# Omplacering, fråga... Author: kalindas Omplacering av katt kan ibland ge upphov till diskussioner. Hur gör du med dina katter om du inte kan/vill behålla dem själv? [![](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=d6f813a3-24f1-40f3-bb35-96b3d0ff3d55&xscale=800&yscale=480)](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=d6f813a3-24f1-40f3-bb35-96b3d0ff3d55) ## Comment 1 Author: nelliots Jag flyttar mina katter till mamma, men aldrig längre bort än så. Lägger hellre uppfödningen på is än omplacerar till främmande människor. Jag är lite blödig av mig... ![Tungan ute](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 2 Author: ramithi Det kommer ann på hvordan katten er. Har ei her som vi vurderer å omplassere, men hun er litt sur så det kommer ann på hva som skjer. Skal gi henne noen uker å se hva som skjer pga hun må være alene katt. ## Comment 3 Author: Liljekatten Jag kryssade i att jag bara placerar om ifall katten ej funkar i gruppen. Det är väl därför vi har fem kastrater och "bara" tre avelkatter. Jag är väldigt fäst vid våra katter och vill inte placera om dem om det inte är nödvändigt för kattens bästa, vid tex osämja. För drygt ett år sedan var vi tvugna att placera om en exotichona, Mirra, för att Stella höll på att ta ihjäl henne så fort hon fick syn på henne. Mirra bodde till slut inne på dotterns rum och vågade inte ens komma ut när Stella var instängd i ett annat rum. Hon mådde inte bra och ett par vänner till oss tog hand om henne och nu har hon det toppenbra! Men vi saknar henne fortfarande.... ## Comment 4 Author: SergeantHanna Min älsklingskatt när jag växte upp var en rymmarkatt som till slut hamnade hemma hos oss. Han var perserblandning och totalvägrade att vara innekatt. Då protestkissades det på direkten. Han fick till slut smak på att jaga hare när han var ute, och gick på längre och längre strapatser innan han kom hem. Det började med att vi hittade harungar på trappen hemma, som han stolt visade upp. Vi försökte alltid ropa in honom på kvällen och då ville han bli klappad, äta tonfisk, och sova i min säng. Sen bar det iväg igen. I samråd med en veterinär bestämde sig mina föräldrar för att det bästa var att avliva honom. Veterinären tyckte att det inte fanns något alternativ, eftersom hade uppförde sig mer och mer som en vildkatt, och snart skulle ge sig ut på längre strapatser om han hade fått smak på hare. Istället för att hitta honom påkörd vid vägen så vore det mer värdigt att låta honom somna in. Jag var sexton år tror jag, och jag undrar såklart än idag ifall det verkligen var rätt att göra så. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Om det inte fungerar. Annars får de stanna. Ibland kan ju ett superduperhem dyka upp också, hos någon man känner, det är ju mycket möjligt att man kommer ha någon katt man inte känner lika starkt för som andra, så det kanske inte svider lika mkt i det egoistiska hjärtat om den flyttar till ett nytt kärleksfullt hem.. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag håller med Hakkapelitta. ## Comment 7 Author: Rovardotters Jag vill inte plåga livet ur mina djur så om det inte fungerar omplacerar jag när jag hittar rätt hem. Jag har haft strider mellan fertila honor som har varit olösliga och de har bokstavligen varit på liv och död. jag har gråtit många tårar i förtvivlan innan jag fattade mina beslut om omplacering och jag har provat alla möjliga knep för att försöka få dem sams igen. Det är inte roligt när de blir helt inriktade på att döda en konkurrent och även om man håller dem i olika läger råder det en tryckt stämning mellan katterna som är särskilt destruktiv när man har kattungar. Det är livsfarligt att råka släppa ihop dem och man måste vara väldigt försiktig när man öppnar dörrar osv. Väldigt knepigt att leva så, påverkar hela livet negativt. Var för sig är de underbara men inte ihop, det är på ett sätt svårt att förstå egentligen men på ett annat är det naturligt då katter är rovdjur och vill ha egna revir. Det är mycket vanligare att man har allehanda problem också i uppfödningen om det råder en hotfull stämning i hemmet mellan katterna så jag skulle aldrig rekommendera en uppfödare att försöka jämka mellan katterna och försöka få dem sams igen, jag har försökt det och hållit på med sånt i flera år utan resultat och jag vet många fler uppfödare som också har kämpat med denna fråga men jag har aldrig hört att någon har lyckats. De här katterna är underbara när de trivs ihop men överdjävliga mot varandra när de inte gör det. Jag har hittat goda hem till dem jag har omplacerat så jag sover gott om natten. Men jag saknar dem fortfarande för de känns ju som mina... De gånger jag har drivits till omplacering av bråk mellan katter har jag övervägt att sluta som uppfödare för jag tycker att denna fråga är den absolut värsta med alltihop. Jag kan tåla mycket annat men har väldigt svårt att ge upp och omplacera. Därför har jag också fattat ett ganska drastiskt beslut att hädanefter inte köpa in några nya honor, en hane, ja det letar jag fortfarande efter och han skulle garanterat smälta in bra här om han är stark och sund (han skulle bli alla flickornas Laban) men inga fler nya honor i hemmet. Nu är alla släkt med varandra och i olika åldrar och det fungerar bra. De yngre underordnar sig. ## Comment 8 Author: kalindas #7 Kan bara hålla med dej i det du skriver. ## Comment 9 Author: sighni Det här har jag funderat mycket på för det är min stora fasa att något ska hända så jag inte kan sköta om mina djur. Skulle det hända är det första att försöka hitta någon som kan hjälpa mig att t.ex. gå ut med hundarna eller vad det nu är. Djuren skulle bo hos mig men någon skulle hjälpa mig. Inte lätt att hitta kanske men inte omöjligt heller. I alla fall inte om man betalar. Att placera om är absolut sista lösningen. Då ska det vara det enda som kvarstår för att djuren ska ha det bra. Flera av mina djur är redan omplacerade  - till mig så de ska inte behöva vara med om det igen. Man vet ju aldrig. Det finns saker man inte bestämmer över. Jag tycker det är fel att avliva ett fullt friskt djur. ## Comment 10 Author: hoffens #7 #9 Bra skrivet och så rätt, man måste tänka på djuren .Tänk om att de i hela sitt liv ska gå och vara rädda i sitt hem. Finns inget värre än när två honkatter slåss. ## Comment 11 Author: Attacks Er synet på omplassering blitt noe snillere nå enn det var før? Sånn et halvt OT spørsmål. Jeg omplasserer hannkattene når dem ikke er skal gå i avl mer. Heldigvis byr det ikke på noe problemer heller,og jeg og oppdretter av hannkattene deler likt syn på det. Ikke holder jeg dem fertile i flere år heller,da det er noe jeg føler ikke passer meg og mine. Om jeg velger å omplassere pensjonerte avlskatter,så blir valgene tatt ut i fra hva som er kattens beste alltid. ## Comment 12 Author: ossilian #7 Du är vis av erfarenhet. Jag tycker mycket om att läsa hur du har valt att driva din uppfödning och hoppas att det är på det sättet som andra uppfödare också resonerar kring sin djurhållning. #5 Modigt inlägg. Det talas sällan om den personliga relationen till det djur man väljer att omplacera. Sist in först ut-principen är kanske ädel men knappast realistisk. ## Comment 13 Author: kattguld Har placerat om två katter. I ena fallet min första avelshona, Liz, det var maken om ställde villkoret för att jag skulle skaffa en annan hona till kattgruppen. Liz fick flytta med en son, katterna har det bra i sitt nya hem, men jag kommer aldrig mer att vika mig och placera om av det skälet. Andra gången var det min avelshane, Toble. Vi behövde ha honom i eget utrymme när han var fertil. Min mening var att han sedan han blivit kastrerad skulle införlivas i kattgruppen och få bo kvar hos oss. Det hade säkert gått bra med honorna (som fick vara ihop med honom som sällskap, när de inte löpte) men det var tyvärr helt ogörligt att få honom att acceptera vår första kastrathane. En av katterna behövde alltså nytt hem. Toble fick flytta, först på försök, tillsammans med en dotter till honom. Jag saknar honom fortfarande mycket. Det här har varit de jobbigaste bitarna av uppfödningen. Funderar på om jag ska ha kull igen, eller bara kastrater. ## Comment 14 Author: Zandrinos För ett år sen fick jag placera om en kastrathona p.g.a att våran Elcan, efter att han blev kastrat, jagade henne hela tiden. Lisa bor hos en nära släkting till mig och det går alldeles utmärkt. Under dessa ca. 12 år med uppfödning har jag bara köpt in en hona, nämligen Kärlekens Chic Jacqueline, OSHa24. Efter henne har jag idag fem generationer med Zandrino\`s honor.... I dag har jag fyra generationer,alla är släkt med varandra. Dom går väldigt bra ihop ( Peppar, peppar  )![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")