2008-05-01 00:39 #0 av: Nilla

Det började med att Eva Söderlund såg Misan stryka runt huset på Djurö utanför Stockholm där hennes ägare tidigare bott. Hon blev allt magrare och hösten närmade sig. Misan var för skygg för att flytta in hos Eva men när hon fick ett eget litet hus i trädgården att krypa in i började förtroendet för den nya matten att växa.

Samtidigt väcktes en idé, en idé som nu vuxit till ett litet företag, Överby katthusbygge.


- Grannen hade sagt att han skulle komma tillbaka och hämta Misan men det gjorde han inte. Hon hann bli förvildad medan vi väntade på hennes husse men tack vare katthuset blev hon tam igen, berättar Eva.

Bild & text: Åke Steinwall

Eva bor, tillsammans med sin man Roffe, dels i en lägenhet i Sköndal och dels i huset på Djurö. Jag träffar henne i huset där Misan till sist flyttade in och där Eva började bygga sina katthus. Verkstaden ligger i källaren på huset som förresten har två kattluckor.

- Husets tidigare ägare hade katter så det var ju som gjort för oss. När Misan efter ett tag vågade sig in genom kattluckan märkte vi att hon var rund om magen. Då blev vi rädda att hon skulle lägga ungarna under något hus i området men hon födde dem inne hos oss.

I samma veva föddes hos Eva idén att göra katthus, små hus som kunde fungera som vindskydd för utekatter eller lekplatser för innekatter. Nu jobbar Eva med katthusen det mesta av tiden hon tillbringar i huset, ofta tre-fyra dagar i veckan.

- Det första katthuset hade jag fått hjälp med till balkongen i Sköndal för de båda katter jag hade då, Linus och Lisette. De blev sjuka och dog något år innan Misan kom till oss. Men det var när Misan flyttat in i det katthus jag ställt ut till henne som jag tänkte att jag kanske skulle bygga fler hus till katter som behöver någonstans att krypa in.

Eva hade fått hjälp av en bekant som är snickare med att bygga de första katthusen. När hon nu bestämde sig för att bygga fler hus fick hon också hjälp och goda råd av sin man Roffe, som är byggnadsingenjör.

- Vissa moment är svårare än andra, till exempel att få taket att passa, att sätta på pappen. Nu har jag börjat träna på att såga ut spånskivorna med elsåg men jag tycker sågen är lite otäck så jag har funderat på att köpa tillsågade spånskivor, säger Eva.

Men än så länge börjar Eva med att såga till spånskivorna i husets form och såga ut fönster och dörrar. Sedan spikar hon på lister för montering av väggar, tak och golv. Hon spikar på locklekt varpå hon noppar av spikarna och filar så att det inte ska finnas något vasst som katten kan riva sig på.

Evas nuvarande katter, Misan och henes ungar Zorro och Smulan, testar gärna de olika hus matte bygger. De rör sig omkring matte hela tiden när hon står och snickrar. Katthjälpen Katten Cayenne är nöjd med det hus Eva byggt åt henne Men när huset är färdigmålat vill hon inte släppa in sina egna katter eftersom den katt som ska använda huset kanske inte vill göra det om det luktar av en främmande katt.

- Jag syr också dynor i fleecetyg som katterna kan ligga på inne i huset. På fönstrena häftar jag fast plast som ska fungera som ett vindskydd. Men den brukar försvinna om det är två katter som har huset för då brukar de försöka komma åt varandra genom fönstret när de leker, berättar Eva.

Sedan är det dags att måla huset och tapetsera på insidan. Hon sätter också upp tavlor (vykort) för att huset ska se hemtrevligt ut. När färgen torkat kan huset monteras ihop och papp sättas på taket. Till slut monteras skylten med namnet på den katt vars ägare beställt huset.

- När jag säljer ett hus ber jag ägaren om att få en bild på katten i huset. De brukar skicka en bild och det är roligt för mig att se och bra att visa för andra kunder. En kund berättade att hennes katt störtat in i huset så fort hon fick syn på det. Andra katter jag hört talas om sitter hellre på taket på huset, berättar Eva och tillägger att den mest glädjande responsen fick hon när en honkatt valde att föda sina ungar i ett katthus som hennes matte nyss köpt.

Eva har försökt beräkna hur lång tid det tar att bygga ett hus. Det varierar förstås beroende på husets storlek men leveranstiden för en enrummare är två veckor. Hon har inte plats att hålla flera hus i lager utan bygger i den takt hon får in beställningar. Hon har byggt i hus i fyra år men det är först det senaste året som antalet beställningar ökat

- Min man har velat att vi ska ta det lite försiktigt med att marknadsföra oss. Eftersom han håller på med att renovera huset också är han rädd att antalet beställningar ska bli för många på en gång.

 

FLERA OLIKA MODELLER

Hittills har beställningarna kommit in genom att ryktet gått bland bekantas bekanta. Eva har också delat ut broschyrer om katthuset vid ett Öppet hus på Stockholms katthem, som hon sponsrar och där hon också placerat ett visningshus. I broschyren presenteras de olika husvarianterna i text och bild. Här finns en enrummare, en tvårummare (i två våningar med stege på ena sidan till övervåningen), en trerummare (med två rum på bottenvåningen och en fyrarummare (med två rum på vardera våningen).

Husen med flera rum på samma våning har givetvis dörr mellan rummen. Till övervåningen får man dock gå genom en stege på utsidan. Det största huset är inte mer än 65 cm högt men katter brukar gilla små utrymmen där de kan kura ihop sig och vara för sig själv. Samtidigt vill de gärna ha utsikt och finns det flera katter i hushållet uppskattar de att klättra och leka med varandra på olika nivåer.

- Jag byggde tidigare en balkongborg i tre våningar med utsiktsplats, sovplats och matplats. Jag hade en sådan på min balkong och den älskade både mina och grannens katter. Men problemet var att den blev så stor att jag skulle få hyra en liten lastbil för att leverera den. Nu ska jag utveckla ett utkikstorn istället, förklarar Eva.

Eftersom det var en tvårummare som Eva visade upp på Stockholms katthem fick hon en hel del beställningar på just sådana hus. Det tog ett tag innan hon hade expedierat alla de beställningarna eftersom det är rätt mycket extra arbete när det ska in en extra våning i huset.

De flesta beställarna är villaägare som vill ha ett katthus i trädgården eller på altanen för sin utekatt. Några beställningar har också gått till eldsjälar som matar hemlösa katter och vill ge dem ett krypin under den kalla årstiden. Husen kostar mellan 400 och 700 kronor och tio procent av intäkterna går till Stockholms katthem.

- Min systerdotter skaffade en trerummare och ställde i trädgården men innan hennes katter hann upptäcka huset hade några av hennes hönor flyttat in men yngsta katten Emil tog ändå snabbt huset i besittning, berättar Eva. Nu har Eva också utvecklat ett par nya hus, ett i pärlspont och ett hus som är en kopia av en släktings hus i Minnesota.

- Det huset är över hundra år gammalt och jag har försökt få katthuset att likna det och se lika gammalt ut. Jag har skickat en bild på katthuset till min släkting och hon blev väldigt förtjust. Eftersom Eva alltid gillat katter tycker hon det är jätteroligt att hon kommit på en idé som både är till nytta för katter och rolig att jobba med.

- Ibland när jag står och spikar i gillestugan samtidigt som min man står i snickarverkstaden känns det lite som vi bor i tomtarnas verkstad.

Artikeln är publicerad i samförstånd med Åke Steinwall på tidningen Kattliv.

 

 

Artikeln har några år på nacken, men då vi just nu diskuterar rastgårdar och dylikt, kändes den passande. Kanske inspirerar den någon!

Nilla

 

Relaterade länkar

Datum för publicering

  • 2008-04-30