# Som en hare Author: Emenna Sully är extremt rädd. Minsta lilla man rör sej på fel sätt så springer han, och han fullkomligt hatar dammsugaren. Nyss när jag dammsög så hoppa han upp på diskbänken och in bakom diskstället. Tog ett tag innan jag hittade honom. Han kommer alltid fram igen och vill gosa, men det är lite jobbigt att han är så väldans "skvätträdd". Och han hatar att bli lyft, då spänner han sig och sprattlar med benen.. och han är ju så stark så det är omöjligt att hålla honom kvar. Förra veckan lyckades han klösa mig under ögat, läskigt nära att han klöste mig i ögat. Att sitta i knät vill han inte heller, men kan ligga bredvid. Det här känns inte så kul :( Vi skaffade siames främst för att de är kända för att alltid vilja vara med och för att de är såna knäkatter. Klart, det är väl individuellt ändå. Men vår NFO är mer siamesaktig än vad han är, om man kollar på temperamentet. Finns det något sätt man kan träna honom på så att han blir mindre rädd? Jag har vana av vildkatter och de har vart lättare att få mindre rädda än Sully. Anledningen till att han inte blev NOM på sista utställningen var att han inte ville visa upp sig, så det tänkte vi ju träna på. Men om han inte ens funkar här hemma så är det ju bara att lägga ner utställningsplanerna. Känns ledsamt. Trodde han skulle bli lugnare av kastreringen, mindre stressad. Det enda som ändrats är att han inte skriker på nätterna och inte kissar överallt, vilket är toppen så klart. Kanske tar det längre tid. Men läste ju om någon som börjat sitta i knät bara efter nåra dar, så hade hoppats. En stark, envis och rädd siames är inte vad jag hade drömt om :( ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hvor lenge er det siden han ble kastrert? Noen hannkatter trenger lang tid for å forandre væremåten, har blitt fortalt at det kan ta opp til 6 mndr. Og noen forandrer seg ikke. Orientalske katter liker kos, men ikke alle liker å ligge i fanget. Noen katter vil helst bare gå rundt en mens katten blir strøket over ryggen eller klødd bak øret som en hund. Den sikreste måten for å få en katt interessert i kos er å sette seg ned på gulvet og gjerne ha en leke i hånden. De kattene som er redde for støvsugeren kan være vanskelig å gjøre trygge i den situasjonen, men om du setter på støvsugeren og setter deg ned på gulvet langt unna støvsugeren som står og bråker, vil jeg tro at Sully kommer bort til deg. Det kan være en stor fordel at du har trent på å få han til deg mens du sitter på gulvet. Ta deg god tid, og snakk til han med den mykeste stemmen du har, sakte og forsiktig. Om det er noe han liker veldig godt, så gi han det når han kommer. Det kan godt hende at det tar tid å få han bort til deg, men når det gjelder katter og trening kreves det ofte mer tålmodighet enn når man trener en hund. Når det gjelder at han er nervøs på utstillinger kan det hjelpe å sosialisere han. Når det kommer noen på besøk, få dem til å sette seg på gulvet og leke med en leke han liker godt. Når han kommer bort til dem, kan de forsøke å  stryke han litt på ryggen. Bruk rolige bevegelser (som i sakte og forsiktig). Etterhvert som han blir mer vant til at andre gir han oppmerksomhet kan de sjekke ørene hans, munnen, pelsen osv sånn at han blir vant til at andre gjør det, og kanskje kan de til og med strekke han etterhvert. For å ta enda et skritt i sosialiseringen ville jeg ha tatt han med på steder hvor det er mye lyder og mye folk. Bare sånn at han blir vant til at det skjer mye uten at det er farlig for han. Han bør kanskje være i bur de første gangene men etterhvert kan det kanskje gå an å ha sele på han og at du bærer han på armen. Jobb i korte sekvenser til å begynne med, går det bra kan du øke forsiktig. Og det beste er å avslutte treningen når det fungerer som best, fordi da vil det inntrykket sette seg hos han og være med på at han blir tryggere. ## Comment 2 Author: MalinL Kanske behöver han lite längre tid på sig att landa hso er, och att landa som kastrat också. Vuxna katter kan behöva längre tid på sig att aklimatiseras än vad kattungar behöver. ## Comment 3 Author: kalindas Det där lite nerviga har en del linjer. Dessa katter hoppar högt för minsta ljud. Det är tålamod och mycket kärlek som gäller på de katterna. Ljudkänsligheten är dock ganska svår att helt träna bort. Ibland kan det hjälpa om de ha en trygg och lugn kompis. Alla katter är inte knäkatter _(även om man ibland önskar det)._ Skatan här hemma, är vaken glad i att bli buren eller ligga i knät. Däremot älskar hon att bli klappad och det kan man hålla på med i timtal. Hennes barn ligger gärna i knät, men tassarna åt alla håll om man försöker bära dem. Smilla och Saga kan man däremot bära som bebisar. Nu har din kille varit kastrat en så kort tid så det kan ändras om ett tag.  Men som sagt tålamod och undvik att bära honom om han inte gillar det. Klappa honom stående så kanske han till sist lägger sig i knät. Hoppas den värsta stressen lugnar ner sig om ett tag. ## Comment 4 Author: Emenna Tack så mycket för era råd! :) Ja, vi får vara mer tålmodiga och ge honom mer tid, han har ju inte bott här så länge. Jag ska göra mitt bästa för att träna honom, han är ju så underbar annars. Atina är kolugn för det mesta, hoppas att det kan smitta av sig lite på Sully! Har ni fler tips skriv gärna :) ## Comment 5 Author: marysiam det låter som min Albert;) men han älskar att bli klappad på när han får bestämma det;) typ 01:30 nattetid;)) ## Comment 6 Author: alltidsiames lisme - väldigt bra råd, jag ska läsa det flera gånger Emenna - min hane blev harig när testiklarna försvann - har inte med linjerna att göra utan hormonerna, nu tio månader efter kasteringen är han bättre men fortfarande rädd för dammsugaren och vissa män. Modet sitter ju i testiklarna, eller hur![Glad](http://www.siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")? ## Comment 7 Author: prodigy Två av mina katter är sociala och trevliga men verkligen skräckslagna för dammsugaren och gömmer sig blixtsnabbt när de förstår att den ska fram, (den tredje attackerar dammsugaren istället!) Jag tycker du ska ha tålamod och träna på trygghet o gos men visst kan även en siames vara lite räddhågad... Kanske du får acceptera att han inte vill bli lyft osv? Men det blir nog ändå bättre med tiden, han kom väl till dig som vuxen, då kan det ju ta lite längre tid att känna sig trygg. ## Comment 8 Author: Nilla Ingen av mina katter gillar att bli upplyft.( Möjligen Isaac.) Allting är på deras villkor. De kommer när de vill. Det enda jag kan göra, är att locka och pocka. Tja, kanske vill någon av dem titta på tv med matte en stund? Men mest ligger de i hög vid sitt varma element. Matte duger sommartid när elementen är avstängda.   Alla katter är olika. Jag hade låtit en sådan katt stanna hemma från utställning. Det betyder inte att det är något "fel" på honom. Han har helt enkelt en sådan personlighet och behöver lugn och ro. Flera av mina katter flyr när det ringer på dörren och när folk kommer och hälsar på. De vill inte alls vara med. Och dammsugaren? Då är alla utom Bassie puts väck. Förhoppningsvis blir han mer harmonisk efter kastreringen när tiden fått gå. Kanske kan du sätta honom i ett annat rum när du dammsuger?Undvik att lyfta upp honom och hämta honom inte till ditt knä. Låt honom söka upp _dig_ och komma när _han_ vill. Vinn hans fötroende.  ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 9 Author: marysiam ja min hare är rädd för främmande män, men kommer fram och kollar på dem när de är här, jag övar honom på att bli buren en liten bit och avslutar med godis;)) Men det måste ske på hans villkor;)) Heidi ligger inte gärna iknät, men är inte rädd för ngt utan ska vara med när det damsugs och skuras. Oftast till den grad att jag får lyfta bort henne;)) Hon är mkt kelig mot allt och alla;) ## Comment 10 Author: Nilla Hur **vet** man förresten att vissa linjer för vidare skygga katter? Mycket beror på hur katten haft det under sin kattungetid - under de där viktiga första veckorna när socialisering är högprio för att få en trevlig katt. Sedan gäller det att kattungen fått leva "familjeliv"! Ex: * nya ansikten som tittar ner i bolådan redan vid 2-3 v. * normala vardagsljud från en familj - en tvättmaskin som centrifugerar, en toa som spolar, en dammsugare som går igång i ett närliggande rum. * barn i familjen eller på besök. * dörrklockan och besökare som kommer och gullar, leker och tar i kattungarna. * ett antal bilfärder till veterinären * att få utforska huset/lägenheten i lugn takt. * att få sova i sängen varje natt och få vara med i tv-soffan varje kväll. * att få "lära känna" dammsugaren avstängd och sedan på tryggt avstånd. Det finns gott om ungar som växer upp i ett enda rum och som stannar där tills det blir dags att flytta. Hur sociala och trygga är de ungarna -oavsett linjer? Men visst finns det katter som är "räddharar" oavsett uppväxt. Jag har själv en liten ömtålig varelse här hemma. Mathilda har en mycket känslig natur. Hon är väldigt social - men ack så skör och bräcklig till sin personlighet. Ja, som treåring diar hon ju fortfarande...ha ha ha ho ho. ![Foten i munnen](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen")![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 11 Author: alltidsiames Det är helt ologiskt att tro att det följer linjerna, två syskon kan ha helt olika gener så det faller på sin egen orimlighet och vi bör protestera varje gång nån skriver det. ## Comment 12 Author: Emenna Sully växte ju upp med massa siameser runt sig och kanske mindre människokontakt än som t.ex. Atina som var första och enda kullen som den uppfödaren hade och hon hade bara mamman där. Hon fick mkt människokontakt från början. Sen när hon kom tll mej har hon alltid fått följa med överallt. Får dra med Sully oxå när det blir varmare igen. Här är en bild på Atina när vi var vid mårdseleforsen uppe i Lappland (långt hemifrån, bor i blekinge) Hon älskar äventyr! ## Comment 13 Author: MalinL #12 Så du menar att temperament inte är nedärvbart utan endast beror på miljö? ## Comment 14 Author: Juliette- #13 Vincent är uppväxt med massa KAT4 och 11kattungar och han är översocial och älskar folk över allt.. buren är det bästa som finns och han är inte rädd för fan själv så nog ligger en hel del i linjerna också tyvärr. Sen gör säkert endel att du inte haft honom från kattunge som Atina ## Comment 15 Author: Siameshona Mina killar är helt orädda för folk. De är först fram till dörren när det ringer på, de hänger i byxbenen på gästerna, kräver uppmärksamhet.( speciellt Otto) Jag har sedan de flyttade in hos mig"slängt" dem på gästerna, vid promenader ute när folk visar intresse för dem så ber jag dem alltid klappa dem. Så de är inte ens rädda ute. Sen vet jag inte om deras orädsla beror på det eller om jag bara fått sociala kelgrisar!? Att bli burna är de inte så speciellt förtjusta i, men huvudsaken är ju att de "hänger" på en i soffan, eller ligger "sked" med mig som pacino gör![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Fast dammsugaren- det är ett monster-men huvudsaken är ju att de är orädda mot gästerna. Väldigt sällan de blir harar av ngt högt ljud hemma. ## Comment 16 Author: carinbrack Dexter är vrålsocial, ligger som ett plåster på mig jämnt jämnt och älskar att bli buren (jag försökte lära honom att sitta på axeln bara för att jag skulle kunna ha händerna till annat, men nu väger han sex kilo så jag kom på andra tankar). Han är uppvuxen i hemmiljö och jag fick honom som kattunge. Hans mamma är en social katt, pappan har jag aldrig träffat. Så om det är arv eller miljö är svårt att säga. Men dammsugaren ÄR läskig. ## Comment 17 Author: alltidsiames #14 Genetiken säger - inte jag - att katter i samma kull har helt olika genuppsättning. Som exempel kanske någon eller några kan likna t.ex. mamman i temperament, men knappast alla. Om man pratar om linjer så antyder man väl att de flesta i den linjen skulle vara berörda? Det verkar helt ologiskt och hur skulle man bevisa det isåfall? Det är ovetenskapligt. ## Comment 18 Author: kalindas Har haft flertalet katter och jag känner igen vissa sätt i personligheten i alla dessa olika linjer. Vissa är lite mer "hoppiga" och neviga än andra katter. Andra tar världen med ro. Eftersom jag tyvärr inte har så mycket besök syns det tydligt vilka som är mer sociala än andra. Självklart är mycket även miljöpåverkan. Men att säga att inget är genetiskt är fel, då djur precis som människor nedärver sina personligheter. Jag har ägt och fött katter från vissa linjer som är mer nerviga än andra katter. Har även en linje där katterna är sociala, men anser att ligga i knät är underskattat. Den andra linjer är katterna ganska sociala, retfulla och extremt svartsjuka. Självklart ärver inte alla ungarna i en kull just dessa gener. Men jag ser en klart röd tråd i varje avkomma. Sen späs såklart vissa tendenser ut med en genomtänkt avel. Har själv gjort ett dåligt val i min första kull. Smilla som är en väldigt personlig enmanskatt, men inte vidare social. Parade jag med Jackson som har nerverna utanpå kroppen och är en social men aktiv katt som har stenkoll på omgivningen. Både Alva och Alvin blev mycket älskade av sina ägare. Alvin blev överlag ganska lik Smilla i psyket. Med Vavva (Alva) är det helt annorlunda! Vavva var väldigt social här hemma. Men sen hon flyttade till mina föräldrar blev hon en helt annan katt. Hon reagerade på alla höga ljud och springer så fort något händer. Hon är bara mammas katt och anser min pappa är livsfarlig. Hon springer för livet om mamma t.ex. reser sig upp eller min pappa rör ett finger. Denna katt har inte blivit extra skrämd eller dåligt behandlad, utan det har arbetats med hennes humör sen hon var kattunge. Hon har bara lyckats ärva Smillas dåliga sidor och Jacksons nervighet/intensitet. Vavva är mer social med åldern, men kommer aldrig bli helt social. Nu har mina föräldrar skaffat en ny Siames och Texas har ingen tendens till nervighet. Han tar allt med ro och bryr sig inte ens om himlen trillar ner. Så visst har personlighet och arv mycket med saken att göra. Skulle vilja säga att: ARV/PERSONLIGHET = 50% UPPFOSTRAN/MILJÖ = 50% ## Comment 19 Author: carinbrack Jag tror också på 50%/50%, det är väl som med människor ungefär. ## Comment 20 Author: Engkullen Alla mina siameser kommer från samma ställe och jag vet att de fått all tänkbar träning och de bästa förutsättningarna för att de ska bli så sociala som det bara går. Min yngsta siakille älskar all mänslig kontakt från vem som helst och har sedan dag 1 hos oss älskat att bli lyft och buren. Då är han lycklig :) Mina två andra siameser behövde fortsatt träning efter att de kom till mig, speciellt på att bli burna. Att träning behövdes berodde så klart till största delen på att katterna behövde vänja sig vid mig/oss. Jag har börjat sittande på golvet - lyft katten även om den har sprattlat, hållit i den i ca. 4 sek. medan jag kliat bakom örat och pratar lugnt och sen satt ner den. Upprepat det några gånger om dagen i ett par dagar. Sedan gjort om samma sak fast när jag står upp. Tanken har varit att katten ska veta att jag bara håller den en kort stund och sen får den gå. Efter ett tag har den börjat lita på mig och slappnat av. Och när den slappnat av så tycker den det är OK att stanna i famnen lite längre och längre och längre. Tillslut har man en katt i famnen som inte vill gå ner. Djupa andetag, tid och tålamod :) ## Comment 21 Author: MalinL #18 Nej det är inte ovetenskapligt. Temperament är mkt starkt nedärvbart. Varför skulle vi annars tala om att temperament och hälsa är så viktiga i ett avelsurval? Studier visar även på att hanens temperament är mkt starkt tongivande, tror 70-80 % nedärvs från hanen. Att alla ungar i en kull har olika genetisk uppsättning kan stämma, hypotetiskt sett, pecis som alla ungar i en kull kan ha lika genetisk uppsättning, hypotetiskt sett. Inget av dessa alternativen är dock särskilt troliga, utan ungarna ur en kull borde ha en del genetik gemensamt, det är det mest troliga. Sen så är det ju så i avel att det man stoppar in det får man ut, så parar man två katter som är nervösa, rädda osv. Så får man följaktigen ungar med samma typ av temperament. Alltså har linjer en stor betydelse när man talar om temperament. Olika rase har ju också olika typer av temperament hos katter såväl som hos hundar, man vill ju när man avlar att de skall ha ett rastypiskt temperament då temperamentet är den viktigaste egenskapen hos en ras i mitt tycke. Observera att detta är ett generellt resonemang. Jag säger **inte** att Sully har dåligt temperament eller linjer med dåligt temperament. jag har själv en del linjer gemensamt med honom hos mina katter. ## Comment 22 Author: Elegantangel Jag har mamma och brodern till #17 (Dexter) Mamma Zambia är bara skeptisk vad gäller dammsugaren sitter gärna och kollar i rummet bredvid medans Dallas sonen bror till Dexter rusar upp på andra våningen och gömmer sig... Zambia är mer reserverad mot främlingar än Dallas, Dallas skall gärna tigga kel och gos omgående medans mamma Zambia avvaktar och bara blänger på besökarna...Deras syster Dixie är supersocial enligt hennes nya ägare;) Sedan så har vi gammegubben Gandalf supersocial mot alla men han hatar damsugaren, när han var yngre gömde han sig under bäddmadrassen...när man sedan pratade med honom och sa att fara är över jamade han mycket ynkligt det har blivit lite bättre nu eller så är det så att han kan fly längre från dammsugaren nu när vi bor i hus...han är 6,5 år gammal så det kan ta lite tid att bli av med dammsugarskräcken;). ## Comment 23 Author: kalindas Det är väldigt få katter som gillar damsugaren och detsamma gäller plötsliga ljud. Känner i nuläget inte en enda katt oavsett ras som reagerar på detta. Ang. Sully ovan så låter han väldigt lik Odin. Regerar på plötsliga ljud och rörelser. Men så fort han kollat läget _(eller dammsugaren tystnat)_ då kommer han fram och ska gosa/prata. En sådan katt räknar inte jag som en rädd katt. Bara intensiv i sitt sätt att vara. ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Tror Sully kommer lugna ner sig mer nu när han blir kastrat. Men misstänker att det hoppiga och lite nerviga inte kommer försvinna helt. Om han kommer bli en knäkatt eller ej är svårt att veta. Men där kan träning och tålamod hjälpa. ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 24 Author: kalindas dubbelpost ## Comment 25 Author: Engkullen Alltså, jag vet flera människor som inte heller gillar dammsugaren ;) Ska vi vara ärliga så låter de flesta snabeldrakar vedervärdigt mycket. Och även om man har en supertyst variant (som vi) så hasar man den över golvet, drar möbler och det blir oväsen ändå. Katterna har min fulla förståelse. Jag väljer också att gå när dammsugaren är framme :) Andra oljud i hemmet som jag tycker är pest för egen del är hushållsassistenten, när man plockar i och ur diskmaskinen eller steker fläsk. Det sista har jag hört ska vara rent skadligt för hörseln. ## Comment 26 Author: kalindas Min Smilla är lite lustig. Hon är livrädd för dammsugaren, detta för hon blev skrämd som kattunge _(inte av mej)._ Så det tar ibland timmar innan hon är normal efter jag städat. Men sätter jag på annat som låter elvisp, hårtrimmer, hårtork osv... Då kommer hon direkt! Sen ska hon försöka slå den med en arg blick! Den låter ju och då måste hon ju få den att tystna! ![Flört](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 27 Author: [Borttaget] De fleste kattene våre stikker fort avsted for å gjemme seg når støvsugeren blir startet, det samme gjør hunden. Og det er helt ok, tenker ikke på dem som nervøse av den grunn. ## Comment 28 Author: Nilla Ok, jag ger mig. Men en del beror på miljön också. ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag menar, att folk ibland uttalar sig lite väl snabbt; " _-Jasså, är hon lite nervig? Ja, vi får nog titta i stamtavlan här..."_, utan att man egentligen vet vilken uppväxt katten har haft. Den kanske har haft vissa brister och genast dras växlar, att det beror på ex. farfar. ## Comment 29 Author: MalinL #29 Självklart spelar även miljön en viktig roll. :-) ## Comment 30 Author: Emenna Tack för alla tips! Så underbart att kunna få så många tips och ideer här! :D Idag så fick Sully faktiskt följa med till mina föräldrar för första gången. På med selen på honom och atina, sen fick sully på sej en fleecetröja och åka i katt transportväskan. Jag bar honom och min man gick med Atina. Sully var så duktig i väskan! Han satt för det mesta och tittade runt med huvudet ute (det är som en öppen ryggsäck som man har på magen och spänner fast selen i). Bara om nån högljudd bil körde förbi så kröp han ner i väskan. När vi var några hus ifrån mina föräldrars så ville han så gärna ur väskan och han gick så duktigt i sele!! :D Som om han alltid gjort det, han var som en liten hund, lika duktig som Atina! (Sully har bara gått i sele en gång innan och då bara 2 minuter utanför vår lägenhet på innergården) Jag är så stolt! Han visade ingen rädsla utan var bara nyfiken! Så fantastiskt att se! Tror det kan bli bra träning för att få honom lugnare även hemma. När vi väl var hos mina föräldrar var han duktig och han tyckte nog det va kul med ett helt hus att springa i. När han träffade deras huskatt Saga så gick han rätt fram till henne och hälsade. Hon blev paff och bara stod still. Sen fräste hon lite nu och då men de tog det överaskande bra! Ååååh älsklingarna :D (på bilden är sully ute i selen för första gången, utan fleecetröjan) ## Comment 31 Author: Engkullen Roligt å höra att dagens lilla äventyg gick så bra. Är övertygad om att med tiden kommer det gå bättre och bättre. Och vilken röd snygging sen :) ## Comment 32 Author: Siameshona #31 Va kul! men vad är det för "mysig"transport du har? som man har som en Babybjörn? Kan man få se bild? ## Comment 33 Author: Emenna #33 Javisst. Jag köpte den i USA men det finns säkert att hitta liknande på internet att beställa om man vill ha en sån. För oss funkar den jättebra. Har haft Atina i den när vi cyklar bl.a. Här får lejonet Alex va modell :P På andra bilden går jag och Atina över en hängbro vid mårdseleforsen. ![](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=e464e560-9363-4953-846f-96e2a2b594d3) ## Comment 34 Author: [Borttaget] Så godt å høre om Sully og besøket hos dine foreldre! Fortsetter du sånn med treningen er jeg helt sikker på at Sully vil bli mer selvsikker etterhvert ## Comment 35 Author: Avenacattery fast det dær med damsugare  kan vara lite læskigt. Det ær det många katter som tycker. Vet inte varfør men jag tror att damsugaren har huggtender och ær vældigt næra slækt med vargen eller ræven, men det ær obekræftadade studier -vi kan kalla dem personliga observationer. Det ær kul att se att allt børjar gå fint før er. ## Comment 36 Author: Emenna Ja, Atina är oxå lite rädd för dammsugaren, men blir orolig för Sully då han blev så fruktansvärt rädd, men han vänjer sej väl vid det oxå så småningom ## Comment 37 Author: MalinL Jag har haft 2 katter som varit livrädda för damsugaren, trots att jag damsuger varje dag. De har då skenat iväg, sladdat in i väggar, försökt ta sig in bakom saker osv. Jag har då satt in de katterna i ett rum där de får vara medan jag damsuger, sedan så tar jag ut dem innan jag damsuger det rummet sist. Då har det gått bra. ## Comment 38 Author: Engkullen :) Jag kör precis samma rutin som du Malin (# 38), funkar kanon! ## Comment 39 Author: Emenna Låter som en bra idé :)