Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Allmänt kattprat Avel & genetik Avelshane finnes/sökes Berättelser Bortsprungen/hemlös katt Foder & pälsvård Fotogalleri Färggalleri Hobby & prylar Humor Hälsa & beteende iFokus info Kattklubbar Kattungar till salu/sökes Kattungeprat Kusinraser Minneslund Omplacering Sjukdomar & defekter Standard & färger Tävling Undersökning/omröstning Uppfödare Utanför ämnet Utställning
Historik & mytologi

Del I. Påsken och dess traditioner.

2008-03-14 19:59 #0 av: Nilla

Det var under "dymmelonsdagen" som de onda krafterna vaknade till liv. Det var nu som häxorna for till djävulens gästabud på Blåkulla och all trolldom var extra stark. Rädslan för häxor och annat ont var stor och man gjorde allt man kunde för att skydda sig.

 

 


 

 

Nu är påsken här igen. Många av oss samlar familjen och äter en god påskmiddag, med ägg som ett självklart inslag. Riset står pyntat med färgglada fjädrar och små kycklingar, hos oss som läser den här artikeln kanske det då och då hänger en och annan storörad katt i riset också. Barnen klär ut sig till små påskkärringar och påskgubbar och påskäggen är till bredden fyllda med godis.

Men vad är det egentligen vi firar och varför firar vi på det sätt vi gör? Jag vill med den här artikeln försöka ge en liten bakgrund till den stundande högtiden påsken och dess traditioner.

 

Stilla veckan

Påsken är den kristna kyrkans största och viktigaste högtid och firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Detta innebär att det är en högtid som präglas av både djup sorg och stor glädje. Den markerar också slutet på den långa fastan.

Påskdagen infaller alltid söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen, dvs. någon gång mellan den 22 mars och den 25 april. Men påsken består ju inte bara av påskdagen utan sträcker sig över en hel vecka, den så kallade stilla veckan eller dymmelveckan, där varje dag har sina egna händelser och traditioner. Traditioner som inte enbart är inspirerade av den kristna tron utan till stor del även av folktro och vidskepelse. Förr utmärktes stilla veckan av att allt skulle vara tyst och stilla så att inte Jesu lidande på korset förvärrades.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Påsken var också den tid på året då man trodde att de onda krafterna var som starkast. Och det var mycket som behövde göras för att skydda sig mot alla hemskheter. 

Stilla veckan inleds med palmsöndagen. Den har fått sitt namn av att det var denna dag som Jesus tågade in i Jerusalem, han hälsades då av folket som la ut palmblad på vägen framför honom. 
 
Måndagen och tisdagen har många namn, t.ex. svarta måndag, vita måndag, frimåndag och latmåndag, vita tisdag, svarta tisdag och fläsktisdag. Ibland kallas tisdagen också fettisdagen, detta är dock en felaktig sammanblandning med tisdagen i fastlagen, som infaller innan fastan.

Onsdagen kallas dymmelonsdagen och har fått sitt namn av att det var denna dag som inledde påskfriden. Det råder delade meningar om innebörden av ordet dymmel, men troligen har det med tystnad att göra.

Från och med denna dag skulle man hålla sig tyst och stilla. Inget högljutt arbete fick utföras. Inte heller kyrkklockorna fick låta och därför band man ihop klockorna eller bytte ut metallkläpparna mot träkläppar. Det var också under dymmelonsdagen som de onda krafterna vaknade till liv.



Tiden mellan dymmelonsdagen och påskdagen ansågs vara den farligaste på hela året. Det var nu som häxorna for till djävulens gästabud på Blåkulla och all trolldom var extra stark. Rädslan för häxor och annat ont var stor och man gjorde allt man kunde för att skydda sig. T.ex. skulle man akta sig för att använda saker som gick runt såsom spinnrocken, kaveln och vagnshjul.

På kvällen höll man sig inne, släkte elden i eldstaden och var noga med att stänga spjället till spisen ordentligt, så att inte häxorna kunde ta sig in. Om man glömde att stänga spjället kunde det också hända att en häxa ställde sig på taket och kissade rakt ner i gröten eller förtrollade huset så att sjukdom spreds därinne.


 

Det var också mycket viktigt att skydda gårdens djur mot häxorna. Dels förekom det inte så sällan att häxorna använde stulna hästar, kor och getter för att rida på till blåkulla och dels kunde häxorna skicka ut sina mjölkharar som stal mjölk genom att suga den ur kornas spenar för att sedan spotta ut den till häxan.

Det var därför viktigt att ha ordentligt med stål och andra skyddande medel i lagården. Man målade också kors av tjära över dörrar och fönster eftersom korsets makt ansågs vara större än trollpackornas. Knivar och annat stål lades också vid tröskeln till boningshuset och i sängen på natten.


Skärtorsdagen har fått sitt namn av det gammelsvenska ordet skär med betydelsen ren. Det var på skärtorsdagen som Jesus tvättade lärljungarnas fötter och gav dem syndernas förlåtelse. Det var också denna dag som Jesus åt den sista måltiden tillsammans med lärljungarna och instiftade nattvarden. Under natten mellan skärtorsdagen och långfredagen blev Jesus förrådd av Judas. Precis som dymmelonsdagen så var skärtorsdagen en farlig dag då det var bäst att hålla sig inne och skydda gården ordentligt från alla onda makter.

 

 


Långfredagen var den dag då Jesus korsfästes och dog och därmed var detta en dag som präglades av sorg och lidande. På långfredagen skulle man hålla sig tyst och stilla, tänka på korsfästelsen och gärna lida med Jesus i hans plågor.

Man skulle vara svartklädd, maten var mycket sparsam och enkel och man skulle gärna törsta, precis som Jesus på korset. Många lade också stenar eller ärtor i sina skor, för att påminna sig om Jesu lidande. Alla nöjen var förbjudna och barnen fick inte leka.

En mycket gammal sed är också att man på långfredagen piskade varandra med björkris. Detta kallades risning eller påskskräcka och från början var även detta ett sätt att påminna sig om det lidande som Jesus fick utstå under denna dag. Men risningen kom sedan att bli något man gjorde mer på skoj. Det gällde då att stiga upp så tidigt som möjligt på långfredagens morgon för att slippa undan. Man tog sedan ett björkris och smög sig in till dem som fortfarande låg och sov, drog av dem täcket och daskade till dem ordentligt med riset. På långfredagen var det tillåtet för vem som helst att piska vem man ville. Tjänstefolket kunde alltså risa husbonden och barnen kunde ge sig på sina föräldrar, något som förmodligen inte skulle tolereras någon annan dag på året.

Traditionen med risning på långfredagen var vanlig i hela Sverige och förekom fortfarande en bra bit in på 1900-talet. 


Idag är påskafton den dag under påsken som vi firar mest i Sverige, precis som vi firar jul på julafton och midsommar på midsommarafton. Förr var påskaftonen dock bara den sista dagen i fastan och man ägnade dagen åt att städa och förbereda allt inför påskdagen som var den verkliga festdagen.

På påskaftonens kväll firade man att fastan var slut med en måltid då man åt av allt som varit förbjudet under fastan såsom ägg och kött.


Påskdagen är en dag i glädjens tecken, det var på denna dag som Jesus återuppstod. Det var vanligt att man gick upp tidigt på morgonen för att få se solen dansa, vilket man trodde att den gjorde av glädje för att herren var uppstånden. Nu var det åter tillåtet att klä sig i ljusa kläder, äta, festa och leka. Kyrkklockorna ringde igen för att förkunna att det goda segrat över det onda och allt farligt som varit i farten under dymmeln var nu borta. Det var också vanligt att barnen ritade och skrev påskbrev som de gav till varandra, därav kommer vårt bruk av att skicka påskkort och de teckningar som dagens små påskkärringar går runt och delar ut.

 

Annandag påsk var ungdomarnas festdag. Alla pigor i byn bjöd in drängarna till en fest som kallades påskastua, det gick ofta mycket glatt till eftersom man ju inte fått dansa och festa under hela fastan. Även barnen ordnade egna små fester. De klädde ut sig, ofta till ett brudfölje, med brud och brudgum i spetsen, och gick mellan gårdarna för att tigga mat och godis. Ofta byggde de små hyddor utomhus där de höll festen och kalasade på alla de godsaker de lyckats tigga ihop.
Förr firades även tredjedag och fjärdedag påsk, men de avskaffades 1772.

 

Författat av Caroline Lindgren alias "dumuzi".

Clipart från Myspace och kossor från Nillas privata album. Oskyldig

Detta var del I i artikelserien om påsken och dess traditioner. De återstående två delarna kommer att publiceras i påskveckan.

Tusen tack, Caroline, för att du delar med dig av dina kunskaper och för att du tagit dig tid att skriva ner dem. Vi ser fram emot andra delen i artikelserien, "Påskkärringar, häxor och Blåkulla" i början på nästa vecka...


Nilla

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.