Undersökning avel
Är kullar där samtliga ungar planeras att säljas till sällskap - meningslös avel?
Målet måste vara att få fram en kattunge som är såpass bra, att den kan föra generna vidare. Men tänker alla så?
De flesta kattungar säljs till sällskap, vilket många uppfödare också poängterar. Detta för att ingen kan garantera att en liten kattunge verkligen blir den där vrålsnygga utställningskatt eller superfertila kattmamma - som köparen hoppas på. En katt är en levande varelse - utseendet kan ändras, katten kan bli sjuk och eller visa sig inte vara fertil alls.
Alltså kanske en honkatt behöver få X antal kullar innan "den där" ungen går vidare i avel. Och en "sällskapshane" behöver utföra X antal parningar innan han göra "nytta" i aveln.
Det kommer alltså också att födas X antal sällskapskatter "på vägen till målet", vilket är naturligt.
Men vad anser du om denna parning?
Jag har fått en jättefin kull, där samtliga katter sålts till sällskap. Någon unge blev lite mer typad än de andra och har ställs ut som kastrat. Denne gör alltså "reklam" för min uppfödning.
Fler hör av sig och vill ha en kattunge från samma kombo och jag parar min hona igen - med syfte att tillgodose de köpare jag har på kö. Jag är medveten om, att samtliga kattungar kommer att säljas till sällskap. Är detta avel med mål?
(Förtydligar att jag inte menar "sällskap på pappret". Samtliga kommer kastreras direkt.)
* Bild på min Mattis som liten.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Jag tycker inte man kan hårddra det så. För det första är det jätteviktigt att våra katter blir älskade som sällskapskatter för att vi ska kunna fortsätta med vår avel, alla katter kan ju inte bli avelsdjur. Sedan vet man ju aldrig i förväg om någon kattunge kommer att gå till avel eller inte. Jag brukar dock prioritera spekulanter som vill ha till avel (om man nu kan säga brukar så få kullar som jag har).
Sedan kan man ju isf även säga att hela min uppfödning är meningslös då de flesta katter jag fött upp gått till sällskap, utom Lily som jag har själv. Kanske får hennes dotter Dottie en kull framöver, men det vet vi inte än.
Jag tror tvärtom att små uppfödare som jag själv är viktiga för att bredda avelsbasen. Alla har inte tid och råd med många kullar osv. Många små är bättre än ngr få stora tycker jag.
~ S*Nelliot's siames & orientaliskt korthår ~ www.nelliots.se ~
**Kattungar till salu!
**"The cat has too much spirit to have no heart" - Earnest Menaul
Jag vet faktiskt inte om jag är alldeles ute och cyklar eller om frågan är intressant. Jag funderar bara lite…
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
#1 Ja, naturligtvis. Jag håller med dig om att avel i liten skala är att föredra - ett par välplanerade kullar/år.
Mina Siameskullar har också varit tämligen "menlösa". Det var ju tänkt att Mathilda skulle vara den som förde generna vidare, men då jag pg a ändrade levnadsförhållanden beslutade mig för att lägga min uppfödning på is - blir Mathilda kastrat - och jag har alltså "bidragit" med X antal sällskapskatter.
Ja, jag kanske hårddrar ämnet, men svaren i undersökningen visar att någon anser att det är avel utan mål.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Vi har hatt 9 kull med 38 kattunger totalt. 8 kull med varianter/langhår og 1 kull med korthår. Av disse kullene har vi solgt 2 kattunger til avl, og begge er korthår. Nå skal det sies at det er ikke vårt valg at ikke flere er solgt til avl, det har bare rett og slett ikke vært interesse for våre kattunger. Når vi planlegger et kull vurderer vi ikke om det er mulig å selge til avl, vi planlegger våre kull for at vi skal få bedre kattunger enn det foreldrene deres er, sånn at vi har noe å jobbe med videre for å nå de langsiktige målene vi har satt oss. Og siden vi flere ganger har opplevd å ikke få solgt en eneste kattunge til "normal" tid, men har solgt dem senere til redusert pris er det ingen som skal beskylde oss for å ha kattungekull for å tjene penger. De som bruker kattene sine som kassako er de som gjentar kombinasjonene gang etter gang og selger om så alle kattungene til avl. Det er kattungeproduksjon og ingen avl som fører rasene framover.
Skulle vi ha drevet katteoppdrett for å tjene penger hadde vi valgt en helt annen rase enn det vi har, og så satt på flere kull av samme kombinasjon.
Tycker inte det er riktig att sitta å fylla upp sällskapskatt marknaden hellre. Man borde ju ha et överordnad mål om att få fram bra avkommor i förhållande til standarn. Som er bättre enn sina föreldrar. Jag tycker att å bara sitta å avla til kos inte er ok. Ja dom flesta går til kos men jag tycker inte det borde vara målet(märk detta er min åsikt du behöver inte tycka det samma). Och så tycker jag att man i första han avlar för sej själv och inte alla andra.
Med det menar jag att man har interesse av at behålla nånting själv. Er vel få som som kan bruka det her som en innkomst man ska ha tur om det går i noll!! Och om nån tjenar pengar på sin hobby så tycker jag att dom ska få lov til det.
#6 Så da betyr det at siden vi ikke har klart å selge noen kattunger til avl, så skal vi ikke få lov til å drive med oppdrett? Eller skal vi presse en kattunge inn på en oppdretter for å fylle "kvota"? Tror forresten jeg sa noe om mål…….
#7 Du har vel heller ikke satt deg på ræva å sagt du bare skal selge til kos heller???
#7 Nei da Lisme - målet måste ju som Origirl säger, vara att någon katt ska gå vidare i avel. Har man kvoten full själv kanske man måste vänta på att en uppfödare väljer en av just mina kattungar till avel. (eller samarbetar med en fodervärd) Under tiden säljer man naturligtvis katter till sällskap.
Jag menar alltså en uppfödare som gör om samma parning gång på gång med målet att sälja dem till sällskap. Här finns inga mål att någon katt ska gå vidare i avel. Enligt undersökningen är det många som tycker det är helt OK.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Jag har svårt att förstå varför man väljer att ta kullar man själv inte kan tänka sig att behålla något ur. För mig handlar avel om att man ska ta kullar man själv vill jobba vidare med. Sen ska man vara medveten om att det inte alltid kommer något man vill eller kan behålla, och det finns omständigheter då man måste ta en kull trots att man kanske inte riktigt tycker att det är den mest fantatiska kombination man kan tänka sig.
Jag kan känna att vi kanske inte ska föda upp sällskapskatter främst, utan föda upp framtidens avelsmaterial, men det är viktigare att rätt katt kommer till rätt hem än att minst en individ går i avel per kull. Och även att rätt individ går vidare i avel, då alla katter inte är lämpade för avel.
Sandra - moderator & medarbetare Siames iFokus
Jag väljer hanar till min hona för att få fram just den katt (eller vad det nu är för djur jag väljer att avla med) som jag hoppas blir bättre än sina föräldrar. Oftast är tanken att behålla en katt själv i avel, eller sätta en på foder.
Helst vill jag ju att kombinationen lockar andra att köpa ett avelsdjur av mej. Men det viktigaste är att katten jag säljer bli älskad och slipper byta ägare mer än max en gång.
/Elisa
Har försökt förtydliga frågan i inlägget. De flesta av oss säljer till sällskap och det är en bonus om det visar sig att ägaren är intresserad av avel och utställning. Den här frågan gäller en helt annan typ av avel.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Intressant tråd.
Jag hade svårt att rösta så jag valde annat.
När jag tar en kull så gör jag det i regel för att behålla något själv och gå vidare på, alt att en uppfödarkollega är intresserad av en unge i kombinationen att gå vidare på. Jag avlar inte för att föda upp sällskapskatter i första hand. Även om givetvis avelskatterna är trevliga sällskapskatter de med. Jag säljer helst kattungar till sällskap dock, till livslånga hem. Att sälja kattungar är för mig egentligen en bieffekt av aveln (man kan inte behålla allt själv) inte avelns själva syfte.
Att para samma kombination gång på gång, eller bara ta kullar för att sälja allt till sällskap är för mig inte seriös avel, eller knappt avel alls utan kattungeproduktion.
Att ta kullar och sälja alla till avel till samma land är inte heller vad jag tycker är önskvärt.
Det jag vill är alltså att para en kombination som för min avel framåt, spara någon som passar och sälja resten som sällkskapskatter, och kanske någon ytterligare till avel.
I framtiden så funderar jag på att skilja tydligare på avelskatter och sällkskapskatter jag säljer, med olika köpekontrakt och ev kastrera sällskapskatterna före leverans, men just nu så känns det inte görbart för mig.
¤13 Yes Malin! Du har förstått vad jag menar och det var dit jag ville komma.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Tur att nån har förstått tråden för jag ska erkänna att jag inte riktigt hängde med i det du skrev…
Självklart vill man ju få fram bättre kattungar än föräldrarna eller åtminstone minst lika bra, annars är det ju inte avel utan bara kattungeproduktion?
Men för den skull kan man ju ta ett par kullar i samma kombination för att se om det dyker upp någon som sticker ut av ungarna, spara den och sälja resten till sällskap?
I mina kullar har det varit väldigt spretig kvalitet på ungarna, några jättefina och några med defekter såsom svansknick, skelögdhet etc.
Jag röstade för alt 1. Meningslös avel. En del kanske anser att det är att hårddra det hela, och att det knappast skadar om alla ungar hamnar i bra hem. Det föds dock sällskapsungar i nästan varje kull och köparna kan troligen finna den perfekta katten för dem i någon av dem. För mig handlar avel om att i första hand få fram en avkomma till sig själv och i andra hand ens uppfödarkollegor. Att avla med målet att tillverka kastrater är kattungeproduktion i mina ögon.
#16 Jag håller med. Det är ju inte så att det finns ett stort underskott på sällskapskatter, så att mna behöver producera fler för den sakens skull. I en kull kanske de föds 5 ungar eller fler är det ju inte direkt lämpligt att alla dessa går vidare i avel, så de flesta säljs ju ändå till sällkskap, även då inte syftet med parningen var att producera sällskapskatter. Så att producera rena sällskapskullar, ser jag ingen poäng med, dessutom så gör ju detta att det kanske blir svårare för någon annan att sälja sina "sällskapsungar", någon som kanske verkligen lagt ner möda på sin parning, kanske åkt långt, eller gjort en unik parningskombination, även i sådana kullar blir det ju ett "sällskapsöverskott".
Jag menar såklart inte att man inte ska få lov att ta kullar för att någon annan har svårt att sälja sina ungar, det var bara en ren reflektion från min sida, att det finns ett begränsat antal intressenter både när det gäller sällksapsköp och avelsköp.
Jag har ju själv tagit många variantkullar och därmed fått fram fler siameser än balineser trots att det är långhår jag egentligen föder upp. Har nu min 15:e kull och utav dessa så har jag bara tagit en enda ren balinesparning. Och varianter är inte alltid så lättsålda, i alla fall inte om man är ny. Men dessa parnignar behövs ju för att komma framåt och få bredd i avelsbasen.
#17 Precis så tänker jag med. Det finns ju gott om kattungar till salu nästan hela tiden.. Varför tillverka fler? Sen är det såklart upp till var och en, men jag skulle aldrig befatta mig med sådan avel.
Gällande varianter så förstår jag att de kan vara svårsålda. För sällskapsköpare spelar det ju ingen roll, men det är lite trist att även katter utan långhårsanlag förblir varianter. Nu har vi inga restriktioner på att använda dessa i korthårsaveln längre men jag kan tänka mig att det bär emot att ha "var" stämplat på sin linje i all framtid Folk är onödigt rädda för långhår tycker jag. Det går ju att dna-testa för.
Tur att någon förstår mina tankegångar! Jag tycker ämnet är relevant och något att fundera kring.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
#18 Nu så är termen Var borttagen, om man inte säkert vet att det är en variant. T.ex i en parning där båda föräldrarna är varianter. Då är de korthåriga ungarna reggade som siameser, utan Var tillägg.
Blev lite förvånad när jag såg detta när jag fick vampyrkullens stamtavlor, trodde först att det hade blivit något fel och ringde och frågade Sverak om detta och fick det förklarat för mig.
Så alltså när man parar en BAL med SIA, så reggas alla ungar som SIA var, parar man en BAL med SIA Var reggas de korthåriga som SIA Var. Parar man SIA var med SIA Var så reggas de korthåriga som SIA. Och detsamma antar jag gäller om man parar en SIA var men ett rent korthår.
#20 Är det så? Det låter iofs rätt märkligt eftersom det ju fortfarande kan finnas långhårsbärare i en sådan kombination. Isf så hade det varit bättre om man kan ta bort Var efter dna-test. Men det kanske är för modernt för FIFe Undrar om det är samma här i Danmark. Det öppnar ju upp för fler möjligheter iaf!
Hallå där - inte stjäla tråden!
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
#19
Jag förstår dina tankegångar. Att bara medvetet föda upp kull på kull, med tanke att tjäna pengar och ingen tanke på att förbättra rasen, tycker jag också är fel.
Däremot ser jag inget fel i att göra samma kombination flera gånger, om första blir bra. Dock får ju inte alla gå till avel, för då blir det ju fel åt andra hållet…
Lite rörigt svar kanske?
/Elisa
#22 Förlåt
#23 Jag förstår visserligen vad du menar, men då ska man ha ett syfte med parningen ändå. Tex att man inte behöll en själv till avel i förra kullen eller man kanske har en uppfödarkollega som är intresserad. Att bara tillverka sällskapskatter är dock ganska meningslöst oavsett om man använder nya hanar eller samma varje gång. Det är ju 2 helt olika saker!
23% av 71 röstande tycker att detta är avel med mål - sällskapskatter. Jag funderar på om detta är riktigt - eller om ni inte har förstått frågan?
Jag började fundera lite kring detta, då jag läste på någon katthemsida om vad de tyckte om avel av raskatt. Fick faktiskt en tankeställare. De arbetar hårt för att hjälpa hemlösa katter och få dem vaccinerade, id-märka och framförallt kastrerade.
De menade att vi uppfödare av raskatt bidrar till att öka kattpopulationen med våra sällskapskatter. Enligt undersökningen har de ju faktiskt rätt.
Ex:
Jag har en älskad Huskatt. Det vore trevligt om hon fick ungar och jag vill gärna behålla något efter henne. Grannen och min väninna vill också ha varsin unge. Jag parar min hona. Kattungarna blev så söta och fina, att jag väljer att para en gång till. Jag har två arbetskompisar och en vännina på yogakursen som vill ha två var. Klart att jag tar betalt för dem. Köparna får betala för första vaccinationen och avmaskningen. Själv tjänar jag ingenting.
Summa summarum - jag har plötsligt bidragit till att öka Sveriges redan stora kattantal med 15 katter.
Ex 2.
Jag är uppfödare av Siames. Jag har redan fått kull efter min hona och kombinationen ser ut att bli lyckad. Har själv sparat en unge som kommer att gå vidare, en uppfödarkollega köpte en och en kattungeköpare har lovat att ha sin hane tillgänglig för ett visst antal parningar innan Kastrering.
Min arbetskollega vill desperat ha en unge, men de är sålda allihop. Min kompis på yogakursen är också alldeles till sig och vill ha TVÅ. Jag har alltså redan köpare till en eventuell kull och bestämmer mig för att göra om parningen en gång till för att tillgodose mina kattungeköpare. Jag är medveten om att ingen av ungarna kommer att gå vidare i avel.
Summan summarum - jag har bidragit med 5 kattungar till sällskapsmarknaden. Syftet med parningen har inte varit att föra min avel vidare - istället har jag bidragit till att mätta marknaden. Jag har också tjänat en slant efter mina omkostnader.
Om man slår ut det över "kattåret", har jag inte tjänat något. Jag har haft höga veterinärkostnader som äter upp förtjänsten - så jag är väl i min fulla rätta att dra in de här pengarna nu?
Vad är skillnaden mellan första och andra exemplet egentligen? Hur många sådana här parningar har den här uppfödaren egentligen gjort? Katt som katt eller? Även Siameser och Orientaler blir hemlösa och detta ser vi på Blocket.
Som Malin skrev - de älskade sällskapskatterna blir en "biprodukt" på vår väg till målet. Jag anser att det gott och väl räcker med dessa sällskapskatter och att vi bör tänka oss för innan vi bestämmer oss för att göra, en i grunden meningslös parning.
Uppenbarligen tänker inte alla som jag, utan tycker det är helt OK att planera för sina sällskapskatter. Jag förstår att frågan är klurig och att gränsen är hårfin vad beträffar målet.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
#25 Jag håller helt med dig och jag har själv haft liknande funderingar. Faktum är att det kan dröja innan kattungar inom vår Kategori blir sålda, och det finns en hel del omplaceringa som söker hem. Vad är vitsen med att fylla marknaden med sällskapskatter? Jag blev, liksom du, förvånad över antalet som anser att det här är helt ok. Jag kan (tyvärr) också se katthemmets poäng om det verkligen är så många uppfödare som resonerar så här.
En fråga dock (om än OT); hur tar man bort ett inlägg?
Du har en timme på dig att fila på ditt inlägg. Om du ångrar dig, kan du radera allt och publicera en vit tom ruta.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Aha, jag testade det men det blev ett bara tomt inlägg
Sådär ja, ordningen återställd
Det finns ju en annan aspekt på det hela som gör att man kanske rättfärdigar sitt handlande:
Att föda upp katter är inte att gräva guld. Den stackars fattiga uppfödaren väljer hellre en ny klösställning än en vinterkappa. Om man tittar i årets finanser, har uppfödningen gått med minus pg a stora veterinärkostnader.
Jag är väl då i min fulla rätt att ta några sällskapskattkullar - avel utan mål - för att täcka underskottet?
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Fast det där tror jag blir svårt att få folk att erkänna. Man kanske tänker så, men jag tror inte någon säger det högt! *hukar mig* Det är dock kanske inte helt ovanligt..
Jag håller helt med # 13, kunde inte formulerat det bättre själv
# 25: Vad gäller Exempel 2 så hade jag i en sådan situation hänvisat till uppfödarkollegor som jag vet sitter med otingade ungar. Säkert är dessa kattungar minst lika förtjusande, busiga och underbara som mina egna, utflyttade bebbar - och inte minst så är de också i behov av ett eget hem och familj!
(Jag hoppas och tror att man som uppfödare kan hänvisa till varandra när man själv inte har tillgängliga kattungar; det gynnar ju alla, både kattungar som köpare och uppfödare. Nästa gång är det kanske jag som sitter med någon otingad bebbe som ännu inte hittat sitt nya hem och då vore jag jätteglad om någon uppfödarkollega som fått sålt sin kull tipsade kattungeintressenter om min kattunge.)
Och ang Ex 2 i inlägg # 25: Vad är det som säger att yoga-kursarna och väninnan inte ångrar sig när kullen väl är född? Det föddes bara honor; man hade önskat sig en hane? Färgerna/mönstren blev inte samma som i första kullen och då är man kanske inte lika intresserad längre? Och från det att honan paras tills kattungarna är redo att flytta hemifrån så hinner det gå ett antal månader - vad är det som säger att kattungeintressenterna inte hittat kattungar på annat håll under denna tiden och inte längre är intresserade av ens egna kull?
#33 Ja, det får man ju ta med i beräkningen.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
#23 Men varför göra samma kombination gång på gång egentligen? Jag menar inte att det måste vara fel att göra det, men varför inte ta en annan hane nästa gång, t.ex. Jag kan förstå om man gör det för att man bara fick hanar första gången, eller att man bara fick två ungar eller dylikt. Men generellt sett så tycker jag att det är bra att man inte upprepar samma kombination flera gånger, på ett slentrianmässigt sätt.
Jag har själv aldrig gjort det, kanske kommer jag att göra det i framtiden, men generellt sett ser jag inte vitsen med det, även om jag vet att en del utländska uppfödare tänker annorlunda.
För att återknyta till tråden ämne, så tycker inte jag att sällskapskatter är ett berättigat avelsmål i våra raser i daglsäget, sällskapskatter blir det ändå. Och ju fler som sitter och slentrianmässigt tar rena sällskapskullar utan ytterligare mål så ju fler kattugnar att sälja och då kanske tillgången överstiger efterfrågan ilket gör att rasens "status" och pris sjunker.
Jag får generellt sett många ungar i mina kullar, och det är väl bra i och för sig, men samtidigt så är det fler att sälja. Även om jag ska behålla en, och en kollega ska ha en så blir det ett gäng över, oftast. Ibland ösnkar jag att man fick en kattunge per kull som man kunde behålla själv. Givetvis en dum önskan, för man ska vara glad över honor som föder stora kullar osv, men det är lite dubbelt.
Henger meg på Malin jeg også, er ikke noe å tilføye
(N)Attack's Cattery ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/
#36
Bra att det framgår hur jag menar, jag skriver ju som en kratta med stavfel i varenda rad, så ibland så har jag själv svårt att läsa det jag skrivit här, har väl för bråttom.
Jeg har vel ingenting å tilføye her jeg heller. Er fullstendig enig i Malin på #13
Line - Moderator & Medarbetare Siames IFokus