# Val av ras Author: Rithwa Varför blev det jus en kat IV katt. Ett ämne som skulle vara roligt att skriva om. Varför blev valet en siames balines, oriental kort/långhår, bicolour,Seychellois. Min berättelse om valet av ras: När jag var liten och såg i tidningar och djurböcker tyckte jag alltid att siamesen var speciell till sitt utseende, dessutom hade den kort päls. Och när jag flyttade ihop så skulle vi naturligtvis ha katt, men pengarna fanns inte så vi skaffade en huskatt som vi hade i 12 år han blev sjuk och vi fick ta bort honom. När jag och Kjell bestämde oss för att köpa en raskatt blev valet blev mycket enkelt min längtan efter siameser  som jag hade sett i böcker och på någon utställning höll i sig och vi skulle bara ha en siames. Men vart skulle jag få tag på en. På den tiden var det inte lika lätt som idag när vi har internet. Jag ringde till närmsta kattklubb och frågade efter uppfödare. Till svar fick jag **inte** skulle jag köpa siames för dom bara skrek och klättrade i gardiner och på väggar. men jag fick namnet på uppfödare och kontakt togs och min första siames köptes 1986 på den vägen är det ännu. **Ni som läser denna tråd berätta för oss andra varför det just blev en kat IV katt.** ## Comment 1 Author: nintendo Jag ville ha knäkatter, inte katter som ligger bredvid eller håller sig på sin kant. Jag föll för rasen redan som liten men när jag flyttade hemifrån flyttade jag till en liten etta och tyckte inte det lät rätt att ha så livliga katter på så liten yta så det blev perserkatter istället. När min sista perser dog tog jag steget och skaffade min barndomsdröm x 3. ## Comment 2 Author: Tozzi Jag är uppvuxen med en massa hundar och det var aldrig tal om att ha katt hemma (vi hade en flock jakthundar). När jag var strax över 20 så började jag att fundera en dag på om jag kanske skulle skaffa katt ändå och gick till biblioteket för att låna böcker om katter och kattskötsel! Efter att ha tittat på bilder av siameser så fanns inget alternativ och så är det än idag. Jag gick på en utställning där jag hittade en chokladmaskad dam som var till salu. Bjöd hem ägarna på kvällen med katterna och så blev Kisse kvar hos mig. Två veckor senare hade jag lyckats få tag i en 10 dagar yngre brunmaskad tjej och på den vägen är det. Två orientaler har jag också haft/ har men det är framförallt siamesen som gäller. Jag är lite tråkigt konservativ för favoriterna är framför allt brunmaskad och choklad, trots att jag har en blåmaskad nu (och en svart oriental). ## Comment 3 Author: Ninja Jag är ju ganska färsk inom kat IV, inte ens ett år än. Men här är min historia i alla fall. Det började med att jag ville ha en kompis till min huskatt. Eftersom hon är aktiv, nyfiken och full i bus ville jag ha en liknande katt. Först kollade jag efter en till husis i olika annonser, kollade på katthem m.m. Hittade ingen jag kände att jag klickade med.   Började tänka mer och mer på vad jag vill ha i en katt jag köper, tyckte det kändes så osäkert med en till huskatt. Man vet ju aldrig hur de utvecklas, vilken typ av temperament den får. En slö, osocial katt ville jag inte ha.. jag ska ju leva med katten i förhoppningsvis många år framöver, och vi måste ju trivas ihop alla tre (Elsa, nya katten och jag).  Jag ville att den vara så säker som möjligt på att den är sjukdomsfri och att den har ett temperament jag vill ha. Enda sättet att veta det är att ha en känd stam och att kolla på en renrasig katt, eftersom det då går att förutse ett ungefärligt temperament och man har koll på sjukdomshistorian. Först var jag mycket inne på turkisk van, men tvekade lite ändå. Sen var jag lite här inne på siames ifokus och charmades sönder.. så började letandet efter en uppfödare! Första gången jag såg Äzzy var på bild, och jag föll totalt för hennes blick (ögonen är ju själens spegel..). Trots flera fina kattungar, både hos hennes uppfödare och hos andra, så var det henne jag ville ha. Jag gillade hennes uttryck, hon hade "det". Gissa om jag blev glad när jag fick veta att hon var ledig! I min familj är det dock lite främmande med raskatt, betala flera tusen för en katt liksom.. och gör man det trots att det är dyrt kan man väl köpa en "rejäl" katt som maine coon eller nåt sånt maffigt, en RIKTIG katt ungefär.. ![Obestämd](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag ville dock ha en siames och så blev det såklart. Blir definitivt fler! Jag har blivit en kat IV-addict. ![Kyss](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 4 Author: hecajon Jag blev övertalad att ta de två osålda svarta Orientaltjejerna i mammas första dito kull. Dessa underbara tjejerna kom till mig när de var ca 7mån gamla. Detta var nog ett av mina bästa beslut jag någonsin gjort i mitt liv, aldrig innan förstod jag att katter kunde platsa så bra med mig själv och hur jag är som person, kommer aldrig ångra detta beslut. Sen har Maja haft kullar, alla så underbara på sitt sätt, men blåa katter har jag haft en förkärlek till, nästan lika mycket som de svarta, så då kunde jag inte motstå när hon med stor H väl föddes, den underbara blåspottade tösen som fick mitt hjärtat att brista av kärlek igen. Då bryr man sig längre inte om sina principer om endast 2st katter här hemma, bara en till i vår familj som platsar in med sitt egna lilla tokiga "curlade" personlighet, så därför är vi 3st fyrbenta och jag den tvåbenta här hemma.![Glad](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 5 Author: Elegantangel Är uppvuxen men hundar, marsvin, kaniner, möss mm dock ej allt samtidigt. Min syster hade katter som jag fick den stora äran att passa lite då och då. När en av dem dog i en olycka följde jag med när hon skulle titta på en ny kompis till den katt hon hade kvar. Jag föll för en liten svart huskattsförken men sa att jag skall inte ha någon katt nu, men så blev det ju inte...En vän till mig som vet hur förtjust jag är i katter lånade mig boken katt i huset och jag föll för dessa underbart påhittiga siameskatter, men eftersom jag då hade två hussisar fans det bara som en liten tanke i bakhuvudet att en siames eller två skulle men ha någon gång. Träffade min sambo som är uppvuxen med siameser och en balines. Han sa att hussissar i all ära men vad är ett hem utan siameser. Ut på nätet och läste och kollade bilder sen var det helt kört. Ett halvår senare flyttade den första siamesen in;) nu ett antal år senare så har hussisarna somnat in och siameserna flyttat in. Har nu 6 vuxna och en liten 13v huligan. som ni förstår är jag numera helt såld. ## Comment 6 Author: Siameshona Jag kan tacka mitt gamla ex.( ngt bra gjorde han i alla fall) att han en dag-92 sa: Nu skaffar vi katt ( hade haft 2 husisar innan) Det ska vara en Siames, för jag har läst en massa & de lär vara väldigt speciella & kloka. Siames! Vad är det? var ungefär vad jag sa. Det eller inget sa han. Och kattälskare som jag är gav jag med mig. Vi åkte på kattutställning & där i en bur satt ett gäng skåningar & var till salu. Den ena killen var väldigt aktiv & nyfiken. Ok, sa vi han tar vi & lyckade skramla ihop pengar med hjälp av de som var med:) Väl hemma ångrade jag mig. Va ful han är sa jag,. Vilka stora öron. Fast dessa ord var 1:a & sista ggn jag uttladae. Dock var jag ej påläst att man bör ha 2. Mysen hängde som ett plåster på mig i nästan 1år. Väl på en utställning pratade jag med en uppfödare som berättade att man ej kan ha en ensam siames hemma. Han hade en kille med som var till salu. Så jag slog till. 1mån senare kom de körandes ända fr Sundsvall med honom för de ville se hur vi bodde. Att det är speciella kan jag liksom alla andra här hålla med om. Dessa två killar flyttade ju 24/10-08 till katthimlen, jag vart medlem här i dec & Kalindas såg att jag ville bli med katt igen. 3 mån stod jag ut utan killar hemma. Så nu bor världens underbaraste ungar hos mig ( fast det tycker vi alla om just våra) Tack elisa & Barbro för mina "skitungar ## Comment 7 Author: Millimina Jag hade två husisar när jag kom i kontakt med systers siameser. Hon fick en kull och kärlek uppstod... Alice flyttade hem. Sen kom Diesel och blev min prins i livet! Sen kom orientalen Bönan och senaste tillskottet i familjen är balines tjejen Mercedes. Jag tycker om kat IV tempramentet och att de alltid är med och på "G". Att det blev en balines är S\*Nova Star Madickens fel... ![Flört](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Hon är ingen balines själv men det var genom henne jag kom i kontakt med Catharina och Timo och fick träffa deras underbara balinser! Nu väntar jag min första orientalkull och till våren kommer det "punkare" efter Mercedes hoppas jag...![Flört](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 8 Author: kattguld Jag har närmat mig kat IV på omvägar. Nästan alltid varit med katt. När senaste huskatten dog för några år sedan tyckte jag att vi borde skaffa raskatt. En social och rolig ras. Funderade på siames, men de siameser vi träffat på kattutställning hade vi upplevt som så otroligt gapiga! Det blev istället ocicat. Vackra sociala katter. Hade turen att få ett par bra mentorer som stödde mig att våga föda upp. Tre ocicatkullar har fötts i stamnamnet S\*Dinkum. Så sökte Nilla en hane till sin ocicathona Zelda. Min avelshane stod till tjänst, och det resulterade i tre vackra ocicatpojkar. Som jag naturligtvis ville åka och hälsa på. Blev vän med Nilla och beundrade hennes siameser. Och privat var de ju inte "gapiga" alls, som de katter jag träffat på utställningar. Utan bara underbart pratsamma. Och så vackra. Tanken började gro att införliva en kat IV i min kattgrupp. Då tänkte jag mig siames, eftersom jag alltid varit svag för de blå ögonen (inom parentes den enda ögonfärg en ocicat inte får ha). Så följde jag med Pernilla för att titta - bara titta - på Lena Hoffs I-kull. När jag mötte orientaltjejen **Hoffens Inez** glömde jag i ett nafs siamesblå ögon, hennes orientalgröna trollband mig från första ögonkastet. De gör det fortfarande. Jag är så tacksam för Lena att Inez fick bli vår. Inez är en tuff tjej, ocicaterna är litet "toffel" under henne. Eller så är det på något sätt så att hon får ta sig friheter en annan katt inte skulle tillåtas. Förmodligen skulle hon må bra av att ha en "artfrände" att få litet mothugg av... Någon gång. Vi har fyra katter hemma nu, det känns ganska lagomt. Ett knä till varje katt ![Skrattande](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 9 Author: [Borttaget] Både jeg og min samboer Finn-Ove har vokst opp med katt (huskatt), og i årenes løp har vi hatt andre dyr også. Finn-Ove var lenge uten kontakt med katter fordi han var veldig allergisk. Det var ingen lett klør i øynene og litt snufs i nesen når han fikk katter på nært hold, nei det var alvorlige astmaanfall. Men boroen hans hadde en perser i noen år, dette var en innekatt og Finn-Ove reagerte overhodet ikke på perseren. Finn-Ove flyttet inn til meg for ca 6 år siden, og vi begynte å planlegge å kjøpe hus. Etter å ha bodd i det nye huset i noen uker ble det mye snakk om katt, men både jeg og ungene mine var innforstått med at vi aldri kunne ha katt pga Finn-Oves sterke allergi. Plutselig en dag vi var ute å kjørte sa Finn-Ove at han hadde lyst til at vi skulle prøve med en kattunge og se hvordan allergien hans var. Gledessjokket var stort hos ungene, men vi var alle litt skeptiske til hvordan dette skulle gå. Etter noen uker på "kattejakt" fant vi en annonse i lokalavisen, noen hadde et kull de skulle gi bort. Vi dro dit og fikk treffe mamman som var en siameser, og kullet på 5 som var "ekte" huskatter. En liten tynn svart og hvit katt var veldig oppmerksom på oss, og han ville kose med alle sammen. Egentlig hadde jeg lyst på ei av jentene som lignet på en siameser, men Anubis hadde valgt oss så da ble han med hjem. Men jeg må innrømme at jeg syntes han var usigelig stygg, tynn og skranten med laaange bein og digre ører. Jeg regnet med at selv om jeg ikke likte utseendet hans ville jeg bli glad i det lille nurket på knapt 9 uker. Anubis var og er en spesiell gutt så det tok ikkel ange tiden for hele familien var helt forgapt i den lille rampen. Menhan var veldig krevende, og vi diskuterte muligheten for enda en katt. Men vi ville ha en siameser fordi vi likte personligheten til Anubis og den måten han var på. Etter ei tid kom siameserjenta Kajsa til oss, og da sluttet Anubis å angripe oss, klatre på oss og gå rundt å snakke hele tiden. De to lekte så fint sammen og vi opplevde mange morsomme situasjoner med dem! Etter å ha blitt skikkelig kjent med disse to var vi helt sikre på at det fantes ingen annen rase for oss enn kat IV katter, og vi ville gjerne starte med oppdrett av disse flotte kattene. Og Finn-Oves allergi? Den har vi ikke sett noe til sammen med våre katter, men andres katter reagerer han på - til og med Sibirkatter som skal være bedre enn andre raser når det gjelder allergi. Heldigvis er ikke Finn-Oves allergi like voldsom som den var ei stund, når han reagerer er det som regel nok med en dæsj astmamedisin ## Comment 10 Author: Zandrinos Våran första katt var en norsk skogkatt, som vi köpte 1989. Ett par år senare hade våra barns dagmamma em blåspotted orientalkille till salu, som vi blev övertalade att köpa. Det första vi sa när katten kom hem var: Trodde aldrig att vi skulle skaffa en sån ful katt!!! Nu har det gått snart 18 år och vi håller på med samma kattras, samma färg och samma mönster![Flört](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 11 Author: ElisaCosmos Jag fick min första katt en så kallad husian när jag fyllde 3 år av Lasse Åberg ..Mina föräldrar hade innan jag föddes haft en halvsiames ,samt att min moster hade en siames..På 60talet då..Dom pratade så mycket om de katterna så jag blev väldigt nyfiken..Sen hade jag en dagiskompis som hade siames,hon o jag var inte så bra vänner men när jag kom o plingade på så sa dom Zidde(siamesen) e där inne..När jag var ca 9-10 år födde jag upp angorakaniner och vi bestämmde oss för att köpa raskatt..Hela familjen kom överens om perser..Det blev så småningom en storskalig uppfödning av perser då hela familjen var engagerad,,..Jag gick alltid o kollade in siameserna på utställning, o ville ha en. Nu e jag då 36 år o jag tog beslutet att köpa en egen siames för 7 år sedan ..O har inte ångrat en sekund,,..Stora personligheter !!!! ## Comment 12 Author: Corydoras Det var egentligen **burma** som intresserade mig när jag var liten och bläddrade i kattböcker. Fastnade för den chokladbruna katten med lite grym blick. Gillade att inte alla katter bara skulle se fluffigt gulligulliga ut. Jag växte upp i en mycket allergisk familj, vilket var tungt för en så djurintresserad tjej som jag. När jag flyttade hemifrån skaffade jag mig huskatt nästan med det samma. En av mina huskatter visade sig ha en mycket uttåtriktad personlighet och ville alltid stå i centrum. Hon var pratsam och aktiv och kunde faktiskt vara riktigt krävande. Inte så olikt en siames kanske? Min kattklubb övertygade mig att ställa ut henne och det gick mycket bra från första stund eftersom hon är en av ganska få katter som faktist vill visa upp sig...(iaf om hon är på det humöret). Vi hamnade ofta brevid kat. IV katterna och jag blev snabbt vän med uppfödarna av dessa raser. Läser man om dessa katter i böcker kan man bli ordentligt avskäckt, men när jag fick träffa dem personligen var de ju inte så farliga... Jag började titta mer och mer på raskatter på utställningar och sa till mig själv att jag någon gång i livet skulle ha en raskatt. Fortfarande intresserade jag mig främst för burma, även om jag tyckte att de började bli allt för runda i ansiktet. Gillade den mer "europeiska" typen som jag sett i min barndoms kattböcker. När en av mina nyfunna uppfödarvänner drabbades av babyboom och fick 15 (!) kattungar (två stora kullar) så var jag ju bara tvungen att se denna cirkus! I detta stora kattungegäng fanns bara en solidmaskad siames. Hon var mörkt chokladmaskad och hade blåbärsblåa ögon. Hon var även minst och ynkligast med en ganska trubbig nos och en stor sternumkrok. Jag hälsade på ganska ofta eftersom det verkligen var en syn att se alla dessa vildar växa upp. När lilla chokladmaskade honan var 14 veckor och fortfarande inte var tingad slog jag till. Hon var inte den keligaste siamesen men hennes utstrålning tog andan ur mig. Och hon var ju härligt chokladbrun! (Har bifogat bild på sötnosen) Tyvärr visade det sig att hon hade en allvarlig missbildning invärtes och efter drygt två tunga år beslutade jag mig för att avliva min söta lilla siamestjej när jag inte stod ut att se henne lida mera. Jag fick mycket stöd av mina nya siamestokiga vänner, som bara blev fler och fler och trots en bekymmersam och tung start så har intresset bara växt för siamesrasen. Burman då? Tjaa...vi får se. Men just nu är det bara siameser som hägrar. Med mig och sambon bor den uppmärksamhetskrävande, men mycket söta huskattshonan och en härlig siamespojke som är underbart pigg och kry... så nog finns det plats för minst en siames till! ![Flört](http://siames.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 13 Author: Rithwa Vad roligt att läsa allas berättelser. Visst finns det fler på listan som har något att berätta för oss andra. ## Comment 14 Author: alltidsiames Var intresserad och fascinerad av Asien redan som liten. Läste om siamesen Cleo i en deckare och fick fantasier om att ha en sån kompis. Har rest i Asien och pluggat Öst- och sydöstasienkunskap. Har haft huskatter som pinkat lite inne och ville uppleva något annat. Ville också prova att gå på kattutställning och se om det var roligt. Sen ville jag prova på avel och nu sitter jag här med 5 kattungar i knät. Vilken lycka! ## Comment 15 Author: Mikaelan Kul ämne och berättelser :) Jag blev helt kär i min klasskompis siames. Hade aldrig förstått innan att siamesen skiljer sig så mycket i sättet mot andra katter. Tyckte det var helt otroligt...den var överallt och smart som tusan. Trodde först att det bara HENNES katt som lyckats bli såhär. Men några månader senare förklarade hon att de flesta siameser är på detta vis. WOW, tänkte jag. Kan JAG också få en sån här fantastisk katt?! Egentligen var jag intresserad av att köpa hund, men jag och sambon lånade hennes katt en långhelg och efter det var vi sålda. Efter det gick det ganska snabbt. Letade runt och hittade tillslut en annons på blocket som vi föll för. Två siames varianter. De är gosiga och världens snällaste med massa konstigheter för sig. Kan inte fatta att jag så sent som i februari hade ett siames-fritt hem!! Usch :D ## Comment 16 Author: namsooks Va härligt att höra alla berättelser och uppleverlser med denna härliga ras! Själv är jag uppvuxen med hund och katt(bondkatt som vi säger här på landet). Så långt tillbaka jag kan minnas(26år), så studerade jag nyfiket grannens märkliga "Katt"! Han, Ceasar, hade mörk, mörk brun maskning, långa smala ben, oändligt lång svans och "skrek" så fort man tittade på honom. Ceasars bästa polare var en drever, som ofta låg och slöade i sin hundgård med Ceasar som sällskap. Jag tyckte det va en så märklig katt, han gick lixom inte någonstans, han låg med sin hundvän och bara njöt. Han va inte alls som de katter jag stött på tidigare! Nu när jag tänker på honom så var han lite som de där två "stygga" katterna i Lady och Lufsen. Han va lite arrogant och ögontjänare av högsta rang. Men jag va helt såld på denna märkliga kisse. När jag va lite äldre så flyttade grannarna och så även Ceasar och sen dess har jag alltid velat ha en Ceasar själv någon gång, och den önskan har gått i uppfyllelse! ## Comment 17 Author: Felicula Mina första katter var ryssar. Det är ju ganska så mycket siames i dem, så sättet är inte helt olika. På utställningar gick jag också ofta och tittade på siameserna. Jag tyckte att det var fint när de låg i hög, men jag kunde inte riktigt ta till mig de långa näsorna som utseende, även om restan av katten tilltalade mig. Så när det blev en tredje katt blev det en aby. Detta för att ryssarna på den tiden var ganska svåra att ställa ut, många var nerviga och blyga när de inte var hemma och jag ville ha en utställningskatt som dessutom kunde passa ihop med mina ryssar hemma. (sen visade det sig att den där abyn aldrig gillade utställningar, men det är en annan historia). Åren gick, och jag var hem till en kompis som hade en ung siames. Jag blev alldeles hänförd av det lilla charmtrollet och det var bra nära att katten åkte ner i min ficka när jag skulle gå. Jag tänkte jättemycket på honom. en tid senare  skrev kompisen ett desperat brev på en mejllista som jag är med på. Han behövde omplacera sin siames för han var så allergisk. Ska vi säga att jag tänkte i två sekunder innan jag svarade. De två sekunderna gick åt till att inse att eftersom jag hade tre ganska gamla katter hemma behövde jag bygga en nätdörr så att de fick bekanta sig långsamt. Men hur svårt på en skala kunde det vara att snickra ihop en sån? Och så svarade jag. Kort därefter flyttade han in och när jag väl öppnade nätdörren tob siamesen plats på min huvudkudde och smälte mitt hjärta totalt. Att han hade en lång näsa brydde jag mig inte ett dugg om, gud ett sånt underbart sätt han hade. Och han lekte och busade, apporterade, charmade. Jag fick höra att han nog var rätt snygg för sin ras så jag provade att ställa ut igen, det var fruktansvärt många år sedan sist, men det mesta var sig likt. Och min katt blev BIS på sin första utställning! Jag hade ett BIS sedan tidigare, med min rysshane, och det här kändes hur stort som helst. Med tiden har jag sedan förlorat både ryssarna och nu senast min aby, på grund av hög ålder. Och med tiden har jag då fyllt på hemma. Med kategori 4-katter. Jag älskar fortfarande ryssarnas utseende, men de där långa näsorna har liksom vuxit sig på mig och i dag ser jag skönheten i det också. Men framför allt är det deras helt bedårande sätt att vara. Att de är så mysiga, intelligenta, busiga och charmiga, samt att de alltid är med där jag är. De går till coh med balansgång på badkarskanten när man sitter i badet. Så numera är det två siameser och en oriental som bor här hos mig - och förhoppningsvis om sådär 63 dagar en hop kattungar också!!!