Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Allmänt kattprat Avel & genetik Avelshane finnes/sökes Berättelser Bortsprungen/hemlös katt Foder & pälsvård Fotogalleri Färggalleri Hobby & prylar Humor Hälsa & beteende iFokus info Kattklubbar Kattungar till salu/sökes Kattungeprat Kusinraser Minneslund Omplacering Sjukdomar & defekter Standard & färger Tävling Undersökning/omröstning Uppfödare Utanför ämnet Utställning
Hälsa & beteende

Innekattens behov.

2008-03-25 21:11 #0 av: Nilla

En innekatt har samma behov som en utekatt så det finns en hel del för kattägaren att göra för att innekattens liv ska bli lika rikt som utekattens. Det säger Susanne Hellman Holmström, som efter flera år i kattmatsbranschen startat det egna företaget Kattspecialisten.

Susanne vill förebygga beteendeproblem:
Sprider kunskap om innekattens behov.

 

 

susanne

 

Målet är att göra fler kattägare medvetna om att miljöns kvalité kan vara väl så viktig som matens kvalité för att katten ska må bra.

I många år var Susanne ansvarig för försäljningen av Royal Canins kattmat i Sverige. Dessutom har hon lång erfarenhet av kattuppfödning. All den kattkunskap hon samlat på sig under åren räknar hon nu med att få användning för i det egna företaget Kattspecialisten. Susanne tänker sig tre verksamhetsgrenar.
- Dels kan företag som vill lansera något på den svenska kattmarknaden hyra in mig som konsult. Jag kan också hjälpa butiker med att ordna temadagar om katter. Det passar bra in med mitt andra ben som är föreläsningar om kattens behov. Dessutom tänker jag erbjuda beteenderådgivning till vanliga kattägare som har problem med sina katter, förklarar Susanne.


I Storbritannien och USA är beteenderådgivningsbranschen stor med många aktörer men i Sverige har ingen hittills på heltid jobbat som "kattpsykolog". Frågan är om folk är beredda att betala för att få kattens beteendeproblem utredda och åtgärdade.
- Jag tror inte det går att jobba heltid som beteenderådgivare ännu även om det finns ett skriande behov av rådgivning. Folk ringer till mig först när de är så desperata att de är beredda att avliva katten. Då är jag deras sista hopp men de låter mig försöka eftersom jag kostar mindre än avlivningen.


Under ett år samarbetade Susanne med veterinär Jiri Hopses i Malmö. Då hade hon beteendemottagning en gång i månaden. Först undersöktes katterna av veterinären för att utesluta medicinska orsaker till beteendeproblemen. Sedan tog Susanne vid och frågade ut kattägaren om vilka andra faktorer som kunde ha orsakat problemen.
- När jag hittat en tänkbar orsak var nästa steg att lägga fram ett program för vilka åtgärder kattägaren måste vidta för att minska kattens problem. Glädjande nog lever alla de här katterna jag träffade än idag, konstaterar Susanne.

 

BÄST MED HEMBESÖK


Men beteenderådgivning är aldrig någon snabb affär. Mötet på veterinärmottagningen följdes oftast av flera telefonsamtal. I framtiden tänker hon sig i första hand arbeta med hembesök.- Det allra bästa är att få träffa katten i dess hemmiljö. Då ser jag vad kattägarna menar när de pratar om problemen. Jag kan också se sådana saker som var toalådan och matskålen är placerade. Det är mycket lättare att ge goda råd på plats, menar Susanne.

I andra hand kan hon också tänka sig att ta emot kattägaren och problemkatten på det egna kontoret vid hemmet i skånska Hörby. I tredje hand finns också möjlighet till telefonrådgivning.
- Det kan fungera som paniklösning om kattägaren bor långt härifrån men det bästa är alltid att först träffa katten i dess hem och följa upp med telefonkontakter, tycker Susanne.

Intresset för Susannes nya företag har redan varit stort från både allmänhet och media. Hon tycker det ska bli spännande och roligt att arbeta med att förbättra levnadsförhållandena för svenska katter, framför allt för de katter som lever hela sina liv inomhus. Det är också dessa innekatter som är huvudämnet för Susannes föreläsningar.
- Målet med mina föreläsningar är att fler katter ska slippa få beteendeproblem. Föreläsningen handlar om innekattens behov under 24 timmar. Min föreläsning kommer jag framför allt att erbjuda via zoobutikerna, där jag är välkänd efter mina år på Royal Canin. Men jag kan även samarbeta med kattklubbar eller andra arrangörer, säger Susanne.

 

 

 

INNEKATTENS BEHOV

I sin föreläsning om innekattens 24 timmar brukar Susanne gå igenom en lista på kattens viktigaste behov:

  • En katt behöver äta många små mål under hela dygnet. Kosten bör också vara näringsriktigt sammansatt och inte bestå av massa matrester av varierande kvalitet.
  • Katten måste dricka tillräckligt och det finns knep för hur kattägaren kan få katten att dricka tillräckligt med vatten under dygnet.
  • Toabesöken bör göras i en tryggt placerad låda fylld med ett sandliknande material. Eftersom katten är ett ökendjur från början trivs den bäst med fin kattsand.
  • Katten måste också få klösa, klättra och hoppa. Det är naturliga aktiviteter för en katt. Man kan inte bara skälla på katten när den hoppar upp någonstans. Istället måste man se till att det finns möjlighet för katten att få utlopp för dessa behov på ett roligt och stimulerande sätt.
  • Katter gillar att ligga och titta på omgivningen. En utekatt kan ägna lång tid åt att observera sitt revir. För en innekatt kan en balkong, en rastgård eller en fönsterplats med spännande utsikt fylla samma behov.
  • Det måste hända nya saker i hemmet. En låda med kattleksaker räcker inte men tomma kartonger och pappkassar kan vara tillräckligt spännande vardagsäventyr.
  • Katten måste också få leka med människor och/eller med andra katter i hemmet. Katter kan leka själva men det blir tråkigt i längden. Det är mycket roligare om husse eller matte kastar, viftar eller drar någon leksak runt om i bostaden. Katten bör få leka fyra kvartar under ett dygn.
  • Eftersom katten är ett rovdjur måste den också få jaga. Även här är det kattägarens ansvar att skapa jaktliknande lekar för katten.
  • Katten är noga med att hålla sig ren. En långhårig katt behöver hjälp av sin ägare med att borsta pälsen. Susanne refererar en uppgift om att en perser kan slicka i sig ett kilo päls under ett år. Ett halvt kilo kattpäls motsvarar en sopsäck i volym och med den bilden framför sig brukar de flesta ägare till lång- eller halvlånghåriga katter inse att de nog bör skaffa en pälsborste för att hjälpa sin katt.

Beteendeproblem hos katter uppstår ofta när en eller flera av de ovan nämnda punkterna inte tillgodoses av kattägaren. Särskilt vanligt verkar det vara att kattägare glömmer bort kattens behov av stimulans.
- En gång när jag satt och svarade på beteendefrågor i en zoobutik kom en kattägare fram och frågade varför hennes katt börjat riva ner tavlor från väggarna. När jag frågade om hon brukade leka med katten sa hon att katten hade sina leksaker framme hela tiden. Då förklarade jag att katten tycker leksakerna är tråkiga om de inte är nya och om ingen leker med den. Nu hade katten kommit på att leken med tavlorna väckte mer respons från kattägaren än vad den vanliga leken gjort, berättar Susanne.

 

PLANERAR TURNÉER

Nu marknadsför Susanne sitt företag via egna hemsidan och annonser i tidningar. Bland annat annonserar hon varje söndag i Sydsvenskan om beteenderådgivning för katter.
- Märkligt nog är det många som tror att beteenderådgivningen är gratis. Jag förklarar att jag också måste dra in pengar till mat åt mig själv och mina katter. De som är tillräckligt desperata är dock beredda att betala. I nästa vecka ska jag träffa en nybliven mamma som har panik för hur katten beter sig mot bebisen. Den hoppar på bebisen när den ligger i vagnen och leker med bebisens fötter när den ammas. Kattägaren vågar inte ha kvar katten om den fortsätter bete sig så men vill ge den en sista chans genom att kontakta mig, säger Susanne.

 

 


Med tiden tror Susanne att fler kommer att inse att det är smart att vända sig till beteenderådgivaren innan problemen blivit kroniska. Vid föreläsningarna märker hon att intresset och kunskapstörsten är stor. Nu planerar hon en föreläsningsturné i samarbete med en rikstäckande zoobutikskedja. Tanken är då att på dagtid utbilda butikspersonalen i kattfrågor och på kvällen hålla en beteendeföreläsning för butikens kunder.
- Behovet är stort och jag känner också själv ett stort behov av att förkovra mig i ämnet. Förhoppningsvis ska jag kunna åka över till England och träffa några rådgivare där som jobbat länge. Jag tänker också etablera samarbete med flera veterinärer som kan remittera katter med beteendeproblem till mig. Det är mycket spännande att leta grundorsakerna till kattens beteende, tycker Susanne.

 

Artikeln är publicerar i samförstånd med Åke Stenwall från tidningen Kattliv. Datum för publicering 0802.

Bilden med Susanne tillhör artikeln. Kattbilder från Myspace.

 

 

 

 

Av: Nilla

Datum för publicering

  • 2008-03-25

 

Anmäl
2008-03-25 21:22 #1 av: Nilla

Är det många av er som läser tidningen Kattliv, kanske prenumererar t o m?

Anmäl
2008-03-25 21:28 #2 av: AFamosa

Jo, jag läste tidningen fram till den dag för några år sedan då redaktören lät århundradets mest klantiga "intervju" gå i tryck.
Vi var många som gjorde som Sverker i Plus- vi slängde tidningen för gott i röda tunnan *dunk dunk dunk*

SkrattandeSkrattandeSkrattande Louise

Anmäl
2008-03-25 22:03 #3 av: Connie

Mycket interessant artikel, och en viktig sådan. Skulle önska den där artikeln kunde spridas till alla kattägare...

Anmäl
2008-03-25 22:11 #4 av: Nilla

Är det okej att vi lägger upp artiklar från Kattliv ändå tycker ni? Jag sållar och använder sådant som kanske kan vara av intresse för medlemmarna.

Prenumerationsbannern är villkoret för att få använda deras artiklar, så den får ni tyvärr stå ut med... Skrattande

Anmäl
2008-03-26 08:50 #5 av: AFamosa

Helt OK för min del Nilla :-)

Anmäl
2008-03-26 15:18 #6 av: hoffens

OK

Anmäl
2008-03-29 13:10 #7 av: sighni

Jag tycker det skulle vara jättebra om det kommer fler liknande artiklar från bl.a. kattliv.

Anmäl
2008-03-29 19:51 #8 av: Nilla

Bra, då kör jag på det. Glad

Anmäl
2008-03-29 20:05 #9 av: yahtzeecats

Jag undrar om det verkligen stämmer att innekatten behöver äta 'många små mål under hela dygnet'. Hur skiljer sig innekatten från den viltlevande katten? Särskilt långt har nog inte evolutionen gått sedan katten gick från halvt självförsörjande till beroende av oss för att servera måltider. I det vilda så är väl kattdjuren anpassade till att då och då med oregelbundna mellanrum lyckas komma över ett byte - således kan det gå olika lång tid mellan måltiderna som då istället blir förhållandevis stora.

Anmäl
2008-03-29 22:10 #10 av: Nilla

#9 Har faktiskt inte den blekaste aning. Har sökt på nätet och det enda jag hittar är en vet. som säger att katten mår alldeles utmärkt av två rejäla portioner KÖTT per dag. (Inte torrfoder alltså.)

Jag hittade artikelserien på katter.ifokus. Del 4.

http://www.katter.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=2644963e-ea25-4a92-bdcd-2e8b94194a65

Anmäl
2008-03-29 23:32 #11 av: Connie
Jag skummade igenom den där artikeln som Nilla länkade till, och jag blev lite skeptisk till den ju mer jag läste. Huvudbudskapet är ju odiskutabelt riktigt; katter är köttätare.

Men inte bara. De äter också vegetabilier, och en massa "skrot" de hittar medan de letar efter bättre föda.

Våra små katters huvudsakliga föda är ju möss och fåglar. Men de fångar också andra – mycket mindre – "byten", medan de väntar på att en fet mus skall dyka upp.

Jag har väl inte läst så där himla många böcker av forskare som studerat katters beteende i guds fria natur, men de jag har läst påstår alla att katten äter många gånger i dygnet; små "rätter" den finner här och där (en mask, en fluga, en liten mus, eller något annat den hittar eller fångar).

Våra tamkatter har dessutom levt så länge ihop med människan att deras magar tål det mesta av vad vi ger dem.

Studsade till lite speciellt när författaren av den länkade påpekade att kattens tarmsystem är kort, så maten stannar liksom inte så länge i kroppen innan den skiljs ut.

Just detta skulle väl tyda på att katten inte är lika känslig för bakterier (och lider mindre risk för matförgiftning) eftersom allt passerar igenom ganska fort?) än vad t ex vi människor är?

Interessant tema är det i alla fall. Våra katter är för resten ganska förtjusta i både majs, meloner, tomater, konserverade ärtor och annat, och de har aldrig fått magproblem av det.
Anmäl
2008-03-29 23:39 #12 av: yahtzeecats

Aha - glömde de små flugorna och andra krypen! Visst, sådant äter katterna gärna, i tid och otid. Vad kan det då översättas till för innekatten - tre-fyra korn Royal Canin?

En mus tror jag får räknas till ett större mål för en katt. Eller är det skillnad om utekatten fångar extra stora möss?

På min näthinna ligger bilder från naturfilmer på lejon och leoparder som ligger och jäääser medan de smälter de riktiga skrovmålen av bytesdjur, ibland kan det ha dröjt dagar sedan senaste måltiden av det slaget. Kanske fångar de också småkryp däremellan, det är nog inte tillräckligt spännande för naturfilmarna Glad 

Anmäl
2008-03-29 23:43 #13 av: yahtzeecats

En fundering - många katter tål än idag inte komjölk, och detta är ändå den 'maträtt' som katterna måste ha fått allra oftast av människan under de många hundra/tusen år som katterna varit stallkatter. I stallet har de fått fånga möss och stå för sin egen försörjning. Och det klassiska är att människorna ställer ner ett fat mjölk (kanske är detta mest i romantiska svenska bonde-filmer från 50-talet...). Och ändå har kattens mage alltså inte vant sig vid detta, de flesta klarar det ju inte. Jag tror inte att katterna hunnit anpassa sig så att deras magar eller matsmältningssystem klarar det mesta som människor kan ge dem. Jag har tvärtom förstått att katterna är ganska 'basic' fortfarande, dvs anpassade för att äta mycket kött?

Anmäl
2008-03-30 00:04 #14 av: Connie
Även om lejon hör till kattsläktet, kan de knappast jämföras med våra tamkatter som har tillbringat tusentals år ihop med människan?

Möss finns det dessutom ganska gott om, inte bara på landet, tyvärr. ;-) För att inte tala om fåglar.

Påståndet att "de flesta tamkatter" inte tål komjölk har jag aldrig sett i litteraturen. Att en del katter inte gör det, jo, det har jag också läst, men jag har läst att de flesta faktiskt gör det.

Jag ger i och för sig inte mina katter mjölk frivilligt, men de stjäl ju som korpar från mitt mjölkglas om jag inte passar på.

Getmjölk ger jag dem däremot ganska ofta, och de har heller inte reagerat på det.

Jag tror djur, som människor, är ganska anpassningsbara. Rävar och grävlingar kommer in till stan och äter sopor, och ser ut att leva bra på det. Inte precis den kost naturen från början hade tänkt att de skulle äta? :)
Anmäl
2008-03-30 00:12 #15 av: Nilla

Har läst någonstans att en vildkatt måste ta 7 möss för att få i sig dagens näringsbehov.

Getmjölk är bra har jag hört. Gucci och jag käkar fjällfil med hjortron varje morgon...i varsin kopp.

 

 

 

Anmäl
2008-03-30 00:34 #16 av: yahtzeecats

I de kattböcker jag har står att man inte ska ge katter komjölk, med varierande styrka i uppmaningen Glad Så visst är det en vanlig uppmaning. Det finns säkert olika skolor. Men jag förstår det som att komjölk innehåller för mycket laktos och för lite protein och att det är därför katter tål den sämre. Kattungar har tydligen lättare att hantera mycket laktos och klarar det bättre. Getmjölk ligger närmare kattens egen mjölk i sammansättning. En jämförande tabell:

Analysvärde TS= allt vatten borttagetProtein%Fetter% Laktos%
Kattmjölk33-4226-42 13-19
Komjölk24-2828-3035-39
Getmjölk25-2931-3630-35

Klart katter KAN äta det mesta, precis som rävar och grävlingar, men det är väl en annan sak om de i längden mår BRA av att äta allehanda rester t ex på soptippar (både katter och grävlingar). Saknar en jämförande studie av den långsiktiga hälsan hos grävlingar som lever på sopor respektive grävlingar som äter sin naturliga meny (ofta div. kadaver).  Flört

Trots sina hundratals år i lador har katter inte börjat äta spannmål, men nu går det fortare - kan katten hinna anpassa sin matsmältningsapparat till foder med högt spannmålsinnehåll måntro? De har bara haft 20 år på sig... 

 

Anmäl
2008-03-30 14:56 #17 av: Connie
Interessant att se tabellen som visar protein-, fett- och laktosfördelningen för kattmjölk, komjölk och getmjölk. Det är ju inte så stor skillnad mellan getmjölken och komjölken? Det hade jag faktiskt trott att det var.

Nej, det är väl inte direkt "hälsokost" för rävarna att käka sopor... ;-)

Men jag tror mycket beror på genetisk utrustning, också. Du ser människor som har rökt och druckit och ätit osund mat sedan 12-årsåldern, och så dör de plötsligt när de är 100 år, utan att ha varit sjuka en dag.

Medan andra människor lever på hälsokost, sportar, aldrig har rökt, inte druckit en droppe alkohol (eller kanske ett hälsobringande glas rödvin till söndagsmiddagen...), och de får cancer eller drabbas av sin första hjärtinfarkt i ung ålder.

Väldigt orättvist, naturligtvis.

Men såklart ökar man oddsen för att både människor och katter lever längre och håller sig friskare därsom man ger dem "riktig" mat.

Anmäl
2008-03-30 15:45 #18 av: yahtzeecats
Jo så är det - vissa människor mår finfint och lever länge fast de storröker och bara äter chips... för de flesta minskar nog hälsan. Orättvist!
För katter verkar lever- och njurproblem vara ett ökande problem, för många siameser/orientaler drabbas i unga år av inflammationer i lever och njure (inte amyloidosis, utan lever/njurar 'slits ut' i förtid) - och de har i många fall förfäder i tidigare generationer som levde i 15-20 år. Det är en genetisk känslighet men de äldre generationerna verkar i regel klarat sig bättre i många fall, så frågan är hur mycket miljöfaktorer då spelar in. Människor med genetisk fallenhet för att få stroke kan t ex leva ett långt obekymrat liv om de inte äter för fet kost t ex.
Som du säger, en del katter kan äta 'allt möjligt vi ger dem' utan att lida några som helst men, men - hur ser det ut över hela linjen...
Rekommenderar denna artikel:
och denna länk:
Anmäl
2008-03-30 17:10 #19 av: Connie
#18: "Det är en genetisk känslighet men de äldre generationerna verkar i regel klarat sig bättre i många fall, så frågan är hur mycket miljöfaktorer då spelar in."

Du har nog mycket rätt i det. Och det är inte bara maten vi stoppar i dem, och oss själva, det är alla de andra miljöpåverkningarna också.

Man skall nog ha en mycket mer robust hälsa i dag än man behövde ha förr tiden om man vill vara frisk och leva länge.

Interessant artikel som den där veterinären skrivit.
Anmäl
2008-03-30 17:37 #20 av: yahtzeecats

Jag beställde hennes bok, har läst ett kapitel noga (om foderindustrin) och ser fram emot att läsa resten! Så - så långt rekommenderar jag den.

Anmäl
2008-03-31 13:46 #21 av: AFamosa

# 13 det är stor skillnad på den feta färska gräddmjölken som bonnakatten bjöds på och den produkt som genomgått mejeriets process....vad händer? läste ett logiskt svar någonstans-någongång men kommer inte ihåg, kanske var det att lactos löstes ut vid upphettningen?

Getmjölk är mums för måns det :-) ...även för siameser! Finns i torrmjölksvariant också om man har svårt att finna färsk.

Louise

Anmäl
2008-03-31 19:37 #22 av: kalindas

#21
Stämmer, det är sällan katter är överkänsliga mot opastöriserad komjölk.

Anmäl
2008-03-31 21:19 #23 av: Connie

Aha. Det var bra att veta. Då kan jag tryggt fortsätta ge mina katter getmjölk. Fast de tål ju vanlig pastöriserad fetmjölk också, förstås. Det gör jag också, och det är den enda typen mjölk jag dricker. Min sambo dricker skummad mjölk, något slags gråvit-färgat vatten?

Smakar pyton, gör det i alla fall.

Anmäl
2008-03-31 22:11 #24 av: kalindas

#23
En del katter som är känsliga mot pastöriserad mjölk brukar klara vispgrädde. Vet inte riktigt varför...

Anmäl
2008-04-03 11:47 #25 av: yahtzeecats

#21 Det förklarar nog saken.

 Idag står en bra artikel om just detta:

 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1088097.svd

I opastöriserad mjölk finns en ingrediens som gör att även laktosintoleranta kan dricka mjölken, denna försvinner i pastöriseringsprocessen. Kanske katter som inte klarar den köpta komjölken helt enkelt är laktosintoleranta! 

Anmäl
2009-02-16 09:50 #26 av: AmandaWvW

#21 det är så jag uppfattat det, att vuxna katter är just laktosintoleranta. Det vore ju verkligen inte orimligt. Nästan alla djurarter förlorar sin förmåga att bryta ner laktos som vuxna, likaså har jag hört att alla djur utom människan och ett fåtal primater förlorar förmågan att suga snart efter att de slutat dia. Det är ju faktiskt så att den absoluta majoriteten av människor är laktosintolernta i vuxen ålder och vi nordeuropéer är undantaget. Mutationen som gjorde det möjligt att producera laktas, som är enzymet som krävs för att bryta ner laktos är faktiskt spårat till västergötaland. Dessutom får ju katter precis likadana sympom som människor, magont, gaser ock diarré.

Jag vill också kommentera tabellen med jämförelsen mella ko- get- och kattmjölk högre upp. Är det inte så att getmjölk är betydligt mer koncentrerad än ko, och att tabellen skulle sett mycket annorlunda ut om inte allt vatten reducerats?

Anmäl
2009-02-17 15:21 #27 av: kattguld

Mm, kissen är köttätare.

Våra katter här hemma får både torrfoder (Eukanuba, eftersom det innehåller mycket kött), Mjau på burk. Jag ger också BARF (i form av malda kycklingar, grishjärtan och med tillsats av litet äggulor och en aning grönsaker).

Men det mest optimala vore väl hela möss... Med maginnehåll och allt. Då katten äter musen får han/hon också i sig musens senaste måltid; knoppar, frön, nötter och allt vad en liten gnagare kan vilja sätta i sig.

Vore man inte så blöthjärtad skulle man ha en musfarm i källaren. Möss är ju produktiva. Och låta katterna hämta sig en musstek när de var sugna.

Nejdå, jag ska inte. Mössen är för söta för att jag skulle nännas göra det.Oskyldig Men med alla teorier och funderingar om vad som vore bästa möjliga maten för en katt; jag tror att en mus - helst uppfödd på annat än spannmål - vore det bästa ur näringssynpunkt.

För övrigt skulle jag gärna ha en get på tomten...

Anmäl
2009-02-18 00:29 #28 av: Nayak

Min finsmakarkisse älskar ORM! Eller ödla är det ju egentligen, kopparödlor. Det är riktiga delikatesser tydligen.

Ute i skärgården på somrarna så har han hela ormbon vid stranden som han mumsar ur. Och han blir så fin av den dieten, och så strålande glad han är när han kommer med en sprattelpinne i munnen,urk...

Anmäl
2009-02-18 08:52 #29 av: cleo

varma sommarnätter så står nattmal på mina katters favoriträtt.. först lite lek och fånga in dem och sedan knakar det till mellan käkarna ochslurp så har de svalt dem.. yiiiiiiii jag mår illa av bara tanken och det får gå minst en timme innan pussar och noga koll så att inga ben sticker ut genom munnenCool

Anmäl
2009-02-18 10:38 #30 av: Nayak

#29 Såna där grå fjärilar? Åååå, det är jätteroligt och jag får gåshud bara jag tänker på det! Äckligt Skrattande Att så söta och trevliga djur kan ha så läskiga vanor.

Vilken skillnad det blir för katterna på vintern. Här går dom i ide och varje dag tittar dom ut för att kolla om det har blivit sommar. Eller vår åtminstone Glad

Vi hittar på bus så gott det går, men inget går ju upp mot äkta naturupplevelser. Man kan ju inte gärna börja odla möss, ormar och insekter åt dom."Gåshud" igen Skrattande

Anmäl
2009-02-18 11:34 #31 av: cleo

# ja de får nog lite vinterdeprisioner de med kan jag tänka. solen och sommaren får oss alla att leva upp.

nej ruggiga tanke.. men va f-n här jagar jag mössen som kommer in med sockerkasformen för de tittar oföstående på den vilt farande leksaken som kommer ibland.. de verkar vänta tills den ska sluta springa.. hm

matte fångar in istället och släpper av den hos grannen.. ups Skäms

nej nu ska de få det nästbästa.. kycklinghjärtan till frukostCool

och då kan de till och med få en puss som efterätt *S*

Anmäl
2009-02-18 11:38 #32 av: Nayak

#31 Hos GRANNEN Skrattande. Jag måste erkänna att jag kastat in många sniglar till grannen.

Möss tar kattmamman här och gröper ur. Sen lämnar hon skinnet till dom andra att tugga på. Bläää

Anmäl
2009-02-18 12:02 #33 av: kalindas

#28
Du får tala om för sin finsmakare att kopparödlor är utrotningshotade och inte får ätas..Flört
Du får köpa strumpebansdsnokar och föda upp sådana till mat istället...Glad

 

Eller ännu bättre. Mördarsniglar!
Då hade dina katter blivit väldigt populära!Flört

Anmäl
2009-02-18 12:05 #34 av: Nayak

#33 Jag visste inte det , hehe, och i sommar har jag säket glööömt det igen. För han har ju så roligt min lilla älskling Oskyldig

SkrattandeSkrattandeSkrattande

Anmäl
2009-02-18 22:49 #35 av: HasseH

#33, tror tyvärr att mördarsniglar är lite för långsamma för att bli riktigt intressanta! Vad synd....

Anmäl
2009-02-18 22:52 #36 av: kalindas

#35
Fånga ett par och dra dem i ett snöre så de rör sig lite fortare. Kanske katterna tar dem då..Flört

Anmäl
2009-02-18 23:14 #37 av: HasseH

#35 Moahahaha, undrar vad grannarna skulle tänka då!! Skrattande

Anmäl
2009-02-19 00:29 #38 av: Nayak

# Ett snöre! SkrattandeSkrattandeSkrattande Det finns jättestora! Då behöver jag aldrig mer köpa kattmat, nu skrattar jag så tårarna rinner!

Så äckligtSkrattande

Anmäl
2009-02-19 11:47 #39 av: HasseH

Kan vi inte hjälpas åt att fotodokumentera spektaklet i sommar? Det kanske är värsta grejen i kattvärlden, bara att ingen har kommit på det än! Mat & leksak i ett. Jag skrattar läppen av mig!

Anmäl
2009-02-19 11:53 #40 av: Nayak

Drar du sniglarna då Skrattande Kalinda får putta på om det gör trögt, för stora är dom! Gigantiska

Anmäl
2009-02-19 12:13 #41 av: kalindas

Undra om Spidde tål mixad rå mördarsnigel?...*grubblar*

Flört

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.