Allmänt kattprat

Hur får man kraft att ta steget?

2011-08-16 09:49 #0 av: Blatabby

Nu tror jag att dagen har kommit då jag måste säga adjö till min gamle vän. Den ljuvaste herre som föddes på mitt täcke för 17 år sedan. Min fina, fina vän. Men hur får man kraft att åka...? Hur vet man att det definitivt är dax?

Straxt innan sommaren stod det klart att njurarna inte håller längre, att han har begynnande magcancer (och sedan tidigare HCM). Han har haft en fin sommar i skärgården, precis som jag hoppades att han skulle få hinna med. Men nu är han mager, trött, äter mycket dåligt och blir angripen av en av mina yngre katter.

Jag inser faktum, men har så fruktansvärt svårt att ta steget....

Anmäl
2011-08-16 10:12 #1 av: Supinesophie

Förstår att det är svårt, men kanske är det lättare om du tänker att han ska få somna in medans han inte lider hemskt mycket? Om du väntar och han dör hemma i plågor/ni far in akut och gör slut på lidandet så kommer du antagligen att ångra att du inte gjorde det tidigare, i lugn och ro.

Det är förstås upp till dig hur länge du vill vänta och det finns egentligen inget rätt eller fel.

Hoppas ni får en fin sista tid. Styrkekramar!

Anmäl
2011-08-16 10:25 #2 av: Lejdet

Har ju själv haft oturen att nyss ha behövt avliva en sjuk katt, dock bara sex månader gammal.

Det är fruktansvärt svårt att ta steget och bestämma sig för när det är dags, men i ditt fall låter det som om du måste göra honom tjänsten att få slippa lida mer nu, för det låter verkligen som om han gör det...

Att han dessutom blir angripen av dina andra katter tyder på att han verkligen är svårt sjuk. I det vilda hade en sådan katt blivit bortstött ur flocken och fått svälta till döds eftersom han inte kan jaga själv längre.

Som tur är kan vi människor hjälpa våra tamdjur att få somna in istället för det hemska ödet att svälta ihjäl.

Jag tycker att du måste tänka på kissens bästa och försöka att inte vara självisk, han har levt ett långt bra liv nu och förtjänar din hjälp.

Anmäl
2011-08-16 11:15 #3 av: berthagenn

Tänk på att du befria honom - tänk befria

Anmäl
2011-08-16 11:20 #4 av: kalindas

Vet hur hemskt det är..Gråter

Men på något kostigt sätt brukar det känas bättre när de fått somna in. Då vet man att de inte har smärtor eller mår dåligt längre...

Så ta din fina katt i knät. Krama om honom och tala om hur mycket du älskar honom. Låt han sen få somna i din famn, där han vet att allt blir bra...

Anmäl
2011-08-16 13:24 #5 av: tuska

Gråter Uff   det där är så jobbigt.   Beställ tid för en hälsoundersökning och då får veterinären hjälpa dej att avgöra. Du vet ju vad det blir. När njurarna tar slut så orkar inte kissen äta, för han är då jätteillamående och gifter går ut i blodet.

Det där att ringa och beställa tid för en avlivning av ett djur, de orden kan inte jag säja, jag tar det där med hälsoundersökningen då gör det inte så förtvivlat ont.

Anmäl
2011-08-16 14:16 #6 av: hannele44

Jag vet hur svårt det är...fick göra samma sak med min första siames ...han" talade om" när han inte orkade längre-den sortens kontakt hade vi. Jag åkte in med honom till "min "veterinär..han somnade in lugnt och stilla och jag fick vara själv med kroppen efteråt och smeka honom och prata med honom. Jag tro att själen går vidare så jag ville säga ordentligt farväl !

Anmäl
2011-08-16 14:45 #7 av: Zakira

Det är inte lätt alls att vara i den sitsen du befinner dig i nu. Jag tror också, som tidigare nämnt, att du måste tänka att du befriar honom från smärtorna och besparar honom fortsatt lidande. Han har fått en fantastisk sommar i skärgården med dig och han kommer antagligen bara att må sämre från och med nu. Klappa och krama om honom ordentligt, tänk tillbaka på hur bra ni har haft det tillsammans och låt honom somna in nära dig. Tänk att det är för hans skull, att du måste vara stark för honom. *styrkekram*

Anmäl
2011-08-16 15:13 #8 av: Siameshona

Usch. tårarna kommer. Jag tänker på när jag själv tog det beslutet i oktober för 3år sedan. jag lät mina båda siameser 16 & 17år somna in samtidigt. Ett fasansfullt beslut, men deras små kroppar var slut!

Jag tog hem en veterinär så deras sista stund vart hemma utan oro & rädsla hos en veterinär.

Styrkekramar

Anmäl
2011-08-16 15:35 #9 av: Blatabby

Ni är raringar allihop! Tack för allt stöd.

Jag åkte faktiskt iväg med honom till veterinären nu vid lunchtid, beredd att ta steget. Men jag vände halvvägs med bilen. Han såg så pigg ut och spann glatt (inte så där nervöst). Länge satt vi i bilen och snackade. Väl hemma tog vi en promenad på vår innergård. Sedan gick vi in och jag ringde veterinären. Hon sa att han skulle få äta vad han vill nu (slippa äckliga dieten) och så skall vi åka in de närnaste dagarna nu i veckan. Så nu har han med stor aptit ätit sin gamla mat. Spinner så fort jag tittar på honom och vill ha meeeer mat.

Så jag avvaktar med vårt farväl till morgondagen. Jag kommer absolut inte låta honom dö här hemma i svåra smärtor. Och tuffingen som är dum mot honom får vackert hålla till i andra delar av lägenheten tills detta är över. Som tur är har min allra yngsta katt tagit sig an sin äldre släktigt och putsar honom noga. (total kontrast där)

Han skall definitivt få somna i min famn till kärleksfulla ord, pussar, kramar och klappar.

Anmäl
2011-08-16 21:37 #10 av: Nonimonos

Känner med er.
Jag fick ta adjö av min kära Ozzy för ett tag sedan, det var hemskt jobbigt men båda han och jag visste att det var det bästa. Vi har ansvaret över våra djurs väl och det innebär även att vi måste befria dom från smärta och lidande och detta får vi inte missköta.
Han har haft ett fint liv med er och det bästa är ju att han får somna in innan han börjat må för dåligt.

Många kramar och styrketankar
Lina

Anmäl
2011-08-17 10:12 #11 av: Nilla

Lider med dig och skickar en styrkekram. Hemskt. Gråter

Anmäl
2011-08-17 11:47 #12 av: Missannas

Det märks att du älskar din katt och känner honom väl så lita på din magkänsla, du känner själv när det är dags.

Det är så sorgligt att läsa att det snart är dags att ta farväl men samtidigt blir jag glad för din katts skull som har en sån kärleksfull matte som vill göra det som är bäst för honom. Kanske vill han leva och njuta av sin favoritmat ett tag till eller kanske är det dags, det vet bara du.

Du får en styrkekram från mig också.

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Anmäl
2011-08-17 21:12 #13 av: Blatabby

Ikväll har min älskade vän Caprice somnat in i mina armar. Det var rätt beslut, men mitt hjärta brister.

Han föddes ensam i sin kull och var en sån där kille som alla tyckte om, speciellt barn. Magiskt vit, ljuvligt snäll och med trollsk blick. Jag är evigt tacksam för att jag fått ha honom hos mig i nära 17 år.

Åter igen - tack alla ni för er förståelse och ert stöd.

Anmäl
2011-08-17 21:17 #14 av: GunillaSverkersson

GråterBeklagar så sorgligt

Anmäl
2011-08-17 21:19 #15 av: Missannas

Beklagar sorgen Gråter

Anna - Moderator & medarbetare Siames iFokus

Anmäl
2011-08-17 21:24 #16 av: carinbrack

Kram!

Anmäl
2011-08-17 21:25 #17 av: Zakira

Beklagar :( Men nu har han det bra! Det är jag säker på. Ta hand om dig

Anmäl
2011-08-17 21:28 #18 av: kalindas

Gråter

Anmäl
2011-08-17 21:33 #19 av: SE*Wishetens

Beklagar... men jag är övertygad om att du har tagit rätt beslut. Ta hand om dig!

Anmäl
2011-08-17 21:42 #20 av: tuska

  Sorligt när våra vänner måste lämna oss

Anmäl
2011-08-17 21:43 #21 av: Supinesophie

Beklagar Gråter Men nu väntar han på dig vid ett bättre ställe.

Anmäl
2011-08-17 21:45 #22 av: tuska

 sorgligt när våra vänner måste lämna ossGråter

Anmäl
2011-08-17 21:59 #23 av: Myzakatt

Beklagar Gråter

Anmäl
2011-08-18 08:55 #24 av: amandahurtigh

Jag beklagar verkligen, du är stark som gjorde det som var rättGråter

Anmäl
2011-08-18 09:36 #25 av: berthagenn

Beklagar sorgen. Jag får en klump i halsen - för jag vet själv hur fruktansvärt svårt sits du sitter i nu. Du är en sann kattvän och du befriade honom. Det är en stor kärleksgest. Du tänkte på honom före dig själv.

Kraaaam från malmö

Anmäl
2011-08-18 18:09 #26 av: namsooks

Så sorgligt men ett handlande från en äkta och sann djurvänn!

Styrkekramar från oss!

Anmäl
2011-08-18 19:04 #27 av: 4barnsmor

Tänker på dig!

Vet hur svårt det är att ta detta beslut, men du gjorde helt rätt. Han har haft det jättebra hos dig. Minns alla fina, ljusa minnen och var tacksam för alla år ni fick tillsammans.

Styrkekramar

Anmäl
2011-08-18 21:19 #28 av: Rokkur

Beklagar sorgen, vet hur jobbigt det känns! Men du får tänka på att du hjälpte honom, då han var sjuk.

Det är ansvaret man tar på sig som djurägare. Det verkar som att du var en toppenmatte åt Caprice och verkar ha gett honom ett bra liv. Det kan du vara stolt överGlad

 

Kram!

"The animals of the world exist for their own reasons.
They were not made for humans any more than
black people were made for whites or women for men."

Alice Walker

Anmäl
2011-08-18 21:57 #29 av: barkens

Beklagar sorgen. Tårarna rinner när jag läser.. vet smärtan.

Men vet att ni ses igen!

Anmäl
2011-08-18 22:29 #30 av: Lejonhjarta

Lider med dig även om du gjorde rätt. Han har haft ett bra liv.

Anmäl
2011-08-18 23:30 #31 av: MalinL

Beklagar sorgen! Men du tog rätt beslut och det låter som att han har haft ett långt fint liv hos dig.

Anmäl
2011-08-23 19:46 #32 av: YodaFrankenstein

Gråter Beklagar. Han får ett riktigt toppenliv bland kattmolnen och jag vet att iaf min gamla katt Simson redan är där och väntar på att välkomna honom och visa runt.

Många kramar

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.