Annons:
Etikettsjukdomar-defekter
Läst 16109 ggr
Celia
2007-10-05 22:19

Ringorm

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Ringorm, eller dermatofytos, drabbar både hund och katt. Dermatofyter lever främst i hårremmen hos djur men kan även finnas på huden och kan orsaka håravfall. Detta är en zoonos som kan smitta människa och då främst barn.

Orsak

Dermatofyter, en grp mögelsvampar som ekologiskt delas in i:

  • Zoofila - infekterar djur och människa.
  • Antropofila - infekterar ffa människa.
  • Geofila - lever i jord, vanligtvis ej patogena.

Man talar också om olika arter inom gruppen:

  • Epidermophyton - humana typer.
  • Microsporum - patogen för djur och människa = zoonos.
  • Trichophyton - se Microsporum.

Jag får väl inte ringorm nu matte?!  Foto: Terése Brus
"Jag får väl inte ringorm nu matte?!"

  

Patogenes och spridning

Dermatofyter lever av keratin (hornämne) som finns i hud, klor, naglar och hår och kan därför växa till i hårrem och på hud m.m. Keratinet bryts ned av svampen och ger sekundärt håravfall. Toxiner och metaboliter som bildas av svampen ger inflammation i huden med bl.a. rodnad och i vissa fall även svullnad och klåda. Nedsatt allmäntillstånd kan ses vid mycket utbredda förändringar.

Spridning av svampen sker mot periferin, därav de karakteristiska ringformade lesionerna som gett sjukdomen dess namn. Sekundärt kan bl.a. bakteriella infektioner utvecklas i huden. Hos hund finns beskrivet enstaka fall vars histologiska förändringar kan jämföras med pemfigus (en autoimmun sjukdom hos hund). Pemfigus behandlas normalt med immunosuppressiva mediciner, vilket torde förvärra ett dermatofytangrepp.

Graden av angrepp varierar mellan symtomlösa smittbärare till djur med förändringar på i princip hela kroppen. Yngre och nedsatta individer drabbas i allmänhet hårdare.

Vid kontakt med dermatofyter är det flera faktorer som avgör huruvida infektion med påföljande symtom inträffar eller inte. Intakt hud är i sig ett försvar, dermatofyten kan även konkurreras ut av den normala floran på pälsen/huden. Fettet i pälsen är ytterligare en försvarslinje som dermatofyten ska passera.

Klarar svampen dessa prövningar tränger den ner i keratinlagret och växer ner längs hårrötterna vilket ger håravfall. Man räknar med viss immunitet efter genomgången infektion.

De zoofila dermatofyterna, dit kattens och hundens dermatofyter hör, kan också spridas vidare till människa, det är alltså en s.k. zoonos. Barn smittas relativt frekvent, men det händer också att hela familjer drabbas då de t.ex. varit i närkontakt med en kelsjuk kattunge med ringorm.

Det finns en hel del olika dermatofyter varav en oftare infekterar just katt, andra typer går företrädesvis på andra djurslag.

Den vanligaste förekommande hos katt heter Microsporum canis (katt är värd för denna dermatofyt). Namnet som anspelar på hund (canis, latin för hund) fick svampen då den isolerades första gången från just hund. Hund kan även drabbas av andra dermatofyter, som Microsporum gypseum och Trichophyton mentagrophytes. Dessa kan också förekomma hos katt.

Även övriga typer, som företrädesvis angriper andra djurslag eller människa, kan undantagsvis drabba hund och katt.

Zoofila dermatofyter finns runt om oss i miljön och beräknas kunna överleva i åtminstone ett par år (lite varierande mellan arter) utan kontakt med djur, dock kan de inte föröka sig utan tillgång till levande hud, hårstrån m.m.

Katter uppträder oftast som symtomlösa smittbärare av M. canis och sprider svampsporer (s.k. artrokonidier) till framförallt andra katter men även till andra djur och människa.

Konidier överförs även till borstar, burar m.m. och börjar sedan växa vid kontakt med keratin hos levande djur.

Symtom (katt)

  • Symtomen varierar beroende på hur svårt angripet djuret är.

  • Mer påtagliga symtom är fläckvis håravfall och avbrutna hårstrån med lätt upphöjd samt fjällande hud. I vissa fall uppstår krustabildningar och en fuktande rodnad i huden. Svårare fall kan ge totalt håravfall och krustabildningar över hela kroppen. Vanligare är dock förändringar på huvud, hals, rygg, svans och/eller framben.

  • Klorna kan också drabbas, eventuellt med klolossning som följd.

  • Klåda förekommer undantagsvis.

Diagnos

Symtombild tillsammans med påvisande av dermatofyter medelst Woods lampa (fluorescens), direkt mikroskopi och/eller odling.

Provtagning

Djur utan symtom:

Ta en ny tandborste ur obruten förpackning och kamma igenom djuret och skicka in alltihop i ett rent, torrt kuvert.

Djur med symtom:

Tvätta försiktigt med 70% sprit över affekterat område. Spriten ska sedan dunsta helt så området åter är torrt. Därefter tas hårstrån (rycks loss) och hudflagor från ytterkant av förändringen. Att ta prov från ytterkanten är viktigt då svampen redan övergett mitten där keratinet är förbrukat och sökt sig utåt till "nya jaktmarker". Det är också viktigt att ta rejält med prov så att det räcker för provsättning. Hudskrap får ej innehålla blod, då det i blod finns för svampen hämmande substanser. Materialet skickas som ovan torrt i kuvert eller dylikt till laboratorium som utför mykologiska undersökningar.

Att tvätta med sprit samt att skicka provet torrt är viktigt för att hämma snabbväxande mögel som annars lätt konkurrerar ut dermatofyterna.

Frågeställning till laboratoriet är ringorm eller dermatofytos. En kortare anamnes välkomnas då det underlättar för laboratoriet vid bedömning. Undersökningen kan ta olika lång tid. Man brukar inte avsluta odlingen förrän efter ca. tre veckor då en del dermatofyter växer till långsamt. Oftast är dock ett positivt svar klart inom en-två veckor. Positiv direktmikroskopi stärker misstanken. Detta svaras ut omgående från SVA.

Profylax

Strategin vid profylax bygger mycket på förekomsten av symtomlösa smittbärare (ffa katt). Risken för att smitta överförs till människa bör också beaktas. God hygien med rengöring/desinfektion är viktigt. Detta gäller speciellt hos uppfödare av djur samt katt- och hund pensionat. Utställningar eller tävlingar är ett annat tillfälle då dermatofyter lätt kan spridas, både direkt mellan djur och indirekt via människor, utrustning m.m.

Desinfektionsmedel kan användas vid sanering gärna i kombination med högtryckstvätt (i t.ex. stallar). Tvätt av liggunderlag m.m. i minst 60°C är också ett sätt att komma åt de flesta bakterier, svamp och virus. Det är viktigt att man sanerar så bra som möjligt (minst två omgångar) samtidigt som djuret/djuren behandlas.

Vaccin mot ringorm hos katt och hund finns men effekten är inte fullgod.

Behandling

Även vid utbrott av ringorm måste tanken på symtomlösa smittbärare finnas med vid strategin för att komma till rätta med problemet.

Ringorm kan behandlas både lokalt med salvor, liniment, badlösningar m.m. och allmänt med hjälp av tabletter. Katt är känsligare än hund för en del mediciner, vilket begränsar urvalet av preparat för katt. De mediciner som finns mot dermatofytos är i allmänhet receptbelagda och veterinär kontakt krävs för att kunna få recept.

Sanering av miljön krävs samtidigt med behandling, se ovan.

____________________________________

Källa: Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA. Publicerad med tillstånd av Ulrika Windahl, avd för häst-hund-katt.

Relaterade länkar

Av: Celia

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('Celia'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('Celia', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2007-10-05
Annons:
Upp till toppen
Annons: