Jag tror att det finns fler avelshanar men för få som vill låna ut dem…eller har jag fel?

Men, på vilket sätt skulle det vara klubbarnas ansvar att jobba för det?

Mkt svårt att hitta, håller med.

Lite synd, alla kan inte ha egen hane. Fler borde försöka låna ut sin hane innan kastration även om katten är tänkt som sällskapskatt. Detta hade säkert gynnat och breddat aveln mer.

är det siames som gäller? annars tycker jag mig ha världens finaste OSH !

I ditt forrige innlegg ga vi deg tips om å se i vår velkommen tråd i forhold til regler om annonsering. En slik kort notis som du skrev da kan virke useriøs for opdrettere. Så skriv gjerne en ny annonse komplett med link til stamtavle,PRA status,bilde. Hva du ønsker av hannkatten etc. så skal du se du får sikkert svar av noen 🙂

Jag kommer att låna ut min vitfläckshane Obelix SYS c03 när han blir fertil i höst. Han är född i dec.-12 och är en stor kille som redan väger 2,9 kg vid 5 mån ålder. 

Han är PRA-fri och har lite ovanliga linjer i siamesaveln då hans mor är en OSH från långhårsaveln.

Mor: CH S*Coral Reef´s Tingeling, OSH c03 ej långhårsbärare(DNA-testad)

Far: S*Wilhug´s Flip Flop and Fly, OSH b

#6 han är jag sugen på 😍…om inte det är för många som hinner före förstås 😃

Klubbarna att arbeta med? Nej, men isf rasringen. Det är för närvarande lite ont om hanar som lånas ut. Tycker inte alls att det är konstigt att folk inte vill låna ut eftersom det cirkulerat så otroligt mycket "skit" (tänker mycket på bakterier, virus och parasiter) den senaste tiden, och alla verkar vara extremt rädda att deras katt ska överanvändas. Sunt, kan jag tycka.

"Alla kan inte ha avelshane" är ett konstigt argument om man tycker att det är en rättighet att få låna hane. Numera har vi chipp och sedvanlig Kastrering, och känner man att ens hem börjar bli överbefolkat av katter kan man annonsera om fodervärdshem, snabbt ta sina kullar och sedan låta fodervärden kastrera katten. Vid intresse finns ju superaloinchipp.

Jag läste nyss ut hela boken "kattuppfödning, avel och genetik" av ylva stockelberg och där tar hon faktiskt upp just det att det är väldigt fördelaktigt för rasen om man försöker att ta i alla fall en kull från varje hane innan de kastreras, även om de inte är tänkta till avel. Det vill ju såklart till att hanen är lämpad till avel. Jag tycker att det är rätt smart! Just för att bredda avelsbasen. Jag vill själv ha en avelshane i framtiden men vill låna hane till mina första kullar för att verkligen verkligen veta att jag vill syssla med avel på riktigt. Vad tror ni om det?

Jag ser inga fördelar med att exempelvis hankattungen i min nuvarande kull används i avel eftersom han redan har flera systrar som ska gå i planerad avel. Det vore i så fall om vi som ska ha systrarna bara tar varsin kull och sedan kastrerar, vilket vi inte kommer göra. Jag har all intention att ta minst två kullar på mina flickor.

Avel handlar om selektering. Vi har så pass många individer i avel i Europa att vi faktiskt inte behöver använda VARJE DEFEKTFRI individ. I så fall är det vi behöver göra att importera och samarbeta mer. Två katterier som delar på en hane istället för att man ska låna ut till alla…

Personligen väntar jag hellre på rätt hane än tar första bästa 🙂

#10 Nej det är sant,om man ska använda honorna i kullen finns det ju ingen mening. Det där du skriver om att två katterier sammarbetar tycker jag verkar jättebra! Jag tycker absolut inte att man ska låna ut varje hane till alla för det skulle ju innebära samma fader till en hiskelig massa ungar. Jag bara spånar på lite idéer ☝️ Jag är ju ny inom detta område så det är roligt att diskutera och reflektera kring detta ämne. 

#11 jag håller med! Skulle aldrig ta första bästa hane heller. Det är inte det jag menar, jag menar bara att det blir lite läskigt om det är många som använder samma lånade avelshane. Det kan ju också vara en anledning till varför många inte lånar ut sina egna avelshanar.

Jag tänker att man kanske ska i alla fall ha i åtanke att man kan ta en kull på en hane som ändå ska gå till sällskap som är bra typad och har god hälsa. Så att man tar vara på bra linjer,så länge inte alla andra i kullen ska gå till avel menar jag. Bara en tanke…men som sagt,jag är absolut ingen expert och lär mig nya saker varje dag om avel så jag bara spånar.

#12

Jag är inte heller någon expert men jag tror på sunt förnuft. 🙂

Personligen eftersom jag har gott om utrymme och bor bra så har jag egna avelshannar, men hade jag bott i lägenhet hade det varit svårt. Jag har för närvarande 3 avelshannar och en blivande och jag varvar mina hannar med superloinchip så att jag har 1-2 fertila samtidigt och sen chippar jag dem när de andras chip börjar att gå ur… Jag lånar ut mina hanar väldigt sparsamt, vissa inte alls, främst pga. sjukdomar/smittorisk samt att jag själv vill använda varje hanne ca 3-4 ggr bara, sen räcker det. Vissa lånar ut sina hannar upp till 20-30 ggr vilket jag har svårt att förstå om man inte bara är ute efter att tjäna pengar.

Lånar jag ut en hanne så är det för att jag isåfall kan få en intressant unge tillbaka som betalning, jag vill inte ha pengar.

From. i sommar kommer SE*Mezzoluces och jag att bo i samma hus, vilket gör att vi kan samarbeta och köpa in ytterligare en bra hanne från utlandet. Hon har även sin Ziggy som snart är fertil igen. Flip kommer att kastreras(för gott) i sommar och omplaceras.

Låter spännande 🙂

Jag bor i lägenhet och jag ser inga problem med att ha hane. Jag är väldigt nyfiken på hur ni som inte kan ha hankatt bor. Jag kan förvisso bara ha en hane i taget, och nästa hane kommer behöva bo på foder, men jag ser inte hur det är ett problem. Det är ju ändå så otroligt mycket lugnare för en hane att bo tillsammans med en kastrerad kompis än att bo med andra fertila.

Problemet med att låta varje defektfri hane få en kull är att vi förvisso får fler individer i avel, vilket är bra, men alla kommer till slut vara mer eller mindre släkt med alla. Det vi behöver är nytt, fräscht. Nya gener, nya stamtavlor, nytt blod. Det finns naturligtvis nackdelar med nytt och fräscht hela tiden. Eftersom man inte lär känna "sina linjer" om man importerar varje generation så är det svårt att lära sig vad det är som händer med katterna och hur de utvecklas.

Jag bor i lägenhet och nu för första gången på många år har jag ingen fertil hane hemma, dock två på tillväxt. Jag har haft en sådan tur att mina grabbar kan gå tillsammans, med mig och övriga kattgruppen här hemma. I perioder har jag haft 3 fertila hanar samtidigt. Jag vill ha mina katter boende med mig, något hankattsrum vill jag inte ha. Skulle någon av dem börja pinka eller bli allt för rastlös så skyndar jag på mina planer och han får bli kastrat. Varken katten/katterna eller jag mår bra av att han har det jobbigt som fertil. Även om mina hanar har varit i princip strilfria så blir det så klart mer städning med hane hemma, men det är jag ju medveten om och ser inte det som ett problem.

Jag anser inte att alla ungar i en kull bör gå vidare i avel, jag säljer dessutom väldigt sällan katt till avel. Den/de jag anser vara den mest lovande behåller jag som regel själv och då finns ingen anledning att sälja fler till avel. De få gånger jag säljer katt till avel så är det till någon jag litar på, någon med liknande tänk som jag har, men som med allt annat så kan man så klart missbedömma personer och situationer och det blir inte alltid som man hoppats.

När jag lånar ut hane gör jag det till någon jag "trivs" med, som har liknande tänk kring avel som jag har och jag ska så klart tro på kombinationen, men precis som jag skrev ovan -  alla kan vi missbedömma personer och situationer och det blir inte alltid som man hoppats.

Till dig TS och andra med ambitioner om att bli uppfödare vill jag ge ett tips som jag anser vara det mest viktiga. Se till att ha en bra mentor, gärna kattens uppfödare för han/hon bör ju vara med på att katten är tänkt att gå i avel. Se till att knyta kontakter, åk på utställning med och utan katt, prata med dem som är där och se och lär. Vem du samarbetar med kan vara avgörande inför hur din framtid som uppfödare kommer att se ut.

#17 du föder ju upp rex, de kanske är mindre haniga? Mina hanar markerar revir trots att de är chippade men då luktar det åtminstone mindre… Jag önskar inget hellre än att kunna ha dem med de andra och de går ju såklart med honorna när de är chippade. Det är därför jag låter dem vara chippade i "skift" för att inte behöva vara i speciellt rum för lång tid av sitt fertila liv. Hur vet du att de inte tjuvparar sig om du har alla i en grupp? Mina honor löper nästan obemärkt… flera av dem får ju inte paras med varandra pga.släktskap och PRA-status. Hur gör ni då? Jag vill helst inte ha mina honor på p-piller och det är ju dessutom intw hundraprocentigt säkert.

#18 Cornishen är inte mindre hanig. Mina hanar är stabila, trevliga och gör vad som förväntas av dem då de har hona på besök. Mamma har ju också hane och bor i lägenhet. Blir hanarna rastlösa och mår dåligt av att vara fertila så kastreras de.

Jag har full koll på eventuella parningar och hemma hos mig har ingen tjuvparning skett. I dagsläget har jag bara en fertil hona hemma och för tillfället ingen fertil hane. Vid behov så går honorna på p-piller, jag kan int eha dem löpa i vilket fall som helst då de går ner sig i kondition så pass mycket. Jag har fått välja det mindre dåliga av två mindre bra alternativ när det gäller p-piller (eller inte p-piller) helt enkelt.

Hemma hos mamma har vi som du (och många andra) vet haft en tjuvparning, men omständigheterna var väldigt speciella då den skedde.

#19 det är inget fel på mina hanars psyke heller om det är det du syftar på när du skriver stabila? Men de har en stark könsdrift och tycker om att visa vem huset tillhör. Precis som deras kusiner i det fria. Det är ju jättebra att du och din mor har så bra hanar att de går att ha fritt i era lägenheter. Fast jag ser ingen nackdel med att mina hanar har ett eget hus med egen rastgård? Jag sitter just i skrivande stund i den sista kvällssolen i deras rastgård och myser;-)

Jag bor med en fertil hane och har alltid gjort, han är dock ganska hanig och lite "matcho" när han är fertil. Han pissar inte utanför lådan och är inte stressad av att vara fertil, men jag blir det då han vrålar å bölar hela nätterna….. Händer lite väl ofta att han markerar mot de andra vem som är kungen. Har honom chippad nu och det funkar fint. Kommer ha honom i eget rum en kort period när han blir fertil sen igen :-)

#20 Vad är det frågan om? Var har jag ens antytt något om dina katters psyke?

Jag vill ha mina katter med mig, inte i eget hus eller rum. De är min familj, mina kompisar och det är mitt val.

# 22 läs vad jag skrev istället för att tolka in nåt. Jag undrade bara vad du menar med "stabila"? Menar du då psyket eller menar du nåt annat ?

Det var allt jag undrade

#23 Herre gud, det är ju inte jag som "tolkat in" något! Jag har läst vad du skrivit och så här skriver du "det är inget fel på mina hanars psyke heller om det är det du syftar på när du skriver stabila?" Hädan efter kommer jag att välja att ignorera dina inlägg för du letar fel som inte finns där. Vad jag skrev var helt enkelt hur jag upplever mina hanar och hur vi har det och så högg du på det.

Jag bor i lägenhet och jag vill inte låna ut mina hanar av två följande enkla skäl:

1. jag vill inte låna ut för smittorisken

2. det är ganska begränsat med utrymme i en lägenhet att ta emot honor och jag anser inte att det är värt riskerna och besväret eftersom jag avlar för MIN skull inte för andras. 

Kanske låter egoistiskt och småaktigt men handen på hjärtat så köper jag inte in katter för att andra ska ha "tillgång" till dem fritt som de önskar.

#25 Varken egoistiskt eller småaktigt! Jag kan bara hålla med.

det är i alla fall intressant att höra hur ni tycker och tänker! "om man inte frågar så lär man sig inget". 🤔

#24 du svarade på mitt inlägg och skrev då att dina rex-hanar är stabila och då svarade jag bara att det är mina också om det nu var psykiskt du menade. Ville bara höra vad du menade med stabil. Inget annat.

# 25 Samme her 👍

Nå eier jeg ikke hannkatter bare alene lenger, den ene eies sammen. Men hun har tidligere vært oppdretter på 90-tallet og det er så deilig at vi tenker og mener  99% likt om det meste. Det vi ikke enes om, det finner  vi fint ut av 🙂

Av den årsak har jeg ikke hannkatter fast boende hos meg lenger. Ekstra rommet blir kun brukt som parringsrom - da jeg liker å kun parre mine 1-2 dager, så man har kontroll - så vet man ganske eksakt når dag 65 også er.

Jeg bor i hus, og har da plass nok,men jeg liker heller ikke å dele opp kattene over en lenger periode. En liten stund på noen mnd er ok,men ikke mer. Takk og lov for chip dersom det skulle bli enten markering, eller det skjer annet så man må sette planer på vent. Er i en sånn situasjon nå ( meg selv, ikke kattene,). Men vi har kun chippet en, da jeg regner med jeg er klar til småtroll til høsten. De "unge" guttene er så snille så.

Mine hannkatter er først og fremst for mitt eget oppdrett. Men jeg gjør unntak. Dinky ville blitt lånt ut til en oppdretter, hvis det bare ikke var fordi han allerede var chippet for kort siden den gang vedkommende spurte. Fordi magefølelsen min sa det føltes riktig. Men da hadde jeg ingen hunkatter til han, og da var det mye bedre han fikk nyte et midlertidig kastratliv - enda han var en drøm som fertil.

Jeg tenker ikke alltid på at jeg må mene at kombinasjoner passer sammen, det må også "mottaker" mene noe om. Men byr det meg helt i mot uansett årsak, så sier man så klart nei.🙂

Tiger skal i førstegang bli lånt ut til et oppdrett utenfor mitt eget, og jeg føler meg veldig trygg. Hidalgo vil også bli det etterhvert,men kun i nærmeste vennekrets hvis det skjer.

Årsaken er rett og slett sykdommer. Noen ganger merker man at kattene er syke, og da går man jo til dyrlegen å får katten(e) behandlet. Men slett ikke alle sykdommer har symptomer. Og blir det da mange katter involvert i smitte  - så er det utrolig kipt, noen ganger også veldig dyrt økonomisk. Ikke alle er like "runde i kantene", så man kan løse problemene i felleskap på en ok måte - og der er jammen meg nok drama i denne katteverdden.  Man slipper sånt ekstra drama når man  kun låner ut til nærmeste venne/samarbeidskrets hvor man vet at det løses fredlig og greit.

Man tester kattene for mest vanlige,men jeg vil ikke kreve test for feks giardia,TF,ringorm og andre skummelheter som enten er kostbare eller tidskrevende. Da tar man en sjanse,eller sier nei - enkelt og greit.

Noen oppdrettere kan oppdrette i en lang periode, og ikke dra med seg sykdommer hjem fra utstillinger,parring,importer,dyrlegebesøk. Mens andre er ikke fullt så heldige. Dem som har holdt på en stund, mange tenker nok en ekstra gang eller to på slike ting, og blir bekymret. Jeg er også en av dem. Noen problemer har vi hatt, det har løst seg,men det var ikke noen  fornøyelse. Og jeg unner ingen det samme. Så er det mange andre oppdrettere, både venner og bekjente som har slitt med andre saker enn seg selv . Får man føle sånn på kroppen, så er det ikke det at man ikke vil låne ut overhode,men man setter sikkerheten i sitt eget oppdrett og sine egene katter først.

Hadde man ikke hatt noen leie opplevelser, så kan det godt tenkes jeg ville tenkt litt anderledes med dette å låne ut.

Jeg har altså guttene først og fremst for min egen del, og når man er såpass "sykdoms freak", så er det bedre for meg å ev selge en hannkatt som brukes fornuftig i avl i et lite oppdrett.

Men visst er det flott at noen låner ut, for det er ikke bare en drøm alltid å holde hannkatt- enda mine i alle år har vært veldig enkle. Men man må ikke ta det som en selvfølge at alt kan lånes. Men jeg trenger jo ikke skrive om igjen Jenny sine ord :-)

Blev inte mycket klokare av alla inlägg. Verkar som många är rädda för sjukdomar o ev smitta. Förstår ingenting? Sköter ni inte om era katter!

#30 Otrolig Fånig kommentar😟

# 31 : Enig.

#30:

Det er mange sykdommer som ikke synbare, noen katter kan være FRISKE smittebærere ( altså INGEN synlige tegn på sykdom). Hvordan skal eier da vite om katten har en sykdom som kan smitte videre til en annen katt?  Man vil jo ikke låne ut/ låne inn til parring om man VET om syk katt/sykdom på kattene. Det  gjelder jo både hunnkatt og hannkatt eier om man. 🙂

Som oppdretter vil de aller fleste oppleve en og annen sykdom. De fleste er enkle å behandle og får ikke så store konsekvenser senere for ettervirkninger. Det kan jo hvilken som helst katteeier oppleve, for ALLE katter kan bli syke av et eller annet. Det er ikke de sykdommene jeg ihvertfall er redd for. Kjære tid ,man skal være heldig om dyrene aldri måtte en tur til vetrinæren, utenom årlig helsesjekk!

Men der er sykdommer som sagt som er kostbare og tidskrevende,der man nesten må vaske seg ihjel i huset,samtidig medisinere katter med dyr medisin, kanskje over en lenger tidd - og siden teste teste og atter teste.

Nevner 4 på rad her. Og felles for dem alle, dem kan være friske smittebærere. Russisk rulett - rett og slett.

TF er en slik kip sykdom. Jeg har heldigvis ikke kjenneskap til den selv,men der er flere her på SIF som har delt sine erfaringer og hvor mye jobb,penger og tårer det måtte til før man ble friskmeldt. Medisinen kan ha senvirkninger også - tiden vil vise om kattene slipper. Jeg håper inderlig det, for jeg har kjent det på kroppen selv,men noe helt annet.

Så har man feks klamydia som mange tenker kun er litt såre øyner og snufsende neser .Setter den seg i livmoren, så kan man med uflaks miste en eller flere avlskatter. Men det er heldigvis ikke dødelig.

Giardia er en annen kiping for dem som oppdretter. Kattene kan smittes av husets drikkevann, eller en katt som feks kommer inn til parring som er frisk smittebærer. Den er ikke like kostbar som feks TF ,men det er masse jobb med hygiene.. Og flere tester hos vetrinær før man puster ut og vet oppdrettet er friskmeldt.

Jeg vet ikke om ringorm er det verste mareritt for oppdrettere,men det var det ihvertfall for meg personlig. Vi hadde det for en del år siden. Hvordan det kom i hus, om det ble med en import eller vi dro sporene inn selv under føttene, det vet man ikke. Jeg var ikke så opptatt å finne noen skyldig i det heller - her måtte vi bare sette i gang med MASSE jobb.

Medisinen er overkommelig i pris - men det var ikke billig , ikke så dyr som TF og testingen er enklere, for man kan ta samleprøve. Men den kan være skadelig for lever og nyrer - og noen kattunger tåler ikke medisinen.

Så nå skal du få høre min historie i kortversjon.

Vi så merkelige tørre områder på kroppen til et kull med 4 glade småtroll. Herregud ,det er ringorm!!! Jeg var bare sikker med det samme, enda jeg ikke har sett noen katter med det.  Vetrinæren min pakket seg inn med skiftbare plastklær og kom for å ta test. Jeg begynte allerede da å fryse saker, og vaskemaskinen gikk varm.   Joda, vi hadde ringorm…(men i hele perioden var det kun de små og 2 voksne som hadde symptomer)

Leser man på nettet, så er det mange som skriver det tar 3 mnd - alt er så enkelt. Himmel, dem har flaks. For det er alt annet enn enkelt.

Hele huset må vaskes hver eneste dag i starten, fra gulv til tak, for sporene kan fly aller veier. Alle mine katter ble flyttet på et rom. Så begynte vi å medisinere alle kattene. 1 uke på, 1 uke av i 6 uker, masse bading med spesialsåpe - hele tiden isolasjon. Det er vondt også psykisk for meg å skulle stenge kattene inne på et slikt vis. Alle de 4 kattungene på 5 uker - ingen tålte medisinen. Dem så ut som vandrende skjeletter og ble avlivet. Av de 5 voksne kattene jeg hadde hjemme på det tidspunktet. 2 led senvirkning av medisinen og måtte avlives av nyresvikt noe år senere.😕

Vi hadde vegg til vegg tepper i begge stuene  og 5 svære ganske nye klatrestativer. Alt ble kastet ut og brent på et stort bål. ( takk pappa). Vi kastet 3 fulle tillhengerlass totalt. Alt som ikke kunne frysest eller kokvaskes. Og jeg fikk skiten i hus på sommeren…. Jeg kastet alle katteting, uten om senger,tepper og leker omtrent. Alle bur,doer ,you name it.

Etter 3 mnd var jeg optimistisk og vi testet kattene. Jeg hadde jo "fulgt oppskriften" til punkt og prikke. Vetrinæren min ringer meg : " Sitter du nede….. du har ringorm fortsatt!! ". Da holdt jeg på å svime av. Vi måtte starte på nytt igjen med isolering,bading og vasking og medisinering.

Jeg fikk smuglet av en oppdretter utenlands ( sendt i posten i flere omganger - er veldig glad ikke tollen åpnet de pakkene der 😃) opp såkalte røykbomber som brukes i hønsehus i utlandet, som dreper ringormsporer fra gulv til tak, og vi "bombet" hvert eneste rom. I tillegg fikk vetrinæren min kontakt med Norges fremste ringormspesialist på den tiden, og vi fikk i hus en spesialsåpe som brukes mer på kuer. Og den skal jeg si deg, den luktet helt jævelig. Lukter som Island sier min vetrinær og ler - og har man ikke vært på Island….. den luktet råtne egg.🤮Så da ble det ny rutine på vaskingen. Bade katter ,sette på rom, vaske huset etterpå - 2-3g pr uke, ellers hadde det luktet vondt her konstant.

Denne gangen ble vi kvitt det. Jeg tror ikke vi hadde klart det uten bombene og "Island såpen". Det tok over 7 mnd fra symptom til friskmeldelse. Og man ble sikkert 100.000kr fattigere om ikke mer med alt som ble gjort,medisiner og testing og gulvlegging.

Etter 3 negative tester med flere ukers mellomrom, så sa dyrlegen at NÅ sender vi ikke inn flere tester, nå har vi klart det. Jeg kunne nesten ikke tro det var sant.

Jobben med all saneringen var tung,og man har ikke råd økonomisk til mange runder som dette her. Men det verste var avlivningen av de små, og de voksne som fikk senvirkningene. Det knakk meg nesten sammen.

Ringorm kan brenne ut av seg selv, men jeg tok ikke sjansen.Ikke pga oppdrett, der skulle jeg med glede tatt en pause.  Og på 7 mnd var den eneste kontakten med venner i tlf. Jeg ville ikke risikere å smitte noen andre. Jobb har jeg også utenom, så jeg ble en levende zombie.

Jeg fikk masse støtte fra mine oppdrettervenner, og dem sa ofte dem unnet meg jo ikke dette,men dem var "glad" likevel, for jeg tok ikke lett på det, jeg ville gjøre alt skikkelig så jeg visste vi var kvitt elendigheten.

Eneste jeg er "glad" for, er at jeg ikke hadde flere katter, tenk om vi hadde mistet fler.

Så ja, jeg er freak, og hva andre måtte mene - nei det bryr jeg meg ikke om. Mine katters beste kommer aller først. 

Det ble visst litt langt likevel….

Så til du TS. Ikke døm oss for å være "vanskelige" når man har kjent på kroppen eller i oppdretterkretser hvor tøft det noen ganger kan være - hvis du ikke har erfaring med det selv!!    Og ellers når man bruker mange penger på en import, er det ikke for man vil dele med hele verden, man vil bruke det først og fremst i eget avlsprogram fordi man har en langsiktig plan. Selge avkom er noe helt annet🙂

#30 är det månne trollet igen?

Jag har oxå en avelshane som jag någon gång kan tänka mig att låna ut till en frisk hona, fin i typ utan att vara extrem, bra temperament, innehav av stamnamn och ett tydligt mål med sin avel ;-)

#30

Håller med #31. Fånig kommentar.

Även hundar bär på dolda sjukdomar. Såsom t.ex. herpes.

#33
Funderar på detsamma. 😉

# 30 Är din önskan att få låna hane i framtiden,så önskar jag dig lycka till efter den kommentaren….men det är ju klart,ingen vet ju vem du är 😉 "Sköter ni inte om era katter" Vad tusan menar du med det?? Förklara gärna!

Jag har köpt in min första egna hane. Ja,till mig! Inte för att låna ut. Dels av anledningarna som skrivs ovan och även för att han är min bebis..han bor ihop med resten av sin två och fyrbenta familj och jag vill inte sära honom från dom andra i veckor bara för att andra ska låna honom. Tar man dessutom in andra honor för parning så måste man ha ordentliga utrymme till detta.Även om man har ett rum över, så tror jag risken ökar att det blir oro och osämja i kattgruppen med lukter och ljud av främmande katter.

Jag fick själv låna hankatt tidigare och jag är mycket tacksam över detta,det var inget jag såg som en självklarhet. Jag säger absolut inte att jag aldrig kommer att låna ut hane,men det ska passa på alla sätt!

Jag tror inte att #30 menade någonting illa.

Klart vi tar hand om våra katter,de betyder väldigt mycket för oss.

Det är mycket att sätta sig in i för den som är ny,och man testar katterna för det man kan naturligtvis.

En del uppfödare har erfarenheter av saker som "smyger sig in" och det blir ett elände. Det är som flera berättat att det kan ligga dolt och då vet man inte om det.

Man har inga skyldigheter att låna ut sin hane,var och bestämmer och det respekteras. En del väljer att låna ut, och berättar vilka tester man i så fall att honan ska ta innan parning

Det är mycket möjligt att hon inte menade något illa. Om jag missuppfattade så ber jag självklart om ursäkt.

Men jag tycker att det var en mycket konstig kommentar…hon vill låna hane till sin katt. Vissa skriver här att dom är rädda att få in smittor i katteriet om dom lånar ut och då frågar hon om vi inte sköter om våra katter??? Jag får inte riktigt ihop det.

I förra tråden uppmanades hon att presentera sig själv och sin hona,men gjorde inte det. Vill hon ha möjlighet att låna hane,så kanske inte det är rätta sättet att sitta anonym på ett forum?

Ts. Att du inte presenterar dig och din katt! Du kommer garanterat lättare få napp då 🙂