#27

Oj, som jag slet och tog ut xtra semester när min balineshona Melli skulle få och fick sin första kull, var hos veterinären flera gånger men det gick inte så bra ändå och jag var glad att Melli klarade sitt liv. Jag ahde en liten kattunge kvar som jag stödmatade dygnet runt, men den klarade sig inte. Idag skulle jag givetvis utan tvekan göra om samma sak.

Inför Mellis förestånde nedkomst har jag tagit ut ledighet samt har lyckan att kunna arbeta hemma.

Vård av katt & hund har jag utnyttjat vid flera tillfällen och tänk så underbara mina arbetsgivare varitFlört

Och givetvis svarade jag nr:1 man har väl ett <3

#6 Malin du är så klok och sund Skrattande

Annons:
MalinL
2012-05-25 20:04
#28

#6 Tack.

#22 Nej jag har inte alls sett ett sådant samband faktiskt. Då man ser ett sådant samband är kanske om det är något (inre) fel på kattungen från början och mamman inte vill ha den men sedan tar hand om den ändå med hjälp av uppfödaren och den dör några veckor senare, eller tidigt i livet (dock har jag aldrig varit med om detta själv med jag tror det kan vara så). Oftast tror jag att det är tillfälligheter och "otur" en kattunge låg fel och fick en extra jobbig förlossning och var svag och andrades dåligt när den föddes. Om man då inte hjälper den lite extra så har den kanske svårt att hävda sig mot sina syskon om det är en stor kull och det kan räcka för att kattungen snabbt ska försvagas och kanske tom dö om man inte lägger ner lite extra resurser på den. Kattungar är så extrem känsliga för både uttorkning, nedkylning och lågt blodsocker, så det kan gå på några timmar.

De gånger då jag har haft kattungar (som det inte varit något fel på från början) som blivit sjuka så har det faktiskt varit den största i kullen, ena gången gick det bra och andra gången gick det inte bra. Den gången det inte gick bra så avlivades kattungen hos veterinär 2 veckor gammal och obducerades. Och det hittade inga fel på honom förutom att han av någon anledning försvagats och slutat äta och blivit så kraftigt uttorkad att organen börjat skadas. Anledningen som att jag tog bort honom och inte gjorde mer var att i samband med att han blev sjuk så uppkom ett kraftigt blåsljud på hjärtat (har eget stetoskop och lyssnar på alla mina ungar) vilket han inte hade en vecka tidigare. Så jag gjorde antagnadet att han hade ett hjärtfel och därför blivit sjuk, men som sagt obduktionen visade inte på något fel utan det var just den kraftiga uttorkningen som orsakade blåsljudet då hjärtat fick jobba så. Det blir lätt som en ond cirkel. Ungen får inte mat när han behöver eller mycket nog - ungen försvagas och orkar inte leta tutte - börjar må dåligt vill inte  äta - organen kan påverkas, kattungen kan bli nedkyld osv vilket gör att den inte kan äta. Så med facit i handen så hade jag nog kunnat rädda honom, med den erfarenhet jag har nu, men det får vi aldrig veta.

SE*Wishetens
2012-05-25 20:26
#29

#28 > Ja, det kanske är så att det inte finns något samband - samtidigt, om det nu kan vara så att svaga kattungar ibland kan ha inre fel så kanske bara det kan vara en anledning att undvika att avla på svaga kattungar. Eller åtminstone se till att göra en grundlig hälsoundersökning för att se om det finns hälsoproblem eller ej.

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

Nilla
2012-05-25 21:54
#30

Fem medlemmar har svarat att de låter naturen selektera. Hu! Rynkar på näsan

Här kommer ett exempel:

Kull med fem ungar - fyra stadiga bitar och en liten som hela tiden blir bortskuffad. Han vill ha samma spene som en av de större ungarna har valt och de krafsar och river - han faller undan och somnar till slut av trötthet.

De större ungarna går upp fint i vikt, men den lilles sjunker - gram för gram.

Vad tänker du göra? Om du inte gör något, så kommer ungen snart att dö av uttorkning, svält, organkollaps.

Du väljer att låta "naturen ha sin gång".  Ungen börjar bli slö och kall, ligger allt mer i dvala. Du tänker att han nog har en inre defekt, att han är svag och sjuklig. En morgon är han död och bortbäddad av mamman.

"Det var fem ungar, men tyvärr så klarade sig inte den minste. Det var nog något allvarligt fel med honom. "

Felet var i själva verket att du inte agerade snabbt och satte in stödmatning. Med stor sannolikhet svalt ungen ihjäl.

Hur många sådana exempel finns i verkligheten? Vågar knappt tänka tanken ens.

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

MalinL
2012-05-25 22:04
#31

#29 Fast de ungar med inre fel överlever i regel inte så länge att det kan bli tal om avel på dem. Medfödda hjärtfelsom kan påverka kattens hälsa osv upptäcks ju i regel vid besiktningen. Men om det är någon unge som uppenbart inte växer som den sk, inte verkar sund osv väljer man givetvis inte att gå vidare på i avel.

#30 Jag tror nog inte (vill inte tro) att de flesta uppfödare låter en ungen dö på det sättet. Det är nog snarare kanske en hypotetisk diskussion där folk kanske inte varit i den sitsen själva utan bara resonerar hur de tror de skulle gjort. I verkligheten när man sitter där med en liten så tror nog jag att alla som tycker om djur hade gjort allt för att hjälpa den lilla.

Kan tillägga att i exempelt med min kattunge som jag tog bort i exemplet ovan så var det givetvis inte så att jag lät ungen ligga och svälta utan att göra något utan jag försökte mata honom så gott det gick, men då han inte mådde bra och inte ville äta och jag hörde blåsljudet så tänkte jag att det inte var någon ide utan valde att avliva och obducera. Jag tror i efterhand att han kanske fick någon infektion som inte direkt märktes annat än att han slutade dia och började rasa i vikt från att ha varit störst i kullen. Med antibiotikabehandling i kombination med stödmatning och ev uppvätskning så är det mycket möjligt att han hade överlevt, men man lär sig hela tiden och det är lätt att vara efterklok.

SE*Wishetens
2012-05-25 22:20
#32

#30 "Fem medlemmar har svarat att de låter naturen selektera. Huuuu! Rynkar på näsan"

Jag måste säga att frågan är alldeles för dåligt ställd för att kommentera svaret "låta naturen selektera" med ett "Huuu!". Dessutom - om du skriver så, hur ska någon som vill svara det svaret våga göra det, om man bara får spott och spe, oavsett vilken förklaring man har?

Själv valde jag det alternativet (vilket jag redan har förklarat), men inte för att jag sitter brevid kattungarna med armarna i kors och vägrar ingripa - tvärtom är jag redo att både stödmata och besöka veterinär när det behövs. Men jag låter naturen ge mig en god vink om vilka kattungar som är de starkaste, och vilka som kanske inte ska gå vidare i avel. Om en kattunge inte reagerar på stödmatning och ev antibiotika, väljer jag kanske att avliva istället för att låta kattungen ligga och lida på en veterinärklinik och genomgå behandling på behandling eller operationer.

Det är skillnad på att ta naturens signaler i beaktande, och att vägra ingripa överhuvudtaget. Jag förutsätter att alla uppfödare följer djurskyddslagen, och därmed ger vård till de djur som behöver det - oavsett om de är vuxna eller kattungar.

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

kalindas
2012-05-25 22:58
#33

#32
Håller med dej. Glad

/Elisa

MissMaven
2012-05-25 23:19
#34

Om man inte kan vara där för sina katter och kattungar när de behöver en, då ska man inte vara uppfödare.

Jelena - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

Annons:
Attacks
2012-05-26 00:24
#35

Jeg stemte også samme som #32,men jeg har også forklart meg grundig i tidligere innlegg her. Alt er ikke helt sort hvitt. Alle skal ha en sjans så klart,men ikke alle har livets rett. Men man skal så klart prøve.

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

Nilla
2012-05-26 02:01
#36

Ok, jag tar bort några U i 'huuuuuet'. :D Frågan kanske istället borde varit - stödmatning ja eller nej. Jag reagerar på att några medlemmar skriver att de inte har möjlighet att stödmata sina ungar pg a heltidsarbete. Jag vill som Malin skriver, tro att de flesta ändå gör vad de kan.

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Lejdet
2012-05-26 07:05
#37

Jag skulle velat ha ytterligare ett svarsalternativ. Självklart stödmatar jag om alla kattungarna är friska, livskraftiga och utan defekter om tex. mamman är sjuk, snittad eller svag eller om de är många kattungar.

Dock skulle jag ha extremt svårt tidsmässigt att helt föda upp en unge på flaska själv, men självklart skulle jag leta efter en amma.

Men jag har avlivat ungar med tex. twisted legs och en annan med ledmissbildning för jag anser inte att de får ett bra liv även om de rent teoretiskt skulle kunna leva med sina defekter. Medför det lidande och smärtor för en katt att leva finner jag ingen anledning att rädda den ungen.

Jag har också låtit två svårt sjuka ungar som inte har svarat på antibiotikabehandling som sina syskon få somna in hos vet.

Det jag menade i tråden om siamesens hälsa är att det finns en gräns för hur mkt. lidande och mediciner/operationer som vi ska utsätta våra djur för. Jag är av den åsikten att jag önskar att det kunde vara det samma för oss människor.. Under mina 30 år inom sjukvården har jag sett så extremt många etiskt tveksamma fall där man önskar att dödshjälp vore tillåtet.

Nånstans finns det en mening med att naturen har gjort att vi och djuren får fler än ett barn, det finns en "överkapacitet" för att endast de starkaste och friskaste ska överleva.

Häng mig om ni vill ;-)

PS.Och Nilla, SJÄLVKLART har även jag stödmatat ungar en period i deras liv för att de har legat efter sina syskon i vikt/fått sämsta spenen etc. om de för övrigt varit livskraftiga. Jag skulle aldrig låta en unge "tyna bort"

namsooks
2012-05-26 21:31
#38

Jag är den som sitter hålögd och uttmattad på jobbet för allt vakande över kattungarna när de är små!

Jag gör ALLT  som står i min makt att göra för mina katter, så långt det möjligt och så långt som jag själv känner är etiskt. Det finns en gräns för hur mycket jag vill utsätta dem för. Små kattungar tycker jag inte skall åka in och ut hos veterinären och ligga inne veckovis för provtagningar och olika behadlingar för att jag till varje pris vill att de skall leva.

Jag har bestämt att de skall komma till världen och då är det också min uppgift att se till att de har det "bra", men det är inte helt enkelt alla gånger inte helt lätt att snabbt bestämma vad som är det bästa att göra i olika lägen. Genom att bedriva avel har jag inte låtit "naturen ha sin gång" och kan heller inte låta "naturen ha sin gång" när det gäller att selektera bort de svaga!

Mockfjardingen
2012-05-27 01:33
#39

Jag har röstat på det hemska alternativet, att låta naturen ha sin gång..Men det är inte helt sant, men då det inte fanns något bättre alternativ så blev det det..(lite dåligt urval!!!)
För jag tillhör inte de uppfödare som lägger ner hela mitt liv för att rädda de kattungar som redan ifrån födseln inte var meingen att leva vidare…

Nu jobbar jag som sjuksköterska, och om ett människobarn skulle födas med olika handikapp så finns det inga tvivel om att jag skulle lägga ner liv och lem för att rädda dem..
Men nu är det så att vi sysslar med kattavel… Och katter är inte människor, hur gärna vi vill att de ska vara som en substitut för det. Det är orättvist mot katten att göra den jämförelsen…
Och katter är funtade så att de kan få ca 6-8 kattungar i varjer kull och få ca 4-5 kullar varje år, och det innebär i naturen att " lite svinn får man räkna med".. Det är därför de är så fertila. Och när man tänker på att en kattunge ska bli "färdig" på bara drygt 9 veckor så är det helt fantastiskt att det ens föds kattungar, så mycket som ens ska klaffa…

Så därför så har jag bestämt att jag kommer att vara lite hårdhudad när det gäller mina kattungar.. Jag kommer självklart att ge dem antibiotika om de har en infektion, ge dem extra mat om deras mamma inte kan ge dem det de behöver pga sjukdom eller operation, eller ge dem extra mat om de inte orkar dia efter födsel.. Men… Jag kommer inte att mata dem extra om de är svaga individer som inte orkar slåss för sin tutte, om de inte har den naturliga suginstingten eller om de blir bortstötta av sin mamma. Och om jag anser att de inte är livsdugliga, avliva dem på ett vettigt sätt.

Och anledningen till detta är:

Vi har (som redan tagits upp i en annan tråd) en tilltagande sjuklighet i våra raser.. Om naturen hade fått råda i flera generationer så hade våra katter blivit starkare genom att de som var mer lämpade hade fått överleva. (Darwins lag)

Nu är alla (även du som "bara vill ha en katt för sällskap") mer intresserade av stora öron, långa smala kroppar och lång näsa än av långvarig friskhet och sund tillgivenhet. Jag vet att det inte finns någon bevisad kunskap på att det är så, men detta är vad jag tror på… Och om jag ska bli uthängd på ett offentligt forum för detta, så vore hänt.. Jag tycker jag har så mycket erfarenhet så jag kan stå för det…

Jag har slutat att ge mina kattungar mer än lite extra energi vid födseln, som tex lite mjölk, glucos mm om de behöver lite extra boost när de är nyfödda. Dessutom ger jag bara mina kattungar antibiotika när de faktiskt visar symtom på infektion. Detta för att resistensen av antibiotoka har ökar lavinartat och om vi behandlar allt, även det som inte går att behandla, men antibiotika så han vi ödelagt aveln och motgiftet mot infektioner om ett par år.. Och  jag anser faktiskt att om inte kattungen kan göra sitt eget immunförsvar så är den dödsdömd.. Bakterier är en resurs som man vill ha i tarmen men inte om den är av fel sort… Och mammor som inte producerar mjölk eller inte tar hand om sina avkommor tar jag ur avel, de är inte avelsdugliga.

Så, det jag tror är att det är vi som uppfödare som ska ta på oss skulden/orsaken till varför våra katter inte blir gamla eller friska långt upp i åren. Om vi bara avlar på linjer som är vackra fram tills dess de är 1-3 år, och sedan har attityden om att de inte är mer värda/inte tänker på långvarig friskhet, så kan vi inte heller förvänta oss att katterna blir friskare…

Ja.. det är min åsikt.. om jag bli halshuggen eller inte på ett offentligt forum eller inte är upp till er.  Men jag tror iallafall att hälsan på våra katter inte uppkommer från tomma intet, utan är skapad av oss som avlat på dessa katter i några år. Och det är vi, och de som kommer i framtiden som måste skapa framtidens raser och deras hälsa.

Välkomnar åsikter, så länge de är konstruktiva…

Lejdet
2012-05-27 07:50
#40

# 38

Är nyfiken på vad sätt du menar att man inte kan låta naturen ha sin gång när man bedriver avel? Bara för att vi har bestämt vilka individer som ska ha ungar med varann så är vi väl också ansvariga för att inte avla fram svaga individer på ett "konstgjort" sätt?

Naturen har fixat så att en kattmamma producerar fler ungar än vad som behövs för att populationen skall hållas på en jämn nivå, i naturen skulle max hälften av alla ungar nå vuxen ålder.

Nu har vi förvisso lagt oss i naturens gång men det betyder ju inte att vi kan leka gud in absurdum?

kalindas
2012-05-27 09:29
#41

#39
Bra skrivet!

/Elisa

Annons:
godisgrisen
2012-05-27 09:42
#42

#39 Eftersom jag inte föder upp siameser tänkte jag vara tyst men… Jag måste bara säga att det du skrev är så klokt! Jag håller med dig. Jag tror också att det här kan vara orskaen till det dåliga immunförsvaret att man petar inyföddaungar antibiotika och stödmatar. Sen är det ju en sak i teori och en i praktiken jag har också desperat stödmatat svaga ungar (marsvin i mitt fall) för att det liksom är en naturlig reaktion men jag tror faktiskt inte att det är så smart i långa loppet. Hårt men sant.

Kärleken kan vara ett problem här. Jag tror man av sentimentala skäl gärna behåller stödmatade ungar som senare växer upp till stiliga katter. Då är det lätt att "glömma" att de var svaga som små och det kan lätt bli så att de avlas på mot bättre vetande därför att man inte kan/vill ha så många katter hemma… och när de ändå bor där så…

Jag tror man måste avstå avel på alla katter som varit svaga eller sjuka som ungar. Jag tror man aldrig ska avla på honor som haft livmodersinflamation ellr andra infektioner. Jag gillar hellerinte tanken på att para ut rasen med andra raser utan välja de friskaste i rasen. Hälsan måste gå före utseendet så länge hälsan är ett problem… Ja jag vet jag har ju inte ens en siames men jag VILL ha i framtiden och även om jag bara vill ha en (eller två) till sällskap så vill jag absolut bara ha friska katter som lever i minst 15 år.

Attacks
2012-05-27 15:07
#43

Det gjelder å finne den gyldne middelvei,men hvem har sagt avl skal være enkelt. Og hvor hver enkelt etiske grense går,den kan være like forskjellig som det finnes oppdrettere.

Jeg er veldig enig i også hva du skriver,Anna. Men jeg tror det er vanskelig for mange, hvor skal man bruke hode,hvor skal man bruke hjerte,og hvor kan man benytte seg av begge deler. Men det er godt også at det er vanskelig,for da bryr vi oss.

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

SE*Wishetens
2012-05-27 15:08
#44

#39 Mockfjärdingens > Håller med dig - det där var vad jag försökte få fram, men jag skrev inte lika väl utvecklat som du Glad

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

Anna1978
2012-05-27 15:43
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#45

Jag röstade att jag bara ville tjuvläsa, för jag har aldrig fött upp en kull.

Men #39 jag är så glad att du är uppfödare till mina tre härliga individer, när jag läser hur klokt du resonerar blir jag ännu mer tacksam att jag valde dig till "min" uppfödareGlad

namsooks
2012-05-28 09:06
#46

Vad jag menar är att det i många fall är en konstlad tillvaro, då vi genom olika medel "kontrollerar" aveln vi bedriver. Ex. genom p-piller då vi inte tycker att det passar med kattungar under en viss period, vi utsätter katterna för olika miljöer som kanske inte alltid är så gynnam för dem (utställning). Kanske har man för många katter på begränsat utrymme och vi bestämmer att dessa katter skall leva tillsammans medans de tycker något annat.

Vad jag tycker är svårt att avgöra när det ex. gäller kattungar är när "gränsen går för att avgöra om man skall kämpa vidare. Om den minsta kattungen i kullen helt plötsligt inte vill äta som den gjort tidigare skall man då låta det ha sin gång?! från att ha varit pigg och full av liv till att bli apatisk och trött, skall man då anta att det måste vara något fel på den för att den alltid har varit minst. Den kan faktiskt vara så att den har åkt på en vanligt infektion som behöver behandlas och att den under tiden behöver stöttning med vätska och mat.

Sen finns det kanske en anledning till varför just den minsta råkat bli sjuk?!Svårt är det i alla fall. Jag brottas alltid med känslan av att jag kanske kunde gjort mer.

MalinL
2012-05-28 11:14
#47

Håller med #46.

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Nilla
2012-05-28 14:38
#49

"Twisted legs" nämnde någon…detta rättar oftast till sig när katten blivit större. Jag känner till ett exempel där kattungens ena framben lindades med självhäftande linda som stöd, när kattungen började busa och röra på sig. Detta plus daglig massage och lite stretching hade god effekt.

Den katten är en utmärkt sällskapskatt idag och det enda som syns är en svag liten böjning av nedersta leden vid tassen. Det hade varit synd om den fina katten hade avlivats, tycker jag. Hon har rätt till sitt liv och haltar inte ens idag.

Men visst - som uppfödare får du ju pyssla lite extra med just den här lilla. Det enda du kan skylla på är att du inte har tid - eller möjligen att din moraliska ståndpunkt är att svaga individer bör rensas bort.

Kattunge född med "twisted legs".

LÄNK

Efter två månader har benen rättat till sig. Katten kan få ett bra liv.

LÄNK

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

namsooks
2012-05-28 15:37
#50

#49 #52

Tycker som Nilla, vi kommer inte alla att kunna enas om vad som är rätt eller fel i denna frågan då alla ugår från egna referensramar om vad som är rätt och fel.

Men som nedan så håller jag fullt med om att värna om rasen och sträva efter sunda frisk och livsdugliga katter handlar inte bra om att få fram avelsdugliga katter.

Denna kommentar har tagits bort.
Nilla
2012-05-28 15:47
#52

Jag har svårt att se att vi ska kunna enas i frågan. Det handlar om etik och kanske skulle vi istället diskutera moralfilosofi. För mig handlar det om svaret på frågorna: "vad är gott" och "vad är rätt"?

Enligt moralfilosofin bör vi eftersträva "det rätta", men vad ska vi eftersträva och vad ska vi sträva efter? Liv - säger jag!

Det kan inte finnas någon grundläggande gemensam form, därför att varje situation är unik och kräver nya moraliska ställningstaganden. Således måste vi lita på att varje uppfödare fattar ett beslut som är rätt för situationen - men - vi handlar med våra värderingar som utgångspunkt.

Man kan inte förutsätta konsekvenserna av sitt handlande. Jag kan alltså inte i förväg veta hur utgången ska bli, när jag väljer att gripa in och stödmata - men jag gör det med gott uppsåt. Jag vill gott och handlingen är god.

Det handlar om mitt samvete, min empati för andra levande varelser, om ansvar och mänsklighet - om min syn på djur vs människa.

Arbeta för rasens bästa, men också bevara liv som inte ska gå i avel

Så länge kattungen inte har fysiska skador eller visar märkbara symtom på neurologiska störningar, gör jag mitt yttersta för att bevara liv. För mig är livslågan lika dyrbar, oavsett om den brinner i en liten svalunge som trillat ned ur boet, som i en människa. Jag anser att varelsen med det bultande hjärtat t o m har rätt till sitt liv.

Ibland måste man agera barmhärtig samarit

Naturligtvis bevarar jag inte liv till vilket pris som helst. Om det gäller en unge med tarmpaketet utanpå magen, är stödmatning knappast en god gärning. Jag bör ta på mig rollen som barmhärtig samarit och avsluta lidandet. (pliktetik)

Med stödmatning kan en kattunge hjälpas till livet

Jag pratar nu inte om lite "starthjälp" vid födseln, utan om stödmatning fullt ut på ungar med låg vikt och svårigheter att hävda sin spene - ungar som i naturen hade strukit med. De försvagas snabbt och det hela blir en ond cirkel, där kattungen tillslut ger upp och dör.

Det är oftast inget kroppsligt fel på dem och de brukar komma ikapp sina syskon när det blir dags att börja äta fast föda. Jag sticker ut hakan här och anser t o m, att det är min plikt som uppfödare att värna och vårda de liv jag satt till världen. Är jag inte beredd på detta, ska jag ägna mig åt något annat.

Jag kan ha förståelse för att grisbonden med femtusen slaktsvin inte ser meningen med att hålla liv i svaga individer, men här är det ju ingen produktion vi talar om - utan förhoppningsvis ett fåtal väl planerade kullar på dyrbara avelsdjur.

Ansvar för rasen - JA!

Det är min plikt att se till att dessa ungar inte går vidare i avel och jag kan belägga dem med avelsförbud eller välja tidig Kastrering, om jag känner mig orolig. Blir katten snygg, kan den ändå "göra reklam" för mitt katteri på utställning som kastrat.

Dessa kattungar har rätt till livet och de flesta av våra katter blir ju sällskapskatter ändå.

Glad

#38 & 46 Jag håller med dig.

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Nilla
2012-05-28 15:55
#53

#50

Jag blev tvungen att skriva om mitt inlägg och publicera det på nytt och då hann du skriva. Och dina inlägg blev dessutom dubbla. Därför fick jag ändra i ditt inlägg - att du håller med inlägget…NEDAN.

Skrattande

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

SE*Wishetens
2012-05-28 18:07
#54

#52 > "Jag sticker ut hakan här och anser t o m, att det är min plikt som uppfödare att värna och vårda de liv jag satt till världen. Är jag inte beredd på detta, ska jag ägna mig åt något annat."

Och det är väl just där vi inte är eniga - nämligen vad det innebär att värna och vårda de liv man satt till världen. Vad det innebär att ta ansvar för sin ras, sina kattungar och sina potentiella kattungeköpare. Jag ser väl inte heller att man MÅSTE vara eniga, utan det kan vara bra att man bara diskuterar frågan.

Trots allt har vi alla samma regelverk - djurskyddslagen, och förbundens regler - att förhålla oss till.

SE*Wishetens  - http://www.wishetens.se

Nilla
2012-05-28 18:21
#55

#54

Ja, jag anser att det är min plikt som uppfödare. Du anser något annat och du följer dina moraliska värderingar.

Jag har precis skrivit ett helt stycke om att vi dessvärre inte kommer att kunna enas. I inlägget redogör jag för MINA värderingar - "jag, jag, jag…"

Glad

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
MissMaven
2012-05-28 22:35
#56

Håller med #52 och #46.

#39 skrev: "Nu är alla (även du som "bara vill ha en katt för sällskap") mer intresserade av stora öron, långa smala kroppar och lång näsa än av långvarig friskhet och sund tillgivenhet."

Från min (begränsade) erfarenhet stämmer inte det och jag hoppas att det inte blir så i framtiden heller. Vi hade inga problem med att sälja våra icke extrema kattungar och fler av våra kattungeköpare sade till oss att de tycker att de flesta siameserna har blivit alldeles för extrema utseendemässigt.

Jag förstår att vi alla har olika syn och etik när det gäller avel, men jag vill hellre ge bästa möjliga förutsättningar till mina kattungar när det gäller hälsa än att ge dem tex - stora öron. Bra förutsättningar inkluderar att avla på kärnfriska och starka avelsdjur till att börja med; de som har bra imunförsvar och får gå ut (under kontrollerade former). Vi ställer inte ut våra katter (vi har inte tid och intresse för det och är oroliga för smittor).

Katterna måste få bra mat, mycket utrymme, egen tid och massor med kärlek från oss. Jag är emot inavel (vi håller inavelsgrad så lågt som det går på 10 generationer; som är ännu svårare om man tex avlar på katter som har bara siameser i stamtavlan).

Så klart ska man vara med under och efter förlossningen; vi tar alltid ut semester runt det och runt kattungarnas första vaccin. Avnavla kattungar med steriliserad sax och hjälpa mamma katt med allt så gott det går. Ge ett eget rum till katten och kattungarna, hålla allt rent, se till att hon inte blir stressad etc.

Vi har än så länge inte haft svaga eller sjuka kattungar som behövde antibiotika eller stödmatning. Vi hade tur, så klart, det måste man ha, men vi har också gjort allt man kan göra för att det ska gå bra.

Därimot hade vi en kattunge som hade reaktion på sitt första vaccin och blev sjuk. Han överlevde, tack vare mycket vård och tvångsmatning från vår sida (han var aldrig inlagd); nu är han en stor och stark 2-årig kille som aldrig har varit sjuk efter det. En detalj som jag tyckte var märklig då - veterinärer på Bagarmossen sade till oss att det är ovanligt att man kämpar som vi gjorde för vår lilla överlevare; de sade att uppfödare som regel väljer att avliva dem.

Vi hade också en kattunge som var fin och stor och välutvecklad vid födseln - men - han föddes med tarmarna utanför. Vi körde honom till veterinären där han avlivades (i Sverige försöker man inte rädda sådana kattungar). Vi mådde mycket dåligt efter det och jag tvivlar att vi kommer att föda upp många kullar i framtiden, vi tog det väldigt hårt.

Vi alla är olika, och jag har respekt för andras avelsarbete. Personligen resonerar jag så här - de små varelsen finns på grund av oss, och i mitt huvud är självklart att vi ska göra allt för dem; och det börjar innan de ens är födda - det börjar när man planerar sin nästa kull. Jag vill att kattungarna vi fött upp lever i många, många år och förblir friska, sociala och älskade familjemedlemmar. Om deras nya ägare är utställningsintresserade och det går bra för de små - vad roligt - men det är bara en bonus. Hälsa, inte öronen kommer först.

Jelena - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

MissMaven
2012-05-28 22:52
#57

Nu vill jag inte att någon misstolkar hela tråden och tro att det finns två sorter uppfödare:

1) de som avlar på supersnygga katter som ibland får svaga avkommor som uppfödarna sedan bara låter dö

2) de som avlar på friska och fula/omoderna katter som nästan alltid får lika friska avkommor.

Det stämmer inte. Och jag också tror att skillnader i våra resonemang låter mer dramatiskt här än i verkligheten.

Jelena - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

[Nikkki]
2012-05-29 00:12
#58

Det går aldrig helt att enas i frågor om etik. vi har oilka uppfattninger och värderingar. Det är ju därför vi har lagar om det mesta.

Det är bara att respektera varandra och att vara vänskapliga mot varann, politik Skrattande

När jag bodde i Filippinerna för en del år sedan under en kortare period så bodde jag ute i bushen. Jag hade aldrig dödat något djur och alltid sagt att det kunde jag inte. Men där var jag tvungen att vara med om det och det förändrade mitt synsätt på en del etiska frågor på ett positivt sätt. Det är skillnad på människor och djur. Jag älskar djur och är en stor djurvän och därför att jag är en djurvän så "daltar" jag inte för mycket med dem. Det är djur och mår bäst av att få leva som så i största mån det går. Självklart gör jag mhcket för att rädda en unge men inte för mycket som vissa, sondmatningar, antibiotika till nyfödda som väger 50-60 gram.

MalinL
2012-05-29 08:52
#59

#58 nu har jag sett ett par gånger att du skriver att man ger antibiotika till nyfödda med låg föddlsevikt. Vilka gör det menar du och varför? Har svårt att tro pä det och det låter som en missuppfattning i mina öron, det är ju inte så att antibiotika hjälper för att ungen är liten.

[Nikkki]
2012-05-29 14:52
#60

jag vet uppfödare som ger antibiotika bara för att stärka ungar med låg födelsevikt, de som ger för att ungarna har klickljud när de andas, de som ger för att ungarna har klegg i ögonen osv, men kan ju inte säga vem de är här. Tror att det är vanligt att uppfödare gör så eftersom jag hört det från så många genom åren.  Och antibiotika är ju lätt att få tag på som uppfödare, det har det varit för mig i alla fall.

Personligen tror jag det handlar om pengar när man försöker rädda svaga ungar med så fel metoder som sondmatning och antibiotika, kan man rädda en till så tjänar man mer. Folk säger hela tiden att det ger inga pengar på att föda upp och delvis är det ju sant då det är många omkostnader men en kull på 6 st a 8000:- ger 48000:- vet att flera kommer bli sura nu!

MalinL
2012-05-29 15:49
#61

#60 Om en unge har klegg i ögonen så måste man ju göra något åt det, eller hur? Dremot har jag aldrig hört talas om att någon ger antibiotika pga låg födelsevikt.

Jag tror inte alls det handlar om pengar att uppfödare vill rädda ungar, du verkar tyvärr ha en tråkig bild av uppfödare!

Vet många uppfödare som kämpat med en svagare liten, ibland går det bra, ibland inte. Men det handlar verkligen inte om pengar utan att man inte har hjärta att låta en liten tyna bort, utan att ha gjort allt man kan. Det är ju inte så att bara för att ungarna fyller 12 veckor så står det köpare på rad utan ofta blir man sittandes med några ungar lite längre och handlar det om en som kanske varit svag från början vågar man inte sälja den förrän den blivit äldre så man ser att den verkligen är frisk och sund, varpå man kanske inte kan/vill ta fullpris för den. Ekonomiskt sett så är det förmodligen mycket bättre att låta de svaga somna in redan från början istället för att lägga massor av energi på någon som kanske inte klarar sig. Men vilken djurvän vill göra så?

Nilla
2012-05-29 16:16
#62

Där slog du huvudet på spiken - vilken djurvän vill göra så?

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
namsooks
2012-05-29 19:33
#63

#60

Håller med om att du verkar ha en väldigt tråkig/sned bild av uppfödare.

Nu kan jag bara tala för mig och de närmasta uppfödarvännerna jag har, jag har inte hört talas om att någon skulle ge antibiotika pga. låg födelsevikt. Självklart ges behandling mot ögoninfektioner och misstänkta lunginflamationer.

Jag är en av dem som kämpar in i det längsta för mina små och att jag skulle göra det av ekonomisk vinning är helt absurt! Jag har lagt mycket mer pengar på de ungar som varit svagare, både energi, tid och rena pengar.

Att sondmata en liten kattunge skulle jag däremot inte göra.

Ja det var ju en lätt kalkyl ;)

Nilla
2012-05-29 19:38
#64

#63

Jag håller med. Sondmatning är en annan femma.

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

MalinL
2012-05-29 19:53
#65

#60 Missade att di skriver att en kull ger 8000 * 6. Orkar inte ens kommentera det. Uppenbarligen har du ingen egen erfarenhet av att föda upp och sälja kattungar, annars hade du inte skrivit så. Känns som du mest är ute efter att röra om i grytan helt enkelt. Flört

[lisme]
2012-05-29 20:17
#66

#60 Jeg tror egentlig du bare er ute etter å provosere, og har gått deg fast i det du kan kalle "fakta". Du hevder at det er oppdrettere som gir antibiotika til kattunger med lav fødselsvekt - hvilken positiv effekt skulle det ha på en frisk kattunge? Antibiotika er en påkjenning for et levende vesen, ikke noe som styrker men som reduserer helsen hvis det ikke er en infeksjon tilstede. Jeg lurer veldig på hvilke oppdrettere du har opplysningene dine fra, jeg vet at det ikke er fra oppdrettere jeg kjenner. Etter å ha vært oppdretter i noen år har jeg blitt kjent med ganske mange. Det som er felles for disse oppdretterne er at de legger hele sitt engasjement i å få fram friske og sterke kattunger, de bruker all ledig tid på denne fantastiske hobbyen, og alle sine penger. De fleste tar seg fri den siste tiden av drektigheten og den første tiden etter fødsel, og det er ingen som får betalt permisjon for å ta vare på kattemor og kattunger! Hva tror du en uke uten lønn koster? Og en uke kan være for kort tid, sånn at de må ta seg fri enda lenger.

Jeg har, sammen med etterhvert mange andre oppdrettere, tatt flere internettkurs via Pawpeds. En av oppgavene i disse kursene er å beregne hva det egentlig koster å få fram et kull. De fleste havner et sted mellom 4500 og 6500 kr pr kattunge, alt etter hvor de bor.Blir ikke kattungene solgt og har flyttet når de er blitt 12 uker gamle, blir selvfølgelig prisen høyere. Det er heller ikke mange av oss som får 8000 kr pr kattunge, det er snakk om mye mindre enn det!

Det er sjelden at alle kattungene i et kull blir solgt og levert når de er 12 uker, veldig mange av oss har hatt kattunger mye lenger hjemme enn det.

Avel er mye mer enn å ha en hunnkatt og låne en tilfeldig hannkatt, og så får de kattunger som blir solgt for gode penger. Man må kjøpe denne hunnkatten, og det er ikke gratis å ha katt. Vi har også beregnet hva det koster å ha en katt i 1 år, og prisen ligger på mellom 4000 kr og 7000 kr. Man skal også teste avelsdyrene før parring, og stadig blir det flere tester som man bør gjøre. Hver test koster endel penger. Jeg tror ikke at det finnes mange oppdrettere i Norden som produserer kattunger og selger dem som varmt hvetebrød, det må man nemlig gjøre om man skal ha en viss inntjening.

Jeg vil også be om at du forteller oss hvilke veterinærer det er som skriver ut antibiotika uten at det foreligger en infeksjon. For jeg og mange med meg, er møkk lei av å krangle til oss behandling når dyrene er syke! Hadde vi hatt muligheten til å kontakte en veterinær som faktisk var mulig å få resepter fra uten krangel, ja da hadde livet som katteoppdretter vært så veldig mye enklere!

En annen sak som definitivt virker inn på kostnadene, er f.eks enkelte parasitter som må behandles. Vi har vært blant de uheldige som først har fått konstatert at kattene våre hadde Giardia. Det er en forholdsvis enkel behandlingsmetode, og prisen for ormekuren som gis i disse tilfellene er ikke altfor dyr. Men ALT i huset ditt må enten fryses, kokes eller dampes. ALT! De fleste kattesenger tåler ikke denne behandlingen, klorestativene gjør heller ikke det og da er det bare å kaste det du har og kjøpe nytt. I tillegg må du vaske ALT hver eneste dag! Det ble to behandlingsrunder på våre katter før de ble kvitt denne parasitten.

Etter dette kjempeløftet, kom selvfølgelig neste. Denne gang var det parasitten Tritrichomonas Foetus som ikke er så enkel å bli kvitt. Den eneste behandlingen som kan virke, er å gi Ronidazole i 2 uker. En kur med Ronidazole koster over 1000 pr katt. I tillegg er den sterkt kreftfremkallende for både katter og menneskene som gir kattene medisinen. Våre katter ble ikke kvitt parasitten med en behandling, vi måtte behandle en gang til. Denne gangen valgte vi å gjøre det på en annen måte. Første behandling var veldig grei, da gikk kattene sammen hele tiden, og det ble tatt samletester for noen av kattene sånn at testene ikke kostet mer enn 5000 kr. Neste behandling valgte vi å separere kattene fra hverandre, det medførte at vi måtte bygge på en måte store bur det hver katt fikk sin plass uten å kunne komme i fysisk kontakt med de andre kattene. Det gjorde vi for å kunne isolere hvem som fortsatt hadde parasitten etter behandling to. Denne gangen ble kattene gitt medisinen to ganger pr dag og alle ble testet hver for seg, der det kostet over 1000 kr pr katt å teste (9 katter). Så ja noen tjener på at vi holder på med katteoppdrett, men det er IKKE oppdretterne! For ikke å snakke om arbeidsbelastningen som slike parasitter fører til!

Siden du er så fordomsfull mot oss som oppdrettere, vil jeg gjerne at du kommer hit til oss og bor gratis en måneds tid, så kan du selv se hvordan det er å være katteoppdretter! Du skal få fullt innsyn i våre bankkontoer, du kan også få låne kalkulator for å lettere regne ut hvor mye penger vi taper pr kull!

[Nikkki]
2012-05-30 08:55
#67

jag känner bra och duktiga uppfödare, ni finns, missförstå mig inte men jag känner oxå uppfödare som ser sin uppfödning helt affärsmässigt. Och 2 uppfödare jag känner ger alltid antibiotika i förebyggande syfte till kattungar med låg födelsevikt. Jag har pratat med dem om det flera gånger och hur fel jag tycker de gör men det hjälper inte.

#61 nej jag tycker inte att man behöver ge antibiotika så fort en kattunge har klegg i ögonen som måmnga gör. Man kan tvätta ögonen flera gånger om dagen och med ögonsalva så blir det i de flesta fallen bra efter några dagar, det är min erfarenhet.

Ja jag har en sned bild av tyvärr för många uppfödare jag mött och deras metoder, tycker det är tråkigt och ledsamt hur man behandlar djur. Men det stora flertalet uppfödare gör ett fint jobb och är duktiga och djurvänner, kram till er!

Måste tilläga att jag var hos en uppfödare som visade mig hur hon sondmatade sina kattungar för 5-6 år sedan. Det var vidrigt att se, Det gällde bara kattungar med låg vikt eller sjukdom. Hon tog en gummislang och förde ner den i magsäcken och fäste en plastspruta i den och tryckte i mjölkersättning. I såna lägen ser jag uppfödningen som ett rent ekonomiskt intresse!

Förlåt om jag sårat några här med mina kommentarer. Som sagt det finns bra hjärtliga uppfödare och många trevliga människor här på iFokus och ni gör ett bra jobb!

Nilla
2012-05-30 11:20
#68

Det är faktiskt inte tillåtet att medicinera utan att ha konsulterat veterinär om sjukdomsbild och dosering. Det finns, som någon nämnde, stor risk för resistens och det är ledsamt när antibiotikan inte hjälper när djuret verkligen är sjukt. Jag är driftsansvarig för mjölkproduktion med 300 getter och vi är restriktiva med antibiotika och sätter aldrig in behandling, utan att ha diskuterat fallet med vår besättningsveterinär. Vi skickar hellre in ett mjölkprov för mycket, än att behandla en bakterie som antibiotikan inte hjälper mot. Ja, jag känner till uppfödare som sondmatar som rutin. Det tar för lång tid med nappflaska. Okänsligt, onaturligt, tycker jag. Ungen ska ju suga i sig i sin egen takt. Skriver från mobil, blir lite kompakt text. :)

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
MalinL
2012-05-30 15:36
#70

Nu har jag ingen som helst erfarenhet av sondmatning men jag vet att uppfödare tillämpar det för att det är säkrare om man gör rätt eftersom risken att mjölken skulle hamna fel (alltså i lungorna med lunginflammation till följd) försvinner, jämfört med om man matar direkt i munnen. Det kan se hemskt ut och låta hemskt att någon för ner en sond i en kattunges hals men det är alltid lätt att uttrycka sig kategoriskt om någon gör/tycker annorlunda än man själv. Jag tänker i alla fall inte säga varken bu eller bä om det eftersom det skulle vara rent känslogrundade uttalanden som baseras på just känslor och åskiter snarare än fakta och kunskaper.

Att detta skulle bottna i ekonomiska intressen tror jag inte ett ögonblick på.

En sak som jag reflekterat över på forum i allmänhet och bl.a här på Sif att det är sällan uppfödare med verkligt lång erfarenhet här och skriver. Kanske blir de bortskrämda av alla åsikter och fördomar här? Det är synd tycker jag då andras långa erfarenhet alltid är intressant och nyttig att ta del av oavsett och man delar åsikter eller ej. Att läsa uppfattningar från nya uppfödare och folk som inte är uppfödare eller hunnit få någon kull är givetvis också intressant, men i längden blir det ganska onyanserat kan jag tycka.

[Nikkki]
2012-05-30 16:11
#71

#70 Alla människor har mer eller mindre fördomar och alla har vi olika åsikter, det är ju därför vi diskuterar! Jag tycker tvärtom att det finns ganska många uppfödare med erfarenhet här med i diskussioner, själv tillhör jag dem med lång erfarenhet även om jag inte haft någon kull de sensaste åren. Du behöver inte läsa inläggen här om de stör dig så mycket, att kalla det onyanserat osv. mot folk som har mindre erfarenhet är taskigt av dig! Detta är ett diskussionsforum för alla!

När det gäller sondmatning så vet jag att det i flera fall görs helt olämpligt för katten. De som kämpar med sjuka kattungar för att hålla dem vid liv även då de själv gett upp.  Visst kan det vara bra med sondmatning i vissa lägen, självklart!

MalinL
2012-05-30 17:11
#72

#70 Jo jag tycker det lätt blir onyanserat här eftersom det mer sällan är uppfödare med längre erfarenhet som skriver. Det blir mer intressant och nyanserat om fler olika uppfödare både nyare och mer erfarna deltar, och det står jag för. Om du tycker det är taskigt så får det stå för dig, huruvida du är erfaren eller ej är ju svårt att veta här eftersom du väljer att vara mer eller mindre anonym. Själv anser jag mig fortfarande vara en rätt ny uppfödare, har min kull 18 just nu.

[Nikkki]
2012-05-30 18:20
#73

#72 men det finns cafe siam för de uppfödare som är mer erfarna.

Jag har haft 54 kullar under mina år, har inte haft någon kull på 6 år och jag är Nikki och många här vet vem jag är och känner mig. Har ingen hemsida längre men vill gärna vara med i diskussioner då och då.

Nu blev det off topic, förlåt Nilla.

Nilla
2012-05-30 19:56
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#74

#73

Det gör ingenting.

Ja, själv tillhör jag den ljusgröna skaran och föder inte ens upp längre - men jag är intresserad och engagerad!

Skrattande

Vill förtydliga min inställning till sondmatning. Självklart ska det sondmatas där det är befogat - sjuka, uttorkade djur som inte orkar äta själva.

Jag ser bara hur det är i mitt jobb med getterna och alla killingar jag har stödmatat i år - ett första mål kan vara avgörande och det som ger killingen kraft att ta för sig och dia själv. När maten kommer ner i magen, vaknar den lilla kroppen till liv, blodcirkulationen pumpar runt och ungen kan hålla värmen.

Däremot tycker jag inte att man ska sondmata, när ungen har sugreflex och förmåga att själv suga i sig mjölken.

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

MalinL
2012-05-30 23:12
#75

#73 Fast cafe siam är inte bara till för erfarna uppfödare. Det jag egentligen ville få fram var att jag tycker att det i flera trådar nu på senaste tiden på SiF så har både uppfödare och utställare utmålats som giriga, profithungrande personer utan moral, som bara bryr sig om pengar och utställningsvinster och detta är inte alls min erfarenhet under mina år som uppfödare.

Och det var detta jag menade med onyanserat, det blir en "vi och dom" känsla som jag inte uppfattar som konstruktiv för någon part, vilket i slutändan gör det ointressant att föra någon diskussion (för mig i alla fall), inte för att jag tar åt mig av något av det som skrivs, utan mer att det helt enkelt inte känns som en vidare diskussion utan bara påstående som handlar om ett gäng "anonyma" påstådda uppfödare

hoffens
2012-05-31 02:01
#76

Jag har hört att man inte får sondmata om man inte har någon utbildning för att sondmata.

Annons:
Attacks
2012-05-31 05:01
#77

Jeg kjenner flere som sondemater(Ikke i Norge). Det er nok litt ulikt hvilke raser som foretrekker dette,men i DK er det flere som kan teknikken. Jeg skulle gjerne likt å lære det,men jeg ville aldri prøvd meg frem på egenhånd.

Gjør man det skikkelig,så tror jeg det er enklere,for da får dem i seg det dem skal til et hvert måltid - hvis man må heltidsmate nyfødte/syke.

Det finnes jo også flere ting som er mindre hyggelig å gjøre,enten som oppdretter,eller generell katteeier,men flere kunnskaper kan være veldig godt å ha med seg hvis man trenger å praktisere det. Men dette ble veldig O.T.

Her fant jeg en veldig god film, hvor dem viser på en veldig fin måte hvordan det gjøres riktig - vel og merke på en nyfødt hundevalp Glad

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

Attacks
2012-05-31 05:06
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#78

Dette blir litt utenfor diskusjons området. Men jeg matet jo lille Tiger den første leveuken da mamma var på klinikken. Og ikke talom han ville tutte på noen plastsprøyte.

Heldigvis hadde jeg innkjøpt på forhånd en annen type sprøyte med tilhørende smokker. Disse smokkene er også supre å sette på plastsprøytene,og det ble nesten som en lang mamma-tutt å suge på.

Da han flyttet så i fosterhjem,fikk han litt KMR de første dagene i tillegg,og fosterforeldrene syns det var så hyggelig. For det var en fornøyelse å gi han mat. Det varte ikke mange dagene før det var mer enn nok å bare drikke hos fostermammapusen.

Men her er ihvertfall smokkene jeg brukte:

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

Attacks
2012-05-31 05:23
#79

Når det gjelder penger ved salg av kattunger,tror jeg også jeg kan stille meg i skaren blandt dem som går i sørgelig minus Skrattande

Jeg har ulik pris på mine kattunger. Det er kattene som selges til registrerte oppdrettere som får lov å betale mest. Dem får ta del i de stamtavlekombinasjonene jeg har jobbet med/ev importert/.

Showkattene har en annen pris,dersom dem ikke går til oppdrett. Men dem får også en kattunge jeg anser i mine øyner er lovende i utviklingen.

Dem som egner seg kun til kos, uansett om dem har skjønnhetsfeil eller ikke, dem har en annen pris. Noen kan jeg til og med finne på å gi bort, og det gjelder ikke bare omplasseringer

Hvis et kull blir sykt i tillegg + mamma, så går man enda raskere i minus. Tror min Tiger er nesten verd 60 tusen kr, det er et meget eksklusivt enebarn Tungan ute Nå er han ikke for salg,men jeg hadde jo aldri solgt han for 60tusen uansett.( Hurra hurra for forsikring)

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

[Nikkki]
2012-05-31 09:15
#80

Jag är trött på din ovänlighet Malin! Du har varit på mig i flera diskussioner, kallar mig anonym och att jag är en påstådd uppfödare bara för att du inte känner mig, här finns flera uppfödare som känner mig väl! Du är dessutom otrevlg mot andra i detta forum. Försök att hålla dig till ämnena utan att hela tiden ge dig på folk, alla har rätt till sina åsikter även om du inte gillar dem och låt bli att klanka på andras åsikter du inte gillar. Dina är inte alltid bäst även om du själv tycker så!

Jag skriver inte mer i denna tråden!

Detta är ett forum för alla och allas åsikter är välkomna och intressanta att ta del av. Även oerfarna uppfödare och folk med kat 4 katter vill vara med vilket är trevligt!

Attacks
2012-05-31 10:12
#81

#80 Hvorfor må man være så hemmelig med navn/nick da? Jeg er med på et privat forum i Danmark,og der er et obligatorisk at man skriver hvem man er i en presentasjon inne på sin egen side.

Jeg er med på et par åpne forum også,der det er helt naturlig at man presenterer seg med sitt ekte navn. Uansett om man er oppdretter,x-oppdretter eller ikke-oppdretter.Glad

Altså mine ord er egentlig ment til alle.

Kanskje det burde gjøres her også? Nilla?

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

MalinL
2012-05-31 12:32
#82

#80 Så tråkigt att du uppfattar det så. Jag vet faktiskt inte vad du syftar på för jag har inte menat att vara otrevlig mot någon men uppenbart har jag väl trampat på en öm tå.Flört

Dessutom är du ju annonym för många här eftersom du inte gått upp med din fullständiga namn + stamnamn såsom de flesta av oss andra som skriver här. Att du inte är uppfödare har jag då inte skrivit, snarare så skrev jag att jag blev fundersam över dina erfarenheter som uppfödare eftersom du skriver att man får in så mycket pengar från en kull och att det är ekonomiska intressen som driver uppfödare att hålla liv i svagare kattungar och detta är något som går precis stick i stäv med min uppfattning.

Du har skrivit en del saker som många reagerat på Nikki och då kan du väl inte bli förvånad om du får svar. Otrevlig ska såklart ingen vara, men det tycker jag heller inte att jag har varit.

MalinL
2012-05-31 12:40
#83

#80 Kan tillägga att i mitt inlägg #75 när jag skrev "anonyma påstådda uppfödare" så menade jag inte dig Nikki eller någon annan som skrivit här på forumet utan de uppfödare som det hela tiden refereras till som påstås para fäder med döttrar på löpande band, som ger nyfödda antibiotika som om det vore smågodis och som dessutom tjänar grova pengar på detta.

Annons:
hoffens
2012-05-31 15:26
#84

MALIN DU ÄR BÄSTSkrattande

hoffens
2012-05-31 15:27
#85

Enligt djursjukhuset får man inte sondmata

[Sentra]
2012-05-31 17:35
#86

#80 håller med dig Nikki Guld i mun

MalinL
2012-05-31 18:06
#87

#84 Tack Glad

Attacks
2012-05-31 18:17
#88

#85 Er det en svensk lov dette også?

Jeg har ikke hørt det er noe ulovlig i å sondefore i Norge,og jeg kunne veldig gjerne tenkt meg å lære detGlad

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

kalindas
2012-05-31 19:02
#89

#88
Jag tror att det är att man inte får sondmata om man inte är veterinär. Eller har kontakt med en veterinär som deligerat jobbet.
Kräver ju viss kunskap att sondmata.

Har sondmatat en kalv en gång, men de har ju lite större matstrupe än en kattunge. Obestämd

/Elisa

Nilla
2012-05-31 19:14
#90

#60

Dina påståenden sticker ut och du får räkna med häftig debatt. Häftig debatt är OK, så länge man håller sig till sakfrågorna.

#71 & 80

Detta är personangrepp och det tillåter vi inte på sajten. Du angriper annan medlems karaktär och jag föreslår att du håller dig till sakfrågan.

Alla har rätt att göra sig hörda, men vi måste behandla varandra med respekt. Jag ser inte att Malin menar något illa, när hon efterfrågar äldre uppfödare i debatten.

Anonymitet och Café Siam:

Man är i sin fulla rätt att vara anonym på forumet. I en diskussion kan en anonym medlem dock ses som provocerande av de andra, eftersom man inte deltar på lika villkor. Detta får man ta med i beräkningen när man väljer ett anonymt alias.

På vår slutna forumdel - Café Siam - är vi inte anonyma. Man ska kunna känna sig trygg med vem man delger sin information.

Café Siam är öppet för aktiva och kända medlemmar. Det är inget krav att man är uppfödare.

Glad

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
Silvestris
2012-05-31 19:24
#91

Oj, jag ligger nog mellan alternativ 1 och 2. Jag kämpar absolut för mina kattungar. Behöver de stödmatas stödmatar jag och behöver de antibiotika (eller annan vård) får de det. Däremot finns det gränser för vad jag gör. Jag sondmatar inte kattungar eftersom jag ser en betydande risk att man på så sätt håller liv i kattungar med fysiologiska defekter på matstupen eller gomspalt. Jag känner tyvärr till fall av båda sorterna. Jag kan droppa sockerlösning eller mjölkersättning på tungan för att få igång kattungen att suga, men vaknar inte kattungen till och äter av egen kraft (vilket än så länge inte har hänt) avlivar jag kattungen.

Sedan är jag stenhård på vad jag avlar vidare på. På det sättet kan man väl säga att jag låter naturen selektera för de kattungar som inte hade överlevt utan min hjälp går inte i avel dvs. de får inte föra sina gener vidare. En kattungen behöver ju inte dö för att inte föra sina gener vidare i avel…

Jag behandlar mina kattungar som jag behandlar de vuxna. Är det något fel på dem ger jag dem vård, tar dem till veterinären om det behövs. Är prognosen dålig avlivar jag.

hoffens
2012-05-31 19:44
#92

Det är inte trevligt att ha en diskussion med en som är anonym. Tycker det är fel att man får vara anonym. Egentligen så skulle man strunta i de som skriver anonymt alltså inte svara i de trådarna.

kalindas
2012-05-31 19:49
#93

#91
Det är lite så jag tänker också. Glad

/Elisa

tuska
2012-05-31 20:30
#94

  Jag kan sätta sond på människor så då skulle jag kunna sätta sond på en kattunge, men det skulle jag aldrig göra.  ( OBS. ett stetoskop Är då hjälpmedlet)

 För mej finns det gränser.   kan en människa få vifta ifrån sej sondmatning så borde ett djur även kunna få göra det.

SacredSouls
2012-05-31 23:58
#95

Ja her har det hent saker siden sist jeg leste. Ironisk nok så har jeg vært opptatt av å prøve å redde en kattunge..Gråter

Jeg legger hele mitt hjerte og hele min sjel i disse små. Jeg gråter og sitter med dem og sørger like mye hver gang noe går galt. Hjertet brister og jeg dras mellom ønsket mitt å drive oppdrett og ønsket om å gi opp hver bidige gang.

#73 Så trist jeg ble når jeg leste dine grunner for hvorfor man prøver å redde små kattunger Nikki. Er det slik i hunde oppdrett ? For det var vel det var det du holdt på med før?

Line - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

[Nikkki]
2012-06-01 09:34
#96

#95 nej jag har hållt på med kattuppfödning i 23 år.

Under åren har jag träffart många uppfödare och blivit vän med flera. Har sett allt jag pratar om här. Som jag sagt flera gånger är flertalet uppfödare härliga djurvänner och bryr sig om sina djur. Men jag känner till många som håller sin uppfödning helt oetiskt och utan större känsla för sina djur. Men när man pratar om det här så blir det sånt liv och jag blir anklagad för att jag är anonym osv. Jag är inte anonym då jag har namn och var jag bor men mitt stamnnanm är oväsentligt då jag ej har hemsida längre och ej har fött upp någon kull på 6 år. Jag har flera uppfödarvänner här.

Jag ville bara diskutera och ta fram flera tråkiga metoder som en del uppfödare använder sig av då det är viktigt att diskutera det. Jag vet att flera av er här känner till dem och en del tillämpar dem. Men det blir för mycket liv.

Jag har fått flera mess från folk här som tackar mig för att våga prata om det osv. Tack till er. Synd bara att inte fler vågar gå ut och berätta hur det faktiskt ser ut många gånger i uppfödniingen av katter. att visa ett intresse och vilja göra något åt det.

Jag avslutar mitt konto här nu då det har blivit för tråkig stämning, jag är trött på att försvara mig hela tiden. Alla ni som skrivit och hållt med mig och berättat om era erfarenheter, jag hoppas ni vågar diskutera nu, det är er tur?

Nilla
2012-06-01 10:35
#97

Det vore tråkigt om du avslutade ditt konto. Det tycker jag inte du ska göra. Alla behövs på forumet. Vi har ofta olika åsikter och det är inte alltid vi lyckas att enas. Här delar vi alla med oss av våra personliga erfarenheter. Självklart ska man reagera om man upptäcker att saker o ting inte står rätt till hos annan uppfödare och metoderna kan gott diskuteras. Men personen blir alltid anonym på vårt forum och informationen blir spekulationer.

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
[hakkapelitta]
2012-06-01 11:22
#98

#96 

Jag har lyssnat på musik i 25 år. Jag kan allt om musik och jag har många vänner som lyssnar på musik och kan mycket om musik.

Kan vi allt om musik? Och framför allt, bara för att vi lyssnar på musiken betyder det att vi kan spela den. Argumentet håller inte.

Nilla
2012-06-01 12:05
#99

Nu håller vi oss till sakfrågan. :)

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

[hakkapelitta]
2012-06-01 12:49
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#100

#99 Ja jag jobbar på att försöka formulera mig kring detta också, jag menar bara att ämnet kanske bör behandlas med en mer ödmjuk framtoning. .Cool

Jag har gjort för mycket, fram tills nu. Men jag har, enligt alla konstens regler "lärt mig av mina misstag". Jag har stått med kattungar, som jag gjort allt för. Jag har klivit upp dygnet runt i dagar och nätter utan att få vila för att mata, jag har varit till veterinären med små och bönat och bett om mer grundlig behandling än uppvätskningar och jag har gråtit och sörjt liv som inte var menade.

Men vad gör man när man har en liten som man redan älskar så mycket som knuttrar som en liten motor när du pillar honom på huvudet och matar honom… 

Jag önskar och hoppas, att jag ska bli mer ödmjuk inför moder naturs vilja, i den mån man kan  låta henne ha sin stilla gång. Katter är menade att få stora kullar, och det är inte meningen att alla ska överleva. Kattdjur får stora kullar för att naturen räknar med svinn.

Vi glömmer så många gånger att gå back till basics. I tråden om hälsa pratas det om att våra katter verkar extra känsliga mot infektioner och bakterier. Den enkla förklaringen är att det är lejon och tigrar och alla andra kattdjur också, det är de minsta organismerna som begränsar framfarten av djuren in the top of the foodchain.

Vi glömmer också att våra honkatter är katter, och vi applicerar våra egna mänskliga värderingar och känslor på dem. Om honan inte bryr sig om ungen, känner vi inte direkt impulsivt att "kasta bort den". Snarare tvärtom, våra modersinstinkter och vilja att rädda den blir bara starkare. Vi borde lära oss av katterna, istället för att göra allt till ett enda etiskt dilemma.
Back to basics helt enkelt ;)

Silvestris
2012-06-01 13:49
#101

#100

Fast att lite svinn är helt naturligt betyder ju inte att samma höga dödlighet är naturlig under de förhållanden vi lever. Ser man till kattens släktingar samt förvildade katter ligger ungdödligheten på runt 75% men de här ungarna går ju inte åt i infektioner eller diverse missbildningar (även om det förekommer). Det är ju rovdjur, kyla och svält som dödar den största delen ungar "där ute". Faktorer som vi helt enkelt kan räkna bort i vår skyddade inomhusmiljö.

Infektionskänslighet är inget "naturligt stadie" eftersom det, i det vilda, hela tiden selekteras för de som överlever infektionerna. När vilda populationer blir infektionskänsliga beror det nästan alltid på inavel, svält eller på att människan har introducerat en helt främmande patogen organism i miljön. Sådant som inte borde förekomma hemma hos uppfödare.

Påverkar vi rasernas hälsa negativt genom att rädda svaga kattungar? Ja, att antibiotika slår ut tarmfloran och kan påverka immunförsvaret långt senare vet vi ju. Att det kan finnas ärftliga faktorer bakom vet vi. Vi kan ju hindra sjukliga katter från att få avomma med väldigt enkla medel. Däremot så ja, sjuka katter är sjuka och har man hög "sjuklighet" bland ungar och dessa räddas kommer det synas i statistiken och i försäkringspremien men är vägen till friska raser att snygga till siffrorna och sänka försäkringspremier genom att låta katter dö istället för att behandla dem?

Det går inte att undvika att det är en etisk fråga.

Jag är helt övertygad om att vi kan rädda liv, få välmående katter och bygga friska raser. Jag tror inte att det ena utesluter det andra. Jag vill gärna tro att uppfödare kan välja bort att avla på de som föds svaga, även om de blir snygga och är synbart friska i vuxen ålder. Jag vill inte gärna tro sämre om andra än om mig själv och jag vet vad jag är kapabel till. Avlar vi på friska katter, ger dem bra mat och omsorg, undviker inavel… då har vi alla förutsättningar i världen att få friska kattungar.

[Sentra]
2012-06-01 14:56
#102

#98 så barnsligt!

#100 väldigt bra skrivet Glad

Nilla
2012-06-01 15:15
#103

#100

En bild som värmer. Fortsätt vara precis den du är - en sann djurvän med ett stort hjärta. Att bli mer hårdnackad och restriktiv, tycker inte jag är något att eftersträva.

Jag håller med Silvestris.

Glad

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

hecajon
2012-06-01 17:19
#104

Jag svarade: Jag gör vad jag kan alternativet!

Två upplevelser:

Ena kullen föddes en siameskille med 5 orientalsyskon, mamma oriental ville inte se honom… inget fel på honom, öppnade ögonen först, inget behov av stödmatning och var den tuffaste i hela kullen. Det enda jag gjorde var att lägga till honom vid hennes mjölkbar och efter ett par dagar så dög han ocksåGlad Men vad hade hänt om jag inte gjort detta, det står att läsa i stjärnorna…Men jag är glad att jag fanns där ändåGladFinns det rasism inom KatV?Skrattande

Nästa upplevelse är betydligt tråkigare:

3st bebisar föds, varav att jag ser efter ett par dagar att två av dem andas snabbare än den tredje. De två som andas på det sättet får jag stödmata och mamman är inte så värst intresserad av dem, de får vara med men tuttar dåligt själva, den tredje bebisen växer på sig enormt och mamman är nöjd.

Självklart att jag rådfrågade massor med personer inom uppfödning och vidtalade veternären om mina observationer under tiden, men ingen hade ett svar på vad det kunde vara och hur jag skulle göra, ingen hade upplevt samma sak…

Efter ca 4 veckor så dör en av småttingarna i sömnen:-(

Sen efter en vecka till så vaknar jag mitt natten av ett enormt kolikskrik från den andra lille, smörjer in hans mage med smör för att hans mamma ska jobba på den, vilket hon gör och han lugnar sig för stunden för att sen sätta igång igen på morgonenGråter Ringer veterinären när hon öppnar och får komma direkt med honom, 5min resväg. Hon lyssnar på tarmarna och säger att det är kört…sen lyssnar hon på hjärtat och upptäcker att han har ett obotbart blåsljud där och det var orsaken till tarmbesvären också… Han får stilla somna in på direkten, som han förtjänar, och äntligen fick jag en förklaring till varför bebisarna var så dåliga!

Om jag någonsin skulle ha en kull till här hemma (svårt med två kastrater, fast det är tjej och kille nuförtidenFlört) och någon av bebisarna uppvisade samma symtom eller något annat konstigt, skulle jag kolla upp dem hos veterinären direkt och om det var något obotligt fel skulle de få somna in där, men inte tänker jag låta de självdö iallafall, never!!!

PS Tredje bebisen har ännu inte varit sjuk på 4 år Glad Ta i trä!

Och hon är störst, bäst och vackrast, i hennes egna ögon iallafallOskyldig

Annons:
Upp till toppen
Annons: