Annons:
Etiketthälsa
Läst 1360 ggr
[postmortum91]
2/14/15, 11:58 PM

introducera våra katter

Min bästa vän har en katthona på 6 månader typ och jag har 2 katter, 1 och 2 år är dem. Min bästa vän brukar vara hund och kattvakt för mig, och nu när han själv har katt är det väldigt viktigt att våra katter går ihop. De har träffat varandra ett par gånger, och det har gått relativt bra. Nu är mina katter kastrerade honkatter och det värsta som hänt mellan hans och mina katter är att de fräst och låtit lite mot varandra. Hans katt verkar vara extremt modig, så hon går omkring och upptäcker när hon varit här och mina katter spionerar så gott de kan. 
Min yngsta katt är lite av en alfahona, för det är hon som bestämmer, hon är också väldigt orädd. Den andra katten är en omplacering från samma uppfödare, men är lite mer studsig av sig, och skvätter lätt, inte alls lika tuff. 
Hans katt har inga problem med min hund.

Imorgon ska min vän komma hit och sova över, och jag sa till honom att det mest effektiva sättet att få katterna bekväma med varandra är om han tar med katten över natten. Dock vill jag kolla av med er så jag inte säger och gör fel. De har som sagt träffats 2-3 ggr hemma här och det verkar inte värre än när min omplaceringskatt flyttade hit (då fräste och morrade de mot varandra 1 vecka men sedan sakta men säkert blev de vänner). Folk brukar ju säga att katterna måste få sköta sig själva med introduceringen, men när borde vi ryka in? Jag har läst att det är väldigt sällan katter faktiskt angriper varandra eftersom de så länge som möjligt vill undvika fysiska bråk. 

Att tillägga är att mina två katter är siameser och hans är vanlig huskatt. Har hört att siameser kan frysa ut "icke-siameser", men värre än så kan det väl inte vara?

Annons:
alltidsiames
2/17/15, 9:08 AM
#1

Sanningen är att man får vänta och se. Personkemin kan slå fel eller så uppstår tycke. Lycka till iallafall!

kalindas
2/17/15, 12:03 PM
#2

Jag skulle inte släpp ihop katterna alls. Risken för stress och att dina och kanske även kompisens katter börjar stressmarkera är stor. 
Så länge ni inte har tänkt flytta ihop så finns ingen anledning att släppa ihop katterna.

/Elisa

[postmortum91]
2/17/15, 1:20 PM
#3

Det gick iallafall bra nu med facit i handen. Katten hade lättast för hunden och hunden var den som var mest tolerant och även glad i katten. 
Min yngre katt, på snart 1 år gjorde stora framsteg, de nosade även på varandra men ibland var det lite fräs och dyl. Vännens katt lekte med min yngre, även fast hon inte var så pigg på det. Den äldre katten på 2 år tyckte det var rätt jobbigt antar jag. Hon gick ju runt som vanligt, käkade, kissade i lådan etc men hon började fräsa åt alla djur i lägenheten och inte bara lillkatten. Igår innan de åkte hem fräste hon inte lika mycket och lillkatten fick vara i sängen med henne och hon började återgå till att gilla sin hundkompis och kattkompis igen. Men första dagen räckte det med att lillkatten var inom 5 meters radie och hon började låta, morra och fräsa och var arg, eller upprörd. Hon har inte samma stabila psyke som min yngre katt. Idag är hon dock som vanligt igen. Så generellt sett gick det bra, men den äldre katten tyckte inte direkt om det. 

#2 Vi måste introducera dem med varandra eftersom min vän brukar vara djurvakt åt mig och sambon. Och speciellt för den äldre katten känns det som att hon måste få känna sig trygg med hans katt och honom också såklart innan något passande hade varit möjligt.  Vår hund avgudar honom och Ayla, vår yngsta avgudar ju allt som rör sig och är en människa :P
Så det är bara för den äldre egentligen som vi försöker vänja dem med varandra.

Upp till toppen
Annons: