Berättelser

Hej hej, tänkte presentera mig (frågor, långt)

2013-04-21 08:59 #0 av: Buwenas

Hej!

Jag har just blivit medlem och tänkte presentera mig. Jag heter Emelie och är 22år gammal. Jag har 4 katter som är vanvårdsfall som jag tagit hand om.

Den ena gillade dock inte att bo i en flock med två pojkar och har flyttat till svärfar där hon kan umgås med honom 18 timmar av dygnet och ligga o "nagga" på hans finger utan att någon bufflig pojke kommer och stör.

Har alltså tre stycken hemma, ingen av dem var 12 veckor när jag fick dem, den minsta hittades ute (folk har sett hur en bil stannade och släppte ut henne och åkte) hon var runt 6 veckor gammal och hade fortfarande den där "vingliga" kattunge gången med svansen som försöker hålla balansen och vevar omkring åt alla håll. Flera människor gick bara förbi henne när hon satt o pep. När jag fick reda på det så hade hon vart ensam i ett dygn ungefär. Hon var bara skinn och ben. Men matning varje timme och en massa vård och sova med en kattunge som skulle ligga i mitt linne på brösten och lyssna på mitt hjärta HjärtaOch nu är hon 1,5 år och bor självklart kvar hos oss.

 

I alla fall, tillbaka till presentationen. Jag och min sambo bor i en villa med tre våningar (källare, mellan och övervåning) och våra katter har tillgång till alla rum förutom pannrummet, de får gå vart de vill (förutom spisen) och är innekatter. De har koppel och selar och går de till dörren så får de en promenad.

När jag blir frisk och får jobb så ska vi bygga om huset. Vi ska ha minst en stor kattmöbel i varje rum. Minst 1*1 meter och över 160cm högt. På väggarna nästan uppe vid taket så ska vi sätta fast plankor. Dessa ska gå runt hela huset och igenom några väggar. Anledningen? Det ska bli för att katterna ska ha ännu mer yta att gå på. Det kommer finnas ytor som är bredare där de kan lägga sig och spana eller sova.

Vi kommer ha tre kattgårdar, en på balkongen, en på trappen och en på gräsmattan som de kan gå ut i via källarfönstret.

 

Anledningen till att jag berättar detta är för att jag vill köpa två katter balines eller siames. Helst vill jag ju ha långhårig men blir det ingen i kullen eller bara en så kommer jag köpa korthårig. Det är viktigare för mig med en bra uppfödare och linjer med katter som jag gillar än pälsen.

Har redan kontaktat en uppfödare och det verkar positivt i alla fall :-) Jag räknar med att ta hem kattungarna om 2 år ungefär.

 

 

Så nu har jag presenterat mig, berättat om hur vi tänkt bygga. :-) Det jag önskar av er är att ni berättar vad ni tycker är bra, dåligt och vad jag ska tänka på när jag bygger och gör i ordning för katterna :-)

*bild på Bebis när han promeneras*

 

Anmäl
2013-04-21 10:26 #1 av: Lejdet

Hej!

Välkommen till denna trevliga men ibland lite småtokiga sida ;-) Det hänger många kattkärringar här inklusive jag själv :-)

Du verkar verkligen ha ett genuint djurintresse när man läser din profil och det är trevligt att du du kikar åt våra raser. MEN du ska vara medveten om att en kat.4-katt är enormt uppmärksamhetskrävande och kan lätt bli "jobbig" om den hamnar i ett hem med mycket konkurrens från andra djur.

Själv föder jag upp Balineser och OLH och har fn. 10 katter varav två ungar ska flytta när de är kastrerade. Vissa av mina katter är enormt svartsjuka och bråkar verkligen till sig uppmärksamhet och hittar på djävulskap om jag inte har ägnat tillräckligt mkt. tid med dom. (enligt deras mått mätt 24/7) 

För övrigt finns det ingen trevligare, socialare och aktivare kattras och har man väl fastnat för en kat.4 katt så är man fast för evigt;-) Dessutom är de oerhört vackra.

Lycka till med dina planer och hoppas att du i framtiden blir ägare till någon av våra underbara katter!


En sån här hög är fin att ha hemma ;-)


Anmäl
2013-04-21 10:33 #2 av: kalindas

Välkommen! Glad
Hoppas att du hittar din drömkatt här. 

/Elisa

Anmäl
2013-04-21 10:48 #3 av: Buwenas


Å men naaaawwwwww! Du gör det svår för mig att vänta i två år!

Vi kommer ju ha ganska mycket djur. Men både jag och min sambo har gjort ett val, jag ska (pga sjukdom) ta ut livmodern. Så vi ska inte ha några barn. Det intresset vi båda har är djur. Vi spenderar all vår lediga tid med att klappa på dem, träna, skoja, osv. Vi är inte såna som reser utomlans, det kan kanske bli någon resa på 4-7 dagar någon gång. Men vi båda trivs bäst hemma med djuren.

Så jag hoppas det kommer räcka till för kissarna. Inte för att jämföra djur med barn. Men mina djur är mina "ungar" och jag skulle göra allt för dem.

Här har jag ett klipp på hur jag tränar/busar/brottas med mina hundar och efter 2 minuter så kommer det klipp när jag tränar Bebis(han på bilden).

 

När vi fick hem honom var han ungefär 9 veckor och misshandlad. Det första han gjorde var att få panik och bet mig så illa att jag fick åka till akuten. Vi skulle egentligen inte köpa honom, vi ville ha en långhårig katt men de hade lagt ut en fejkad bild på en annan kattunge. Men när jag såg honom undernärd, livrädd och visade tecken på att ha ont. Då kunde jag inte lämna honom där. Tyvärr hade människan gett oss ett fejkat namn så anmälan gick inte vidare till utredning.

När jag undersökte honom (med handskar)så kände jag att han hade bruten svans, ont vid 2 revben (troligtvis sprickor) och han var så full av mask att man såg dem i rumpan och hade sår på nacken och rumpan. Troligtvis en annan katt han bråkat med.

Jag ringde givetvis veterinär, beskrev allt och berättade hur rädd han var. Han satt då under soffan och flämtade som en hund och skakade. I bilen var han ännu mer stressad.

Så veterinären skrev ut recept över telefonen, han tyckte inte vi skulle komma in med katten för han skulle kunna dö av stressen, speciellt när han var undernärd, då var det större risk att hjärtat skulle stanna. Så jag vårdade honom, smärtstillande och avmaskade. Under avmaskningen vart han jättedålig i ett dygn och sen vände allt. Han vart piggare, tryggare och började lita på oss.

Givetvis åker jag helst till veterinären. Kostnad spelar ingen som helst roll (betalade 8000 för behandling av en kattunge, som tyvärr inte klarade sig i alla fall. Och det va utöver försäkringen på 30 000). Men jag tror veterinären hade rätt, hans hjärta hade nog inte orkat.

 

Oj va jag babblar på! Jag ber om ursäkt, jag ligger på sjukhus nu och tar väl alla chanser jag får att "prata" med någon *S*

Här är klippet i alla fall: http://www.youtube.com/watch?v=XDUmlNwVQsg

Anmäl
2013-04-21 10:56 #4 av: Lejdet

Usch det låter som en väldigt drastisk åtgärd att vid 22 års ålder operera bort livmodern... men eftersom jag är sjuksköterska och har jobbat på gyn så vet jag hur fruktansvärt en del har det med endometrios..


Anmäl
2013-04-21 11:00 #5 av: Buwenas


Ja alltså de har ju testat allt. Jag är en av 5 fall som man någonsin haft som är så pass "svårt". Dock ska jag imorgon flyttas till Uppsala, de ska testa olika smärtstillanden och försöka hitta en lösning förutom operation. Men gör de inte det så kommer den tas bort.

Och jag är så glad över det. Jag fick detta när jag va 12 år. Varje år har det trappats upp och nu handlar det om att jag legat på sjukhus längre än jag vart hemma i 1,5 år. Så jag vill verkligen ta bort den. Även om det inte tar bort allt så kommer det ju bli lite bättre i alla fall.

Anmäl
2013-04-21 12:59 #6 av: SacredSouls

Hei og velkommen hit. Lykke til med deres planer. Høres ut som et supert hjem for en liten kat4 pus.Lykke til med operasjonen din også.

Anmäl
2013-04-21 13:27 #7 av: ramithi

Jg har også fjernet livmoren + resten pga sykdom. Er ikke det samme som du men jeg hadde sammen voksinger + livmoren såg ut som et Europa kart. Jeg gjorde det da jeg var litt over 30 år. Har funket helt fint etterpå. Så vi har heller ikke barn men en flokk med balinesere + 2 huskatter. Kattene her er også våre barn.

Min mor har vert her og passet våre katter mens vi har vert 14 dager på ferie og det funket helt perfekt. Dem ble mere bortskjemmte enn dem er til vanlig.

Lykke til med operasjonen.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.