# Svår fråga & svåra beslut Author: 4barnsmor Jag har ju min kattflock på 5 siameser, varav 1 av de är Zelda alias "Häxan Surtant", som en del av er säkert läst om här tidigare. För det mesta fungerar allt bra i flocken, men Zelda tycker fortfarande inte om Ezther och ger sig på henne med jämna mellanrum. Zelda är nuförtiden kastrat (sen april) och hon har lugnat sig lite och är inte lika stissig längre. Dock har hon svårt för förändringar och kissar då och då i vår nyinköpta soffa :(, diskhon, sängen etc. Och nu har jag börjat fundera... Eftersom jag har en viss förändringsbenägenhet i vår flock då och då - kattungar/kullar kommer/föds, omplaceringar kommer tillbaks i väntan på nya hem etc. så påverkar ju det henne. Det kommer alltid vara förändringar i kattflocken i det här hemmet! Till hösten hoppas jag att Ezther får kattungar, och hur kommer hon att reagera på det?! Vi bor och lever heller inte så att vi kan ha henne separerad från oss andra, och det skulle jag nog inte vilja heller, för då skulle hon bli extremt olycklig. Jag tror att hon är en katt som skulle må bästa av att bo i ett hem med sin kastratkompis och bli älskad i lugn och ro, - inga större förändringar som stör, som det kan vara i ett uppfödarhem. Så jag har funderat på att omplacera henne och en kompis från flocken. Problemet är bara att hon är lite av en enmanskatt - det är mest jag som gäller och jag är den hon älskar mest. Bara jag, jag, jag... Så nu har jag ett litet dilemma... Ska hon få stanna, och vi får ta hand om allt som det innebärmed kisserier och småbråk, eller ska jag försöka hitta ett nytt hem till henne, trots hennes stora kärlek till mig? Kommer hon bli olycklig om hon inte får vara med mig? Själv vet jag inte om jag orkar ha allt detta för jämnan... Jag tycker ju att man köper sina katter som älskade familjemedlemmar först och främst, och man ska bara inte "dumpa" de när det blir problem, utan man försöker lösa det. Sen måste jag i ärlighetens namn krasst säga att om jag placerar ut henne och en kompis, ger jag plats för annan katt som jag kanske kan använda i avel och som även fungerar bättre i flocken. Och vi får lugn och ro. Men just nu vet jag inte... Vad har ni för erfarenheter av detta och vad har ni för råd att ge? Ett velig och funderande Caroline ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag förstår tyvärr inte varför avel går före katter som borde anses som familjemedlemmar. ## Comment 2 Author: nelliots Om du kan placera henne och en kompis hos en fodervärd som inte har ngr innan så tror jag det skulle vara det allra bästa, hon får lugn och ro och du kan ändå ta en kull på henne. Det är vansinnigt knepigt sånt där. ## Comment 3 Author: MalinL "2 Men katten det gäller är väl redan kastrat? #0 Jag tror att det skulle kunna vara bra för henne att komma till ett hem med endast en kattkompis som hon trivs med, inga kattungar och inga fertila katter. Även hon är en enmanskatt hos dig så tror jag att hon kan adoptera en ny människa och tycka lika bra om honom/henne, det är i alla fall min erfarenhet. ## Comment 4 Author: 4barnsmor \# 1 Min avel går absolut inte före mina kära katter, men nu är det ju så att hon inte mår bra här hemma, så därför har jag börjat fundera på att placera ut henne. Annars skulle jag aldrig släppa henne. \# 2 Zelda är redan kastrerad, så en fodervärd skulle inte vara aktuellt utan ett kärleksfullt, bra och livslångt hem. Men frågan återstår ju då hur hon skulle klara att separeras från mig...? Ja, visst är det knepigt och det finns inga givna svar... ## Comment 5 Author: kalindas Ett förslag är att du placerar om henne med en kompis och båda på foder i minst ett år. Så har jag gjort med de kastrater jag varit tvungen att placera om. Det märks ju ofta inom ett år om det fungerar i familjen de flyttat till. Då kan du låta katterna gå över u deras ägo. Jag skickar dej gärna ett foder avtal om du vill ha det. Sen är det extra svårt när det är "enmanskatter". Min kattunge "Kalindas Alva" bor hos mina föräldrar. Hon är livrädd för alla utom mamma, som hon älskar över allt annat. Min pappa kan inte ens gå nära henne. Skulle det hända min mamma något, så placeras inte "Vavva" om utan hon kommer få somna in... ## Comment 6 Author: [Borttaget] Ja det er en vanskelig situasjon, og som katteeier er vi forpliktet til å gjøre det beste for våre katter. Hvis vi snur situasjonen på hodet, og jeg ber deg Caroline og råd for å løse vårt problem, hva ville du ha svart da? Jeg tror jeg vet hva svaret ville blitt, og det er mitt svar til deg. Vi har vært i denne situasjonen flere ganger, og nesten hver eneste gang har saken løst seg på best mulig måte for katten. Vi har omplassert katter - etterhvert har det blitt en ganske stor gruppe med katter som har fått nye hjem og vi er strålende fornøyd med det! For det viser seg uten unntak at alle kattene har fått et bedre og mer stabilt miljø hos sin nye eier enn det de hadde hos oss. Når man driver med oppdrett blir det endringer og et - av varierende grad - ustabilt miljø og noen katter reagerer mer på det enn andre. De tegnene som Zelda gir dere med å tisse her og der og fly på Ezther, er tydelige tegn på at hun ikke har det bra nok. Da mener jeg at det er din simple plikt å finne et bedre alternativ for henne enn det du kan gi henne. Det er noen ganger et veldig tøft valg å ta, men kattens beste skal alltid være det som er sentralt. En annen ting som også er viktig å tenke på her er at du har ansvar for de andre kattene dine, de skal ha det så bra som overhodet mulig, og med stadig ufred og en katt som ikke trives påvirkes også de negativt. Så med å finne nytt hjem til Zelda gjør du det beste for Zelda, for de andre kattene og også for deg. #1 Som dyreeier er man ikke den eneste i verden som kan gi ditt spesielle dyr et godt liv. Og man har en forpliktelse til å gi dyrene det beste man kan gi dem. Synes du virkelig at Caroline skulle beholde en utilpass Zelda i flokken bare fordi at hun er glad i Zelda og at i utgangspunktet var det meningen at Zelda skulle bo hos Caroline hele livet? Er det ikke en smule egoistisk å tenke sånn? ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 håller med Att en katt går runt och är irriterad på en annan katt är enormt stressande inte bara för de drabbade katterna utan även hela kattgruppen och framförallt DIG. Jag skulle tippa på att hon helt slutatde kissa om hon flyttade. Hon kommer förmodligen alltid älska dig, men man kan alltid hoppas att hon tyr sig till någon annan i ett annat hem. Jag har själv erfarenhet av detta med oro i flocken och har nu hittat bästa lösningen för min kastrat att hon får bo hos mamma. Där hemma har hon blivit en helt ny katt. Hon tyr sig till mamma, men självklart blir det mycket jag jag jag när jag hälsar på, men det känns endå som att hon har lugnat ner sig lite med det. Nu har hon bott hos mamma ca 6 månader. Man måste ju ha tålamod med äldre katter, allt tar tid.... Du verkar inte ha bråttom heller så du ska nog se att du hittar bästa lösningen till henne :-) ## Comment 8 Author: nelliots #4 Oj, jag rörde till det, det är alltså Zelda som kissar inne och behöver flytta? Ja, men det är ju nästan samma sak bortsett från kullen. ![Glad](http://siames.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 9 Author: namsooks Jag skulle förska att hitta Zelda det perfekta hemmet där hon kunde vara den härskarrina hon vill med kanske en kastrerad kattkompis. Att ha henne kvar där hon uppenbart inte trivs med den tillvaro som råder nu är varken bra för henne själv eller de som finns i hennes omgivning. Vi människor vill gärna tro att vi är oumbärliga våra älskade djur, jag är själv av den varianten, men jag har blivit överbevisad flera gånger. De katter jag placerat ut har jag inte velat placera ut för de tycker bara om mej och jag vet bäst hur de fungerar och trivs men så har det visat sig att det funkar lika bra om inte bättre i en miljö det är lugn och ro. Lycka till! kram ## Comment 10 Author: 4barnsmor Tack alla för goda råd och stöd. Jag läser vad ni skriver och jag försöker ta det till mig, å innerst inne vet jag nog att ni har rätt, men det är ändå svårt att kanske inse att jag måste skiljas från min första och "speciella" tös. Trots att jag blir tokig på henne ibland.   ![Gråter](http://siames.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Det ligger mycket i det där att man inte tror att någon annan kan ge de ett bättre hem än jag kan... Nu t.e.x har de legat alla  i en stor hög och myst och sovit tillsammans. Zelda har t.o.m slickat Ezther på huvudet och gosat. Å då får man ju lite förhoppningar... Sen helt plötsligt får hon "spunk" och fräser till, attackerar och springer därifrån... Det är helt klart relaterat till Ezther som person/katt! Jag har ju tiden på mig och jag ska låta de sjunka in, så får vi se vad som händer efter semestrarna. Men jag upplever att det kan vara svårt att hitta ett omplaceringshem. Söker ju nytt hem till Flizan, men inte många har hört av sig... En idé är att låta Zrelda och Flizan flytta tillsamman... Vi får se... ## Comment 11 Author: kalindas #10 Med tanke på hur hon reagerar. Du tror inte att hon har ont någonstans? Kanske du skulle fråga en veterinär om de kan skriva ut metacam till henne en vecka. Har hon smärta, så bör den ju försvinna då. Dvs. om hon inte blir deprimerad av medicinen som Smilla blir. Smilla har ont i sin rygg och kan ibland reagera på det sättet du beskriver...