# Kattunge till småbarnsfamilj? Author: Nilla ![](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=a443b636-5ef9-4e34-bf69-e120cf8244ac) **Idag grubblar jag på följande frågeställningar och vill gärna höra vad ni andra har för åsikter i ämnet. Jag publicerar därför en undersökning och hoppas att ni vill spåna på och diskutera -med mig och med andra kattägare och uppfödare på forumet.** Inför försäljningen av mina två små huskattungar, har jag tampats med helt nya problemställningar. Familjen som fått sin käraste katt överkörd, söker nu ny "livskamrat". På frågan om de tänker släppa ut den nya katten, blir svaret alltid JA. Mitt svar blir alltid detsamma: \- Men ni bor ju fortfarande vid vägen, inte sant? Hur tänker ni då? Någon affär blir det alltså inte. När det gäller försäljning av raskatt slipper man oftast denna diskussion. Det är en självklarhet att katterna hålls inne och ett krav från min sida som uppfödare och säljare. Dessutom betingar raskatten ett värde av ca en halv månadslön för en låginkomsttagare. Huskatten är så att säga -utbytbar - för ingenting alls. **Att sälja kattunge till småbarnsfamilj** Jag blir glad om ni vill diskutera det jag nämner ovan, men frågan i undersökningen gäller något annat - nämligen att sälja katt till familjer med småbarn. När de hör att lilla Sigrid har navelbrock, drar de öronen åt sig. De vill ha en katt som 3-åringen kan släpa runt på och det går ju inte om man måste vara försiktig med katten. Här måste man verkligen försäkra sig om, att föräldrarna vet vad de ger sig in på, att de är på det klara med hur man lär det lilla barnet respektera katten och hantera den på rätt sätt. Det är inte alltid lätt med kattbebis, 3-åring och en 4-månaders bebis. Plötsligt börjar kattungen bajsa i sängen och åker ut på Blocket. Hittade en bra länk på Hill´s om katt & barn, som man kan skriva ut till barnfamiljen... ![Oskyldig](http://www.siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") [http://www.hillspet.se/Cat/Adult/Behaviour-and-Lifestyle/Cats-and-children.aspx](http://www.hillspet.se/Cat/Adult/Behaviour-and-Lifestyle/Cats-and-children.aspx) Jag har ofta fått höra att jag är för hård i mitt sållande efter "det rätta hemmet" och att jag nog blir sittande med mina ungar. Mitt svar blir alltid detsamma: -Ja, men då blir de nog kvar! **Hur tänker du kring försäljning till småbarnsfamiljer?** ## Comment 1 Author: tuska Mina kattungar är inte uppväxta och vana med småbarn, säljer inte katt till en familj som har fullt upp med små ungar. NIX  Jag har sett hur en del kattungar blir behandlade som leksaker. ## Comment 2 Author: alltidsiames Om föräldrarna är lugna och sansade, om de har katt innan och om det finns lite större barn också är det bara roligt att sälja till en barnfamilj. Där får katterna fler att älska och fler att leka med. ## Comment 3 Author: SacredSouls Jeg svarte første alternativ jeg. Å vokse opp med dyr rundt seg er et privilegie som alle barn burde få oppleve i mine øyne. Men.. jeg ville jo såklart sett det an.Det er jo foreldres feil om barna ikke kan behandle en katt skikkelig. Hadde vi fått kattungespekulanter med et barn som løp rundt etter kattungene,hoiet og skrek og foreldrene hadde latt h\*n holde på så hadde jeg sagt nei. Der er jeg nådeløs ![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Avskyr sånne foreldre ![Tungan ute](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Våre kattunger er jo vant med barn og litt løping i trapper etc,men jeg har nok ganske rolige barn(rolig som i calm, ikke morsomme) Her om dagen fortalte yngstejenta (på 9) at en kompis i klassen hadde stirret sånn på Maiden så hun hadde blitt redd og frest. Da hadde han stått der og "frest" tilbake og ikke gitt seg selvom Maja ba han slutte . Sånt blir jeg så ekstremt irritert av. At foreldre ikke kan lære barna sine å respektere katter ![Gråter](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") En liten filleting bare men det er sånt jeg reagerer veldig på. Der vi bodde før så var det en del utekatter og en haug av småbarn. Det var så lett å se hvilke barn som hadde lært å behandle dyr med respekt og de som ikke hadde peiling. Det finnes ingenting herligere enn å se når en liten jente setter seg ned på huk og venter på at katten skal komme bort og hun klapper forsiktig pusen med stjerner i øynene ![Kyss](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Legger ved et bilde av Maja som liten og en av huskattene som bodde i området. Synes bildet sier så mye ![Kyss](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 4 Author: Nilla #3 Jag håller med dig, Line. Jag tycker också att barn ska få växa upp med djur. Min son är uppväxt med både katt och hundvalp. Det är _föräldrarna_ som behöver ha rätt inställning. Föräldrar som låter sina barn jaga hysteriskt efter duvor på lekplatsen i stan, lär inte barnet att respektera djur och sådana människor får inte köpa katt av mig. ## Comment 5 Author: tuska Nyss såg jag ett barn som pendlade med en kattunge från balkongen hängande i svansen.   Ni kan bara gissa vad jag gjorde... Mamman till barnet var upptagen med annat. Det här gäller huskatter som kostar 100 kr  tydligen är det inte så noga med dem tycks det. ## Comment 6 Author: flis Jag är ju inte uppfödare men om jag var det så skulle jag kolla noga hur barnen är och hur föräldrarna reagerar. En del föräldrar är mest rädda för att barnet ska få ett rivmärke i ansiktet inte hur katten behandlas. Har en granne med en katt som gick bra i koppel, dom var ute en stund varje dag. Helt plötsligt släppte han den lös med motiveringen "hon går inte ut i gatan" som är precis utanför huset. Det tog ca 3 veckor innan hon blev påkörd och släpade sig döende upp på trottoaren. Kan någon då tycka att det är värt det, ett år blev hon. Blir både lessen o förbannad. Vår miljö ser inte ut som den gjorde förr, djuren har ingen chans mot bilar. Är man inte beredd att göra eftergifter när man har djur, ska man inga ha. Det kostar pengar, tid, förstörd inredning m.m. Men det är det värt för man får så mycket tillbaka.![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 7 Author: MijmuPix \# 3: Vilken underbar bild! Jag tror att det är superbra för barn att få växa upp med djur! Men förutsättningen för det är att de redan från början lär sig av vuxna att respektera och behandla djuren väl; djur är inga leksaker eller något som man göra sig av med om man skulle tröttna på det. De gånger jag haft kattungeintressenter på besök så märker man direkt om barnet/barnen fått lära sig att vara rädd om djur och behandla dem väl, eller om det är en liten vildbasare som får härja runt med kattungarna som vore det en leksak man kan behandla hur som helst. Uff, vid sådana tillfällen där barnen är hårdhänta och respektlösa för det lilla livet och föräldrarna inte bryr sig alls om barnets bryska, o-empatiska hanterande så säger jag blankt nej till köp. Något som jag reagerat både en och två gånger över är att många värderar huskatter så oerhört mycket lägre/inte alls än vad man gör med raskatter. Huskatter anses vara "tåligare" och ska tåla lite bus och hårdhänta tag med lekande barn, och skulle Misse bli överkörd eller försvinna så tja; då skaffar man en ny katt. Jag kan absolut tänka mig att sälja kattungar till småbarnsfamiljer men det beror helt på familjen och hur man som förälder lärt sitt barn att hantera och respektera djur; små som stora! ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: Attacks Mine kattunger skal til rett hjem,være seg barnløse,småbarnsfamilie eller enslige eldre - oppdrett/show/kos. Rett hjem avhenger av så mye annet enn om der er små barn der. Har dem ekte kattevennlige foreldre så lærer de små barna god katteskikk.![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jeg har jo en dame her som er ekstremt barnevennlig. Hun ble nesten småsjalu på sine 2 uker gamle bebiser forrige gang,for hun fikk jo ingen oppmerksomhet. Hagia ELSKER alle som vil leke med henne,bare dem kan holde viftepinnen,så står det ikke på alder fra hennes side ![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Beste Felixen i verden elsket jo også unger over alt på jord.Gjerne også bittesmå bebiser som ikke eide forstand på at man ikke måtte dra katten i værhårene. Noen katter rømmer jo da fra spedbarnets fang,men nei Felix hoppet opp igjen,for sånne små mini-mennesker det var det hærligste han viste ![Kyss](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Så for meg så må der være riktig kjemi mellom katt og nye eiere,så sant dem behandler kattene som dem skal. Både katter og barn har utrolig mye glede av å vokse opp sammen der dem blir behandlet med respekt og tonnevis med kjærlighet. ## Comment 9 Author: kalindas Jag valde att jag säljer till barnfamilj. Men är väldigt noga hur föräldrarna och barnen är. Placerade precis bort Odin till en familj med fyra pojkar mellan 3-9år. Var lite osäker, men då föräldrarna är väldigt noga med att barnen inte får jaga katten och att den ska komma till dem. Så gav jag det en chans. Som det ser ut går det väldigt bra! Visst är Odin lite osäker när det är alldeles för livat, men han har platser dit han kan gå för att vara ifred. Är han framme och barnen är för vilda, så fräser han och sätter dem på plats. Nya matte är nöjd att han inte är för snäll och går med på allt, utan visar vad han tycker och går undan om det blir för mycket. Så här fungerar det bra. Hade däremot föräldrarna inte satt regler för sina barn, hade jag aldrig vågat lämna honom dit. Samma om jag hade haft en alldeles för snäll och medgörlig katt. För även de snällaste barn kan skada katten om den inte säger ifrån. De tar i den för hårt och släpar den i ben och svans. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Vi har ingen betenkeligheter med å selge til hjem med små barn. Det viktigste er at foreldrene passer på sine barn og lærer dem å ha respekt for dyr. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag tycker/tror inte det är några problem med att sälja till småbarnsfamilj. Det är väl som med alla andra presumptiva köpare att man tänker till lite extra innan och följer magkänsla och frågar ut dem om det mesta ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag har alltid undrat varför man som småbarnsförälder vill skaffa djur... en sak om man redan har djur när barnet kommer, men man ser ju tyvärr allt för många på blocket som säljes pga av kommande barn. Jag menar att ett barn tar ju upp otroligt mycket tid så det är ju bara mer stress man ger sig själv om man ska hinna ge ett djur tid oxå. Lagom tycker jag är att skaffa djur när barn är runt 3 år då man kan prata med barnen om att klappa djuret fint mm. Absolut tycker jag att barnfamiljer ska få ha djur det är inget jag är emot, men då jag själv har syskonbarn vet jag hur jobbigt det är när man måste bli arg på barnen hela tiden för att de drar dem i öronen, svansen eller ska bära runt på dem hur många gånger man än försöker förklara att det gör ont på dem. Alla barn och familjer är olika, men jag skulle inte sälja till en småbarnfamilj, men jag misstror inte de som gör det heller, djur och barn är ju bland det gulligaste som finns när det fungerar. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Man må vel ikke bli sint på et lite barn som tar katten/hunden i ørene osv? Sinne løser ingen problemer, men man må ta seg tid - også med små barn - og fortelle at de ikke må dra katten/hunden i ørene og så ta barnet bort fra dyret. Ja det er krevende å ha små barn og dyr sammen, men om noen velger å gjøre det så er vel de selv de eneste som vet om de har kapasitet til både små barn og dyr. ## Comment 14 Author: Lejdet Jag har sålt en av mina ungar till en barnfamilj då de redan hade en siames på 7år i familjen och barnen var dessutom lite större (4+6 år) och visste hur man handskades med djur. Men självklart tänker man efter mer än en gång men man kan verkligen inte förutsätta att barnfamiljer INTE tar hand om sina djur! Mina barn har växt upp med två huskatter sedan de föddes, de blev 16 resp. 18 år gamla och blev barnens allra bästa vänner! Var aldrig det minsta problem och djuren blev aldrig illa behandlade av barnen. ## Comment 15 Author: Silvestris Skulle aldrig falla mig in att neka någon att köpa katt bara för att de har småbarn (jag har själv en 2-åring). Däremot är det ju viktigt att träffa hela familjen och se hur de funkar med katterna. Vad gör föräldrarna när barnet/barnen blir för hårdhänt? Hur de agerar avgör om de får köpa katt eller inte. Men det finns vuxet folk som diskvalificerar sig för att de inte kan hantera katterna också. Som alltid ställer jag upp med råd och stöd om problem uppstår på vägen och som alltid, om det inte går att lösa på hemmaplan hjälper jag till med omplacering. Ingen är glad när det måste sluta med omplacering (förutom möjligen katten) men när man har nått den punkten är det bara att hjälpa till så gott det går. ## Comment 16 Author: HasseH Jag är glad att någon ville sälja katt till oss! Mina barn var 1,5 och 3,5 när Krister och Sivan kom till oss. Varför jag ville ha katt trots att det är krävande? Jag vill inte vara utan katt, och jag vill så gärna att mina barn ska få växa upp med katter. Visst, det är skitjobbigt när de sitter och jamar utanför barnens dörrar på nätterna, men det är värt det i alla fall. Jag tror dock det är viktigt att det är "rätt" katt också - jag letade efter katter som växt upp med mycket stök och bök, vana vid mycket folk och inte rädda för ljud etc. De katter som till slut kom till oss hade växt upp i en livlig familj med tre barn, så de passade bra in här även om våra barn är mycket yngre. Katterna älskar när barnens kompisar är här - de är med och leker koja, eller sitter och tittar på när barnen leker. Man får ju som förälder se till att barnen och även deras kompisar förstår att katterna inte är några leksaker, men är man tydlig som vuxen brukar det inte vara svårt för barnen att förstå. Visst händer det någon gång att treåringen glömmer bort sig och bär katten utan en hand under rumpan, men det är inte ofta, och det är ingen här som drar i öron eller svans. Däremot är det ofta någon som har sällskap under täcket. ## Comment 17 Author: alltidsiames Vi har alla våra för- och nackdelar. ## Comment 18 Author: prodigy Jag har många barn och har valt katter som är vana vid barn eller i varjefall visat sig mycket sociala! Jag tycker att det är en självklarhet att lära även mindre barn att inte störa katten när de äter eller sover och att de inte får hanteras hur som helst! Visst händer det att någon lyfter fel tex, som #16 skriver, men då gäller det att vara med och visa barnen hur man gör. Jag är övertygad om att mina katter får ut mycket av mina barn då de alltid har någon att gosa med och som tar sig tid till att leka och busa...![Flört](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Sen finns det alltid människor som låter sina barn hantera husdjuren hur som helst, och sådana borde man ju inte sälja till alls, med eller utan barn! ## Comment 19 Author: Blatabby Kan ju vara så olika i olika familjer. Instämmer med #18. Man får ju komma ihåg att i familjer med barn så får katterna mycket uppmärksamhet och underhållning också. Alltid något som händer, ofta någon som leker och kelar med dem osv, det gillar ju många katter av de här raserna. Mina söner är 8 och 10, en alldeles fantastisk ålder att ha katt. Funkat finfint från det att barnen var nyfödda. Vi har alltid varit noga med att barnen skall visa respekt mot katterna och aldrig hålla fast dem osv. Hos oss får ingen katt behandlas som en pryl eller leksak. Skulle jag någon gång sälja en katt till en barnfamilj så skulle nog föräldrarnas inställning till katten vara avgörande, inte barnens ålder. Små barn växer och blir oftast jättefina kamrater till katterna. Det är underbart att se den speciella vänskap de får. ## Comment 20 Author: Juliette- Klart jag säljer till barnfamilj om det är rätt människor.. har många underbara vänner och uppfödare med småbarn och inte ser jag problem i det. Dock är jag såklart lika noga med hemmet med eller utan barn. Måste vara rätt människor för de. ## Comment 21 Author: marysiam Självklart skulle jag sälja till barnfamilj, men det innebär också att föräldrarna har det yttersta ansvaret att se till att barnen är snäll mot kissen såklart! Jag har 4 st barn och min yngsta är 3 år gammal. Alla mina barn är uppväxta med djur och man måste säga ifrån när det händer nått som inte kissen gillar. Min siameshona fullkomligen älskar min lille son och sitter tillsammans med honom när han bygger tågbanor mm;)) Det handlar om att man måste lära barnen tidigt att ha respekt för djuren! Då blir barnen bra människor som lär sig att repektera både djur och människor. Jag har aldrig upplevt det som ett problem att lära mina barn att vara snäll mot djuren, det är som med allt annat som man måste lära dem för att bli bra individer! Och sen är det såååå kul att se när de leker tillsammans;))) kolla bilden säger jag bara!;)) ## Comment 22 Author: flis Eftersom det finns många blocketkatter från barnfamiljer som inte anser att dom längre har tid för dom så är det väl bra att prata om det som kan anses som nackdelar innan köpet. ## Comment 23 Author: marysiam de kollar in fiskespöt med en liten fjäder på som Alexander håller i;))) ## Comment 24 Author: SacredSouls #21 og #23 ![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Herlige bilder. Bidrar med et til herfra jeg. ## Comment 25 Author: [Borttaget] \# 13 ja du kan ju försöka det med mina syskonbarn :-) som sagt alla barn är olika.... ## Comment 26 Author: ramithi Jeg har nettopp solgt ei av mine blå jenter til en familie som har en gutt på nesten 2 år og det går kjempefint, men dem hadde en huskatt fra før så gutten var vant med katter. Å solget også en hannkatt til ei i Sverige hannkatten den låg i senga til gutten hver natt og det ble katten hans. Jeg jeg har ikke noen problemer med å selge kattunge til barne familier. ## Comment 27 Author: [Borttaget] #25 ja det skulle jeg gjerne ha gjort ![Flört](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Har ennå tilgode å treffe et barn som ikke er mulig å snakke vanlig til når man setter grenser ## Comment 28 Author: Busarna Jag tycker det helt beror på köparna alltså de vuxna, hur deras synsätt på katter är, om de har erfarenhet och även om de nu har det måste de förstå att dessa katt 4 inte är som andra katter, utan kommer nog med all högsta säkerhet behöva lika mycket uppmärksamhet och omvårdnad och tid som ett barn gör. Jag skulle inte sälja en katt till en småbarnsfamilj utan att noga få höra deras syfte till att de vill bli med katt. Och å de bestämndaste så skulle jag aldrig sälja en katt till någon som förlorat sin på grund av att de låtit den vara ute - och inte ser felet med att släppa ut sin nya katt. Då har dom i mina ögon inget ansvar och ingen djupare empati för det lilla kattlivet, och såna skulle jag vilja förbjuda att överhuvudet taget skaffa husdjur! Jag kanske är hård, men det finns så många som behandlar sina djur illa, både medvetet och omedvetet. Vi kan bidra till att det minskade genom att ha höga krav så att de små verklig får det kärleksfulla hem de förtjänar! Är det en barnfamilj som har erfarenhet av djur och föräldrarna har lärt barnen rätt värderingar och respekt när det kommer till djur, och du själv iakttar hur de beter sig. Om du då känner förtroende för familjen och syftet och deras mål till att de vill ha en katt Och att det är av alla rätt anledningar - så skulle jag nog sälja. Men som jag sa tidigare sälj absolut inte till nån om de inte uppfyller dina kriterier, och särskilt inte till någon vars katt har dött för han släppt ut den, och kommer fortsätta släppa ut de nya han skaffar!!!???? ## Comment 29 Author: Busarna Vill bara tillägga att jag då menar folk som släpper ut sina katter i klart riskfyllda mijöer, där katterna dör som på löpande band. De flesta har inte lyxen att bo på ställen där man kan erbjuda sin katt en säker miljö att springa lös i... Själv är det koppelpromenader som gäller för mina älsklingar ? ## Comment 30 Author: Lejonhjarta Har alltid haft mkt djur både när mina se jag flyttade hemifrån. När mina barn var små flyttade vi ut på gård. Tog där hand om 2 förvildade katter som samsades bra med våra 5 egna. Hon katten, som inte var en barnkatt, älskade att sova på skötbädden. Det var precis så högt upp så att min dotter på 1,5 år nådde. Med följd att hon fick sig en reva på handen. Räckte med ett par ggr så gjorde hon inte om d. Många förfasade sig å tyckte att ja skulle göra mig av med den eller åtminstånde banna katten. Men ja sa som ja tyckte att barnen måste lära sig att respektera barn. Mina barn är idag 12 och 15 och är uppväxta med djur sen dom låg i magen. Så fruktansvärt om ja skulle bli nekad att köpa ett djur för att jag har barn(hade). Man får nog helt enkelt försöka sålla för få kanske reagerar som jag men jag vill inte bli dömd på förhand för att jag hade barn. Säljer även katter till folk som släpper ut dom och även här så får man sålla. ![Flört](http://www.siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 31 Author: prodigy #0 Jag tror även att det är svårare att hitta "rätt" ägare till en huskatt, nu vet jag att din annons är tydlig och att ditt pris är bra för dessa kissar men köper man en raskatt för många tusen så har man nog tänkt igenom situationen mer än om det "bara" gäller en husis. Jag förstår din oro! Ska du inte behålla henne? Hon är så fin!![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 32 Author: Attacks Så utrolig mange som er i mot/skeptisk til å selge til barn. Det syns jeg var utrolig trist å lese.   Det er jo de voksne som først og fremst har hovedansvaret for katten(e),og det er jo først og fremst gjennom dem man da ser om man har lyst å selge.   Fra jeg var liten så elsket jeg dyr,alt som kunne krype og gå,så sant det ikke kunne fly eller ha fjær på seg. Jeg vokste opp med store schæfere i mine første barneår,men fra jeg var 4 år til jeg var 8 var vi uten dyr. Min pappa hadde rett og slett ikke tid,enda så glad i dyr han er. Han er selvstendig næringsdrivende og jobbet gjerne 15 timer i døgnet,det er ingen overdrivelse. Begge mine foreldre er vokst opp på gård,men min mamma har aldri følt noe samhold med dyr. Hunder kunne gå an,men for all del ikke katt.Hun har nærmest kattefobi,det er ikke langt unna ihvertfall.  Jeg var så ekstrem at jeg kunne komme inn døren med påkjørte døde katter i armene,både hjemme og på min pappas jobb. Fant vi ikke eieren,så måtte dem jo begraves.Kunne ikke ligge der så alene.   Meg og min søster kom til Norge relavtivt sent i livet til foreldrene mine. Så da min mamma fylte 40 år,så var jeg bare 8 år. Da hadde jeg hatt så lyst på en kattunge i 4 år. I smug hadde min pappa avtalt med rektor på barneskolen min mamma jobbet på,at nå passet det med en katt. Jeg visste ingenting,og slett ikke min mamma. Så den dagen min mamma hadde bursdag ble hun møtt på lærerværelset med en liten kattunge på 5 uker med rød sløyfe rundt halsen.![Kyss](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Hun var nærmest i sjokk, det var jeg også,men det var gledes sjokk. Kattungen var jo naturligvis altfor liten til å bli med hjem,men den flyttet inn noen uker senere. Den gang var man jo ikke så nøye på 12 ukers alderen.   Kattungen ble min beste venn og jeg tror jeg var dens beste venn også. Det eneste stedet den ikke fulgte meg var på skolen,men da satt den trofast å ventet på meg presis kl 15 hver eneste skoledag litt opp i veien. Den var med på stranden om sommeren og jagde hunder som stod i bånd på campingplassen. Jeg bodde kanskje knappe 200 meter fra badestrand og campingplass,så katten fotfulgte meg ned,og da vi skulle hjem hoppet den glad rundt bena mine,så gikk vi sammen hjem. Den var med ut på utallige trilleturer i dukkevognen. Jeg som aldri hadde lekt med dukker,elsket den nye "dukken" min. Katten lå på rygg under et teppe og snorksov og koste seg i skyggen i vognen. Det var mange snille gamle damer som fikk et aldri så lite sjokk da dem skulle se "dukken". Katten selv stortrivdes,det var en svært  barneomgengelig og snill katt. Den fikk nok oppleve mer enn huskatter flest sent på 80 tallet på landet. Den var med på ferie når jeg besøkte mine besteforeldre i Arendal,og den var med hver gang jeg var innom min pappa på jobb. Den var også med på ferie på en hytte i Telemark et par ganger om året. En gang var også en venne familie med på hytta,og hvor sov katten? Oppå hodeputen min,enda den kunne gå å legge seg akkurat hvor den ville.   Vi fikk kun ha den i knappe 2 år,da den ble påkjørt. Jeg husker det så godt enda,den lå det siste levedøgnet i en kasse på kjøkkenet til min farmor,som bodde i halve delen av huset. Jeg fikk ikke lov å være med på avlivningen.   Det gikk et år,og vi fikk ny katt.Den hadde jeg helt til jeg ble 14 og og konfirmert.Da forsvandt den bare,og vi kan bare anta den ble tatt av reven. Den vokste opp samtidig som foreldrene mine pusset opp det gamle huset,mens vi fremdeles bodde i huset.Så den ble vandt med bråk og ståk,men stortrivdes likevel. Katten ble min nye bestevenn,og vi hang sammen i alle ledige stunder jeg var hjemme. Den var gal etter blokkfløyta,så det ble så som så med musikk leksene.![Tungan ute](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Jeg husker også godt vi ikke hadde hatt henne i så mange ukene før vi reiste 14 dager på ferie til Thailand. Men vi er vokst opp med at da er det ikke nok å sette ut mat til katten,da skal den passes på som gull. Så kattungen flyttet til noen venner av mine foreldre mens vi var på ferie. Yngste datteren der som den gang var 16 år orket ikke være hjemme da vi hentet hjem katten vår igjen.   Jeg er også vokst opp med at selv om vi hadde enn katt som fikk gå inn og ut store deler av døgnet,så skulle den også være inne på natten. Og dette var "bare" huskatter.   Det må jo tyde på at foreldrene mine,som begge har vokst opp på gård med mange dyr rundt seg har lært å respektere dyr fra tidlig alder i sine familier. Denne bagasjen tok dem da med seg da meg og min søster kom. Hadde dem ikke vokst opp i de hjemmene dem gjorde,med de synene på dyreverd,så hadde jo heller ikke kunne lære det videre til neste generasjon.   Barn av foreldre med respekt for dyr,lærer også mye tidligere empati. Jeg tør nesten påstå at katter,og særlig aktive og lekene katter som våres rase er,dem får en mye mer spennende og morsom oppvekt og siden et morsomt hjem å vokse opp i,enn å vokse opp i et hjem hvor det skjer minimalt.   Alle mine katter er veldig glad i unger.Når Nicholas var liten så ble jo kattene mer vandt til de aldersgruppene,og nåværende katter er mer vandt til halvstore barn. Det er som rene julaften hver eneste dag det kommer barn innom,for dem har jo masse energi til å leke med dem,mye mer enn jeg gjør eller gidder. Hagia liker best unger som er store nok til å forstå hvordan man holder en fjærpinne, og Maiden liker tålmodige unger som helst kan kose med henne non-stop minst 1 time. Gutta boys er noen late sofagriser. Pearl elsker action og vil være med der det skjer,og elsker å henge på halvåtte rundt halsen. Joda,mye er oppvekst,mye er gener,men mye er også Nicholas sin jobb,og ellers barn som er med å preger dem positivt. En gruppe jeg er mer skeptisk til å selge til er unge mennesker uten barn.Har dem slått seg såpass til ro at dem er hjemme nok til å være sammen med kattene?  Og hva med virkelig eldre mennesker? Dem må jo igjen ha familie som kan ta seg av kattene om livet går mot slutten.   Hva med andre oppdrettere? Alle katter passer ikke til avl,men sannelig passer ikke alle som oppdrettere heller,eller man ikke deler likt syn. Da vil man kanskje ikke kattungen skal havne "der" heller Gode kosekatthjem er å foretrekke enn avlskatt livet for meg som selger,og kattene er nok ikke så uenige i det dem heller. Men jeg dømmer ikke den noen "salgs grupper" ,for man må jo som sagt finne rett eier til rett katt.   Dette ble et langt innlegg,men jeg ble faktisk litt provosert. Ingen ting er sort-hvitt eller enten-eller.   _ Et siste til dere som ikke ønsker å selge til barnefamilier : Har ikke dere vokst opp med dyr i deres barndom da? Eller vokste dere opp i en lite dyrevennlig familie? _ ## Comment 33 Author: prodigy #32 Mycket välskrivet! ## Comment 34 Author: SacredSouls #32 Et utrolig velskrevet innlegg Veena. Jeg ble så glad av å lese det og lese om din oppvekst med katt. For det er slik jeg er vokst opp også.Var så heldig å få min første katt som 5 åring og siden har det stort sett bare vært veldig korte perioder jeg har vært uten katt. For meg var det en selvfølge å ha katt da jeg hadde småbarn og det var aldri noen av mine barn som dro i hverken haler eller ører. Er så enig absolutt alt du skriver ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 35 Author: berthagenn #32 Så himla bra skrivet. Jag har växt upp med många olika sorters djur. Jag är väldigt präglad av mina föräldrar; även av min mormor. Så du har ju en poäng. ## Comment 36 Author: flis Är man uppväxt med djur så har man förhoppningsvis lärt sig att respektera och sköta om dom. Men det gäller att sålla agnarna från vetet. Jag tror nog ingen är emot barnfamiljer men jag tror inte alla barnfamiljer ska ha djur. Det är väl där man ska göra en avvägning. Vem är lämplig? Barn blir vad föräldrarna gör dom till. Är föräldrarna bra med djur och lär barnen tror jag det funkar utmärkt. ## Comment 37 Author: ramithi Flott skrevet #32. ## Comment 38 Author: SacredSouls ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Putt ## Comment 39 Author: ElisaCosmos Jag e själv uppvuxen med katter o djur o man gör som sina föräldrar om man uppfostras väl..så e det vettiga föräldrar e det vettiga barn..Det märks om det inte kommer att funka o då får man säga ifrån..Siameserna gillar ju verkligen barn!!Dom e ju som barn:)Mina leker samma lekar som min dotter o e me..Dom får var sin docka o sitter i ring med henne o turas om..:) ## Comment 40 Author: Busarna Tycker #36 summerade väldigt bra vad jag också tycker? #39 håller även med, men undrar om dina siameser älskar barn bara för att de växt upp med barn? Mina egna kommer från barnlösa uppfödare, och mina katter är inte särskilt glada i barn. ## Comment 41 Author: Nilla #40 Mina katter flyr fältet om det kommer in småbarn i huset. Det är nog vad det är vana vid som gäller. Men Bassie gillar inte min tonårsson något vidare heller. Hon tycker att han är väldigt stökig och opålitlig... ![Skrattande](http://www.siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 42 Author: [Borttaget] Våre katter elsker unger, selv om de sjelden treffer noen. Alle som kommer på besøk er spennende synes de ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Og de kattungene og kattene som har flyttet til småbarnsfamilier har veldig raskt blitt kjent med ungene i sine nye familier. Og når de er blitt kjent, er kattene med ungene når de leker. De blir kledt på og lagt i dukkevogner, sitter bakpå trehjulsykler osv. ## Comment 43 Author: tuska Jag måste säja att jag gillar inte katter i dockvagnar ej heller på trehjulingar. för mej blir det leksaker åt barn. Jag kan inte förstå idag hur mina föräldrar tillät mej att leka med en ekorrunge när jag va 4 år. den bäddade jag oxå ner i dockvagnen om han så inte ville.  När barn har kommit upp i skolåldern då passar det med djur för då kan man bättre förklara för barn hur man leker med katter hur man lyfter katter mm. och katten kan då bli en bra trygghet för barn. Min lyckligaste dag i livet var när jag fick hämta min första katt, det va på min 10-års dag. Min Kirre hämtade jag i skolväskan sittande på min kusins moped.  Ja det är 50- år sedan![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 44 Author: SacredSouls Jeg kan ikke tenke meg en rase som passer bedre sosialt til små aktive barn.Så barnevennlige er de jo uansett oppvekst. ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ja man får nok en god del gratis når man er oppdretter med barn,helt klart.Ikke minst ved sosialisering. Men som jo det er nevnt mange ganger her.Det kommer jo ikke an på barna men hvordan foreldre lærer bort håndteringen av dyr. ## Comment 45 Author: marysiam #44 håller med;))) ## Comment 46 Author: Attacks _Line skrev :_ _Men som jo det er nevnt mange ganger her.Det kommer jo ikke an på barna men hvordan foreldre lærer bort håndteringen av dyr._ Viktigst av alt det du skriver der,men man må ikke glemme at enkelte katter faktisk ikke gjør noe av å bli med litt mer variasjon det kan bli av opplevelser i et hjem med barn. Dem **liker** og **trives** faktisk. Så lenge katten er med på "morroa",så kan det ta ikke gjøre noe om man enten putter på dem klær,tar dem med på trille turer eller andre ting. Katter har en tendens til å godta og trives med mye forskjellig sammen med barn, mye dem ikke nødvendigvis kunne trives i samme grad om en voksen gjorde det på sammet viset ![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ser man mistrivsel hos katten,så skal man heller ikke fortsette.Dette lærer jo oppegående foreldre til sine barn,at dem må ta hensyn når nok er nok. Og disse barna blir da etterhvert veldig flinke til å lese dyrene sine. Det kan jo ikke sammenlignes i den grad,men kattene , Pearl og Rufus tillater seg mye mer hos Nicholas enn meg. Særlig Rufus,hele hans vesen lyser at han er Nicholas sin bestevenn først og fremst,jeg kommer på en 2.plass helt soleklar:-) Husker ene onkelen og tanten min i Arendal.Dem har hatt en haug med Golden Reterievere opp igjennom årene.2 hunder av gangen,og alle har elsket barn. Dem lyste opp når vi ungene kom,og tillot seg alt vi gjorde. Enten dem ble med på badestranden,eller vi lekte karneval og kledde oss ut. Husker gamle Una,som ene hunden het. Der hun stod på plenen i hawai skjorte,caps og solbriller og hadde det like morro som oss andre. Den andre hunden som levde samtidig med Una ble aldri kledd på klær,fordi hun **trivdes ikke** med det:-) ## Comment 47 Author: ElisaCosmos Mina föräldrar har alltid fött upp perser .Och båda dom o mina siameser gillar att lukta på allt som har med barn att göra,Sen går dom till barnen när de sover  osv,,....Persrarna var inte uppvuxna med småbarn..Min första siames är heller inte uppvuxen med småbarn utan hon kom senare..MIna pojkar e tonåringar..Alla katterna slutar det me att dom vill vara med barnen..Jag tycker det beror mest på hur föräldrarna e ..Alla våra katter vill ligga i dockvagn och barnvagn..dom går dit själva,,Och när min dotter leker med dockor osv,,så nästan kräver dom att få vara med,inte som dockor utan som kompisar..Alltså dom får var sin leksak o deltar på sitt sätt..Vi har lärt våran flicka att all lek med katter ska ske på kattens villkor..men dom får självklart inte bita sönder hennes leksaker..Då säger hon ifrån..Men med ska dom vara..Dom har många olika lekar..Hopplekar ,jaglekar o dom tycker det e jättekul!!Men jag vet ju hur min dotter gör och jag ser hur kattungar beter sig o vissa kattungar ser man att dom skulle kunna vara sånna som blir utsatta för barn vars föräldrar inte bryr sig..O dom skulle jag inte sälja till barnfamilj,,..Fast å andra sidan skulle jag inte sälja till en familj där jag såg att föräldrarna och barnen skulle skada katten..