Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Allmänt kattprat Avel & genetik Avelshane finnes/sökes Berättelser Bortsprungen/hemlös katt Foder & pälsvård Fotogalleri Färggalleri Hobby & prylar Humor Hälsa & beteende iFokus info Kattklubbar Kattungar till salu/sökes Kattungeprat Kusinraser Minneslund Omplacering Sjukdomar & defekter Standard & färger Tävling Undersökning/omröstning Uppfödare Utanför ämnet Utställning
Pälsvård & foder

Snabb näringslära

2015-04-15 09:22 #0 av: S*Cupcakes

av Matilda Eriksson, etolog - Jag vill tacka Matilda för att vi får låna artiklar kring näringslära och katters näring, då detta är ett alltid lika aktuellt ämne som berör oss alla kattägare.

Katten är en köttätare, men vad innebär det? I grund och botten handlar det om att kattens kropp har anpassats till att äta andra djur.  Kattens huvudsakliga bytesdjur är smågnagare och i dem finns alla näringsämnen katten behöver.  Skulle du någon gång stöta på en innehållsförteckning över en mus skulle den se ut någonting i stil med denna:

Protein
Proteiner består av aminosyror och är verkligen kroppens byggstenar: de bygger upp muskler, bindväv, hormoner, antikroppar osv.  Att katten behöver mycket protein är något som ofta framhålls av kattägare, fodertillverkare osv. men vad är mycket protein? Vad är det vi jämför med? Jämför vi med hundar och råttor är kattens grundbehov av protein 2 respektive 3 gånger så högt. Råttan behöver 50 g
biotillgängligt* protein/kg mat (5%), hunden 80 g/kg (8%) och katten 160 g/kg (16%). Det låter ju inte så mycket, men det handlar då om vuxna djurs absoluta överlevnad. En av anledningarna till att katten behöver mer protein än t.ex. råttan är för att den hela tiden bryter ner protein t.ex. för att bilda energi via glukoneogenesen**. En annan är att katten hela tiden förlorar kväve via urinen och detta kväve behöver ersättas (med nytt kväve från protein). Ytterligare en anledning är att katten inte kan syntetisera alla aminosyror den behöver, den behöver t.ex. få i sig taurin via kosten. Hos de festa djur kan den här  proteinnedbrytningen stängas av, men det går inte hos katten. Katten kan minska på proteinnedbryningen, men den förmågan är mycket begränsad. I kattens  ursprungliga miljö är detta inte ett problem eftersom kattens mat är rik på protein,
men det gör katten väldigt känslig för proteinfattig mat eller svält.
De stora organisationerna FEDIAF och AAFCO som utfärdar rekommendationer gällande näringsinnehållet i kattmat rekommenderar för vuxna katter en  proteinhalt om minst 25% respektive 26%. FEDIAF rekommenderar minst 28% protein för växande katter och minst 30% protein för reproduktiva katter.


Fett
Det vi brukar kallar fett är egentligen de lipider som i rumstemperatur har en fast form (t.ex. smör, späck och talg). De lipider som är fytande i rumstemperatur brukar vi kalla oljor. Fett består av bl. a. fettsyror, triglycerider och fosfolipider vilket innebär att fett fyller fera olika funktioner i kroppen. Maten behöver innehålla minst 2% fett för att katten ska kunna ta upp de fettlösliga vitaminerna (A, D, E och K). Fettsyror behövs även för att nervsystemet ska fungera som det ska och för att huden ska hållas frisk medan triglycerider kan omvandlas till glycerol som sedan omvandlas till energi via glukoneogenesen.

Kokosolja och...
... linfröolja - nyttigt för oss men onödigt för katter

Flera av fettsyrorna är essentiella dvs. katten behöver få i sig dem via maten. Det handlar om linolsyra och α-linolensyra som är essentiella för alla däggdjur. Katten behöver dock även få i sig arakidonsyra och eikosapentaensyra (EPA) eftersom
den saknar det enzym som omvandlar linolsyra och α-linolensyra till EPA  respektive arakidonsyra.

Arakidonsyra och EPA fnns bara i animaliskt fett och därför är det väldigt viktigt med animaliska fetter i kattmat. Av samma anledning är det inte lönt att ge katten tillskott av linfröolja om du vill ge tillskott av Omega 3-fetterna (n-3 EFA) EPA, DHA eller DPA. Då är det fisk- eller sälolja som gäller.
Både FEDIAF och AAFCO rekommenderar att kattmat (oavsett kattens livsstadium och aktivitetsnivå) ska innehålla minst 9%, men katten brukar föredra en fetthalt om ca 25% och den väljer animaliskt fett framför vegetabiliskt.


Kolhydrater
Katten behöver inte kolhydrater för att överleva dvs. de är inte essentiella. Däremot kan fibrer av olika slag vara välgörande, inte minst för sjuka katter.
Kattens naturliga föda, andra djur, innehåller endast försumbara halter kolhydrater och kattens fysiologi är ganska dåligt anpassad för att hantera stärkelse. Katten saknar det stärkelsespjälkande enzymet amylas i saliven, den producerar mindre
amylas i bukspottkörteln än hunden och den har inte så mycket  stärkelsespjälkande enzymer i tunntarmen heller. Trots detta kan katten tillgodogöra sig energi från stärkelse. Höga halter fruktos (fruktsocker) klarar dock inte kattens maskineri av eftersom den saknar ett av de enzym som krävs för att kunna omvandla fruktos till energi. I låga halter är detta inget som skadar katten, men höga halter fruktos kan orsaka diarré hos katten och därför bör man vara försiktig med att ge katten mat som innehåller höga halter enkla sockerarter (sukros).


Det fnns olika sorters fibrer och de kan klassifceras på olika sätt, men vanligast är att man skiljer på lösliga och olösliga fbrer dvs. de klassifcieras utefter sin förmåga att lösas upp i vatten.
Fibrer (främst lösliga) kan ha en prebiotisk effekt dvs. fungera som mat för de nyttiga bakterierna (probiotikan) i tarmen, men de kan även ha en direkt  stoppande eller laxerande effekt. Eftersom kolhydrater inte är essentiella fnns inga
generella rekommendationer kring hur mycket fibrer eller stärkelse kattmat bör innehålla.

Vitaminer
Det fnns fettlösliga och vattenlösliga vitaminer. De fettlösliga (A, D, E och K) kräver fett för att kunna absorberas i tarmen och ett eventuellt överskott lagras i kroppen medan ett överskott av vattenlösliga vitaminerna försvinner ut med urinen.

Det för med sig två viktiga konsekvenser:

1. Kroppen kan ladda upp med fettlösliga vitaminer och behöver således inte ett
dagligt intag av dem. Baksidan är att fettlösliga vitaminer relativt enkelt kan
överdoseras.

2. Vattenlösliga vitaminer kan lagras i mycket liten omfattning och överskott går
huvudsakligen ut med urinen så de måste tillföras dagligen. Pga. detta är de mycket
svåra att överdosera.

Fettlösliga vitaminer
A-vitamin: Katten kan inte tillverka retinol (”färdigt” A-vitamin) av karotenoider som vi finner i vegetabilier (t.ex. i morötter). Det innebär att katten måste få i sig retinol via födan. Retinol förekommer inte i vegetabilier utan endast i animalisk vävnad, t.ex. lever är väldigt rik på retinol. A-vitamin behövs för att kroppens vävnader ska kunna mogna, det är inte minst viktigt för immunförsvaret. För mycket A-vitamin kan leda till skelettdefekter och nedsatt njur-/leverfunktion, men det är ganska svårt att orsaka ett överskott eftersom katten har en väldigt
hög toleransnivå för A-vitamin. AAFCO har satt en miniminivå på 5000 IE/kg och en maximumnivå på 750 000 IE/kg så det är ett väldigt brett spann.
D-vitamin: Katten kan inte, som människan, tillverka tillräckligt med D-vitamin i huden med hjälp av solens strålar utan även i detta fall måste behovet tillgodoses via födan. D-vitamin har en mycket viktig reglerande funktion i skelettets
uppbyggnad vilket innebär att både underskott och överskott främst visar sig i form av skelettdefekter ( benskörhet).
E-vitamin: E-vitamin är antioxidant dvs. det skyddar kroppens cellmembran från att oxidera och gå sönder. E-vitamin fnns både i vegetabilier och animalier, men främst i vegetabilier. Kattens grundläggande behov av E-vitamin är dock inte
särskilt stort, bara 30 IE/kg (jämför med minimum för A-vitamin dvs. 5000 IE/kg). Behovet varierardock efter kostens sammansättning. Ju högre andel feromättade fetter maten innehåller (t.ex. Omega 3) ju högre blir behovet av E-vitamin.
K-vitamin: Det här vitaminet är livsviktigt eftersom det behövs för att blodet skall kunna koagulera, men det behövs även för skelettes mineralinlagring. En frisk katt tillverkar och absorberar allt K-vitamin den behöver i tjocktarmen så normalt sett
behöver vi inte tänka på detta vitamin.
Vattenlösliga vitaminer
B-vitaminkomplexet: Här finner vi ett flertal olika B-vitaminer och de klumpas ofta ihop eftersom de har många liknande egenskaper och funktioner. De behövs i energimetabolismen, i proteinsyntesen, för att producera hormoner som t.ex. epinefrin och serotonin mm. Brist på B-vitaminer kan orsaka en rad olika symptom bl.a. tillväxtproblem, dermatit, katarakt och neurologiska förändringar (demens).
B-vitaminerna finner vi huvudsakligen i animalisk vävnad, men även i jäst och fullkornsprodukter.
C-vitamin: Katten tillverkar all C-vitamin den behöver själv, men är intressant att nämna pga. dess antioxidanta egenskaper. Det är möjligt att tillskott av C-vitamin kan minska risken för vissa typer av cancer och hos människa har det visat sig att högt intag av C-vitamin minskar risken för sjukdomar i munhålans vävnader.
Mineraler
Här finner vi ett flertal oorganiska ämnen och det blir allt för omfattande att gå igenom dem alla så jag grupperar upp några av de ”viktigaste”.
Kalcium och fosfor: Dessa mineraler är de huvudsakliga byggstenarna i kattens skelett. Kalcium och fosfor binder till varandra och bildar kalciumfosfat vilket i sin tur är den huvudsakliga beståndsdelen i skelettet. Det viktigaste med dessa
mineraler är kanske inte exakta mängder utan snarare förhållandet kalcium till fosfor (Ca/Pkvoten). Skelettet innehåller ungefär 2 ggr så mycket kalcium som fosfor. Eftersom de bygger upp skelettet tillsammans spelar det ingen roll att katten får i sig en massa kalcium om den har brist på fosfor, mineralerna kan bara bygga upp så mycket kalciumfosfat som halten fosfor tillåter. En bra Ca/P-kvot är 1,2-1,5 ggr så mycket kalcium som fosfor. Kött är väldigt rikt på fosfor och kattens
naturliga kalciumkälla är ben. Ger du dina katter (i synnerhet växande katter) kött är det jätteviktigt att du balanserar upp med kalcium. Långvarig obalans i Ca/P-kvoten kan leda till benskörhet.
Natrium, klorid och kalium: Dessa är viktiga elektrolyter som reglerar kroppens vätskebalans. De finns i tillräckliga mängder i kött och normalt sett fnns ingen anledning att oroa sig över dessa mineraler. Vid vätskebrist (och ibland vid sjukdom) är det dock viktigt att se till att katten får i sig dessa elektrolyter. Vätskeupptaget är nämligen inte särskilt effektivt om det råder brist på elektrolyter. Vid sjukdom eller värme kan det vara bra att satsa på  vätskeersättning istället för på vatten.
Järn, koppar och zink: Dessa är mikromineraler (även kallade spårämnen) och de är involverade i en mängd biokemiska reaktioner i kroppen. De behövs ofta för att kroppens enzymer ska fungera som de ska. Järn fyller även en väldigt viktig funktion i kroppens syresättning då den ingår i proteinerna hemoglobin och myoglobin som syresätter blodet och musklerna. Alla dessa spårämnen fnns i kött.
Järn från kött är det som katten bäst tar upp.

Katten är ett fantastiskt djur med många egenheter, så även när det gäller hur deras kroppar fungerar. Nu har jag bara skummat på toppen av allt som
finns att lära sig om kattens näringsbehov och hur kattens kropp fungerar, men jag hoppas att denna korta översikt har väckt din nyfikenhet.


* Den halt av ämnen som tas upp av kroppen och når målvävnaden dvs. som gör sitt jobb i kroppen.
** Den process som omvandlar protein och fett till energi i levern och njurarna.
Referenser

Association of American Feed Control Offcials (2008). 2008 Offcial Publication. Association of American Feed Control

Offcials

Dierenfeldt, E. S., H. L. Alcorn och K. L. Jacobsen (2002). Nutritient Composition of Whole Vertebrate Prey (Excluding Fish) Fed in Zoos. Beltsville, MD: U. S. Deparment of Agriculture (Elektronisk )

http://www.nal.usda.gov/awic/zoo/WholePreyFinal02May29.pdf (2012-06-01)

FEDIAF – The European Pet Food Industry Federation (2011). Nutritional Guidelines for Complete and Complementary Pet

Food for Cats and Dogs. (Elektronisk) http://www.fediaf.org/self-regulation/nutrition/ (2012-06-05)

Hand, M. S., C. D. Thatcher, R. L. Remillard och P. Roudebush (2000). Small Animal Clinical Nutrition, 4th Ed. Mark Morris

Associates

Horrobin, D. F. (1993). Fatty Acid Metabolism in Health and Disease: The Role of Δ-6-desaturas. American Journal of Clinical Nutrition 57 (suppl): 732-737

Quinton, R. R. och J. G. Morris (2008). Some Highlights in Elucidating the Peculiar Nutritional Needs of Cats. Journal of Feline Medicine and Surgery 10(1)

Turner, D. C. Och P. Bateson (2000). The Domestic Cat: The Biology of its Behaviour. Cambridge University Press

Anmäl
2015-04-15 11:08 #1 av: kitte

Intressant och bra läsning! 😊

Anmäl
2015-04-15 11:28 #2 av: NatasjaHemby

Mycket bra artikel!

SE*Simbelmynes

Anmäl
2015-04-15 12:13 #3 av: lynxlo

Super! Ska läsas om både en och två gånger!

Anmäl
2015-05-02 16:10 #5 av: Robbine

Toppenbra!!!!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.