Har inte orkat skriva förrän nu, jag var tvungen att befria min äldsta, älskade balines Rossi från hans lidande i förra veckan. 

Han blev drygt 7 år gammal och hade en alldeles egen plats i mitt hjärta då han var min första kat.4 katt. Nåt snällare än Rossi finns inte, vad jag än tog hem för ny katt så accepterade han det.

I somras låg han ju inne på Ultuna i en vecka pga. en tarmblödning och de trodde då att det kunde vara tumörer. Han blev bättre med Flagyl och jag hoppades på att det bara var en inflammation.

Den senaste månaden blev han allt mer inbunden, gick och gömde sig, gick ner lite i vikt och fyra dygn innan hans död började han blöda rent färskt blod igen från tarmen och slutade att äta och dricka och såg väldigt lidande ut.

Jag åkte in, de gjorde ultraljud och det visade att han hade en kraftig bukhinneinflammation och massor av sammanväxningar i tarmen och svullna stora lymfkörtlar i hela buken plus att njurarna var förkalkade. Veterinären obducerade honom gratis åt mig och bekräftade diagnosen han hade sett på ultraljudet.

Vi diskuterade olika behandlingsalternativ, men det skulle bara ha varit att förlänga hans liv ett tag, då främst för min skull och inte för hans och så självisk kan jag inte vara mot min högst älskade katt…

Rossi levde det bästa liv en katt har kunnat leva, han fick vara utekatt i flera år, alla älskade honom och han fick massor av uppmärksamhet. Alla hans kattkompisar älskade hans lugna trygga sätt också. Han överraskade oss alla när han på sin första och enda utställning förra året blev BIS kastrat!