Berättelser

-Jag ger inte upp så länge de vill leva!

2007-12-18 14:04 #0 av: Nilla

I samband med "Veckans dilemma" publiceras en artikel som knyter an till temat.

 

Perserungen Kurt vägde bara 46 gram när Elaine började handmata honom men ...

 

Bild & text: Åke Steinwall

Elaine har flaskmatat många kattungar:  - Jag ger inte upp så länge de vill leva!

Kurt vägde bara 46 gram när han föddes. Han fick ingen mat ur sin mammas spenar. Men jag lyckades rädda honom med flaskmatning var tredje timme. Elaine Höij sitter med sin älskade Kurt i knät. Han är en välmående katt i sina bästa år som fått bo kvar hos sin matte. Men han är inte den enda katt hon räddat med hjälp av mjölksprutan.

Senast Elaine behövde stödmata kattungar var för ungefär ett halvår sedan. Då hade honan Agda bara fått två levande ungar i sin andra kull och mjölken ville inte rinna till.

- Agda var en duktig mamma, slickade och navlade av ungarna själv och lade sedan upp sig för att de skulle få dia men jag märkte ganska snart att de inte fick i sig någonting, berättar Elaine.

Elaine kände på sin honas juver och lyckades bara klämma ut några enstaka droppar. Hon avvaktade ett tag eftersom hon vet att det kan ta tid innan en honas mjölkproduktion kommer igång.

- Men när jag märkte att ungarna inte ökade i vikt alls efter att de snuttat på mamman så började jag stödmata dem. Det gjorde jag redan första dagen. Agda fortsatte att ta hand om dem men hon fick aldrig någon mjölk åt dem, konstaterar Elaine.

I normala fall stimuleras en kattmammas spenar av ungarnas sugande och mjölkproduktionen sätter snabbt igång. Det första som kommer är kolostrum, en råmjölk som är mycket proteinrik och innehåller många olika antikroppar som ger kattungen ett bra immunförsvar under sina första veckor.

- Ungarna kan ju bli klena fort om de inte får i sig mat. Jag vet inte om de här ungarna ändå fick i sig lite råmjölk. De höll sig i alla fall friska, säger Elaine.

SKYDDANDE MODERSMJÖLK
Även den vanliga modersmjölken innehåller antikroppar för att stärka kattungens immunförsvar. I kattmjölk ingår också andra ämnen som inte finns i komjölk. Kattmjölk är fetare och mer proteinrik än komjölk och innehåller betydligt mindre laktos.För mycket laktos kan ge katten magproblem. Modersmjölksersättning för katt ska innehålla 33-42 procent protein, 26-42 procent fett och 13-19 procent laktos.

Inför en kattförlossning brukar Elaine se till att det finns modersmjölksersättning hemma. Den köper hon oftast av sin veterinär men mjölkpulver för katter finns även att köpa på vissa apotek och i zoobutiker. Det finns ett antal konkurrerande märken på marknaden.

- Jag blandar mjölkpulver och vatten och värmer i mikrovågsugnen så att det blir lite varmare än kroppstemperatur. Under de första tre veckorna måste kattungarna ha mat var tredje timme så det går åt en hel del.

Det tar inte lång tid att mata en kattunge med en spruta. En portion är inte större än ca två och en halv centiliter. Det går ganska snabbt för kattungen att suga i sig. Efter matningen brukar Elaine, precis som en kattmamma normalt gör, rengöra ungen kring analöppningen så att reflexerna att kissa och bajsa kommer igång.

Kattungar kan bli både hårda och lösa i magen av stödmatningen. Därför är det viktigt att de tidigt lär sig att göra sina behov regelbundet. Hos Elaine har kattmammorna slickat ungarna som de ska men hon brukar för säkerhets skull också hjälpa till. Det kan hända att kattungar som stödmatas blir hårda i magen. Med lite paraffinolja i mjölken smörjer tarmarna så att matsmältningen går lättare i fortsättningen. Man bör dock tala med sin veterinär så att man inte ger för mycket olja. Det är givetvis också viktigt att hålla flaskan eller sprutan ren så att inte några farliga bakterier kommer ner i de känsliga kattmagarna.

- Det har också hänt att någon kattunge blivit lös i magen men det brukar rätta till sig om jag blandar i lite Dofilus, tillägger Elaine.

MATAR VAR TREDJE TIMME

För det mesta har Elaine skött stödmatningen men övriga familjemedlemmar hjälper också till ibland.

- I höstas skulle min son sköta stödmatningen medan min man och jag åkte på världsutställningen. Men när han skulle träna blev han nervös och då blev även katten orolig och slutade äta. Det gick dock hur bra som helst med matningen när jag hade åkt, berättar Elaine. Under ytterligare fyra veckor behöver ungarna stödmatning men med lite glesare intervaller. Vid sju veckors ålder brukar Elaine försöka lära kattungarna att äta välling ur en skål. Men det är inte helt lätt i början.

- Kattungarna känner ju att maten finns där men så stoppar de ner nosen i skålen och får välling i hela ansiktet. Så det är jobbigt att göra dem rena efteråt, säger Elaine. Sedan får de successivt prova på uppblött kattungemat och därefter allt fastare mat men vällingen förblir populär hos kattungarna. Under sina tolv första veckor ska en kattunges vikt öka cirka 100 gram i veckan. När katten flyttar hemifrån bör den väga över ett kilo. Elaine vet inte hur många ungar hon stödmatat. Vissa har bara behövt stödmatning under en kort period för att sedan orka dia själv. Andra har varit väldigt svaga men Elaine har aldrig gett upp på förhand. För det mesta har hon kunnat rädda ungen till ett normalt kattliv. När det inte gått har det berott på någon sjukdom eller missbildning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  -Jag har hört talas om tuffa kattuppfödare som inte anstränger sig för att rädda svaga kattungar. De anser att de överlevnadsdugliga kattungarna klarar sig själva. Men jag gör alltid vad jag kan för att rädda en kattunge, säger Elaine. Däremot händer det att en kattmamma överger en kattunge som är skadad. Elaine minns en kattunge som hon hittade under kattmamman.

- Kattmamman hade lagt sig på den. Kanske kände hon på sig att ungen inte skulle klara sig, funderar Elaine. Elaine är frisör och har sin salong i ena ändan av villan i Mölndal. Därmed kan hon planera sin arbetstid så att hon kan gå ifrån och mata ungarna var tredje timme. På natten rycker hennes man Svenne in ibland så att hon då får sova sex timmar i sträck.

- Visst är det jobbigt att gå upp mitt i natten och värma mjölken men när jag har matat kattungarna är det ganska lätt att somna om, tycker Elaine. Kattmamman Agda berördes inte själv av att hon inte kunde producera någon mjölk till ungarna. Hon är en väldigt social katt och blev bara glad när Elaine hälsade på regelbundet i lådan för att mata hennes ungar. - Men katter är också individer. Vissa honor är för oroliga för att ta hand om sina ungar. De kanske försöker flytta sina ungar stup i kvarten. Då försöker jag stänga in mamman med ungarna på en mindre yta så att hon ska slå sig till ro, säger Elaine.

ÖVERLEVAREN KURT

Vissa ungar har dock Elaine fått stödmata helt utan kattmammans hjälp. Kurt var ensam i sin kull och alldeles för liten för att hans mamma skulle bry sig om honom.

- Kurt vägde bara 46 gram, alltså ungefär hälften av vad en nyfödd kattunge normalt väger, men han ville leva. Han var så liten att han fick plats i min hand, berättar Elaine. Under hela sitt första år sov Kurt på Elaines huvudkudde och han gosar fortfarande gärna med matte. När hon tar upp honom spinner han högljutt.

- Han är en väldigt kärvänlig katt och trivs hos vem som helst. Jag tror inte att han är särskilt präglad på mig. Det är ingen av de ungar som jag stödmatat som präglats mer på mig än på sin mamma, menar Elaine. En kattmamma har normalt ingen livslång relation till sina ungar. I naturen stöter en mamma oftast bort ungarna när de kan klara sig själva. Agda umgicks dock gärna med sin son Wyatt Earp ända tills han flyttade hemifrån vid sex månaders ålder. Den ungen hade dock inte överlevt om inte Elaine räddat livet på honom två gånger.

- Förutom stödmatningen fick jag skaka liv i honom när han hade svalt något och höll på att kvävas. Troligen hade han fått i sig en bit hushållspapper och den föll ut när jag skakade honom men det tog flera minuter så vi hade panik både jag och katten, berättar Elaine. Men Wyatt Earp klarade även den krisen och har nu, liksom sin bror Doc Holiday flyttat till nya ägare. Just nu hör fem fertila honor till Elain's Persian & Exotic som Elaines uppfödning kallas. Antalet kullar per år varierar från noll till tre.

- Jag är lite petig med vilka människor jag säljer katter till. Som frisör hör jag så många människor uttala sig nonchalant om djur och jag vill inte sälja en katt om jag inte är säker på att de verkligen tycker om den och tar hand om den på bästa sätt, säger Elaine. Sin inställning till katter gör hon helt klar för sina kunder i salongen. Här finns inte bara bilder på egna katter utan också en sparbössa där dricksen hamnar. De pengarna sätter Elaine sedan in på några djurskyddsorganisationers konton. Hon känner varmt för alla utsatta djur, inte bara för hungriga kattungar.

Denna artikel har publicerats med Tidningen Kattlivs samtycke.

 

 

 

 

Av: MarbleandSilks

Datum för publicering

  • 2007-12-18
Anmäl
2007-12-19 02:01 #1 av: Celia

Stödmatning är jag inte emot så länge ungen tar för sig själv, men jag har en annan syn på sondmatning... Tack för artikeln :)

Anmäl
2007-12-19 09:05 #2 av: Nilla

Kul att du uppskattade den. Flört

Anmäl
2007-12-19 09:24 #3 av: ossilian
Intressant att läsa artikeln!
Men hur vanligt är det egentligen att man stödmatar? På denna kvinna låter det som att det är mer regel än undantag. Kanske är det rasbetingat?   
Anmäl
2007-12-19 10:37 #4 av: Nilla

Hon kanske har varit med länge och haft många kullar. Det är ju en mängd olika faktorer som kan spela in och jag tvivlar på att det skulle vara rasbetingat. Kanske någon med mer erfarenhet kan uttala sig i den saken?

Ni Sia/Osh-uppfödare som varit med länge, hur många av era kullar har ni egentligen fått stödmata helt? Oftast är det väl så, att någon enstaka unge behöver hjälp och att matning av hela kullar hör till undantagen? Kul om ni ville dela med er av era erfarenheter. Glad

 

Anmäl
2007-12-19 10:57 #5 av: kalindas

Jag har bara stödmatat en. Det var Caramels ena bror. Men han tog inte maten så något var fel redan från början. Efter tredje natten hade Smilla städat bort honom själv.
Försökte även mata den andra brodern som utvecklade flatchest. Men det var för kraftigt och han klarade inte dricka..Ledsen

Sen gav jag några an Nannas ungar lite extra då och så när jag såg att de sackade i vikt. De var ju 8 (med Bianca) som slogs om stackars Nannas trasiga spenar.

Stödmata en nyfödd gör jag gärna om de har viljan att leva. Vad jag tycker om sondmatning skriver jag andra artikeln. 

 

Anmäl
2007-12-19 11:14 #6 av: Nilla

Jag gör allt som står i min makt för att de ska överleva, även de svaga. Jag skulle tyvärr aldrig kunna "lägga en unge åt sidan" och låta naturen ha sin gång. Det finns bara inte. Om mamma katt skulle envisas med att städa bort en svag unge, skulle jag ta den mot mitt skinn och bära den dag och natt. That´s me.

Skulle det visa sig, att ungen har allvarliga problem, låter jag veterinären ta bort den och begraver den under äppelträdet.

De svaga ungarna bör kanske inte gå vidare i avel, men har rätt till livet.

 

 

Anmäl
2007-12-19 11:38 #7 av: kalindas

#6
Även om du skulle bli tvungen att sondmata?

För det hade varit valet med Smillas lille son. När jag lade han hos sin mor till natten så var han väldigt svag. Kanske skulle han övelevt med sondmatning. Som det var nu så tror jag att han dog under natten...
Pojken med flatschest fick somna hos veterinären och ligger nu begravd här vis husknuten.

Anmäl
2007-12-19 12:12 #8 av: SacredSouls

Veldig fin artikkel. Fikk også inntrykket at håndmating var forholdsvis vanlig hos hun som har skrevet den.

Håndmating på friske små ser jeg bare positivt på.Det kan jo være så mange grunner til at de trenger det.

Det har vært en fantastisk opplevelse å få lov til å håndmate disse to jeg har her hjemme. Masse kos og gleder og jeg ville gjort det igjen og igjen.Såklart stiller tingene seg litt annerledes om de ikke er friske. Men da er vi mer over på hvor langt er man villig til å gå for å redde de.Eller litt riktigere: hvor sterk er livsviljen dems og hva er grunnen til at de er svake.

Jeg kjempet i fire dager med han lille blå til Lizzie men tilslutt så måtte vi også innse at det ikke gikk. Eneste jeg angrer på i ettertid er at jeg ikke lot han slippe tidligere.Om alternativet sondeforing hadde vært der så hadde jeg i den situasjonen ikke prøvd det. For jeg var og er overbevist om at noe var galt med den lille siden han aldri tok til seg næring.

Jeg ville aldri klart å bare legge en svak en til side,jeg ville jo prøvd å redde den. Men jeg hadde prøvd å være realistisk også. Det var en ting jeg lærte ved alt det med han lille blå. Noen ganger så må man bare (for alles skyld)gi opp.

 

Anmäl
2007-12-19 12:26 #9 av: Nilla

#8 - Du utrycker sunda åsikter och jag delar dem.

#7 - Hur jag ställer mig till sondmatning redogör jag för i tråden "Månadens Dilemma". Jag måste faktiskt fundera lite...Glad

Anmäl
2007-12-19 13:28 #10 av: ossilian
#8 Som vanligt känner jag stor sympati med det du skriver. Du är sund och storhjärtad.
#6 Jag förstår dig, men håller i dagsläget inte med dig. Fast då har jag ju inte ännu ställts inför en sådan situation och vem vet hur jag skulle reagera då? Kanske hade jag precis som du velat göra "allt" för den lille. Men om mamman hade stött bort och inte velat ta sig an en av flera i en kull, så tror i alla fall jag att något förmodligen är fel med den. Och att då till varje pris hålla den vid liv, njae, jag vet inte. Nånstans tycker jag att man som uppfödare också måste respektera kattmammans instinkter.
Men som sagt, jag är en novis och har bara teorier som inte har satts på prov - ännu. 
 
Anmäl
2007-12-19 13:59 #11 av: Nilla

#10 "...till varje pris" är väl att ta i. Jag skulle naturligtvis göra allt som stod i min makt för att rädda ungen, precis som Elaine Höij säger i artikeln. 

Vad jag menar, är nog att jag aldrig skulle kunna "lägga en unge åt sidan", utan att vara helt säker på att inget kan göras. Att bara anta att mamman har rätt, nej. Jag skulle låta min veterinär undersöka ungen.

Att "lägga en unge åt sidan" är inget alternativ för mig överhuvudtaget. Skulle ungen födas med exempelvis tarmarna utanför, skulle jag ändå lägga den till spenen, i väntan på att veterinären kommer hem och tar bort den.

Nu ska jag åka och julhandla! Skrattande

Anmäl
2007-12-19 14:17 #12 av: Rovardotters

Jag har fött upp en hel kull om tre ungar som togs fram genom kejsarsnitt, mamman dog eller rättare sagt, blev dödad efter sviterna av vårdslöshet under kejsarsnittet. Dessa tre ungar klarade sig alla trots att jag inte ens hade en fostermamma eller fosterpappa till dem. Jag använde fårskinnsfällar och mjukdjur för att simulera andra katter och hade som tur var semester och pysslade med dem jämt. Zilla är en dotter ur den kullen, en stor katt med en matchvikt på 4,5 kg, så stora blev också hennes syskon så allt gick väl. Trots att Zilla aldrig har fått råmjölk har hon akdrig varit sjuk (peppar, peppar ta i trä), hon är nu inne på sitt femte år. Därefter har jag stödmatat enstaka kattungar. Min erfarenhet är att kattmamman alltid har rätt, jag har gjort som du skriver MarbleandSilks och försökt rädda alla men det är bara dem som mamman har trott på som har klarat sig. Därför litar jag väldigt mycket på mina honor, de känner instinktivt om något är fel, i alla fall de goda mödrarna med sunda instinkter. Kyss 

Anmäl
2007-12-19 14:25 #13 av: ossilian
#12 Jag ryser av att läsa om din fruktansvärda erfarenhet med den kejsarsnittade honan. Vilken mardröm Gråter
"Därför litar jag väldigt mycket på mina honor, de känner instinktivt om något är fel, i alla fall de goda mödrarna med sunda instinkter." Det berömda huvudet på spiken!
Anmäl
2007-12-19 14:28 #14 av: MicaelWendell

#12 Så sant så.

Man blir varje gång førvånad av vad de kænner av och inte kænner av. Nær min far dog i høstas och jag satt i en stol och græt kom min Chama upp i knæt och spann coh slickade mina tårar. Det var vældigt befriande och søtt gjort. Ett djurs instinkt ær oftast rætt.

Anmäl
2007-12-19 17:53 #15 av: Attacks

Jeg kjemper med kattunger som vil kjempe selv. I B kullet var dem 7 kattunger,og mamman hadde ikke nok melk til alle.Der ble det en liten en som hele tiden ikke rakk matfatet,så han fikk tillegg noen ganger i døgnet. Og det ble en stor og flott balinesergutt ut av han til slutt.

Ellers har jeg kun tilleggsmatet ved behov,aldri i strekk i flere uker som Røvardotters eller Line måtte gjøre. Første kullet til Decibell ble helforet på tillegg de 6 første dagene,til melken til Decibell kom i gang. Alle kattungene kjempet med,så da ble jobben bare koselig,selv om det ble mangel på søvn.

Syns også det er ok å ha 2  kull på likt,selv om jeg kun har opplevd det en gang til nå. Lille balineser Kiss ble fostermor for Gloria sine 2 gutter.Første uken bodde dem hos en NFO mamma,fordi både meg og Gloria var regelrett helt utslitte og jeg var knust etter den tøffe fødselen. Men da Kiss fikk sine bebiser 5 dager etter Gloria,så ville jeg ha hjem de 2 små guttene,slik at dem vokste opp hos meg.Og lille Kiss åpnet mer enn gjerne melkebaren for 2 til hun.

 Det er jo masse glede når en ser det går bra,om småtasser trenger litt ekstra hjelp.

Anmäl
2007-12-19 19:14 #16 av: Nilla

#12 Ja, man lär av sina erfarenheter. Men har mödrarna verkligen alltid rätt?

Ponera att en svag unge med en segdragen förlossning, inte orkar slåss med syskonen om spenarna. Mamman känner att denna unge är svagare än de andra. Hon kanske då ligger ihjäl den. Tänk om jag kan få den att piggna på sig med lite värme och stödmatning, om jag agerar snabbt?

Hua, jag kommer vakta mina framtida kullar som en hök. Precis som jag gjort med dem jag redan fått. Inatt har jag drömt, att jag har slungat ungar.

 

 

 

 

Anmäl
2007-12-19 21:23 #17 av: ossilian
Suck, hela inlägget försvann. Gör ett nytt försök...
#11 "Skulle ungen födas med exempelvis tarmarna utanför, skulle jag ändå lägga den till spenen, i väntan på att veterinären kommer hem och tar bort den."
Jag antar att du har en veterinär i din närhet som kan komma på akut hembesök.
Men jag är inte så säker på att jag skulle få hit en veterinär tillräckligt snabbt. För mig är det helt uteslutet att sitta och se på när en unge med tarmarna utanför kroppen ligger och lider, i väntan på en veterinär. Jag försöker förbereda mig mentalt på att det är jag och ingen annan som måste befria den lilla själen, om detta fruktansvärda skulle inträffa i en framtida kull. 
Anmäl
2007-12-19 21:36 #18 av: kalindas

#17
Säger detsamma. Hade avlivat den kattungen så fort den kom ut och jag såg detta. Inget roligt men något man tyvärr måste göra...Ledsen
Åka i väg till veterinär eller sitta och vänta att en kommer och tar bort den. Hade jag inte klarat av.

Glömmer aldrig den gången en ko ramlade ner i utgödslingen och bröt benet. Plus att hon fastnade där.
Min arbetsgivare var inte hemma och vi hade ännu inte köpt slaktmasken.
Istället fick jag stå och vänta i 20-30 minuter på nödslakten (som var där ovanligt snabbt) och se denna stackars ko rulla ögonen av smärta. Hon hade även en löpmage omvridning vilket inte gjorde hennes smärtor mindre.
Hade jag haft slaktmask eller ett gevär, hade jag inte tvekat en sekund att låta henne slippa detta lidande...
Tänker på denna stackars ko hur hon måste ha lidit...Gråter


 

Anmäl
2007-12-19 22:17 #19 av: tuska

Inte lägger man en unge med hela tarmpaketet utanför, till en spene ??? Jag har fått en sån unge å mamma katt ratade den så fort den kom ut,Kattungen skrek i högan sky det var bara att ta bort den så fort det gick och hoppas att nästa unge var frisk. Man måste vara beredd att ta bort missbildade ungar,man får faktiskt tuffa till sej i en sån situation. // Inger

 

Anmäl
2007-12-19 22:37 #20 av: Nilla

#17 -Ja, eftersom jag även har "stordjur" kommer veterinären ut samma dag. När jag har kull pågång, har jag haft veterinärens privata mobilnummer och kunnat nå honom i hemmet trots att han inte haft jour. Så är det på landet.

#18 -Upplevelsen med kon låter hemsk. Ja, man får se mycket när man jobbar med djur och lantbruk...usch. Jag har ju kossor själv här hemma.

Angående mitt inlägg ovan som ni reagerade på;

"Skulle ungen födas med exempelvis tarmarna utanför, skulle jag ändå lägga den till spenen, i väntan på att veterinären kommer hem och tar bort den."

Det var ett drastiskt exempel! Jag hör inte precis till lantisarna som dränker sina kattungar och skulle följaktligen ha mycket svårt att ha ihjäl en unge. Jag är storstadsbo och har tur som har en bra veterinärkontakt.

Jag har fått höra skräckberättelser om, att kattungar kan födas med organen utanför och hoppas aldrig jag behöver uppleva detta. Vad jag hela tiden kretsar kring, i mina inlägg är följande;

1.) jag personligen, skulle aldrig kunna tänka mig, att lägga en unge som är svag åt sidan och låta den självdö. Jag försöker i det längsta att rädda ungen och konsulterar min veterinär.

2.) jag personligen, vill att min veterinär behandlar och eventuellt avlivar mina sjuka djur.

Jag hoppas att ni förstår att det är min åsikt jag ger uttryck för här.

-Och ja, Inger, du har säkerligen rätt. Jag vet inte hur jag skulle reagera i en sådan situation. Lider djuret, får man nog stålsätta sig.

Nu överlåter jag diskussionen åt andra pratglada. Fot i munnnen

 

 

Anmäl
2007-12-19 22:50 #21 av: tuska

Jag bor riktigt på landet och har då minst 12 mil till vet. jag måste ta bort en missbildad unge. // Inger

Anmäl
2007-12-19 22:54 #22 av: Nilla

#12- Ja, naturligtvis. Då finns det inget annat att göra.

Anmäl
2007-12-19 23:22 #23 av: tuska

Vill bara visa hur det ser ut när hela innhållet i buken är utanför ett foster,allt utom hjärtat på fostret är ute, det är inte bara tarmar som ligger utanför. Det är ingen rolig syn vill jag lova// Inger

Anmäl
2007-12-19 23:26 #24 av: kalindas

#23
Stackars liten..Gråter

Anmäl
2007-12-19 23:33 #25 av: kalindas

En annan fråga ang. ämnet ovan...

Många stödmatar ju sina kattungar för att mamman inte har mjölk eller inte "släpper" mjölken.
Möjlighet borde ju finnas att testa att ge honkatten Oxytocin (t.ex. Partoxin).
Det borde ju kunna hjälpa de flesta katterna. Plus att det även hjälper honkatten att bli "ren" efter förlossningen.

Har katten ingen mjölk så är det ju inte så mycket man kan göra. Men tycker det är värt ett försök.

 

Anmäl
2007-12-19 23:33 #26 av: Nilla

Åh, usch...stackars lilla liv. Gråter 

Även om bilden är otäck, är det nyttigt att se vad man kan stöta på. Ja, ungen hade ju genast fått tas bort.

Tack, Inger, för att du delade med dig av det hemska. Hur vanligt är detta egentligen på en skala?

Anmäl
2007-12-19 23:40 #27 av: kalindas

#26
Jag vet inte hur vanligt det är. Men jag tycker jag hör om det relativt ofta.
Sen finns det säkert en del uppfödare som inte talar om att det blivit en unge med utanliggande tarmar eller öppen hjärna (som jag oxå hört).
Det jag undrar lite är både som du säger (Hur vanligt?) och även om det finns någon röd tråd i de kullar där det dyker upp.
T.ex om modern haft någon infektion eller liknade. Eller om det bara blir så ibland...
Tarmarna kan väl i o för sig orsakas av att navelsträngen går av eller bit av för nära kroppen?

 

Anmäl
2007-12-19 23:45 #28 av: SacredSouls

Gråter #23 ååå stakkars lille.

 

Jeg har et spørsmål angående en defekt jeg. Cyclopia. Finnes den?

En side jeg fant har bilder av alle mulige defekter og der står den oppført med mange bilder. Mildt sagt så er det det mest groteske jeg noensinne har sett.Kattunge født med kun ett digert åpent øye. Jeg vet ikke om det er en ekte defekt eller ikke.Men det var så grotesk så jeg skulle gjerne ha visst. 

Anmäl
2007-12-20 00:50 #29 av: hoffens

Fy, tycker det är hemskt när kvinnor slår i ihjäl kattungar. Jag skulle aldrig kunna och den man jag levde med, hade inte fått lov att göra det. Lägga till en unge med tarmarna utanför hade jag inte gjort. Man är väl inte helt ensam utan att man kan få hjälp och ta sig till veterinär?

Enligt min veterinär får man inte avliva kattungar hur som helst. Det ska göras på humant sätt. Ska själv ha kattungar och blir där någon defekt unge, så får jag åka till veterinären. Spelar ingen roll hur långt och vad det kostar.

Anmäl
2007-12-20 01:00 #30 av: hoffens

För ca 5 år sen fick jag en kull, där en hane inte tog spenen. Jag handmatade och han diade nästan aldrig. Det blev en underbar katt!

Han bor hos Kalindas mamma och familjen säger, att de aldrig har haft en så trevlig katt som Bosse. De har haft många katter. Kalinda, du får gärna lägga ut bild på honom. Du har säkert många bilder. Hittar själv ingen bild just nu.

Hade jag inte matat Bosse tills han kunde äta själv, hade han inte levt idag.

Anmäl
2007-12-20 01:55 #31 av: tuska

# 27  Öppen buk har inget med navelsträngen som är av eller nåt sånt. Allt växer utanför buken.Man ser inget stort hål i magen eller så. Nej det är rena missbildningen. Min katt hadde inte haft någon infektion,de övriga ungarna va pigga å friska.

#29   man kan faktiskt stå helt ensam,inge konstigt med det. Men när det händer å fler ungar ska ut är det inte att starta bilen å dra 12 mil till en vet.i all hast, ansvaret ligger väl att man ska se till att de övriga ungarna börjar andas å kommer till sin spene.  

Anmäl
2007-12-20 03:21 #32 av: cleo

Jag fick en kattunge med öppet huvud där hjärnan var blottlagd. Huvudet var hälften så stort som det borde vara vilket gjorde att ögonen stod ut på kattungen och var vidöppna.. detta var min första allvarliga missbildning, kattungen såg ut som något som var hämtat från en alienfilm, jag ringde min syster och var helt hysterisk..

Efter ett par minuter visste jag att den måste bort NU!!! Så jag lade den i ett örngott och gick ut på stentrappan och sa till mig själv att slå, slå det hårdaste du någonsin kan för jag vet inte om jag klarar att slå en andra gång. det gick fint och kattungen dog.

Syrran kom och hade kört över alla hastighetsgränser och just då var jag glad att slippa vara ensam.

Det är ingen som vill göra detta men ibland kommer man till en punkt där man vet att det är det enda rätta och då gör man det.. människan klarar mer än man tror när ingen annan hjälp finns att tillgå.

Anmäl
2007-12-20 10:37 #33 av: ossilian
#32 Så här som du beskriver det tror jag att det är. Ingen vill slå ihjäl eller skada en kattunge, men att se på när den lider? Jag tror att det kommer som en kraft över en och precis som du skriver - nu eller aldrig. Empati är också att agera för att stoppa lidande.
Anmäl
2007-12-20 12:53 #34 av: SacredSouls

#32 Ja du har helt rett. Det er nok slik det er.Uff så forferdelig opplevelse.

 

Anmäl
2007-12-20 18:19 #35 av: kalindas

#30
Hade ingen bild på Bosse på datorn. Men jag tog den som mamma tagit och som du hade på hemsidan.

 

 

Anmäl
2007-12-21 00:54 #36 av: Nilla

Vilken goding...

 

 

Anmäl
2007-12-21 01:42 #37 av: SacredSouls

#35 ÅÅ det var en herlig kosegutt daKyss

Anmäl
2007-12-21 11:23 #38 av: kalindas

Här hittade jag en bättre bild på Bosse och Smillas dotter Alva.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.