Utställning

Temperament & Utställning

2011-07-24 13:58 #0 av: SE*Wishetens

Något som gör mig lite beklämd är att jag på i stort sett varje utställning jag varit på i år sett/hört katter som "smäller". Det vill säga, katter som tillslut blir så stressade att de skrikjamar ilsket och högt och försöker göra utfall mot katter eller människor i närheten. Det kan även innebära att katten sätter klorna i den som håller den och/eller biter. Vissa katter går inte så långt, men man kan se när de bedöms att de är mycket stressade, är "stela som pinnar" på domarbordet, drar upp svansen under magen, morrar hotfullt och visar inte upp sig överhuvudtaget. 

Så, vad säger Sveraks utställningsregler?

    "DISKVALIFICERING OCH ALLMÄNNA FEL:
  • Aggressiv katt: Om två assistenter ej lyckas ta katten ur dess bur, får den inte tävla. Det är domarens eller utställningsledningens sak att avgöra om en andra assistent ska försöka ta katten ur sin bur eller ej.
  • Om en katt är aggressiv på tre utställningar, är det upp till det nationella förbundet/klubben att avgöra om katten ska avstängas från all framtida tävlan. Undantag görs för fertila katter som kastrerats (de kan alltså få tävla igen om de kastrerats, min kommentar). Dessa katters diskvalifikationer som fertila makuleras. Ägare som fortsätter ställa ut katt trots avstängning anmäls till till Sveraks disciplinnämnd som fastställer påföljd.
  • Katt som inte kan bedömas på grund av temperament ska av domare eller utställningsledning diskvalificeras oavsett om det sker under bedömning i klassen, Bäst i variant eller under Best in Show.
  • Ägare, utställningsledning, domare eller tjänstgörande veterinär kan dra katt från vidare tävlan utan att katten förlorar erhållna resultat vid aktuell utställning.
  • Om katt har blivit diskvalificerad på grund av temperament har ägaren rätt att få dispens av utställningsledningen att lämna utställningslokalen.


Mina funderingar är - använder man regelverket? Delas det ut "gula och röda kort" till katter som "smäller" på utställning, eller har man överseende med aggressivt beteende? Diskas katter från fortsatt tävlan pga temperament? 

Hur tänker vi utställare och ägare? Fortsätter man anmäla och ställa ut katter som uppenbarligen stressas så mycket av utställningar att de jamar aggressivt, är stela som pinnar på domarbordet och inte visar upp sig överhuvudtaget? Eller inser man att katten ifråga inte mår bra av att ställas ut? 

Dessutom - hur tänker vi vid avel? Ska en katt som "smäller" vid upprepade tillfällen eller stressas mycket av utställning användas i avel, eller är det något man helt enkelt måste acceptera när en katt är fertil? 
Är utställningsmiljön något som våra katter helt enkelt ska tåla för att kunna fungera väl som sällskapskatter, eller är det en så extrem miljö att man kan acceptera "dåligt" beteende? 

Givetvis är det skillnad på en pratig katt och en arg katt, och det är skillnad på en ung osäker/blyg katt och en ilsken eller stressad katt som hotar. Men var går gränsen? 

Vore intressant att höra er andra reflektera kring detta, och höra vad ni har för erfarenheter. Jag vet att det är svåra frågor, men jag tror det kan vara bra att diskutera.

Observera att jag inte skriver med avseende på någon särskild katt eller person, utan efter att ha reflekterat kring detta efter att ha ställt ut en del under 2011.

Anmäl
2011-07-24 14:21 #1 av: Maxima06

Vi har fått flertalet blickar och kommentarer om att våra korater är aggressiva och arga..vissa går undan. Koraten är ingen aggressiv ras, de snackar och låter mkt, detta tas som att den är aggresiv av den gemene utställaren medans den på dommarbordet får kommentarer om den är tyst, då den inte har den typiska "koratrösten och viljan". Fick en kommentar från dommareleven sist, att hade det varit en britt som låtit så hade hon inte vågat ta i den och bedömma den.

Jag har bara varit på en utställning där en katt smällt och då hörde jag det bara på avstånd, är det så vanligt? Jag hoppas iaf att regelverket följs av klubbarna och att utställarna ser till katten först, att utställningen kommer i andra hand om katten mår dåligt av det.

 

Anmäl
2011-07-24 14:28 #2 av: SE*Wishetens

Det kan vara så att jag haft otur, men jag tycker mig minnas flera utställningar i år där katter "smällt". Vid ett tillfälle vet jag att ägaren själv drog katten från bedömning. I andra fall vet jag inte vad som hände.

Att en katt pratar gör mig verkligen inget, det är bara charmigt! Vissa katter jamar glatt, andra är lite uttråkade eller "klagar" lite men inte aggressiva, och så har vi de där aggressiva och hotfulla jamningarna. Det är ju skillnad på att prata och att jama ilsket och därtill ha ett aggressivt/stressat kroppsspråk.

Det här är ju inte bara en fråga om att samla på sig cert och BIS heller, utan min tanke går i första hand på katten själv... utställningar och allt därtill måste ju vara vedervärdigt om man verkligen avskyr det och stressas så.

Anmäl
2011-07-24 14:44 #3 av: FridaSkov

Min katt "smällde" en gång på en utställning.. Hon hade ganska nyligen gått ur löp och morrade och fräste en del när hon såg andra katter. På domarbordet gick det bra tills dommaren lyfte upp henne och hon såg katterna i burarna bakom. Då bet hon nästan domaren Skäms Han var inte så imponerad men några åtgärder vidtogs inte. Däremot så fick jag tillbaka katten omedelbart Skäms Hon fick dock sitt cert ändå, men herregud vad pinsamt det var. Hon har inte visat några såna tendenser alls tidigare, men nästa utställning visade hon också missnöje på. Dock inte lika dramatiskt och ingen blev attackerad, men vi bestämde oss för att sluta ställa ut henne.

Jag har också sett några katter försöka attakera varandra och bita assistenterna i panelen. Inget har gjorts åt saken annat än att hålla katterna en bit ifrån varandra och det verkar anses vara normalt när man har fertila katter.

Anmäl
2011-07-24 15:11 #4 av: Lejdet

Bra att någon tog upp den här frågan tycker jag, för jag tycker INTE att regelverket följs på utställningarna. Inte på SVERAKS i alla fall som är de enda jag kan uttala mig om.

Jag har sett många kat. 4 katter som verkligen inte mår bra av att vara på utställning där man tydligt ser att de tycker att hela grejen är en enda stor pina.

Personligen skulle jag inte ställa ut en katt som inte trivs i buren, som försöker gräva sig ut, sitter bakom burskynket eller som är allmänt stressad och vaken vågar äta, dricka eller gå på lådan.

Flera har också bitit eller attackerat domaren/assistenter vid bedömningen.

Att de låter(jamar) och kanske fräser lite lätt för att markera att "du gör inte som du vill med mig" är en sak men när man ser att det verkligen är på liv och död och att de känner sig jätteträngda då tycker jag inte att de är en katt som passar för utställning helt enkelt. Då får man nog svälja sin stolthet även om man har en jättevacker katt och sluta ställa ut eller åtminstone ta en paus.

Själv har jag två katter som har lyckats bajsa vid bedömningen, är tveksam hur jag ska ställa mig till det? Det måste ju tyda på nervositet. För övrigt var de lugna och snälla som lamm. Fick rådet att inte ge mat innan bedömningen men det känns också lite taskigt tycker jag..

Anmäl
2011-07-24 15:20 #5 av: Attacks

Jeg stiller ikke noe særlig lenger, jeg. Har rett og slett ikke tid. Men jeg syns dommere altfor lite slår ned på uønsket adferd. Utstillinger er ikke en normal greie å utsette dyrene sine for, og skal man stille ut katten,ja så skal det være like hyggelig både for katt og eier.

Anmäl
2011-07-24 15:22 #6 av: hannele44

Jag har en katt som inte är speciellt förtjust i utställningar.Offy sover i buren ,äter och tar det lungt,men däremot på dommar bordet sticker hon in svansen mellan benen och trivs inte alls..........nu har jag ju tagit bort henne från utställningar eftersom hon ska paras,men kanske försöker jag igen så småningom ?

Anmäl
2011-07-24 15:29 #7 av: SE*Wishetens

#3 > Förstår att det var pinsamt att din katt "smällde"... och i mina ögon tycker jag du handlade klokt - att du provade en gång till för att se om det var ett engångstillfälle eller ej, men sen lät din katt slippa utställningar.

Just det här med att katten får behålla resultatet kan jag tycka är lite... galet. Åtminstone på fertila katter. Ska en fertil katt verkligen få ett cert, som i förlängningen innebär titel, om den smäller? Är det den typen av katter vi vill ha i avel? Eller är utställningar så drastiska miljöer att man ska räkna med att det händer?

#4 > Själv har jag en katt som är blyg på utställningar. Hon tycker det är lite läskigt, men blir inte aggressiv eller rädd. Hos domaren är hon lugn men blyg, och ligger avslappnat i sin trygga liggpuff i buren resten av tiden. Dock vill hon inte äta, dricka eller gå på lådan - men om det beror på att hon tycker det är läskigt med utställning eller om hon bara inte har lust vet jag inte. Hon rusar inte till vattenskålen, matskålen eller lådan när hon kommer hem. Jag har funderat mycket kring hur hon upplever utställningar, men det känns som att hon tycker det är okej. Hon är ju fortfarande rätt ung, så jag fortsätter vänja henne - skulle hon dock visa tydliga tecken på att hon inte vill får hon stanna hemma.

Anmäl
2011-07-24 15:33 #8 av: hecajon

Maja: En riktig surtant att ställa ut från början, men den som fick lida mest var hennes burkompis och syster Moa som knappt fick existera i buren! På domarbordet pratade hon mest missnöjt! Jag tog en paus på några år från att ställa ut henne och hon blev kastrat under tiden. Men nu ställer jag henne någon gång ibland och hon är nu hur cool som helstGlad

Moa: Lilla blyga och smått fega tjejen hemma skötte sig perfekt och verkade inte ha några bekymmer med detta alls och sa eller gjorde aldrig något pinsamt för matte på utställningKyss

Molly: Första utställningen som bebis gick jättebra, nästa gick ganska bra men sen gick det bara utför åt fel håll, sista utställningen visade hon riktigt att detta inte var något för henne och betedde sig riktigt illa. Så nu har hon också fått paus och under tiden blivit kastrat, får se om jag vågar ställa henne igen någon gångObestämd

Men samtidigt så kan jag erkänna att Majas beteende från början gjorde mig som matte väldigt nervös, och det tror jag inte underlättade vid nästkommande utställningar vare sig för mig eller mina katter... Men nu känner jag mig lugn när jag ställer henne eftersom hon sköter sig så fint och verkar tycka att det är helt okej detta spektakel jag utsätter henne för iblandCool

Sen till detta om att använda dem i avel, bra fråga! Men Molly som bevisligen inte klarade av utställningmiljö fixade att hennes första och enda kull föddes upp med renovering av utsidan på fastigheten, bilande i husväggen och stora kranar utanför fönstret med allt oljud och konstigheter som det innebar! Hon var hur cool som helst och hennes 2 bebisar blev tuffa, stolta, mysiga och orädda individer trots alltGlad

Anmäl
2011-07-24 15:38 #9 av: Lejdet

# 7 ja blyg är ju en sak, det är några av mina också, men om de darrar av rädsla eller är tydligt agressiva är ju en annan sak. Man måste väl som ägare kunna bedömma skillnaden hoppas jag?

Jag tycker att det är fel att katten får sitt cert om domaren knappt kan ta i katten och bedömma den på samma villkor som de andra. Däremot är jag glad över domare som lyssnar på vad ägaren säger när det gäller hantering av just den katten, vissa katter kan ju avsky att bli dragna i svansen, eller gillar inte att man rör vid ögonen etc. och om då ägaren påpekar det och de tar hänsyn till det är det ju ett plus.

Tyvärr tycker jag att vi avlar alldeles för lite på temperament och får fram jättevackra katter med tveksamt temperament i vissa fall...

 

Anmäl
2011-07-24 15:39 #10 av: SE*Wishetens

#8 hejacon > Ja, just det här med temperament och avel ligger mig varmt om hjärtat. På hundsidan har man ju sett att temperament nedärvs i väldigt hög grad, och många raser har problem med rädslor och att hundarna är skotträdda exempelvis. Likaså att hundar inom vissa raser som har tydlig könsprägel blir aggressiva mot andra hundar pga mycket testosteron.

Vi har ju inga "mentaltest" på katter, så i mina ögon skulle man kunna se utställningar som en typ av test av hur katten klarar av en okänd, stressig miljö. Självklart har katter som vants sedan de är kattungar och katter som ställs ut för första gången som vuxna olika förutsättningar, men ändå. Det är ju något iallafall. Och då är frågan hur man ska resonera kring katter som "smäller" upprepade gånger eller är mycket stressade.

Sen är det ju som du skriver #8 att en katt som inte gillar utställningar kan få tuffa och orädda kattungar ändå Glad Det är inte bara svart och vitt, utan finns givetvis gråzoner också.

Anmäl
2011-07-24 15:46 #11 av: Lejdet

#10 jag kan ju ta ett exempel som nu för nån månad sedan då jag ställde ut min 7-årige kastrat för första gången. Jag var givetvis väldigt tveksam till hur det skulle gå att ställa ut en katt för första gången vid en så hög ålder men det gick utmärkt! Han är så trygg i sig själv och trygg med vetskapen att matte inte låter någon göra honom illa att han skötte sig exemplariskt både i buren, vid bedömningen och i panelen trots att den andra hanen flippade ur och stack från bordet.

Han satt lugnt kvar och tittade bara, trots uppståndelsen. Det kallar jag en katt med rätt temperament, då har han den där grundtryggheten inom sig. Jag tar inte åt mig äran då det inte är jag som har fött upp honom men jag är stolt över honom :-)

Anmäl
2011-07-24 15:54 #12 av: Attacks

Jeg tror ikke nødvendigvis utstillingsgemytt og avlsgemytt henger sammen. For jeg kjenner mange katter som nesten lever 2 ulike liv. Dem er verdens hærligste uredde hjemme,og dem lager unger med supert gemytt,og mange stortrives også på utstillinger.

Man har også katter som rett og slett nærmest endrer personlighet når dem blir fertile. Der er så mange hormoner som suser rundt i kroppen på dem ,at utstillinger er det siste sted dem trenger å gå på. Og man har så klart katter som elsker utstillingslivet,uansett om der er hormoner som flyr rundt i kroppen på dem.Glad

Man må tenke på hver katt individuelt,for dem er ulike personligheter.Uansett hvordan foreldrekattene nødvendigvis er.

De katter jeg har solgt, som har vist seg på en utstilling,alle har trivdes med det. Men jeg vet også at eierene ikke hadde tatt dem med seg,om dem ville vist tegn til mistrivsel.

Men når det er sagt,godt og stabilt gemytt er superviktig,ikke først og fremst for at dem skal takle å  gå på utstilling,for det bryr meg rett og slett midt bak ..... men jeg vil ha godt gemytt på mine avlskatter og jeg vil selge kattunger med godt gemytt slik at nye eiere kan ha maksimalt glede av sitt nye familiemedlem. Det får man ikke om katten er agressiv eller ligger gjemt bak en sofa hele dagen. Det er ikke slik heller rasen er kjent for å være.

Anmäl
2011-07-24 16:50 #13 av: [lisme]

Jeg har ikke opplevd så mange kat. IV katter som har klikket på utstilling, men birma, ragdoll, skogkatt, mco og bengal. Jeg mener at det som skjer på utstilling ikke trenger  si noe som helst om hvkommer til å bliordan gemyttet på avkommene er/kommer til å bli. Det er mange måter å vise en katt fram på, og har du en fertil hannkatt som blir vist i panelet rett etter hunnkatter med løpetid, og hannkatten blir nærmest strøket opp i ansiktet på en annen, fremmed fertil hannkatt - ja da skjønner jeg at han sprekker!

Anmäl
2011-07-24 16:55 #14 av: MalinL

Håller med #12 och #13. Glad

Anmäl
2011-07-24 17:13 #15 av: hecajon

#10 Ja, det är ju svårt att mentaltesta katter på ett bra och riktigt sätt! 

Men lite skrattar jag åt Molly som betett sig så nervigt och stressad på utställning för att sen i värsta åskvädret i mannaminne, med jätteblixtrar och jättesmällar i flera timmar, är med mig på balkongen och kikar på detta skådespel utan att vara ett dugg nervös eller räddSkrattande

Jag tror att mängden av nya katter, kattlukter och till viss del småbarn nära buren och domarbordet gjorde henne mest nervös, inget hon är van vid hemifrånObestämd

 

Anmäl
2011-07-24 17:26 #16 av: SE*Wishetens

#12 Attacks & #13 lisme > Självklart kan det bero på omgivning och omständigheter som gör att en hane "spricker"! Sådant måste man givetvis ta hänsyn till - och jag hoppas innerligt att utställare med ev löpande honor tänker påatt visa hänsyn till dem som har fertila hanar, och vice versa. Kanske är detta också ett "problem" som är vanligare hos andra raser än kategori 4.

Anmäl
2011-07-24 17:50 #17 av: [nollottan]

Att dra ett markant mentaltest på en katt på en utställning tycker jag är väldigt orättvist! många katter är små gullebjörnar hemma och blir monsters på utställning. En del ägare låter sina katter vara hemma och en del fortsätter ställa ut. Väldigt svårt att säga något för katter är katter och man vet aldrig varför den har en dålig dag. Att ägaren och domarna dock är lyhörda för katten är ju A och O. Med tanke på att de är rovdjur är jag mäkta imponerad över att man kan genomföra utställningar med katter i alla raser överhuvudtaget. Tröskeln för vad man tål beror ju lite på rasen. Hade ju varit svårt om regelverket för allas mentalitet skulle vara som en ragdoll Förvånad Så länge katten fungerar hemma som sällskapskatt tycker jag inte att man ska bry sig om vad som händer på utställningarna. För en ägare och uppfödare är det ju endast dålig PR om ens egna katt gör väsen för sig på utställning. Jag har sett ägare som har absat sina katter från panel fast de varit nom. För mig är det respekt istället för att man chansar.

Anmäl
2011-07-24 18:13 #18 av: aceso

Er ikke katteutstilling stressende for alle katter, selv om de oppfører seg pent? Det er jo et unaturlig miljø med ekstremt mye lukter og inntrykk på en gang.

Arwen oppførte seg pent, men det var ingen tvil om at det var en stressende opplevelse for henne. Hun fikk sin første løpetid på utstillingen. Jeg merket mest i etterkant av utstillingen hvor stressende det hadde vert for henne.

Jeg ble ganske stresset selv.

Jeg var overrasket over at alle kattene må være hele dagen i utstillingslokalet. Vi måtte være der i 9 timer, det er fryktelig lenge. På hundeutstillinger kan man komme og gå når man vil, så da trenger ikke hunden være i lokalet mer enn et par timer med mindre en går videre til BIS. Men da kan man ta en pause og gå ut mens man venter.

Jeg forstår ikke hvorfor man tar mest hensyn til de som kommer for å titte. Bør man ikke heller ta mest hensyn til kattene? Det beste for katten må vel være å få lov til å dra hjem så snart en er ferdig? Jeg synes det er veldig merkelig.. etter noen timer så lukter det ganske så stramt av kattemynte.

Jeg kjente selv at etter 7 timer så var jeg rimelig lei og da hadde jeg bare så veldig lyst å dra hjem, og når jeg kjenner det slik så må jo katten kjenne det enda så mye værre..de siste 2 timene var uendelig lange..

Hvorfor kan de ikke bestemme at tiden for å komme og titte er innenfor et smalere tidsrom slik at de som er ferdige kan gå hjem tidligere?

Anmäl
2011-07-24 18:24 #19 av: SE*Wishetens

Jag vill påpeka att jag på inget sätt skulle bedöma en katts temperament enbart efter hur den uppför sig på utställning. Självklart säger det mycket mer att både träffa katten i dess naturliga miljö, och att dessutom se hur den beter sig i okänd miljö (som inte behöver vara utställning).

Däremot tycker jag det är intressant att olika katter beter sig så olika på utställningar, och jag ser en poäng i att diskutera det. Orsakerna till varför katter beter sig olika kan naturligtvis vara hur många som helst.

#18 > Jag har också funderat lite över detta med att katterna måste vara kvar hela dagen på utställningen... kanske något man kan diskutera inom sin klubb och motionera till förbunden om?

Anmäl
2011-07-24 18:57 #20 av: MalinL

#18 Håller med här också. Glad

Anmäl
2011-07-24 19:11 #21 av: hecajon

#19 Förklaringen som jag fått till att katterna ska vara kvar på utställningen så många timmar, som jag också tycker är lite konstigt som tidigare hundutställare, är att de som betalande besökare ska ha något att titta på förutom nästan bara tomma burar.

Och jag misstolkade inte det du undrade över tempramentGlad

Anmäl
2011-07-25 01:10 #22 av: Myzakatt

Nu tycker jag det är stor skillnad om katten får en metallvippa som fastnar i munnen och blir rädd eller om en katt smäller. I fallet på speedcats utställning var det tyvärr just det som hände i panelen.

Min ena katt klättrar ofta bakom skynket men jag skulle inte fundera på att sluta ställa henne för det. Hon gör det inte för att hon är rädd.

Men jag tror de flesta kattägare själva känner sina katter bäst och vet om eller när det är dags att sluta ställa just den katten.

Anmäl
2011-07-25 09:04 #23 av: Lejdet

#22 ja jag vet att det var det som gjorde att han blev rädd och det är verkligen inget konstigt. Det var jätteolyckligt att det hände.

Däremot tycker jag ändå att det var fantastiskt av Rossi att sitta kvar lugnt trots turbulensen och att det var hans första utställning?

Anmäl
2011-09-25 22:42 #24 av: Piripiripascal

Anmäl
2011-09-26 06:44 #25 av: [figgelina64]

Jag har en katt som är mycket blyg och inte alls tycker det är mysigt på utställningar, han är soffligare hemma

Mina två röda hanar bara älskar att få visa upp sig och då speciellt Hugo Boss, det är hans show och ingen annans<3<3

Melli min avelshona har alltod snattrat jag hören sak men domarna älskar henne och hör en annan sak...hon är "tjafsig" men i positiv bemärkelse. hon är CH och jag ställer henne inte mer då jag inte gillar det trots att det inget är:-)

Problem kan bli när assistenterna tagit fertila hanar/honor efter varandra och ff luktar för mycket av dem och en reaktion precis i stunden kan ske...och det är trots allt ett naturligt beteende...

kanske skulle dem "avdofta" sig lite mellan katterna dem tar...

Däremeot är det tråkigt att stå mot en "agressiv" katt när man har en med ett fantastiskt temperament som älskar och charmar alla men den som inte borde ändå går vidare...

 

Men på det stora hela, är det inte otroligt vilka fantastiska katter vi har som fixar att vara samman en hel dag med ljud, lukter av andra katter oc människor utan att det berör dem, tvärtom så tjusas dem av det och hur vi bär och lyfter dem runt i lokalerna. Jag tycker det är helt otroligt<3<3<3

Om mina katter inte gillar utställning så tar jag inte med dem det är ju ändå deras ShowGlad

 

Anmäl
2011-09-26 08:49 #26 av: Nilla

Mina katter gillar inte heller utställning. Den enda som tycker det är OK är Kajsa, som jag tagit över från Hoffens. Kajsa är van vid utställningar - mina egna katter tycker det är en pina.

Gucci (som inte finns idag) kröp bakom gardinen. För besökaren syntes ingen katt i buren. Han klamrade sig fast för livet i gallret, när det blev hans tur. Jag tyckte riktigt synd om honom på domarbordet och efter tre Cert fick han slippa.

Hans dotter Mathilda uppförde sig likadant vid sin första utställning. Hon är mycket vacker - högbent och finlemmad - men lite för ängslig för min smak. Det räcker att jag tänker ordet "tablett" -så är hon borta med vinden. Inför ett veterinärbesök måste man alltså ha helt ren skalle - så inte Mattis anar oråd. Att jaga henne inför utställning? Nej tack, det vore djurplågeri att utsätta henne för det. Jag har valt att inte gå vidare med henne i avel. Hon får bli kastrat.

Utställningar är stressande - resa, trafik och buller, nya dofter och höga ljud i utställningslokalen - så jag har valt att inte ställa ut. Jag vill undvika alla situationer som för katterna upplevs som stressande. (veterinärbesök räcker) Stress kan utlösa sjukdom.

Utställning är ett sätt för uppfödaren att visa upp sig och göra PR för sin uppfödning. Jag tycker synd om de stackare som tvingas iväg på utställningar varje helg, för att matte jagar titeln. Det är inget liv för en katt.

Ja, det var min åsikt...något avvikande kanske. Skrattande

 

Anmäl
2011-09-26 08:58 #27 av: embla2

Jag har o har haft katter som älskar att visa upp sig. Dom visar verkligen att dom gillar uppmärksamheten. Plus att dom är lika goa hemma som på utställnings dagen. Sen har dom oxå ett själv förtroende och pondus. Båda är hanar och var fertila hanarKyss. Fick oxå höra det av domaren att dom har/hade självförtroende. Den ena är idag lycklig kastrat o lika go.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.